Successiv vinstavräkning i entreprenadföretagens externa rapportering

Ekon lic Bo Lagerström ställer i denna artikel frågan: Är det dags för successiv vinstavräkning i entreprenadföretagens externa finansiella rapportering? Personligen menar han att många faktorer talar för att genomföra ett sådant byte av principer.

Ingressens fråga är i högsta grad aktuell och svaret är att det finns goda förutsättningar för att införa någon form av resultatredovisning baserad på successiv vinstavräkning. Det finns dock ett antal väsentliga förutsättningar som måste vara uppfyllda för att externt förmedlade driftsresultat skall vara meningsfulla. I artikeln redovisas konklusionerna från ett forskningsarbete som särskilt adresserat frågan om successiv vinstavräkning i svenska entreprenadföretag.

Bakgrund

Extern rapportering av svenska bygg- och anläggningsföretags resultat kännetecknas som bekant av en mycket försiktig syn på resultatens hemtagning, dvs. att resultaten bokförs i affärsredovisningen. Detta medför att externa analytiker har svårt att erhålla en objektiv bild av hur exempelvis ett byggföretag egentligen har gått under en nära förfluten period. De resultat som förmedlas externt är oftast beroende av hur många projekt som avlämnats till beställare under en specifik period, inte av hur resultatet upparbetas genom produktionen. Förhållandet medför att det är besvärligt att jämföra olika entreprenadföretag med avseende på bl.a. finansiella nyckeltal.

Inledningsvis redogörs mycket kort för de övergripande utgångspunkter som används som grund i den följande diskussionen. Därefter behandlas kortfattat intäktsredovisningens principer, olika regleringsorgans syn på tillämpningen av successiv vinstavräkning och vissa praktiska erfarenheter från arbetet med olika entreprenadföretag. Artikeln avslutas med en sammanfattning och några implikationer för framtiden.

Utgångspunkter

Den övergripande utgångspunkten är att betrakta redovisning utifrån ett beslutsorienterat perspektiv som en del i ett ekonomiskt informationssystem. Innebörden är därför att den externa finansiella rapporteringen betraktas som en av flera källor till information, framförallt för kapitalmarknadens aktörer. Valet av ett beslutsorienterat perspektiv medför här att redovisningsdatans kvalitet (för beslutsfattande) blir det väsentliga. Relevans och tillförlitlighet utgör således nyckelkoncept där relevans bl.a. avser att information kommer i tid och har värde vid utvärdering av handlingsalternativ, medan tillförlitlighet bl.a. avser att information verkligen representerar det som avses och inte någonting annat. Det är dock alltid fråga om en balans mellan relevans och tillförlitlighet eftersom egenskaperna normalt står i ett motsatsförhållande till varandra på grund av att en beslutssituation oftast är tidsbegränsad. En annan utgångspunkt har även varit att användarna av redovisningsdata måste förväntas ha en hög kompetens för att inte de som lämnar datan skall belastas med alltför stora krav på utbildning av användarna.

Principer för intäkternas redovisning

En genomgång av redovisningsteoretiska grunder, vilka talar för successiv vinstavräkning, visar att matchning av intäkter och kostnader, med räkenskapsåret som periodavgränsning, bör vara möjligt i fallet med pågående arbeten. En grundläggande förutsättning är dock först och främst att vi har en entydig föreställning om vad en intäkt skall anses vara. En intäkt definieras här som en ökning av det egna kapitalet hos ett företag, en ökning vilken är intimt kopplad till utfallet av genomförd transaktion med utomstående part. Intäkten kan således föreställas som utfallet av en process där 1) händelsen att ett objekt produceras medför 2) att objektet byts ut mot pengar, en fordran på pengar eller ett väsentligt annorlunda objekt med ett definierbart marknadsvärde.

Tre fundamentala redovisningsprinciper är framträdande vid intäkternas redovisning: Realisationsprincipen, Försiktighetsprincipen, samt Matchningsprincipen.

Realisationsprincipen vilken är den mest grundläggande i sammanhanget, innebär att det fordras att tre huvudsakliga kriterier uppfylls för att en intäkt skall vara realiserad eller realiserbar. Kriterierna är: mätbarhet, inträffad händelse, samt väsentlig del utförd i intjänandeprocessen. Mätbarheten avser att det monetära utfallet av ett utbyte av objekt kan mätas på ett säkert sätt. Inträffad händelse avser att transaktioner med utomstående part kan säkerställas. Utförd del i intjänandeprocessen avser att parterna i utbytet av objekt har fullgjort så stor del av sina åtaganden att transaktionens utfall kan mätas på ett tillförlitligt sätt och att det även kan göras troligt att intäkten kan uppbäras.

Försiktighetsprincipen utgör i detta sammanhang ett ”potentiellt problem” och innebär att vinster inte anteciperas, på grund av ett osäkerhetsresonemang, medan hotande förluster däremot redovisas när de är sannolika. Realisations- och försiktighetsprinciperna står således till viss del mot varandra och kan ge en snedvriden bild av faktiska förhållanden. Matchningsprincipen utgör till sist ett viktigt fundament för successiv vinstavräkning då grundföreställningen är att de kostnader som har skapat en periods intäkter också skall ställas mot dessa intäkter. Matchning har diskuterats under lång tid och den kritik som har riktats mot matchning har främst tagit fasta på den godtycklighet som kan vara framträdande vid kostnadsallokering. Kritiken har dock inte varit direkt riktad mot matchningens eventuella informationsvärde. Här är det till sist fråga om vad var och en lägger ned för möda på allokeringen som bestämmer om matchningen blir acceptabel eller inte. För att matchning mellan intäkter och kostnader skall vara möjlig fordras det sammanfattningsvis att intäkterna säkert kan fastställas och att kostnaderna kan hänföras till objektet på ett riktigt och fullständigt sätt.

En händelse som vanligen beaktar de tre kriterierna för realisering vid samma tidpunkt är kontantförsäljning. Vid pågående arbeten kan det dock hävdas att:

• mätbarhet säkerställs via kontrakt,

• inträffad händelse, dvs. genomförd transaktion med utomstående part, kan säkerställas genom kontrakt,

• väsentlig del utförts i intjänandeprocessen kan säkerställas genom löpande kostnadsredovisning.

Kriterier innebär att pågående arbeten teoretiskt sett kan vinstavräknas successivt när kriterierna för realisering kan säkerställas. Problem kan dock förutses på grund av försiktighetsprincipen och att kostnadernas fördelning till objekten kanske inte alltid blir riktig och fullständig. Värdet av matchning av intäkter och kostnader vill jag dock påstå vara närmast ostridigt.

Resultatredovisning med utgångspunkt i kostnadsredovisning

Matchning av intäkter och kostnader har ovan föreslagits vara teoretiskt möjligt för pågående arbeten, dvs. projekt under löpande produktion. Nu är det så att redovisningsnormerande organisationer i vår nära omgivning, USA, Storbritannien, samt den internationella organisationen IASC valt att förespråka successiv vinstavräkning i den externa finansiella rapporteringen vid bl.a. entreprenadprojekt. De standards och rekommendationer som analyserats närmare är följande:

Genomgången av dessa standards och rekommendationer har indikerat ett antal potentiella problemområden i samband med successiv vinstavräkning vilka mycket kortfattat redovisas nedan. Framställningen gör inte anspråk på att vara heltäckande utan syftar till att visa vad regleringsorganen har haft för syn på centrala frågeställningar vid tillämpning av successiv vinstavräkning. Centrala områden har visat sig vara följande:

• Rekommendationernas tillämpningsområde,

• Arbetets löptid,

• Uppdelning och sammanläggning av kontrakterade arbeten,

• Definitioner av kontraktsintäkter och kontraktskostnader,

• Redovisning av effekter på grund av förändrade bedömningar,

• Redovisning av förluster i pågående arbeten,

• Krav på möjligheter för mätningar och tillförlitligheten i dessa,

• Färdigställandemåttets definition.

Tillämpningsområdet för rekommendationerna avser i huvudsak bygg- och anläggningsarbeten men regleringsorganen utesluter inte analoga tillämpningar i andra typer av pågående arbeten.

Arbetets löptid har konstaterats sakna egentligt inflytande på valet av redovisningsmetod. Skälet är att flertalet regleringsorgan uttalar att det är viktigare att se till det enskilda projektets storlek i förhållande till företagets totala omsättning och resultat.

Uppdelning och sammanläggning av projekt har uppfattats ha betydelse för kontrollen över upparbetning och täckningsbidragsnivåer i de enskilda projekten. Innebörden är att hanteringstekniken också kan ha effekter på kontrollen över avräknade resultatandelar.

Definitioner av kontraktsintäkter och kontraktskostnader avser frågor om vad som skall tillåtas ingå i de upparbetade kostnaderna och intäkterna. Generellt sett lämnar regleringsorganen inga uttömmande anvisningar utan det har lämnats till praxis att utforma innehållet i posterna.

De resultateffekter som är hänförliga till förändrade förutsättningar har flertalet regleringsorgan valt att betrakta som normala händelser inom en entreprenadrörelse. Innebörden är att man anser att de skall redovisas som rörelseposter. Särredovisning anses endast påkallad om effekterna uppgår till materiella belopp. Vad som skall anses vara materiellt har också lämnats till praxis att fastställa. Samtliga regleringsorgan anser också att förluster är nödvändiga att kostnadsbokföra omedelbart med anledning av försiktighetsprincipen.

Krav på mätmöjligheter och deras tillförlitlighet har inte utvecklats i särskilt hög grad av något regleringsorgan. Vissa minimikrav som avser företagens kalkyl-, redovisnings- och uppföljningssystem har dock identifierats. Kraven innebär i stort sett endast att företagen måste ha system för kalkylering, redovisning och uppföljning. Dessa system förutsätts ha kapacitet att på ett representativt sätt återge upparbetningen i varje enskilt projekt så att ett färdigställandemått kan fastställas.

Regleringsorganen har till sist valt att behandla frågan om valet av definition av färdigställandemåttet så att flera olika definitioner lämnats öppna att tillämpa. I princip tycks vilken definition som helst vara tillämplig under förutsättning att den är ändamålsenlig och att den tillämpas konsekvent för likartade projekt.

Nämnda standards och rekommendationer har mycket gemensamt vilket delvis kan förklaras med att IASC har haft inflytande på den norska standarden och den danska rekommendationen. Det mest iögonfallande är dock att de tidigare redovisade redovisningsteoretiska grunderna för matchning, inom en period som avgränsas av räkenskapsåret, erhållit genomslag i rekommendationstexterna. Detta indikerar att matchning är en redovisningsprincip som inte enbart har ett teoretiskt värde utan också har möjligheter till praktisk användning.

Finns det kapacitet för successiv vinstavräkning?

Vi har ovan sett att det finns centrala frågeställningar i den praktiska tillämpningen vilka är av intresse att iaktta hur de hanteras av våra egna stora entreprenadföretag. En dylik iakttagelse kan ge värdefull information om dessa företags möjligheter att byta princip för resultatredovisning i den externa finansiella rapporteringen. Nedan redovisas vissa väsentliga iakttagelser från tre svenska börsnoterade byggföretag.

Sammanfattning och konklusioner

Det har ovan noterats att neutrala driftsresultat är beroende av enskilda medarbetare i flera moment i projekthanteringen. De mest framträdande momenten har varit den förberedande och uppföljande fasen samt redovisningen av nedlagda kostnader. Den förberedande fasen är viktig därför att valet av konton styr redovisningen och därigenom även uppföljningens kvalitet. Redovisningen är självklart avgörande för om kalkylerna skall kunna följas upp på ett meningsfullt sätt och ge information om upparbetningen. Uppföljningen är slutligen avgörande för om ett relevant och tillförlitligt färdigställandemått skall kunna beräknas. I dessa tre moment finns risk för potentiella felkällor hänförliga till företagens medarbetare. Särskilt känsligt har driftsresultatet uppfattats vara för störningar i den uppföljande fasen där det finns risk för att kortsiktiga överväganden tillåts inverka på periodens resultat. De huvudsakliga osäkerhetsfaktorerna som utgör begränsande förutsättningar för införande av successiv vinstavräkning kan sammanfattas i följande:

• Valet av detaljeringsgrad i projektkalkyler och budgeter,

• Valet av detaljeringsgrad i konteringen av nedlagda kostnader,

• Uppföljningsarbetet där högre kontrollnivåer i det kortare perspektivet saknar kraftfulla möjligheter till oberoende kontroll av rapporterade värden,

• Uppföljningens utfall och dess informationsvärde är beroende av ett stort antal människor med olika erfarenheter, engagemang och kompetens,

• Stort beroende av projektansvariga att förändrade förutsättningar tillåts få genomslag i rätt periods driftsresultat.

Med anledning av dessa osäkerhetsmoment kan man fråga sig om det finns ett stöd hos entreprenadföretagen att byta redovisningsprincip avseende intäkternas redovisning. Det kan även hävdas att företagen som informationsgivare inte omedelbart har något att vinna på ett principbyte.

Något som däremot talar för ett principbyte är att det konstaterats att företagens interna hantering av bygg- och anläggningsprojekt är väl strukturerad och att man har väl anpassade system för kalkylering, budgetering, redovisning, uppföljning och prognos. Systemen har bl.a. konstaterats ha en flexibilitet som möjliggör en god hantering av ett stort antal projekt. Till detta skall också läggas företagens stora erfarenhet av successiv vinstavräkning i den interna hanteringen. Företagen har således kapacitet, kunskap och erfarenhet av tillämpning av metoden vilket innebär att ett byte av princip inte kan förväntas leda till några större problem för litet större företag. Personligen anser jag att allt detta talar för ett relativt snabbt införande av ett krav på successiv vinstavräkning i den externa finansiella rapporteringen. Företag som bedöms ha tekniska hjälpmedel och rik erfarenhet av metoden borde kunna övergå till en mer informationsgivande resultatrapportering. Ett starkt argument för detta, utöver teoretiska skäl och internationella rekommendationer, är att företagen själva lägger ned omfattande resurser på sina system för kontroll över projekten. Just detta att företagen själva behöver informationen pekar på dess värde. Redovisningsdata som genom matchning sprider visst ljus över entreprenadverksamhetens egentliga resultat erfordras av företagen men delges inte kapitalmarknaden. Förhållandet framstår som skevt och föga ändamålsenligt. Då möjligheter och behov finns för att införa successiv vinstavräkning för litet större entreprenadföretag är det därför min ståndpunkt att det är dags för successiv vinstavräkning i någon form i den externa finansiella rapporteringen.

En blick framåt

Ett intrikat problem som inte tagits upp här är de skattemässiga konsekvenserna av ett principbyte. Frågan avser i korthet hur successivt avräknade resultat skall beskattas och vilka följderna kan bli av detta liksom om framtagna förluster skall vara skattemässigt avdragsgilla. Frågeställningen ligger utanför det redovisningsteoretiska området men har ändå inverkan på hur attraktiv successiv vinstavräkning kan bli som redovisningsmetod. En möjlig väg är att tillämpa olika metoder i de juridiska enheterna och i koncernen eftersom den senare inte utgör ett skattesubjekt. Tillsvidare får vi dock avvakta den nya årsredovisningslagen, för närvarande endast lagrådsremiss hos Lagrådet, och de konsekvenser som förslaget om ändringar av reglerna för värdering av omsättningstillgångar kan komma att få.

Frågan om successiv vinstavräkning i extern finansiell rapportering utgör ett aktuellt ämne som rymmer flera intressanta och inte alldeles enkla problemområden. Ovan har jag försökt åskådliggöra vissa teoretiska argument som talar för redovisningsmetoden, liksom vissa iakttagelser avseende intern projekthantering och dess praktiska implikationer för ett eventuellt principbyte. Idag diskuteras möjligen frågan endast seriöst inom bygg- och anläggningsföretagen, byggentreprenörernas egen förening och inom Redovisningsrådet.

Det skulle därför vara av stort värde om en bredare diskussion mellan fler intressenter kunde komma till stånd om grundförutsättningar, villkor och former för en eventuell svensk rekommendation i ämnet. Skälet till detta är naturligtvis att det finns många företag utanför bygg- och anläggningsbranschen som har projekt och kontrakt som redovisningsmässigt överensstämmer med byggföretagens pågående arbeten.

Ekon. Lic. Bo Lagerström är verksam vid Öhrlings Coopers & Lybrands affärsutredningar.

Litteratur

Bo Lagerström, ”Successiv resultatavräkning av pågående arbeten. Fallstudier i tre byggföretag ”, Akad.avhandling, Linköping, Studies in Science and Technology, 1995.