Nyheter: Billigare ITP med pensionsstiftelse

Sedan SAF och PTK nu har förklarat att det inte längre möter några hinder att inrätta pensionsstiftelser för att täcka hela eller del av pensionsskulden i FRI/PRG-systemet, börjar också sådana stiftelser inrättas (inom t.ex. Volvokoncernen). Här gör Anders Palm en genomgång av det nya läget.

Som bekant omfattas en överväldigande del av landets privatanställda tjänstemän av Avtal om plan för industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän (ITP-planen).

Förmånerna om ålderspension enligt traditionell ITP säkerställes genom pensionsförsäkring i Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP) eller genom att arbetsgivaren själv svarar för administration och pensionsutbetalningar, vilket sker med teknisk hjälp av PRI Pensionstjänst AB, som sköts av SPP. PRI Pensionstjänst AB är dotterbolag till den ideella föreningen Pensionsregistreringsinstitutet (PRI).

Anslutning till sistnämnda alternativ kan bara uppnås om arbetsgivarens kreditvärdighet och eventuella säkerheter gör att han kan beviljas kreditförsäkring hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Därefter ansvarar FPG för att pensionsåtagandena löses in hos SPP om arbetsgivaren inte skulle klara dem på egen hand.

Förmåner, intjänandetakt och indextillägg är exakt lika oavsett om arbetsgivaren väljer att ordna pensionsfrågan genom försäkring i SPP eller genom FPG/PRI-systemet, så ur de anställdas synvinkel är val av system helt egalt.

För att enligt FPG/PRI-systemet få behålla pensionsmedlen i sin rörelse krävs det också av arbetsgivaren att han i sin balansräkning på konto Avsatt till pensioner eller enligt 8 a lag (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m m (tryggandelagen) som delpost under rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser redovisar den pensionsskuld som PRI beräknar och lämnar honom uppgift om. Principiellt är avsättningarna härför skattemässigt avdragsgilla.

Avsättningarna är att se som mått på en långfristig kredit. Därför bör en del av årets kostnad för FPG/PRI-systemet brytas ut och redovisas som finansiell kostnad. PRI och FAR utarbetar årligen gemensamma anvisningar om hur beräkningen bör göras.

Emellertid säger stadgarna för PRI och försäkringsvillkoren för FPG att pensioner enligt FPG/PRI-systemet också kan tryggas i pensionsstiftelse. Den del av pensionsskulden som eventuellt inte täcks av stiftelses förmögenhet måste därvid alltjämt på vanligt sätt redovisas i arbetsgivarens balansräkning.

Trots detta har Privattjänstemannakartellen (PTK) och i någon mån Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), vilka är ITP-planens avtalsparter, tills nyligen avvisat pensionsstiftelse som tryggandeform. Främsta skälet torde ha varit antagandet att de arbetsgivare, som önskat använda sig av stiftelseformen, velat komma ifrån kreditförsäkringen hos FPG. I en del fall kan det ha varit ett önskemål från arbetsgivarens, dvs företagets, sida men inte nödvändigtvis ett krav.

Men kreditförsäkringen hos FPG är grundbulten i FPG/PRI-systemet och inte möjlig att komma ifrån för den arbetsgivare som vill tillämpa systemet. För att kreditförsäkringen skall upphöra måste han helt lämna systemet, vilket bara kan ske genom att han löser in all intjänad pensionsrätt i SPP och övergår till löpande premiebetalning för nyintjänande. Det kan ske när som helst.

Ingen motsättning

Det finns dock ingen motsättning i att pensionsrätten säkerställs både genom kreditförsäkring och genom pensionsstiftelses förmögenhet. Att särskilt PTK inte kan nöja sig med säkerställande enbart genom pensionsstiftelses förmögenhet är emellertid helt naturligt. Visserligen bär arbetsgivaren enligt lag oinskränkt ansvar för infriandet av pensionerna även om det finns pensionsstiftelse, men om kreditförsäkring inte finns, stiftelsen gör misslyckade placeringar och arbetsgivaren sedan går omkull, kommer inlösen av pensionsrätten i SPP, som då måste ske, att göras med vad som finns i den otillräckliga pensionsstiftelsen och utfyllnaden av bristen bli beroende av eventuell utdelning i det havererade företaget. Som jämförelse måste risken att förlora pensionsrätt genom att FPG inte skulle förmå att till fullo reglera inträffade försäkringsfall betecknas som försumbar. Förutom goda egna resurser kan FPG luta sig mot internationella återförsäkringar och avtalad rätt till extra uttaxering från sina medlemsföretag.

Men nu har SAF och PTK förklarat att hinder inte möter att pensionsstiftelse inrättas för att täcka hela eller del av pensionsskuld enligt FPG/PRI-systemet. Detta har framgått av förbundscirkulär 1996:5 från SAF den 19 januari 1996 där det dock felaktigt anges att pensionsstiftelses styrelse till minst halva antalet ledamöter skall utses av arbetstagarna. Som framgår av 16 § tryggandelagen utser arbetsgivaren och arbetstagarna alltid vardera exakt lika många styrelseledamöter och det samma gäller eventuella suppleanter. Hur arbetstagarnas företrädare utses framgår sedan av 17 § som även anger att arbetsgivaren väljer revisor om inte stadgarna anger annat.

Sedan klartecknet från SAF och PTK kommit har Volvokoncernen snabbt beslutat att inrätta två sådana pensionsstiftelser. (Det kan också nämnas att Teliakoncernen, som i och för sig inte tillämpar ITP-planen men ändå har kreditförsäkring, förra hösten beslöt att trygga pensioner genom pensionsstiftelse.)

Men vad är det då för mening med att avsätta medel till pensionsstiftelse för tryggande av hela eller del av FPG/PRI-skulden när kreditförsäkringen inte kan upphävas eller ens minskas? Blir det inte ofta rent av så att företaget binder upp dubbla resurser, dels genom stiftelsen som principiellt måste bestå av reala tillgångar och dels genom säkerheter som FPG kan ha krävt?

Svaret på den andra frågan bör i normalfallet bli nekande. Det synes nödvändigt att ändamålsbeskrivningen för stiftelsen begränsas till att trygga åtaganden enligt ITP-planen, vari ju FPG/PRI-systemet ingår. Då sådan låsning sker kommer FPG att kunna ta hänsyn till stiftelsens förmögenhet vid sin kreditprövning och begränsa kraven på att få egna säkerheter. FPG kommer därför att ha årligt intresse av att få del av inte bara företagets utan också aktuell pensionsstiftelses årsredovisningar.

Frågan om meningen med att inrätta pensionsstiftelse för att trygga hela eller del av skulden enligt FPG/PRI-systemet är svårare att besvara och skälen kan variera från företag till företag.

Ett enligt min mening icke genomförbart skäl kan vara önskan att för alla eller för någon eller några grupper eller individer öka på pensionsvillkoren genom att ta i anspråk ”överavkastning” i pensionsstiftelsen. Stiftelse som öronmärkts för FPG/PRI-pensioner kan nämligen inte skydda sådana tilläggslöften. ”Överavkastningen” anses vara ledig för tryggande av PRI-skuldens tillväxt och därmed begränsa arbetsgivarens avdragsrätt i samma mån som avsättning till stiftelsen sker utöver den förmögenhet som erfordras för att täcka in PRI-skulden.

Samma skatterättsliga konsekvens inträder vid tryggande i stiftelse som civilrättsligt är öppen även för tryggande av utfästelser utöver PRI-åtagandet. Skattelagstiftningen begränsar nämligen under alla förhållanden avdragsrätten till avsättningar som erfordras för att uppbringa stiftelsens förmögenhet till vad som motsvarar sammanlagda kapitalvärdet av de av stiftelsen tryggade åtagandena som ingår i PRI eller ligger på samma nivå (s.k. åtaganden som ryms inom vad som är sedvanligt enligt allmän pensionsplan).

Ett annat, kosmetiskt, motiv kan vara att företagets finansiella nyckeltal förbättras genom att balansomslutningen ju minskar om medel på företagets tillgångssida överförs till pensionsstiftelse, som ju är en fristående juridisk person, och skuldkonto för pensioner upplöses i samma mån. Vid internationella jämförelser, kontakter och börsnoteringar kan detta dock vara en viktig aspekt eftersom pensionsskulder i balansräkningen är mera sällan förekommande i utlandet och möts av en del skepsis och oförstående.

Tidigare kunde motsvarande effekter bara uppnås genom att PRI-skuld avlöstes genom inbetalning till SPP. Därvid upplevs oftast också en positiv engångseffekt som inte uppkommer vid övergång till tryggande i pensionsstiftelse, nämligen resultatförbättring till följd av en viss rabatt jämfört med vad som redovisats på pensionskontot. Om företaget anser att det självt kan klara pensionsåtagandena med samma medel som SPP kräver för inlösen kan emellertid rabatten ses som en skattemässigt dold reserv. Genom att täcka in PRI-skulden i pensionsstiftelses förmögenhet kan balansomslutningen bantas, nyckeltalen för internationella jämförelser förbättras och den dolda reserven behållas, om än som en del av pensionsstiftelsens förmögenhet.

Men den viktigaste frågan när ett företag med bestående överlikviditet överväger att övergå till att redovisa hela eller delar av PRI-skulden i pensionsstiftelse bör trots allt vara om den ändrade tryggandeformen kan generera något ekonomiskt mervärde för företaget.

Det blir fallet om avkastningen på stiftelsens medel överstiger den av RSV beräknade och anvisade genomsnittliga statslåneränta, som skall användas vid uträkning av underlag för avkastningsskatt, förutsatt att stiftelsen inte uppnår sämre avkastning på de överförda medlen än vad de skulle ha genererat om de förblivit i företaget. Förhoppningen att få bättre kostnadskontroll om pensionsmedlen isoleras i pensionsstiftelse infrias kanske också.

Låt oss se på ett exempel:

Antag att ett företags PRI-skuld den 1 januari 1997 uppgår till 10.000.000 kr och att den under 1997 växer till 11.000.000 kr, dvs med 10 procent.

Den procentuella tillväxten kan skifta oerhört mellan företag beroende på hur länge FPG/PRI-systemet tillämpats, företagets utvecklingstakt etc, och det här redovisade exemplet är mera att betrakta som en modell för att visa hur en analys kan gå till än som ett fall ur verkligheten. Men en skuldökning på 10 procent är nog ganska normal med tanke på att värdet av redan intjänad pensionsrätt ökar med dels försäkringsteknisk diskonteringsränta m m på ca 4 procent och dels till följd av den inflationsuppräkning som brukar beslutas, vartill kommer årets värde av nyintjänad ålderspensionsrätt och avgår minskad pensionsskuld till följd av utbetalda pensioner och dödsfall.

Den genomsnittliga statslåneräntan under 1996, som skall användas vid beräkning av avkastningsskatt för räkenskapsår som påbörjas under 1997 och vid kontoavsättning också påverkar posten h i löneskatteschemat, antas bli 8,5 procent. Löneskatten förutsätts bli föreslagna 22,42 procent och avkastningsskatten 15 procent på respektive underlag. Pensionsstiftelse är befriad från skatt enligt kommunalskattelagen, lagen om statlig inkomstskatt och från förmögenhetsskatt.

Stiftelsens placeringar antas ge 10 procent före skatt och samma avkastning antas för det fall medlen förblivit i företaget.

Företagets besparing för 1997 pga pensionsstiftelsen är 33.630 kr eller 2,8 procent av den del av företagets pensions- och finansieringskostnad som beroende på PRI-åtagandena uppkommer i alternativet med kontoavsättning.

Om vi antar att stiftelsens placeringar ger samma bruttoavkastning som den för exemplet ovan beräknade statslåneräntan, dvs 8,5 procent, och samma avkastning också antas för det fall medlen förblivit i företaget, blir det ingen skillnad mellan alternativen. Stiftelsens avkastning minskar med 150.000 kr, vilket i motsvarande mån ökar företagets kostnad för nyavsättning till pensionsstiftelsen. Eftersom företagets alternativränta emellertid också antas vara 8,5 procent minskar företagets ränteförlust också med 150.000 kr jämfört med exemplet ovan och tar därmed helt ut kostnadsökningen för nyavsättningen.

Emellertid förorsakar den ökade nyavsättningen på 150.000 kr löneskatt med 22,42 procent på beloppet, dvs med 33.630 kr eller med den besparing genom pensionsstiftelsealternativet som uppkom när förräntningen i stiftelsen och företaget antogs vara 10 procent, dvs 1,5 procentenheter högre än den antagna och för beskattningen styrande statslåneräntan på 8,5 procent.

Skulle den uppnådda förräntningen understiga den för beskattningen styrande statslåneräntan blir kostnaden för företaget högre vid användning av pensionsstiftelse än vid balansräkningsavsättning.

Om det emellertid skulle bli så att det förhållandet, att medel i pensionsstiftelse sätts under lupp och genom aktiv förvaltning genererar högre avkastning än om medlen kvarstannat i företaget, kan kraftiga besparingar komma att göras. Det ser vi genom att i det ovan utförda exemplet hålla företagets alternativa förräntning oförändrad på 10 procent men anta stiftelsens avkastning till 12 procent.

Företagets besparing för 1997 pga pensionsstiftelsen är 278.469 kr eller 23,4 procent av den del av företagets pensions- och finansieringskostnad som beroende på PRI-åtagandena uppkommer i alternativet med kontoavsättning.

Kostnaderna för att administrera en pensionsstiftelse har inte beaktats i beräkningarna. De skall dock inte behöva bli alltför betungande.

För att avgöra om det är ekonomiskt motiverat att bilda pensionsstiftelse för tryggande av PRI-pensioner får företag som är intresserade göra egna kalkyler. Beräkningarna ovan har bara gjorts för att visa en modell som kan användas som underlag härför.

Avslutande synpunkter

Tryggandelagen tillåter att flera företag bildar gemensam pensionsstiftelse. Ofta talar man om koncerngemensamma pensionsstiftelser, men lagen ställer inget krav på koncerngemenskap utan även oberoende företag kan ha gemensam pensionsstiftelse liksom företag som lämnat en koncern kan ha kvar sitt fack i en gemensam pensionsstiftelse.

Även i fråga om sådan gemensam pensionsstiftelse som inte bara avser förvaltningsgemenskap utan även förmögenhetsgemenskap, är det dock inte möjligt att fördela gottgörelse från stiftelsen fritt mellan de ”delägande” företagen. Till och med i fråga om helägda koncernbolag måste förmögenheten i stiftelsen vid varje tidpunkt kunna delas upp på de ”delägande” företagen strikt i förhållande till vad vart och ett företag tillskjutit med tillägg för avkastning på tillskjutna medel, beräknade efter när i tiden avsättningar gjorts och med fördelning av stiftelsens skatter och omkostnader efter samma rättvisegrund.

Den förmögenhet som sålunda hänförs till ettvart företag berättigar sedan respektive företag till gottgörelse på sedvanligt sätt ur det sålunda öronmärkta ”fackets” årliga avkastning eller ur ”fackets” överskott jämfört med kapitalvärdet av företagets genom ”facket” tryggade pensioner, om sådant överskott skulle finnas och vara större än årets avkastning.

Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun i fråga om gemensamma pensionsstiftelser och erfarenheten säger att även mycket stora koncerner med goda administrativa resurser haft svårt att klara uppdelningen på rätt sätt. Bäst är det därför om varje företag kan bilda sin egen pensionsstiftelse. Rimligen kan flera pensionsstiftelser inom samma koncern ändå få samma placeringsvillkor som om kapitalet var samlat i en och samma pensionsstiftelse.

När det gäller avkastningsskatten kan det påpekas att en stiftelsebildning kan leda till ett års skattefrihet. Om stiftelse bildas alldeles i början av arbetsgivarens beskattningsår och arbetsgivaren omedelbart betalar in medel motsvarande hela sin pensionsskuld och omedelbart i sin bokföring helt upplöser den pensionsavsättning som byggts upp med skatteavdrag kommer det inte att finnas något underlag för avkastningsskatt för bolaget eftersom underlaget bara beräknas för den tid under räkenskapsåret som avsättning funnits.

Emellertid kommer inte heller stiftelsen att drabbas av avkastningsskatt eftersom beskattningen baseras på stiftelsens förmögenhet vid ingången av dess beskattningsår och det knappast kan anses att kapitalet motsvarande den tidigare kontoavsättningen, som tillförs stiftelsen i samband med dess bildande, kan anses vara en för stiftelsen ingående förmögenhet. Stiftelsen har ju inte haft något tidigare bokslut vars utgående förmögenhet utgör ingående förmögenhet för det aktuella året. För att eliminera risken att första avsättningen likväl jämställs med en ingående förmögenhet kan första avsättningen lämpligen göras med ett mycket litet belopp och den huvudsakliga avsättningen någon dag senare.

För att arbetsgivaren skall bli fri från avkastningsskatt får han dock inte heller ha kvar några andra kontoavsättningar som skett med skatteavdrag, eftersom kontot i annat fall ju inte blir helt upplöst. Däremot utgör det inget hinder för frihet från avkastningsskatt om det finns avsättningar kvar som gjorts utan skatteavdrag.

Det är tvärtom en fördel eftersom avdragsposten h i löneskatteschemat, som beräknas på avsättningar som gjorts med såväl som utan skatteavdrag, då får tillgodoräknas för hela året också för den ingående PRI-skulden, även om den lösts upp i början av året. Att det finns någon avsättning på konto Avsatt till pensioner kvar, dvs den beskattade delen, är tillräckligt för att posten h skall få åtnjutas för hela året beräknat på hela samlade ingående kontobehållningen.

Till sist bör det noteras, att medel som finns i pensionsstiftelse som tryggar PRI-pensioner eller åtaganden enligt annan faktisk allmän pensionsplan inte lagligen – vare sig helt eller delvis – torde kunna återfås av arbetsgivaren mot att redovisning på konto Avsatt till pensioner ökas i motsvarande mån. Det som står i 14 § 2 st tryggandelagen tar sikte på överföring ur överskott från stiftelse som inte tryggar åtaganden enligt formell allmän pensionsplan till redovisning på konto för tryggande av formell allmän pensionsplan och motiveras av behov av att inte rubba vissa förhållanden som rådde redan före tryggandelagens tillkomst 1967.

Även om tillsynsmyndigheterna (länsstyrelsen) i vart fall i Stockholms och i Göteborgs och Bohus län i nämnda avseende lär tolka tryggandelagen mera generöst och tillåta återgång till kontoredovisning, varnar jag dock för att inrätta ”PRI-stiftelse” i tro att detta obetingat kan ske. De nuvarande tjänstemännen kan ändra sig eller deras poster komma att besättas av nya tjänstemän med annan uppfattning. Även negativa rättsfall kan dyka upp. De företag som vill kunna nyttja ”PRI-stiftelses” likviditet bör nöja sig med att hoppas på de lån på kommersiella villkor som stiftelsestyrelsen kan lämna.

Fotnot: I ovanstående har hänsyn tagits till Finansdepartementets nyligen framlagda förslag om förändring av löneskatten.

Anders Palm är verksam som pensionskonsult i Malmö. Han medverkade senast i Balans nr 4/94.