De båda senaste åren har de europeiska revisorskårernas intresse kretsat kring Europeiska kommissionens aktiviteter på revisorsområdet. Kommissionen lät redovisnings- och revisionsforskningsinstitutet i Maastricht (MARC) göra en utredning om revisorslagstiftningen i EU-länderna. Utredningen skulle särskilt uppmärksamma onödiga skillnader i lagstiftningen som kunde motverka etableringen av en fri inre marknad för revisorstjänster inom EU.
Den europeiska revisorsfederationen, Fédération des Experts Comptables Européens (FEE) lade ner ett omfattande arbete på att ta fram en egen rapport innehållande revisorsprofessionens ställningstagande i centrala yrkesfrågor. FEE-rapporten publicerades i februari 1996 (Balans 3/1996) under namnet The Role, Position and Liability of the Statutory Auditor in the European Union. Den överlämnades till kommissionen, som ungefär vid samma tidpunkt fick – men inte publicerade – MARCs rapport.
I slutet av juli publicerade så kommissionen sin rapport i form av en s.k. grönbok, alltså ett slags diskussionsunderlag. Grönbokens titel var nästan densamma som FEE-rapportens: The Role, the Position and the Liability of the Statutory Auditor within the European Union. (Grönboken är författad på engelska men översatt till de andra EU-språken. Den finns alltså i en officiell svenskspråkig version, men översättningens kvalitet, åtminstone när det gäller fackterminologin, är tyvärr otillfredsställande. Detsamma lär gälla den tyska översättningen, varför den intresserade läsaren rekommenderas att använda antingen originalet eller den franska översättningen. Enklast kommer man över grönboken via EUs hemsida på Internet, http:\\www.europa.eu.) Remisstiden sattes till årets utgång, men det meddelades att de remissvar som kom in före den 16 oktober skulle behandlas vid en tvådagarskonferens i Bryssel i december.
Den 5–6 december genomförde kommissionen en sådan konferens i sitt konferenscenter Albert Borschette i Bryssel. Arrangören var kommissionens femtonde generaldirektorat (DG XV). I ordförandestolen satt Susan Binns, direktör för avdelningen DG XV.D (Fri rörlighet för information; bolagsrätt; finansiell information), och flitig användare av talarstolen var kommissionens ansikte utåt i redovisnings- och revisionsfrågor, Karel van Hulle, chef för enheten DG XV.D.3 (Finansiell information; redovisningsstandards). Generaldirektören för DG XV, John Mogg, öppnade konferensen, och den ansvarige kommissionären själv, professor Mario Monti, höll ett viktigt policyanförande på andra dagens morgon.
Konferensen bevistades av ett par hundra deltagare från medlemsstaternas myndigheter och revisorskårer samt från europeiska sammanslutningar med intresse av revisorsfrågor. Svenska staten representerades av Närings- och handelsdepartementet och Justitiedepartementet samt av Revisorsnämnden och Finansinspektionen. Den svenska revisorskåren representerades av FAR och SRS.
Konferensen inleddes med en genomgång av de inkomna remissyttrandena och policydeklarationer från FEE, the European Contact Group (som är de stora internationella revisionsbyråernas samarbetsorgan) och EFAA (som är ett samarbetsorgan för de godkända revisorernas organisationer i ett antal europeiska länder). Resten av programmet genomfördes i form av paneler som egentligen bestod av tre eller fyra fristående föredrag vardera, utan någon egentlig inbördes diskussion i panelerna. Föredragshållarna höll sig med varierande framgång inom tidsramarna, men tack vare en skicklig och tidvis skoningslös ordförandeinsats från Susan Binns sida blev det förvånansvärt mycket tid över till frågor och inlägg från auditoriet.
Ämnen som behandlades av panelerna var definitionen av lagstadgad revision, revisionsberättelsens innehåll, tillsynsorganens roll, revisionsrekommendationer, revisorns ställning inom företaget och revisorns skadeståndsansvar.
Den som vill spekulera i vad framtiden kommer att föra med sig har att söka stöd dels i de två policyanförandena av kommissionären Monti och generaldirektören Mogg, dels i de ”tentative conclusions” från kommissionens sida som framfördes av Karel van Hulle vid konferensens avslutning.
Professionen måste få bli representerad
John Mogg uttryckte tankar om att skapa en ”mekanism” för revisionsfrågor, kanske i form av en underkommitté till den s.k. kontaktkommittén för redovisningsdirektiven. Frågan har varit uppe en gång tidigare, men då skjutits på framtiden. Kontaktkommittén är ju starkt dominerad av myndighetsföreträdare, och det är naturligt om revisorsprofessionen nu har funderingar kring sammansättningen av en eventuell blivande underkommitté. Att professionen på något sätt måste bli representerad är dock närmast självklart, om inte annat av kompetensskäl: det finns redovisningsexperter utanför revisorskåren, men inte så många revisionsexperter.
Mario Monti underströk den lagstadgade revisionens betydelse för den inre marknad som är hans skötebarn. Han drog paralleller med den nya redovisningsstrategi som kommissionen publicerat tidigare i år och antydde att en liknande lösning kunde bli aktuell på revisionsområdet. Eftersom redovisningsstrategin innebar en viktig öppning mot internationella standards skulle detta tala för en motsvarande öppenhet mot det arbete som bedrivs av IFAC/IASC, en inställning som helhjärtat stöds av den europeiska revisorskåren. Liksom i fråga om redovisningsnormeringen underströk dock Monti att EU inte kan ge något carte blanche åt internationella normgivare utan att det europeiska inflytandet är säkrat. EU måste samordna sina röster i IAPC så att International Standards of Auditing (ISA) stämmer med vad den inre marknaden kräver.
FEE:s ”kärna” av regler välkomnades
Monti välkomnade också FEE:s erbjudande att utarbeta en kärna av europeiska etikregler som skulle underlätta revisionstjänster över gränserna i EU. Särskild kraft lade kommissionären bakom orden när han talade om etableringsfriheten. Han kunde inte se någon ursäkt att inte tillämpa Romfördragets regler fullt ut på revisionstjänster. (Man påminner sig att kommissionen skramlade med sabeln i grönboken och utlovade åtgärder mot länder som tillämpar en mer restriktiv etableringspraxis än som föranleds av åttonde direktivet.) Monti ville också påpeka att alltför många nationella särregler innebär en försvagning av EU i de diskussioner om internationell samordning som nu pågår i WTO.
I de preliminära slutsatserna – tentative conclusions – återkom konferensledningen till tanken på en underkommitté till kontaktkommittén. En sådan underkommitté skulle gå igenom existerande ISA och stämma av dem mot det europeiska behovet, samordna yttranden över remisser från IAPC, undersöka efterlevnaden av revisionsrekommendationerna, och ta ställning till den ”kärna” av etiska regler som utlovats från FEE.
När det gäller statens och professionens roll uppfattar kommissionen en allmän enighet om att tillsynen över revisorsfunktionen bör utövas av professionen men under statligt överinseende. Kommissionen nappar på ett erbjudande från FEE att kartlägga de kvalitetskontrollsystem som tillämpas i EU-länderna. När en sådan kartläggning föreligger kan kontaktkommittén ta ställning till om någon åtgärd på EU-nivå är befogad på detta område.
Att revisorns roll är en del av det som brukar kallas corporate governance är kommissionen helt införstådd med. Något allmänt önskemål om lagstiftning på det området uppfattar man inte, men ämnen som intern revision och audit committees kan bli aktuella att behandla om det skulle bli tal om en rekommendation om corporate governance.
En orsak till besvikelse från professionens sida var som bekant att grönboken inte tog upp de svåra frågorna kring skadeståndsansvaret. Kommissionen upplyste nu att den nästa år kommer att genomföra en studie om det allmänna skadeståndsansvaret i medlemsländerna. Revisorsfrågorna kan komma att beröras av en sådan studie.
I grönboken framförde kommissionen åsikten att åttonde direktivets utbildningsregler var för svårtolkade. Man konstaterar nu att direktivet är tillräckligt flexibelt för att nya ämnesområden vid behov skall kunna läggas till utbildningskraven på medlemsstatsnivå. Ändå flaggar kommissionen för att en ökad samordning av studiegångarna i medlemsstaterna skall utredas. En permanent utbildningskommitté på EU-nivå är en tanke man vill ta upp i kontaktkommittén.
Etableringsfriheten
I fråga om etableringsfriheten återkommer kommissionen till Mario Montis påpekanden. Kontaktkommittén kommer att ombedjas undersöka om medlemsstaterna tillämpar åttonde direktivets artikel 2 för restriktivt (alltså den artikel som bl.a. reglerar vem som får äga en revisionsbyrå). Nästa år blir det ett särskilt möte mellan kontaktkommittén och de s.k. nationella samordnarna för direktivet om ömsesidigt erkännande av examensbevis. Där vill man diskutera praktiska svårigheter för etablering över gränserna och för den fria rörligheten på revisionsområdet. I det sammanhanget slår kommissionen fast sin beredvillighet att föreslå ett sektorsdirektiv för revisionsbranschen om de villkor som tidigare uppställts är uppfyllda (se Finns det en inre marknad för revisorer, Balans 4/1995).
När det gäller revision i små och medelstora företag upplever kommissionen enighet om att samma revisionsmetoder och samma oberoenderegler skall gälla som vid revision av större företag. Några ändringar på EU-nivå av reglerna om revisionsplikt anses inte påkallade. Kommissionen uttalar slutligen att revisorsrollen i småföretag bör ses i ett vidare perspektiv än bara lagstadgad revision och menar till och med att det bör undersökas om professionen skulle kunna spela en aktivare roll när det gäller att ge allmän hjälp åt mindre och medelstora företag – ett nog så intressant uttalande mot bakgrund av diskussionen om revisorns konsultroll.
Björn Markland