Den västliga nya konsekvensen av lagen om företagsrekonstruktion är att ett företag i kris får en rådrumsperiod – trots att företaget i praktiken ställer in betalningarna.

Utan den här lagen är risken stor att offentlig information om ett företags svårigheter faktiskt framkallar en okontrollerbar obeståndssituation. Informationen får en ”obeståndseffekt” när alla borgenärer kommer springande och vill ha betalt.

Alternativet är att företaget går till en advokat eller en jurist på Ackordscentralen för att rådgöra utan att det väcker någon offentlig uppståndelse. Juristen kan då efter utredning säga om det finns möjligheter till någon fortbeståndslösning eller om konkurs är nödvändig.

– Tanken med den nya rekonstruktionslagen är att bygga vidare på just den metoden, säger Ulf Gometz som är professor i revisionsrätt vid Handelshögskolan i Göteborg och auktoriserad revisor hos Ernst & Young.

Ger rådrum

Frågan är hur mycket lagen ytterligare har jämnat vägen för den modellen.

– Jag anser att den har det i viss mån, säger Ulf Gometz. Processen blir offentlig utan att det måste bli konkurs. Man får ett rådrum. Det är det väsentliga nya med lagen. Man har utöver ackordsinstitutet, som bakas in i lagen, fått in en ”tilläggsmöjlighet”. Det kan inte sägas vara fel även om jag tror att de två andra instituten i obeståndsproblematiken – konkurs och tvångslikvidation – kommer att ha fortsatt stor betydelse.

Det har de både rent praktiskt och genom sin blotta existens. Konkurs och likvidation är något man vill undvika.

– Men vad rekonstruktionslagen beträffar så måste den anpassas bättre till en rad olika ”sidolagar” för att inte mer eller mindre bli ett slag i luften, säger Ulf Gometz. Förmånsrättsreglerna i kombination med den statliga lönegarantin är ju klart konkursdrivande. Rekonstruktion ger inget tillskott av lönegarantipengar men konkurs gör det.

Inget för små företag

Ulf Gometz är, i likhet med många andra, skeptisk till rekonstruktion av småföretag. Den infrastruktur som finns i små företag är sällan något att bygga en rekonstruktion på. I ett aktiebolag med minimiaktiekapital och identitet mellan ägare, ledning och styrelse tar det ofta bara några dagar för de pengar som eventuellt finns kvar att försvinna.

– Lagstiftarens tanke torde vara att det sett ur samhällets och näringslivets synvinkel är en nackdel att slå sönder i och för sig fungerande strukturer om de kan räddas, säger Ulf Gometz. Att bara klappa igen är samhällsekonomiskt olönsamt. Men detta gäller lite större företag. I riktigt små företag är det svårt att se den här strukturen och den samhällsekonomiska vinsten.

Byte av företagsledning

Ulf Gometz hänvisar också till erfarna konkursförvaltare som framhållit vikten av att byta ledning och till och med ägare om ett företag ska rekonstrueras. Erfarenheten visar att resultatet blir sämre om man inte byter ut ledningen.

– Prognosen är sämre om det är samma människor som kommer tillbaka, säger Ulf Gometz. Detta talar ytterligare för att rekonstruktion i små företag knappast är aktuell.

Talar det kanske också för rekonstruktion först efter konkurs?

– Nja, även en rekonstruktion efter konkurs kan ju ske med samma ägare. Så blir det ofta. Och även då är prognosen sämre än om ledning och/eller ägare byts ut. Dock kan man säga att en konkurs ökar sannolikheten för att det verkligen blir en annan ägare i verksamheten.

Men enligt den nya lagen om företagsrekonstruktion behåller gäldenären sin rådighet över egendomen. Då är det väl tänkt att han ska fortsätta driva företaget?

– Jo, det ligger i sakens natur. Men det utesluter inte att det kan bli en ny ledning och kanske även nya delägare. Jag håller med om att i rekonstruktionen ligger tanken på ett fortsättande. Det kan ibland bli ett skäl till att det ändå måste bli konkurs – när den ägare som också är ledare har visat sig vara en dålig ledare.

Rättvisa mellan borgenärer

En fördel som Ulf Gometz kan se med rekonstruktionsförfarandet är att det möjligen kan bli lite mer rättvisa mellan borgenärerna.

I dag är det ofta så att de riktigt stora borgenärerna – bankerna – upptäcker företagets problem före de andra borgenärerna. De kan då också vidta åtgärder.

Typexemplet är när banken vinner på så kallad teknisk knock-out. Gäldenären och banken – ofta i samråd med en ”blivande konkursförvaltare” – gör en överenskommelse innan betalningsinställelsen är ett faktum. De väsentliga tillgångarna köps ut till priser som exakt täcker bankens förmånsrätt. Detta kan i realiteten vara något mycket vettigt. Men man kan förstå att de mindre informerade oprioriterade borgenärerna ser på det med viss skepsis.

Tveksamma förmånsrätter

Ulf Gometz tycker att det är bra att de som levererar till företaget under rekonstruktionen tillförsäkras betalning.

– Det är ju en förutsättning för att en rekonstruktion över huvud taget ska bli möjlig. Men i övrigt kan man ställa sig frågande till detta med förmånsrättsordning över huvud taget – både för företagshypotek och för samhällets skatter och avgifter.

Om det är bra för samhället att företag rekonstrueras borde samhället kanske ta hänsyn till det i sina förmånsrättskrav. När det gäller bankernas och leverantörernas krav har det funnits viss debatt.

Grossistförbundet har pekat på att bankerna får sina pengar men leverantörerna får väldigt lite.

Problemet är svårlöst. Man kan inte säga att bankerna gör fel. Får de inte behålla sin förmånsrätt så kan de låta bli att bevilja krediter eller ta mer betalt, dvs. högre ränta. En lösning skulle kanske vara att behålla företagshypoteken samtidigt som leverantörerna fick någon säkrare form av återtagandeförbehåll för det som de levererat – kanske på villkor att de skaffat sig information om det ekonomiska läget hos dem de levererat till.

– Leverantörerna skulle kunna ha någon slags sakrätt till det de levererar, säger Ulf Gometz. Jag vet att det är svårt och att allt som levereras inte går att identifiera. Men detta är i alla fall ett problem som kan vara värt att titta närmare på.

Jurister eller ekonomer?

Tycker du att jurister eller ekonomer har de bästa kunskaperna för att bli rekonstruktörer enligt den nya lagen?

– De advokater och jurister på ackordscentraler som arbetar som konkursförvaltare har djupare kunskaper i obeståndsjuridik än revisorer har. Jag tycker inte att revisorer ska vara konkursförvaltare – det ligger utanför deras kompetensområde. Och jag måste nog erkänna att rekonstruktörsjobbet ofta ligger bättre till för jurister. Men i lite större företag vore det alldeles utmärkt med två rekonstruktörer. Det får man ha. Och då bör den ene vara jurist och den andre ekonom.

Misstankar om brott i företaget

En fråga som Ulf Gometz anser borde klargöras bättre är hur rekonstruktören ska göra vid misstanken om brott i företaget som ska rekonstrueras. En förvaltare i konkurs är skyldig att se efter om det finns brottsmisstankar. Det har också lagts fram ett förslag om att revisorer ska anmäla vissa brott som de misstänker i företag som de reviderar.

– Det sägs att ett brott ofta förekommer i samband med konkurs. Eller att konkurs ofta förekommer i samband med brott. Det står ingenting om att en företagsrekonstruktör ska undersöka detta. Och det skulle han inte heller hinna under den vecka han har på sig för att lägga fram sin första plan för rekonstruktionen.

Nej, och dessutom blir det normalt gäldenären som begär rekonstruktion. Det gör han kanske inte om han gjort något brottsligt. (Borgenär får också begära rekonstruktion. Men det blir inget av den om inte gäldenären går med på det.)

Om bolaget som eventuellt ska rekonstrueras är ett aktiebolag skulle man teoretiskt kunna tänka sig att revisorn skulle kunna säga något.

– Men det går inte, säger Ulf Gometz. Det står ingenstans något om att revisorns tystnadsplikt släpps loss gentemot rekonstruktören. (Bara mot konkursförvaltare.)

Specialitet för revisorer

Om det skulle bli så att revisorer börjar arbeta med företagsrekonstruktioner så tror Ulf Gometz att det kommer att utvecklas till en specialitet. Det blir ett begränsat antal revisorer som sysslar med rekonstruktion.

– Så är det i många andra länder. Internationellt inom de stora revisionsbyråerna finns det hela avdelningar som är specialiserade på insolvens- och likvidationsfrågor inklusive tillhandahållande av likvidatorer och konkursförvaltare. Men visst kan svenska revisorer vara till god hjälp i de här sammanhangen. Många revisionsbyråer biträder konkursförvaltare i deras arbete och det är i dag en ganska omfattande verksamhet.

Men Ulf Gometz vill inte se på företagsrekonstruktion som en marknad för den ena eller andra yrkeskategorin.

– Vad som behöver diskuteras är företagsrekonstruktionens ändamålsenlighet och eventuella behov av lagstiftningskomplettering. Efter en bedömning från fall till fall kommer erfarenheten att visa hur rekonstruktörer bör rekryteras.

Inge Wennberg