Under många år var den brasilianska ekonomin stängd för omvärlden och den inhemska produktionen skyddades av höga tullmurar.

Nu blir Brasilien allt mer internationellt. Skyddstullarna tas bort och många statliga företag bjuds ut till försäljning. Dessa förändringar påverkar också landets revisorer: idag krävs det t.ex. bra kunskaper i engelska för att överhuvud taget kunna arbeta som revisor på en större byrå.

– En revisor är alltid en revisor, och inte ens i Rio de Janeiro går man i shorts och badtofflor på jobbet! säger Carlos Mendonca, en äkta Rio-bo som nu förtjänar sitt levebröd på Arthur Andersen i industrimetropolen São Paulo.

Jag kommer fyrtio minuter för sent till mitt möte med Carlos Mendonca. Det är lite pinsamt, jag har ju trots allt varit här förut.

Som så många andra i São Paulo är Carlos Mendonca förstås van. Säo Paulo är en jättelik stad med åtminstone tjugo miljoner invånare. Få besökare inser vad det betyder i praktiken och hur man bör planera sin arbetsdag.

São Paulo – Sveriges andra största industristad

Den som idag är mellan trettio och fyrtio år minns kanske sina skolböcker där São Paulo utnämndes till Sveriges tredje största industristad. Det var en hotfull bild som målades upp där allt fler jobb flyttades till den växande staden långt där borta. Idag har São Paulo snarast intagit positionen som Sveriges andra största industristad, räknat i antalet sysselsatta vid svenskägda företag. Här finns de alla närvarande: Ericsson, SKF, VOLVO Lastvagnar (som dock har produktionen i staden Curitiba), Sandvik, Scania, osv. osv. Man möter dem redan på vägen in från flygplatsen i form av jättelika annonspelare. För en del företag, som Scania, är Brasilien den viktigaste marknaden i världen.

São Paulo är också Brasiliens ekonomiska hjärta. Här finns många av landets viktigaste industrier och universitet. Här bor politiker och företagsledare. Om delstaten São Paulo var ett eget land skulle den vara Latinamerikas andra starkaste ekonomi, passerad bara av Mexiko.

Men detta är bara den ena sanningen om São Paulo. Vid sidan om näringsliv och storföretag som mest av allt påminner om det i Europa finns en stor grupp som knappast har någon utbildning alls. Hundratusentals människor överlever från dag till dag i eländiga slumområden.

Ändå går det inte att komma ifrån: Brasilien är ett fantastiskt land!

Det finns något av en speciell relation mellan Sverige och Brasilien. Kanske grundlades den under finalen i Fotbolls VM 1958 i Stockholm, det brukar åtminstone en av mina brasilianska vänner hävda. Sverige förlorade visserligen, men fick i Brasilien en ny och exotisk vän.

I São Paulo har Arthur Andersen som sig bör ett eget höghus. Kontoret har närmare två tusen anställda, vilket gör Arthur Andersen till landets näst största revisionsbyrå. Bara Price Waterhouse är större.

– När det gäller konsultverksamheten är vi däremot större än de andra. Vår tillväxt har varit femtio procent per år under de senaste åren, säger Carlos Mendonca.

Han är en stor vän av Sverige och svenska företag av vilka han också reviderar två, SKF och Sandvik (som båda har flera bolag i Brasilien).

Svenska företag inga problem

– Det är inga problem att granska och revidera svenska företag. De är väl fungerande och bra organiserade. Man kommer nära ledningen och informationsflödet går snabbt. Hierarkin används på ett konstruktivt sätt vilket gör det lätt att få svar på frågor och föra diskussioner, säger Carlos Mendonca. Hans entusiasm går det inte att ta fel på, även om Sandvik på sin höjd är en mellanstor klient i brasilianska sammanhang.

En stor skillnad mellan olika företagskulturer är vilken ställning det lokala bolaget har i förhållande till ägarna och i fallet svenska företag är det mycket bättre än i de flesta företag, menar Paulo Carlos Mendonca som under sina besök i Sverige ofta träffar bolagens högsta ledning.

– Vi har en mycket bra relation som gör det lätt att arbeta med svenska företag. Någon kulturell klyfta finns det inte. Det kan man jämföra med japanska företag som kräver att vår personal ska tala japanska. Vi har faktiskt en speciell Japan-desk som enbart arbetar med de japanska kunderna.

Reglerna för yrket påminner om de i USA. Brasiliens samfund för redovisning och revision utfärdar en auktoriseringen motsvarande CPA. Vid sidan om detta finns inte någon speciell revisorsexamen likt den svenska.

”Öppna” aktiebolag och företag som handlas på börsen, liksom banker, försäkringsbolag och andra strörre penningförvaltare måste enligt lagen ha en auktoriserad revisor. Undantagna är däremot små aktiebolag (t.ex. Brasiliens motsvarighet till våra fåmansbolag).

I praktiken görs två typer av redovisningar

– Bokföringsstandarden är mycket lik den internationella, men det finns skillnader som är orsakade av den mycket höga inflation vi ofta levt med. De berör bl.a. leasing och avskrivningar. I praktiken gör man två typer av redovisningar, en för de lokala myndigheterna och en för den internationella koncernen, fortsätter Carlos Mendonca.

Arthur Andersens största kundgrupp är nationella, privatägda företag. Därefter kommer utländska företags dotterbolag och på tredje plats statliga företag. Konkurrensen mellan byråerna sker i det tysta. Kunderna är relativt trogna och håller sig till en och samma byrå – åtminstone i teorin. I praktiken börjar allt fler se över kostnaden för revisionen som ökat dramatiskt de senaste åren, något som tvingar byråerna att rationalisera. Idag utförs också så gott som all revision till ett från början uppgjort pris.

Inflation på flera tusen procent

Periodvis har Brasilien levt med en inflation på flera tusen procent per år. Hur är det att arbeta som revisor under en höginflationsperiod?

– Alla företag, ja alla människor, skapade metoder för att kunna hantera inflationen. Problemet är nog större för utlänningen som kommer utifrån och ska förstå hur det är att leva under inflationen. Vi var vana, vi hade allt indexerat. Men en förutsättning för att det skulle fungera var att allt beräknades, bokfördes och betalades i dollar. Då behövde det inte heller blir några större problem med investeringar och lån. Nu finns inte längre samma behov. Men fortfarande väljer många multinationella företag att föra sina räkenskaper i dollar.

Tidigare var Brasilien sig självt nog. Med hjälp av skyhöga skyddstullar har den inhemska industrin utvecklats utan obehaglig konkurrens utifrån. Med sina drygt 150 miljoner invånare, gott om råvaror och en varierande geografi är Brasilien något av en kontinent i sig som dessutom alltid hållit en lagom distans till de spansktalande grannarna. Men nu är en förändring på gång. Inflationen är under kontroll och ekonomin pekar uppåt. Brasilien är sedan några år med i frihandelsområdet Mercosur (Mercosul på portugisiska) där även bl.a. Argentina och Uruguay ingår.

Korruptionsskandal

Brasiliens förrförre president Collor de Melo som tvingades avgå efter att det blivit känt att han var inblandad i en omfattande korruptionsskandal, inledde en serie förändring som kulminerade under förre finansministern och nuvarande presidenten Fernando Henriquez Cardoso. Det viktigaste var att man lyckades få bukt med inflationen och att man införde en ny och stabil valuta. Under fackets protester inledde Cardoso också en omfattande utförsäljning av den stora statliga industrisektorn.

Dollarn är nu starkt undervärderad gentemot den nya lokala valutan. Samtidigt som dollarn är frusen stiger priserna lokalt, något som på kort tid gjort São Paulo till en av världens dyraste städer. Räknat i dollar har arvodet för revision ökat med fyrtio procent på ett år. Ett genomsnittligt arvode är på (motsvarande) ca 1.000 kr i timmen, men variationen är mycket stor – mest av allt uppåt.

Nya krav på landets revisorer

Brasilien ökade internationaliseringen ställer också nya krav på landets revisorer. Bra kunskaper i engelska krävs numera för att göra karriär i yrket.

– När jag började för tolv år sedan ställdes inte de kraven, men nu blir de hårdare och hårdare, konstaterar Carlos Mendonca.

Problemet är att få människor kommer i kontakt med engelskan i sin vardag. I jättelandet Brasilien översätts och dubbas allt. Till och med CNN serveras på spanska och portugisiska.

– Engelska är det språk vi kommunicerar på inom Arthur Andersen. Därför måste alla som vill börja här genomgå ett engelskatest. De assistenter som inte har tillräckligt bra engelskakunskaper tas inte in, hur bra de än är i övrigt. En stor nackdel är att studenterna inte lär sig en tillräckligt bra engelska här i Brasilien. En förutsättning är därför att de reser utomlands eller att de studerar extra på eget initiativ. Samtidigt måste man ta hänsyn till att den akademiska nivån är längre än i de flesta västländer. I USA är studenterna färdigutbildade när de lämnar universitetet. Här krävs det mycket mer av oss. Under det första året ägnas 25–30 procent av arbetstiden åt olika typer av kurser och utbildningar. Det handlar om mycket stora investeringar för vår del, fortsätter Carlos Mendonca.

Karriärmöjlighet

Rekryteringen till Arthur Andersen pågår ständigt genom föredrag och regelbundna besök på universiteten. Men hur stort är intresset bland studenterna för att bli revisor?

– Intresset ökar just nu. Jag tror att det mer har att göra med karriärmöjligheten inom de internationella företagen än för lönens skull. Det faktum att man får en bra utbildning spelar säkert också in.

Lönen är låg i början, men stiger snabbt. Nu när Brasiliens ekonomi stabiliserats och branschen skriker efter arbetskraft är möjligheterna stora. Den som gör sitt första år som assistent på Arthur Andersen kan räkna med att tjäna ungefär 4.000 kr i månaden. Karriären från assistent till delägare tar normalt tretton år; två år som assistent, 3–4 som senior och därefter sex år som ansvarig. Som delägare tjänar man motsvarande 80-90.000 kr i månaden!

– Vår lönepyramid är annorlunda den i Sverige. Här kan löneskillnaderna vara 40 gånger eller 100 gånger mellan de som tjänar minst och de som tjänar mest. En ansvarig hos oss tjänar som en kontroller på ett privat företag. en delägare som en mycket bra betald VD.

Trots de stora möjligheterna är det många som väljer att sluta.

– Tyvärr har vi en mycket hög personalomsättning. Det är efter tre–fyra år vid firman som den kritiska perioden inträffar. Vid den tiden kan marknaden alltid erbjuda en bättre lön. Och då är det många som behöver pengar. De har precis bildat familj, fått barn och behöver öka sin inkomst. Därför har vi en mycket hög personalomsättning, fortsätter Carlos Mendonca.

Till det Arthur Andersen nu prioriterar hör därför de anställdas förmåner, som som kan bestå av allt från tjänstebilar till hjälp att ta sin masters examen. Men, konstaterar Carlos Mendonca:

– Ska man vara krass så är lönen ändå det som betyder mest. Vi borde se saker mer på lång sikt, men brasilianarna tänker alldeles för mycket på snabba pengar.

Själv har Carlos Mendonca hunnit fylla 34. Efter att ha jobbat tolv år på Arthur Andersen står han nu i avgörandets stund. Ska han stanna kvar eller ej?

– Tolv år är en lång tid. De flesta av dem som väljer blir revisor tror jag inte vet så mycket om vad det innebär, men orsaken till att jag började här var faktiskt att min pappa alltid talade varmt om Arthur Andersen som han hade mycket kontakt med.

Hälften av revisorerna kvinnor

Andelen kvinnor i revisorsyrket ökar nu. På Arthur Andersen är hälften av dem på senior-nivå kvinnor, däremot ingen av delägarna. Carlos är för övrigt gift med en revisor. Hans hustru arbetade tidigare på Arthur Andersen, men nu är hon hemma med de två barnen, 2 år och nio månader gamla.

– Det är svårt att samtidigt göra karriär i ett yrke som kräver så mycket arbete under vissa tider på året. Det finns i vårt samhälle en mycket stark föreställning om att det är kvinnan som tar hand om hemmet och detta är svårt att kombinera med yrket. Det är också svårt att återgå till en karriär när man lämnat den.

Som revisor måste man vara beredd att ständigt kasta sig iväg, kanske behövs man under tre–fyra månader någon annanstans i landet. Klienten kommer i första hand. Man måste alltid kunna ställa upp, fortsätter Carlos.

Ständiga bråket mellan paulistas och cariocas

Men vänta nu. Livet i Brasilien kan väl ändå inte enbart vara bokföring och gråa kontorshus? Hur är det med samban. Vad hände egentligen med karnevalen, all den sensualism vi förknippar med Brasilien?

I Brasilien brukar man talar om det ständiga bråket mellan paulistas, och cariocas. Enligt myten – för självklart handlar det om en myt – är paulistan (den som kommer från São Paulo) en (trist) arbetsam typ som aldrig unnar sig att ha roligt. Cariocan (från Rio) däremot, ligger hela dagarna på stranden och gör så lite som det bara är möjligt.

Fram till dess att Brasilia grundades i slutet av 50-talet var Rio de Janeiro Brasiliens huvudstad. Men sedan dess har Rio steg för steg förlorat sitt inflytande. Den ekonomiska och politiska makten har flyttat därifrån, arbetstillfällena blir färre och brottsligheten ökar. Alla de stora bankerna hade t.ex. tidigare sina huvudkontor i Rio. Nu ligger de i São Paulo.

Kvar i Rio finns drömmarna, stränderna och karnevalen. Fast, invänder Carlos Mendonca:

– Det handlar just om drömmar. Karnevalen är något som pågår några dagar om året. Det är inte en del verkligheten i landet.

Carlos Mendonca är själv carioca och Rio-bo i själ och hjärta. I två år har han bott i São Paulo där möjligheterna är större. Några problem att anpassa sig har det inte varit.

– I revisionsyrket är nog inte skillnaden så stor. En revisor är alltid en revisor, och inte ens i Rio de Janeiro går man alltså i shorts och badtofflor på jobbet– även om många andra gör det!

David Isaksson