Under senare år har frågan om styrelseledamots ansvar enligt aktiebolagslagen för bolagets förpliktelser uppkomna efter den tidpunkt när kontrollbalansräkning hade bort upprättas aktualiserats i olika sammanhang. Förutom i konkurs uppkommer frågan ofta i samband med ackord när en fordringsägare skall ta ställning till ett ackordsförslag. Frågan ställs särskilt på sin spets när fordringsägaren ifråga har en så betydande fordran att hans inställning avgör om erforderlig anslutning kan erhållas, dvs. full anslutning vid underhandsackord och 75 alternativt
60 procent vid offentligt ackord. Fordringsägaren frågar sig då om ett godkännande av ackordsförslaget innebär att han inte kan erhålla den nedskrivna delen av fordran efter en s.k. 13:2-talan mot styrelseledamot om förutsättningar härför i övrigt föreligger.
I 21 § ackordslagen anges huvudregeln enligt följande. Borgenär som godkänt ackordsförslag förlorar ej genom godkännandet sin rätt mot borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen.
Mot bakgrund av detta stadgande är svaret självklart nej. Fordringsägaren kan emotse en fällande dom mot en styrelseledamot under åberopande av att denne är betalningsskyldig jämte bolaget enligt 1 3 kap 2 § aktiebolagslagen, självfallet under förutsättning att samtliga rekvisit härför är uppfyllda, trots att fordringsägaren godkänt bolagets ackordsförslag. Vid ett under november 1995 avhållet seminarium i Malmö angående förslaget till lag om företagsrekonstruktion påstods något överraskande i vart fall för undertecknad att gällande rätt mot bakgrund av rättsfallet NJA 1 989 sid 92 var den motsatta. Eftersom en korrekt tolkning av det nämnda rättsfallet som ovan antytts är av stor betydelse för möjligheten att genomföra lyckade rekonstruktioner med hjälp av bl.a. offentliga ackordsuppgörelser ev. kombinerade med skatteackord med staten, vill jag framföra motsatt uppfattning med stöd av följande tolkning av det aktuella rättsfallet. Först en kort redogörelse av omständigheterna i detta.
Ett aktiebolag väckte vid en tingsrätt talan mot två bolagsmän i ett handelsbolag, vilket bolag hade fått ett 30-procentigt ackord fastställt av tingsrätten. Aktiebolaget hade inte godkänt handelsbolagets ackordsförslag. Eftersom fråga var om ett offentligt ackord blev aktiebolaget bundet av det fastställda ackordet och erhöll således endast 30% av sin ursprungliga fordran om 110.360 kr. Aktiebolaget ville ha ut resterande 75 % av sin fordran mot handelsbolaget genom bolagsmännen vilka i enlighet med lagen om handelsbolag och enkla bolag var solidariskt betalningsskyldiga för handelsbolagets skulder. Tingsrätten fann att bolagsmans förhållande till handelsbolaget är av sådan natur att bolagsman ej är att hänföra till den krets som avses i 21 § ackordslagen, varför borgenären inte av bolagsmännen kunde utfå vad han genom ackordet förlorat i förhållande till bolaget. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Aktiebolaget överklagade till Högsta Domstolen, som fastställde underrätternas domar och med hänvisning till bl.a. 21 § ackordslagen uttalade att den omständigheten att en gäldenär erhåller ackord påverkar i princip inte borgenärernas rätt gentemot medgäldenär eller borgensman. Vidare uttalade HD bl.a. följande, vilket enligt min mening starkt begränsar rättsfallets räckvidd till andra förhållanden än handelsbolagsfallen.
Frågan i målet
Frågan i målet är om principen skall gälla i fråga om bolagsmän i handelsbolaget eller om deras ansvar för bolagets skulder skall bedömas på annat sätt. Bolagsmän i handelsbolag svarar enligt 2 kap 20 § 1 st lagen (1 980: 1 1 02) om handelsbolag och enkla bolag, i det följande kallat handelsbolagslagen, solidariskt för bolagets förpliktelser. Detta ansvar har sin grund i den speciella relation som råder mellan ett handelsbolag och bolagsmännen i bolaget och kan inte i alla hänseenden jämställas med det ansvar som i andra situationer åvilar flera personer med avseende på en och samma förpliktelse. Den speciella karaktären av det ansvar som åvilar bolagsmännen i ett handelsbolag illustreras av 2 kap 20 § 2 st handelsbolagslagen, varav framgår att – med avvikelse från vad som gäller enligt 5 kap 4 § konkurslagen eljest gäller ifråga om solidariskt ansvariga gäldenärer – utdelning i en bolagsmans konkurs för en bolagsborgenärs fordran skall beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget. Av de grundläggande principer som gäller för handelsbolag måste anses följa att bolagsmännen visserligen har personligt ansvar för bolagets förpliktelser, men att detta ansvar inte kan gå utöver de förpliktelser som åvilar bolaget självt (se bl.a. Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 1983 sid 194 f). Det föreligger ett slags identitet mellan bolaget och bolagsmännens förpliktelser på så sätt att bolagsmännen alltid kan mot ett krav göra gällande samma invändningar som bolaget kunnat göra. Således kan bolagsmännen till sin egen förmån åberopa att bolagets skuld har nedgått till följd av betalning eller avtal eller på annan grund. Med dessa principer skulle det inte vara förenligt att anse att bolagsmän har ett fortsatt ansvar för förpliktelser från vilka bolaget befrias genom ackord i eller utom konkurs. Hovrättens domslut skall alltså fastställas.
HD har således klarlagt vad som skall gälla i handelsbolagsfallet. Men vad gäller i övriga fall när det finns en solidariskt medansvarig gäldenär jämte bolaget? Skall huvudregeln enligt 21 § ackordslagen gälla eller skall en solidariskt betalningsansvarig medgäldenär kunna åberopa vad HD anför om att bolagsmän alltid mot ett krav kan göra samma invändningar som bolaget hade kunnat göra?
Förslag till tolkning
Jag vill föreslå en tolkning av rättsfallet enligt följande. HD har i domen hänvisat till, dels att det solidariska betalningsansvaret för bolagsmannen har sin grund i den speciella situation som råder mellan ett handelsbolag och bolagsmännen i bolaget och att detta inte i alla hänseenden kan jämställas med det ansvar som i andra situationer åvilar flera personer med avseende på en och samma förpliktelse, dels att den speciella karaktären på bolagsmännens ansvar illustreras av 2 kap 20 § andra st handelsbolagslagen. Med hänvisning härtill och till stadgandet i 21 § ackordslagen (motsvarande bestämmelse finns i
12 kap 22 § konkurslagen) är gällande rätt enligt min uppfattning den att oavsett om bolagsborgenären godkänner ett ackordsförslag eller inte kan talan enligt 13 kap 2 § aktiebolagslagen väckas och eventuellt vinna bifall mot en styrelseledamot utan hinder av utgången i ovannämnda rättsfall.
Christer Jakobsson
Jur kand civ ek, Ackordscentralen/Företagsrekonstruktion AB, Malmö