Fusioner: Revisorerna har fått en ny lagstadgad arbetsuppgift – och den väcker många frågor

På grund av Sveriges medlemskap i EU infördes nya regler om fusion i aktiebolagslagen från och med årsskiftet 1995.

Därmed fick landets revisorer ytterligare en lagstadgad arbetsuppgift som innebär att revisorn ska medverka i en balansakt i den högre skolan och tillgodose två olika intressen:

Å ena sidan samhällets intresse av att så smidigt och okomplicerat som möjligt kunna finna nya bolagsstrukturer som utvecklar näringslivet och å andra sidan det rättmätiga intresset för minoritetsaktieägare och borgenärer att bevaka sin egendom respektive fordringar.

Det är revisorerna som ska bedöma om fusionsvederlaget och dess fördelning har bestämts på ett ”sakligt och korrekt” sätt och att det inte föreligger fara för borgenärerna i det övertagande bolaget att inte få sina fordringar betalda.

Svåra avvägningar och bedömningar där det egentligen inte finns några objektiva värderingsprinciper, men som ändå ska göras under skadeståndsansvar.

De nya reglerna i aktiebolagslagen om fusion innebär att det är de fusionerande bolagens egna revisorer som bland annat ska bedöma fusionens lämplighet, fusionsvederlaget och dess fördelning, och att borgenärernas intressen inte träds förnär. Men reglerna innehåller flera oklarheter som försvårar revisorernas arbete.

Med anledning av den nya lagstiftningen har FAR gjort ett utkast till rekommendationen ”Granskning av fusionsplan”. Den ingår i 1996 års upplaga av FARs Samlingsvolym. Rekommendationerna har tagits fram av föreningens revisionskommitté där auktoriserade revisorn Monica Ramseyer på Ernst & Young har varit projektledare.

Hon vill från början framhålla att hon och andra tycker att det är intressant och stimulerande med den utvidgning av revisorernas arbetsuppgifter som lagen medför.

– Vi gör ständigt olika former av värderingar på konsultbasis. Skillnaden är att det nu är en lagstadgad granskningsuppgift.

Oklarheter i lagtexten

Men det hindrar inte att Monica Ramseyer och de andra i kommittén under sitt arbete med rekommendationen fann en hel del oklarheter i 14:e kapitlet i ABL som handlar om fusioner.

Oklarheterna förstärks av att den förändrade lagen är anpassad till EU-direktiv, där det saknas förarbeten.

EUs lagstiftningsarbete skiljer sig markant från det svenska. I Sverige har vi av hävd mycket väl dokumenterade och genomarbetade förarbeten dit den som ska tillämpa lagen kan gå om man är osäker över lagstiftarens intentioner.

I EU är det domstolarna som med sin rättstillämpning ska visa hur lagarna ska användas.

Balans har dock tagit sig friheten att försöka få svar på de viktigaste frågorna direkt från Rolf Skog, sekreterare i Aktiebolagskommittén som utarbetat det ursprungliga förslaget till fusionsregler.

Svaren följer direkt på frågorna.

* Vid fusion ska revisorerna i det överlåtande bolaget granska fusionsplanen, framför allt med avseende på att vederlaget och grunderna för dess fördelning har bestämts på ett sakligt och korrekt sätt (ABL 14:7). I EU-direktivet används dock uttrycket ”rimligt och sakligt”.

– Fusionsvederlaget är baserat på värderingar av aktierna i de fusionerande bolagen, förklarar Monica Ramseyer. En företagsvärdering grundas alltid på en framtidsbedömning med vanligtvis betydande subjektiva inslag. Värderingsunderlaget innehåller följaktligen betydande moment av osäkerhet.

Med den utgångspunkten undrar Monica Ramseyer om lagstiftarens uttryck ”sakligt och korrekt” verkligen innebär att det inte får finnas några som helst fel i beräkningen av fusionsvederlaget eller dess beräkning.

– Och vad händer om det visar sig att bestämningen av vederlaget inte är ”sakligt och korrekt” exempelvis till följd av att antaganden om framtida ränte- och valutautveckling slår helt fel, tillägger hon. Har det någon betydelse för bedömningen av revisorns skadeståndsansvar enligt 15:2 om bedömningen av ett fusionsvederlag varit ”rimligt” men inte ”korrekt”?

– Det är bestämningen av fusionsunderlaget som ska vara gjort på ett ”sakligt och korrekt sätt”, förklarar Rolf Skog. Så kan vara fallet även om det senare skulle visa sig att revisorns bedömningar inte stämde helt. Bedömningen ska göras enligt grunderna för god revisionssed och grundas på de kända fakta som fanns när vederlaget bestämdes. Vi kräver inget framtidsansvar för revisorerna.

* Lagtexten i 13:e och 16:e paragraferna är utformad med dubbla negationer: ”Borgenärerna i det övertagande bolaget behöver inte underrättas om revisorerna ..har uttalat att de inte har funnit att fusionen medför någon fara för dessa borgenärer.”

– Vi undrar vad syftet är med dubbla negationer, säger Monica Ramseyer. Man kan få för sig att det är en undantagsbestämmelse. Det vill säga att huvudregeln skulle vara att det övertagande bolagets borgenärer ska kallas. Men i själva verket är det väl i undantagsfall som kallelse ska ske?

Hon tillägger att utgångspunkten för FARs rekommendation är att revisorn i normalfallet kan konstatera att någon fara inte föreligger och att undantaget gäller krisföretag eller företag med svag ställning. Revisorn ska göra en samlad bedömning av fusionens effekter och i osäkra eller uppenbara fall avge ett yttrande som medför att samtliga borgenärer kallas.

– Grundregeln är att om revisor uttryckligen har förklarat att det inte är nödvändigt att borgenärerna kallas, så ska de inte kallas, förklarar Rolf Skog. Men borgenärerna ska kallas om revisor inte tar ställning, det vill säga inte skriver någonting. Passivitet från revisor kräver alltså aktivitet från styrelsen. Naturligtvis ska borgenärerna kallas om revisor så föreslår.

* Vad menas med uttrycket fara i 13:e och 16:e paragraferna?

– Obeståndsprövningar är förenade med stora svårigheter, tillägger Monica Ramseyer. I vår rekommendation har vi i princip rekommenderat samma bedömningsgrunder och granskningsåtgärder som i obestånds- och kapitalbristsituationer. Vi har då i första hand tänkt på fara enligt BrB 11:3 i obeståndssituationer och antagit att det är en försämring i borgenärernas rätt som åsyftas.

– Lagstiftaren har inte menat fara för obestånd, betonar Rolf Skog. Det är fråga om en påtagligt ökad risk att borgenärerna inte får betalt. Revisor får alltså göra en riskkalkyl huruvida fusionen i sig skulle leda till att borgenärerna inte får fullt betalt för sina fordringar.

* Är det korrekt att revisorernas uttalande gäller samtliga fordringar som uppkommit före yttrandets avgivande, det vill säga både förfallna och icke förfallna fordringar?

– Det är korrekt att vi inte skiljer på förfallna och icke förfallna fordringar, intygar Rolf Skog. Vi kan inte utesluta att det finns fusioner där även borgenärer med förfallna fordringar kan få sin rätt försämrad.

* FAR har i slutet av sin rekommendation vid fusion fogat några konkreta exempel på hur ett revisorsuttalande kan formuleras. Balans lät Rolf Skog titta på dem.

– FAR har gjort sin tolkning av de nya bestämmelserna, säger Rolf Skog. Jag har ingen uppfattning om tolkningen är fullständig och heltäckande, men jag har ingen anledning att tro att den inte skulle vara det.

– De nya fusionsbestämmelserna ska ses som ett första steg på vägen att kunna genomföra gränsöverskridande fusioner, förklarar Rolf Skog. Jag tycker att vi har funnit en bra balans genom den nya lagstiftningen. Vi har förstärkt borgenärs- och minoritetsskyddet, samtidigt om reglerna har blivit klarare. Tidigare var många frågor inte reglerade och osäkerheten stor om vad som egentligen gällde.

Som exempel på det förbättrade minoritetskyddet, pekar Rolf Skog på att vid fusion mellan moderbolag och helägd dotter, kan numera fem procent av aktieägarna i moderbolaget få frågan behandlad på bolagsstämma. Tidigare var detta en ren styrelsefråga.

Ett annat exempel är att det krävs två tredjedelars majoritet för att genomföra en fusion, mot som förut enkel majoritet.

– För övrigt genomsyras hela fusionsförloppet av olika kontrollstationer där möjligheterna till insyn är stora, tillägger han och skisserar förloppet i tio steg:

1. Fusionsplan upprättas,

2. revisorerna granskar planen,

3. planen registreras hos PRV,

4. stämman fattar beslut (alltid i det överlåtande bolaget och även i det övertagande bolaget om aktieägarminoriteten så kräver,

5. företaget underrättar sin kända borgenärer,

6. ansökan skickas till PRV om att få genomföra fusionen,

7. PRV kallar de okända borgenärerna,

8. PRV meddelar tillstånd att genomföra fusionen (eller rätten om borgenärerna invänder),

9. fusionen anmäls för registrering,

10. det överlåtande bolaget upplöses.

– En fusion tar alltså ganska lång tid att genomföra, avslutar Rolf Skog, omkring ett halvår.