EMU: Den gemensamma valutan – förutseende kan ge konkurrensfördelar

FAS A ”Launch of the EMU”

Så tidigt som möjligt under 1998, dock senast 31 juli, skall stats- och regeringscheferna fatta majoritetsbeslut om vilka stater som uppfyller konvergenskriterierna (mätåret är 1997) och som därmed skall ingå i EMU. Europeiska centralbanken (ECB) skall därefter bildas så snart som möjligt och därmed upplöses det europeiska monetära institutet (EMI) som för närvarande arbetar med planeringen för EMU:s genomförande. I denna fas inleds även produktionen av sedlar och mynt i den gemensamma valutan euro och cent. Fas A skall vara genomförd före den 1 januari 1999.

FAS B ”Start of the EMU”

Den 1 januari 1999 låses valutakurserna oåterkalleligt. Euron blir då en självständig valuta och den officiella ecu-korgen försvinner. Omräkningskursen mellan ecu och euro skall vara 1:1. Nyemissioner i statspapper kommer att vara denominerade i euro och det europeiska centralbankssystemet (ECB:s), som består av ECB och de nationella centralbankerna och har till uppgift att bedriva gemenskapens penningpolitik, börjar använda euro i penningpolitiska transaktioner. Under fas B kommer de nationella valutorna fortfarande att vara det lagliga betalningsmedlet och ett uttryck för euron. Euron och de nationella valutorna kommer således att vara olika uttryck för samma värde. Detta brukar jämföras med Celsius och Fahrenheit som olika uttryck för värme. Denna fas får maximalt ta tre år att genomföra. Det är den tid det uppskattningsvis tar att trycka de sedlar och prägla de mynt som krävs.

FAS C ”Single currency fully introduced”

Den 1 januari 2002 är ett sannolikt datum för cirkulation av eurosedlar och euromynt. Euron blir då även lagligt betalningsmedel inom hela EMU. Under fas C, som skall vara helt genomförd senast den 1 juli 2002, dras även de nationella sedlarna och mynten in och förlorar sin ställning som lagliga betalningsmedel.

Administrativa rutiner och system

Den mest påtagliga effekten av ett svenskt inträde i EMU är att alla svenska organisationer kommer att tvingas till mer eller mindre omfattande förändringar av IT-system. Beloppsuppgifter (fakturor, prislistor, prislappar, kvitton, kontoutdrag, avräkningsnotor etc.) kommer under drygt tre år troligen att behöva uttryckas i såväl svenska kronor som i euro. Dessa systemförändringar måste förberedas i god tid. De svenska storbankerna arbetar för närvarande med kravspecifikationer på förändringar i sina system. Dessa planeras vara klara till riksdagsbeslutet under hösten 1997. Om Riksdagen fattar beslut om att Sverige skall delta i EMU kommer sedan arbetet med systemförändringar att påbörjas. Trots osäkerheten om Sveriges anslutning har detta arbete påbörjats för att det skall vara klart i god tid och fungera från den 1 januari 1999.

Förutom att befintliga IT-lösningar kommer att behöva förändras så bör införandet av den gemensamma valutan innebära ett gyllene tillfälle för introduktion av nya betalningsformer (Internetbetalningar, smart cards etc.). Även myndighetsrapporteringen (exempelvis till Riksbanken) kommer förmodligen att förändras.

Det kan också konstateras att alla myntapparater (parkeringsautomater, mynttelefoner, solarier, kaffe, godis- och läskautomater etc.) kommer att behöva konstrueras om i de länder som ansluter sig till EMU.

Affärsstrategiska frågor

Den gemensamma europeiska valutan har en potential att på sikt bli den ledande valutan i världen. Den samlade bruttonationalprodukten inom EUs 15 medlemsstater är ca 20 procent högre än USA:s BNP och ca dubbelt så stor som Japans dito. Även om inte alla medlemsstater blir medlemmar från början så är det inte orealistiskt att tro att det på tio års sikt finns två ledande valutablock i världen: den amerikanska dollarn och den europeiska euron.

Den interna handeln mellan de deltagande staterna (den s.k. samhandeln) kan förväntas öka. När priset uttrycks i samma enhet i de olika staterna kommer prismekanismen i marknaden att fungera bättre vilket leder till en effektivare resursallokering. Den interna marknaden blir större vilket dels innebär att antalet konkurrenter ökar, dels ger nya förutsättningar för att nå ut på en större marknad. Detta får effekter för svenska företag oavsett om Sverige blir medlem eller inte. Det är strategiskt viktigt att genomföra konsekvensanalyser, d.v.s. att utreda hur företagens marknad påverkas av en svensk anslutning respektive av ett utanförskap. Analyserna bör innefatta såväl tjänsteutbud som marknadsföring och val av leverantörer.

Juridiska frågor

Inom EU kommer förmodligen kontinuitet i avtalsförhållanden att gälla. Detta innebär att avtal i en valuta som upphör att vara lagligt betalningsmedel 2002 och som skall tolkas under EU-lagstiftning kommer att löpa vidare. Kontrakt i valutor som upphör att vara lagliga betalningsmedel kommer att avräknas i euro enligt de fastställda omräkningskurserna. Fast förräntande kreditavtal kommer att löpa med oförändrad ränta. Detta är viktigt att ha i åtanke när nya långa avtal tecknas såväl privat som för företag. Det kommer inte att vara möjligt att omförhandla räntesatser eller förtidsinlösa lån med argumentet att eurovalutan införts.

För avtal som skall tolkas under annan lagstiftning än EU-lagstiftning är det däremot inte självklart att kontinuitet i avtalsförhållanden kommer att gälla. För svenska företag som sluter avtal med parter som inte lyder under EU-lagstiftning kan det därför vara lämpligt att i nya avtal ta in klausuler som anger att avtalets giltighet inte skall påverkas av övergången till gemensam valuta.

Vid övergången till euro kan vissa speciella problem uppstå och kräva klargöranden när det gäller avrundning. Lagstiftning kan behövas för att garantera att omräkningskurserna tillämpas med tvingande avrundningsregler (bl.a. i långa avtalsförhållanden som hypotekslån och löner, vid omräkning av saldon m.m.). Det kan också krävas lagstiftning om hur avrundning skall ske i de fall då priser anges i såväl euro som nationell valuta.

Effekter på kredit- och valutamarknaderna

När EMU förverkligas kommer valutakursrisker mellan de deltagande länderna att försvinna. Detta kommer på flera sätt att påverka kredit- och valutamarknaderna.

Det kan bl.a. förväntas medföra att prissättningen av räntebärande värdepapper i större grad kommer att bestämmas av kredit- och likviditetsrisker vilket kan innebära att kreditrating, i likhet med vad som gäller på den amerikanska marknaden, får ökad betydelse för aktörer inom EMU-området.

Skillnader i räntenivåer mellan olika länder förklaras bl.a. av skillnader i valutakursrisker (den s.k. devalveringspremien), kreditrisker och likviditetsrisker. Eftersom statspapper kommer att emitteras i euro försvinner växelkursriskerna vilket innebär att räntedifferensen mellan olika EMU-länder vid oförändrad kreditrisk kan förväntas minska.

Antalet standardiserade ränteterminskontrakt inom EMU-området torde minska. För närvarande finns flera olika kontrakt i de olika medlemsstaterna (sammanlagt ett tjugotal inom EU). När eurovalutan införts finns inte samma behov av olika kontrakt i olika länder varför många bedömare förväntar sig att antalet kontrakt kommer att minska till några få olika kontrakt med statspapper denominerade i euro som underliggande tillgång. Vidare torde likviditeten i dessa kontrakt vara större än likviditeten i de kontrakt som för närvarande finns på marknaden. En effekt av detta är att konkurrensen bland de europeiska termins- och optionsbörserna kommer att öka med en eventuella omstruktureringar som följd. I Europa finns det t.ex. för närvarande betydligt fler termins- och optionsbörser än i USA.

Vidare kan nämnas att Riksbankens balansräkning kommer att vara uttryckt i euro från den 1 januari 1999.

Finansrelaterade frågor

För utlandsberoende aktörer i länder med svaga valutor är valutariskhantering en viktig komponent i den finansiella riskhanteringen. När stora delar av växelkursriskerna försvinner kommer därför den finansiella riskhanteringen att fokusera mer på kredit-, likviditets- och ränterisker medan valutariskhanteringen får en reducerad roll. För svenska aktörer innebär detta att en rad frågeställningar måste analyseras och att gamla ”sanningar” kan behöva omprövas.

Många svenska exportföretag har under flera år valutasäkrat förväntade framtida kommersiella kassaflöden i utländsk valuta och nettoinvesteringar i utländska dotterbolag genom att i stor omfattning sälja utländsk valuta på termin. Förutom att säkra sin valutaexponering har den höga svenska räntan inneburit att räntedifferensen mot de flesta valutor varit positiv och därmed haft en positiv effekt på redovisat resultat och finansiella nyckeltal. I takt med att de svenska räntenivåerna sjunkit har de positiva räntedifferenserna minskat och den svenska kronan har i skrivande stund negativa räntedifferenser mot flera valutor som svenska exportföretag tidigare tjänat pengar på att säkra. Vid en gemensam valuta minskar valutariskexponeringen radikalt för stora delar av svenskt näringsliv och strategierna för valutasäkring måste därmed ses över.

Som nämnts bör låneavtal, denominerade i såväl svenska kronor som i utländsk valuta, ses över. Detta gäller även långa swap- och terminskontrakt.

Andra praktiska effekter av att svenska företag och banker får färre valutor att hantera är att antalet valutakonton reduceras, antalet valutor som hanteras i nettingssystem reduceras och företagens organisation av valutahandeln kan behöva ses över.

Med det nya systemet för utlandsbetalningar och avveckling av värdepappersaffärer (TARGET)3 kommer även utlandsbetalningar att förändras. Betalningar mellan olika länder kommer att avvecklas brutto i realtid vilket i praktiken innebär att dessa betalningar kommer att exekveras på några få sekunder.

För närvarande talar allt för att EMU kommer att starta som planerat den 1 januari 1999 – med eller utan ett svenskt deltagande. Svenskt näringsliv kommer att påverkas oavsett om Sverige deltar eller ej. Genom att vara väl förberedda inom de områden som vi redogjort för i denna artikel finns goda förutsättningar för svenska företag att skapa fördelar gentemot sina konkurrenter.

Auktor revisor Anders Bäckström är verksam vid KPMG Bohlins specialistenhet Bank & Finans samt som doktorand inom det särskilda licentiatprogrammet för revisorer vid Linköpings universitet.

Auktor revisor Lars Marcusson är verksam vid KPMG Bohlins specialistenhet Bank & Finans.

Finanskonsult Göran Nirdén är verksam vid KPMG Bohlins specialistenhet Bank & Finans.