Två beslut på 1996 års FAR-stämma – och handläggningen av dessa – har föranlett flera ledamöter att komma med kritiska inlägg. Balans publicerar här dessa. I anslutning till inläggen svarar FARs ordförande Thomas Thiel på kritiken.
Vi närmar oss med stormsteg den i så många sammanhang tillämpliga 80/20-regeln. Innebärande att ca 1 600 auktoriserade revisorer arbetar i ett fåtal jättebyråer och ca 400 i små byråer varav kanske 300 i enmansbyråer – som till exempel jag. Hur möter man då i FAR en sådan framtid?
Stämman har tystnat (tystats?)
Utifrån ett demokratiskt perspektiv sprider sig ett löjets skimmer över årsstämman i FAR. För årets stämma, just före uppladdningen till banketten, avsätts en timme för att hantera alla stadgeenliga och årligen återkommande redogörelser och beslut rörande en ekonomi som hanterar nära 100 Mkr. De ekonomiska frågorna liksom val av styrelser och nämnder är så väl förberett och förankrat att timmen räcker precis till. Förutsatt att ingen yttrar sig i några kontroversiella frågor. Stämman är välregisserad på bekostnad av att ledamöterna inte får tillräckligt med tid och/eller information för förberedelser. Istället har styrelsen förankrat besluten i förväg. Hos vem?
Årets upplaga har visat en skriande brist på förståelse för medlemmars behov av information i god tid för att kunna besluta om två så avgörande inslag som en obligatorisk kvalitetskontroll i FARs regi och fyra Mkr till en forskningsstiftelse.
Forskningsstiftelsen
Att ställa stämman inför faktum att ett dotterbolag inrättat en stiftelse och redan i bokslutet avsatt 4 Mkr till denna är att utmana. Att dotterbolagets styrelse och VD kallat denna gåva för rörelsekostnad i årsredovisningen är ett sätt att undanhålla årsstämman sin stadgeenliga rätt att besluta om den slutliga ersättningen till ARS och eventuell återbetalning av överskottet till ledamöterna. Det är tydligen väldigt lätt att disponera andras pengar även i FAR. Kranen har nu öppnats, flödet kommer att öka till tio Mkr – cirka 5 000 kr per ledamot – framöver.
Förlagets VD solar sig i glansen av ett överskott som till sin väsentligaste del skapats ur ideella, oavlönade insatser från FAR-ledamöter. En synvilla, ett brytningsfel, som bländar så starkt att dotterbolaget självsvåldigt undandrar stämman fyra mkr av överskottet. Att VD enligt årsredovisningen arbetar utan lön är också en synvilla.
Att stämman beslutar bekräfta får inga rättsverkningar. Det är bara ett spel för galleriet. Vi måste tänka bort att förlaget sitter på bolag. Annars blir det som i kommuner och landsting där man sätter verksamheter på bolag för att förhindra insyn och beslutsförmåga för huvudmännen.
Abonnentavtalet med ARS säger att avgifterna endast skall täcka årets faktiska kostnader för den service som ingår i det allmänna abonnemanget. Definitionen av allmänt abonnemang inrymmer inte gåva till forskningsstiftelse. Hur överskott skall hanteras skall enligt avtalet beslutas av FARs årsstämma.
Vem har råd eller ork att gå till skiljedom? Eller skall beslutet betraktas som en nullitet eftersom det ej följer abonnentavtal eller FARs stadgar?
FARs årsstämma får inte släppa beslutsförmågan ifrån sig på det här viset!
Obligatorisk kvalitetskontroll
Drygt 300 auktoriserade revisorer arbetar utan att vara medlemmar i FAR men utsätts för kvalitetskontroll genom Revisorsnämndens tillsynsverksamhet, precis som alla vi andra. Man kan ifrågasätta dubbleringen för oss FAR ledamöter, både polisiärt och kostnadsmässigt.
Att avskaffa Disciplinnämnden är ett framsteg. Det har ju inte varit rimligt att släpa medlemmarna inför skranket två gånger, såväl Revisorsnämnd som Disciplinnämnd. Istället inrättas en ”Kvalitetsnämnd” och ett regelsystem där uteslutningshotet vilar tungt över ledamöterna. Det kommer att medföra en dubblering av rättsinstanserna – igen!
Men – skall vi fortsätta att jaga medlemmarna? Skulle vi inte må bättre av att FAR försökte stötta ledamöterna och kraftsamlar mot Revisorsnämnd och andra myndigheter för att få ökad förståelse för våra arbetsförhållanden och för de insatser vi gör i förebyggande syfte ute i näringslivet.
Vi må ha olika uppfattningar men dessa måste då få en chans att bli framförda i frihet. Styrelsen har startat ett ”förankringsarbete” redan ett halvår innan stämman. Hur många av ledamöterna har fått veta någonting före slutet av oktober i år?
I en så viktig fråga som obligatorisk kvalitetskontroll måste ledamöterna ges tillräckligt med information, tid och tillfällen att förbereda och diskutera. Så har inte varit fallet.
Hur skall man göra ...
Man borde inte kunna hantera väsentliga beslut i FAR så här. Kommer FAR att fortsätta i samma spår?
Hur har man det inom SRS? Medlemsinflytandet och utrymmet för olika uppfattningar förefaller väsentligt bättre där.
Kan man vara helt fristående? Man blir ju inte sämre revisor för att man inte är med i FAR. Vidareutbildning, facklitteratur och kontakter med kollegor står till buds för alla.
Kanske någon startar en förening för fristående auktoriserade revisorer – FFAR?
Per Strandin