Hela 90-talet har medfört stora förändringar för revisorsyrket. Det gäller både dess innehåll och organisation. Dessutom har mycket skett inom redovisningsområdet. Sammantaget kan man lugnt påstå att detta är de största förändringarna på mycket länge – och de kommer att fortsätta i snabb takt.
Så inledde ”FAR-dagsgeneralen”, auktor revisor Thomas Thiel, KPMG Bohlins, sitt sista framträdande som föreningens vice ordförande när han presenterade debatter och seminarier på FAR-dagen den 29 november (han valdes till ordförande vid årsstämman senare på dagen).
Därefter lämnade han ordet till Hans Edenhammar, chef för informationsövervakningen vid Stockholms Fondbörs, som öppnade en paneldebatt på temat ”Utveckling och efterlevnad av god redovisningssed”.
Som på 70-talet
Edenhammar inledde med att konstatera att många av dagens debattämnen är desamma som på 1970-talet: koncernredovisning, pooling-metoden, goodwill osv.
Så listade han några av de viktigaste faktorerna för börsen:
Kvaliteten på informationen
Det stora utländska innehavet (ca en tredjedel)
Riskkapitalet under resten av 90-talet
Utveckling av bättre finansiell information
Stöd till Redovisningsrådet (RR)
Övervakning och sanktioner
Överenskommelsen med aktiemarknadsbolagen (inregistreringskontraktet)
– Vi vill inte att handeln i de stora svenska börsbolagen försvinner till London eller Frankfurt, sa han och påpekade att börsen under 90-talet tillförts ca 130 miljarder kronor i utländskt riskkapital.
– Därför är det viktigt att svensk redovisning är av god kvalitet och harmoniserad med de internationella normerna. Man kan se på skillnaden mellan amerikanska och svenska analytiker. Amerikanerna går på den formella redovisningen, svenskarna börjar med VD-kommentaren.
Kontraktet – ett hot i bakgrunden
Om kontraktet med börsbolagen enligt vilket det bl.a. krävs att avvikelser från RR:s rekommendationer ska nämnas och även motiveras, sa Edenhammar att det var tänkt ”mera som hot i bakgrunden än som något som skulle orsaka en massa arbete”.
Han tyckte dock att den nya ordningen hade börjat sämre än väntat och att det varit många onödiga avvikelser från rådets rekommendationer. Men han betonade också vikten av en mjuk start på nyordningen.
Efter en diskussion kring goodwill och jämförelsestörande poster gick Hans Edenhammar över till normgivningen:
– Med all respekt för RR så ligger det mesta framför oss, sa han.
Men han menade också att det såg ganska ljust ut i och med att de internationella organen närmat sig varandra och det borde finnas s.k. core standards under 1998.
RR bör haka på
– Här bör RR haka på, det är lättare att sälja in reglerna till näringslivet om de är internationella och allmänt accepterade.
Omarbetningen av koncernredovisningsrekommendationen och införandet av den nya årsredovisningslagen har tagit mycket kraft. Men nu måste man ta itu med nya uppgifter.
– Först på den långa listan står kassaflödesanalyserna, sa Edenhammar.
Han nämnde också avsättningar för omstrukturering, aktivering av immateriella tillgångar och närståendetransaktioner.
Avslutningsvis menade han att revisorerna måste spela en stor roll när det gäller sådan information som underlättar prognoser. Och att de måste intressera sig för bolagens sätt att upprätta finansieringsanalyser.
Han beskrev läget som ”en himla röra” där i stort sett varje bolag har en egen modell. När han gav exemplet med företaget som redovisade ”omräkningskostnader – 733 Mkr” skrattade publiken.
Hans Edenhammar avslutade:
– Läs IAS! Säg till bolagen!
Debatten
I den följande debatten – som leddes av Thomas Thiel – deltog, förutom Hans Edenhammar, Bengt-Allan Mettinger från Finansinspektionen (FI), auktor revisor Göran Tidström, Öhrlings Coopers & Lybrand samt redovisningsrådets ordförande, professor Lars Östman.
Thiel påpekande att inte bara det utländska ägandet gjorde dessa frågor angelägna.
Inför debatten undrade han:
– Är svenska standards mer krävande än andra länders?
Han pekade på att den statliga redovisningskommittén i sitt betänkande ägnat många sidor åt de frågorna och att man i så stor utsträckning skjutit fram BFN som normgivare.
– Det mesta liberaliseras och avregleras, sa Thomas Thiel. Men med normgivning inom redovisningssektorn tycks det vara tvärtom. Finns det ett ökat behov av att strama in?
Han frågade också panelen om den svenska normgivningen:
– Någon kallade RR:s arbete för ”svensk hemslöjd”? Vore det bättre att vi bara anammade IAS?
BFN eller FI?
Bengt-Allan Mettinger betonade i sitt första inlägg att redovisningsfrågorna är helt avgörande när det gäller de finansiella företagen och att tillsynsmyndighetens engagemang och intresse här är stort. Han ifrågasatte också den statliga redovisningskommitténs inriktning på att ge BFN större ansvar för frågor som han ansåg borde ligga inom FI:s område.
Lars Östman fortsatte med att ge sin syn på frågan om vem som ska vara normgivare och hur normerna ska vara beskaffade:
– Jag inser att det här är en känslig fråga, sa han. Och jag vill nog för dagen ligga lite lågt. När det gäller utredningen kan jag väl säga att jag känner så där lagom mycket för utgångspunkterna. Men när jag ser var man har landat, så kan jag oftast känna att det är ganska bra.
I frågan om BFNs ansvar noterade han att ett statligt organ fick ökade resurser samtidigt som RR hade bekymmer med finansieringen.
Göran Tidström inledde med en replik till Hans Edenhammar, som han menade givit intrycket att näringsliv och revisorer inte följde reglerna och att läget skulle vara mycket dåligt.
– Det sa jag inte, svarade Edenhammar.
– Nej, men man kunde få det intrycket och jag ville inte att det skulle stå oemotsagt, sa Tidström.
Därefter gick han över till att kommentera det aktuella läget. Han frågade vem som skulle ta på sig tolkningsansvaret för alla nya regler. Han rekommenderade revisorskåren en viss försiktighet och menade att man borde använda rådets akutgrupp i större utsträckning.
– Vi tog inte chansen
– Uppenbarligen har inte självregleringen på det här området fungerat. Vi hade chansen i början av 90-talet, men vi tog den inte, menade Tidström.
Hans Edenhammar menade att tillkomsten av RR varit positiv och även att boskillnaden mot BFN borde fungera. Bokföringsnämnden hade många egna frågor och var antagligen tacksam om rådet fortsatte med sina. Skulle det visa sig att systemet sedan inte fungerar får väl BFN göra sin röst hörd. Statsmakten kan ju alltid gripa till lagstiftning.
– Och vi ska akta oss för alltför många svenska lösningar.
Då ställde Thomas Thiel frågan till Lars Östman:
– Kan man ta IAS rakt av? Eller ska vi slöjda vidare?
Östman menade att man ska vara försiktig med termer som ”översättning” och ”hemslöjd”. Det är inte så enkelt. Han sa också att det skett ett skifte från de svenska idéer som präglade rådets första rekommendationer mot ett mera IASC-orienterat förhållningssätt.
Kan aldrig bli bara en översättningsövning
– Men det går aldrig att kalla detta en översättningsövning. Det ska anpassas till nationell lagstiftning, till svenska föreställningar och till svensk tidtabell. Jag utmanar alla som vill att översätta och försöka få ihop den processen.
Han sammanfattade:
– Jag känner ganska stor förtröstan inför den utveckling som sker nu. Det finns stöd för rådets arbete och processen börjar fungera.
Östman svarade också på Göran Tidströms fråga om den norska modellen:
– Att norrmännen bara skulle översätta – som det sägs – stämmer inte alls med min bild. De säger själva att de först funderar ut en bra lösning och sedan ser sig om efter något bra i omvärlden för att kunna knyta an till det. IASC har vind i seglen nu, men det finns faktisk många som har en annan uppfattning än deras, så jag råder alla till en viss försiktighet.
Då begärde verkligheten ordet
Här begärde Investors vice VD Anders Rydin ordet, eftersom han kände ett behov av att representera verkligheten i en värld av teoretiker:
– Ska vi ha en dubbel redovisning – en formbunden och en som beskriver verkligheten? Hur ska man göra med merger of equals som t.ex. Pharmacia-Upjohn? Där finns det ju definitionsmässigt ingen goodwill.
Han pekade också på Skandias då aktuella bud på Stadshypotek och visade på vad ett kontantbud skulle få för konsekvenser.
Lars Östman svarade två saker:
– Jag vill aldrig tala om enstaka fall. Någon ska väl ändå låta bli att yttra sig!
– Principiellt är frågorna intressanta och jag delar din oro. Redovisningsmåtten är bräckliga när det gäller att beskriva den typen av transaktioner.
Han tillstod att koncernredovisningens teoretiska regler inte alltid kunde fånga innehållet i mer komplicerade storaffärer.
– Men jag tänker mycket på verkligheten, försäkrade Lars Östman.
Förenklad redovisning för småföretagen
Därefter besvarade Hans Edenhammar en fråga från Göran Tidström att BFN nog skulle kunna tänka sig att stödja EU-regler för förenklad redovisning i småföretag. (Båda har engagemang i BFN).
Avslutningsvis diskuterade man informationsmängd, regler och prognosinformation. Tidström var skeptisk mot ökad prognosinformation och Edenhammar menade det handlade om att underlätta prognosverksamhet, inte om att lämna prognoser.
– Det konceptet ställer jag upp på, svarade Tidström.
Lars Östman avslutade seminariet med att diskutera informationsmängden.
– Det finns goda skäl att hålla ned den, sa han. Vi får akta oss så att vi inte missbrukar systemet och riskerar att handla i formaljuridik i stället för redovisning. Det vore mycket obehagligt med tanke på de svåra mätproblem det här gäller.
Bengt Holmquist