Remissvar till Justitiedepartementet
Inledning
* Lagrådsremissen består av fyra delar, där del I innehåller lagtext och vissa allmänna avsnitt, del II redovisning i företag i allmänhet, del III redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och del IV redovisning i försäkringsföretag
* I lagrådsremissen läggs fram förslag till ändringar i redovisningslagstiftningen för aktiebolag, vissa handelsbolag, kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Flera förslag är betingade av regler i EG:s fjärde, sjunde eller elfte bolagsrättsliga direktiv eller av de redovisningsdirektiv som finns på bank- och försäkringsområdet. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft 1 januari 1996.
Remissvar till Justitiedepartementet
* Föreningen Auktoriserade Revisorers Redovisningskommitté har tagit del av utkast till Lagrådsremiss Års- och Koncernredovisning – delarna I och II. Kommentarerna nedan som utgör kommitténs väsentligaste noteringar, bygger på en kortfattad genomgång. Hänvisning görs också till FARs yttrande daterat 1994-06-10 (se Balans 8–9/1994 s. 56 ff) över del 1 av betänkandet SOU 1994:17 och skrivelsen till Justitieministern (se Balans 3/1995 s.55 ff), undertecknad av FAR, om senareläggning av införandetidpunkten för årsredovisningslagen daterad 1995-02-15.
4 kap 9 §
Av 9 § synes framgå att varulager alltid får tas upp till anskaffningsvärde enligt 12 § även om det verkliga värdet är lägre. Ingenting i förarbetena indikerar detta vara lagstiftarens mening.
För att förtydliga detta bör hänvisningen i 9 § till 12 § flyttas till det andra stycket.
4 kap 11 §
Vid omräkning till balansdagskurs av samtliga fordringar och skulder i utländsk valuta skall enligt den föreslagna lagtexten orealiserade kursvinster på långfristiga fordringar och skulder avsättas till en valutakursfond. Eftersom de orealiserade kursvinsterna skall inkluderas i resultatet torde med avsättning avses omföring av dessa vinstmedel till bundet eget kapital. Denna behandling synes syfta till att förhindra att de orealiserade kursvinsterna på långfristiga fordringar och skulder utdelas. Detta problem hanteras bäst genom Aktiebolagslagens 12 kap 2 § och hänsynen till bolags konsolideringsbehov som följer av andra stycket i denna paragraf. Genom att långfristiga skulder i utländsk valuta i stor omfattning användas för att säkra tillgångar inklusive bolagsinvesteringar i utländsk valuta skulle den föreslagna metoden också kunna innebära problem att i det egna kapitalet ”matcha” kurseffekterna hänförliga till den säkrade positionen/tillgången med den långfristiga skuldens kurseffekter.
5 kap 8 § och 7 kap 15 §
Möjligheten enligt fjärde direktivets artikel 45.1.a och sjunde direktivets artikel 35.1.a att lämna aktiespecifikationen i särskild rapport bör införas som ett alternativ i lagförslaget. De specifikationskrav som nu föreslås kan komma att innebära mycket otympliga års- och koncernredovisningar för ett flertal svenska bolag.
6 kap 2 §
Det är olyckligt att den föreslagna lagstiftningen håller fast vid kravet på finansieringsanalys. Ett sådant krav avviker från den internationella utvecklingen som innebär att finansieringsanalysen ersättes av en kassaflödesanalys.
7 kap 18 §
Beskrivningen av förvärvsmetoden och förvärvsanalysen avviker fortfarande från den som lämnas i RR01 punkt 12–35. Det är angeläget att beskrivningen anpassas till Redovisningsrådets rekommendation.
7 kap 24 §
I de fall resultatandelar vid ett användande av kapitalandelsmetoden innebär en ökning av det bokförda värdet av andelarna i intresseföretag skall enligt lagförslaget ökningen avsättas till en kapitalandelsfond. Av samma skäl som anförs ovan för valutakursfond bör dessa vinstmedel inkluderas i fritt eget kapital.
2 kap 28 § (SOU 1994:17)
Kapitalandelsmetoden fick enligt tidigare lagförslag användas i årsredovisningen för intagande av dotterföretag och intresseföretag.
Enligt sid 136 i utkastet till lagrådsremiss har Redovisningskommittén förutskickat att den i sitt slutbetänkande skall ta upp disponeringen av kapitalandelsfonden. Då kommitténs arbete är avslutat vad gäller den föreslagna lagstiftningen bör vid detta tillfälle ställning tas till huruvida kapitalandelsmetoden skall användas i årsredovisningen. Med tanke på möjligheten att i bolag utan dotterbolag för sina intresseföretag kan finna det lämpligt att i enlighet med internationell praxis använda kapitalandelsmetoden för sina intresseföretag bör denna metod tillåtas även i årsredovisningen.
Carl-Eric Bohlin
Ordförande i FARs Redovisningskommitté
Remissvar till Finansdepartementet
* Föreningen Auktoriserade Revisorers Redovisningskommitté har tagit del av utkast till Lagrådsremiss Års- och Koncernredovisning – delarna III och IV. Kommentarerna nedan, som utgör kommitténs väsentligaste noteringar, bygger på en kortfattad genomgång. Hänvisning görs också till FARs yttrande daterat 1994-06-10 över del 2 av betänkandet SOU 1994:17 och skrivelsen till Justitieministern, undertecknad av FAR, om senareläggning av införande tidpunkten för årsredovisningslagen daterad 1995-02-15.
En samlad bedömning är fortfarande svår att göra då utkast till Finansinspektionens föreskrifter ej ännu föreligger.
III Kreditinstitut och värdepappersbolag
4 kap 7 §
Reglering behövs av hur överföring till och från Fond för orealiserade vinster skall ske. Det synes logiskt att omföring endast görs inom eget kapital så att resultatmätningen blir konsekvent i hela resultaträkningen.
Likartade frågeställningar är även aktuella för andra typer av företag vad avser avsättning till valutakursfond och kapitalandelsfond varför frågan bör lösas gemensamt för ÅRL, ÅRFL och ÅRKL och ej enbart lämnas till Finansinspektionen för reglering enligt vad som anges i avsnitt 10.2.6 sidorna 50–51.
IV Försäkringsföretag
4 kap 2 § 1:a stycket pkt 5
Nuvarande skrivning kan ge intrycket av att varulager kan bli föremål för uppskrivning. Lagtexten kan förtydligas genom följande lydelse.
... ”samt i materiella tillgångar och varulager (GI) ingående tillgångar som stadigvarande skall innehas eller brukas.”
4 kap 2 § pkt 4 3:e stycket (SOU 1994:17 2 kap 10 §)
FAR ifrågasatte i sitt remissvar om inte möjligheterna i artikel 51 borde tillämpas för att minska antalet möjliga alternativ för värdering av placeringstillgångar.
Krav på värdering till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde har endast införts beträffande aktier och andelar vilket innebär att antalet möjliga värderingsprinciper ej reducerats.
4 kap 1 § 1:a stycket
Hänvisningen till § 11 ÅRL kan behöva utvecklas i 4 kap 2 § vad det avser hur placeringstillgångar denominerade i utländsk valuta skall omräknas till SEK.
2 kap 6 §
Reglering behövs av hur omföring till och från Fond för orealiserade vinster skall ske. Det synes logiskt att omföring endast görs inom eget kapital så att resultatmätningen blir konsekvent i hela resultaträkningen.
Såsom anföres ovan för kreditinstitut och värdepappersbolag är likartade frågeställningar även aktuella för andra typer av företag vad det avser avsättning till valutakursfond och kapitalandelsfond varför frågan bör lösas gemensamt för ÅRL, ÅRFL och ÅRKL och ej enbart lämnas till Finansinspektionen för reglering enligt vad som anges i avsnitt 10.1.8 sidorna 49–50.
7 kap 3 § 3 pkt
Jämfört med SOU 1994:17 3 kap 2 § har skrivningen stramats upp.
Enligt den nya skrivningen behöver en internvinst ej elimineras t.ex. om ett livbolag äger ett sakbolag och livbolaget säljer en tillgång med vinst till sakbolaget. Det kan ifrågasättas om en sådan vinst tillför försäkringstagarna några rättigheter och därigenom kan redovisas i koncernen då den tillgångsmassa som koncernen omfattar är oförändrad.
Carl-Eric Bohlin
Ordförande i FARs Redovisningskommitté
Bokföringsnämnden Uttalande BFN U 95:1
Faxhandling som verifikation
5,6,10 och 22§§ bokföringslagen (1976:125;BFL)
Bakgrund
Det har blivit vanligt att fax används för meddelanden rörande affärshändelser. I detta uttalande behandlar BFN användningen av faxhandlingar som verifikation. Med faxhandling avses här en handling som överförts elektroniskt med hjälp av faxutrustning och skrivits ut hos den bokföringsskyldige.
BFNs bedömning
Enligt 5 § första stycket BFL skall en bokföringsskyldig som har tagit emot en handling om en affärshändelse använda denna handling som verifikation. BFL skiljer i detta avseende inte mellan handlingar som överförs genom exempelvis postbefordran och handlingar som överförs på annat sätt. Har en bokföringsskyldig tagit emot en faxhandling om en affärshändelse skall således denna handling användas som verifikation. Handlingen utgör räkenskapsmaterial i vanlig läsbar form (10 § första stycket 1 BFL).
Faxutrustning och papper bör användas som ger en teknisk kvalitet som tillgodoser BFL:s krav på varaktighet och bevarande (jfr 6,10 och 22 §§ BFL). Faxhandling skall, oavsett kvalitet, arkiveras som räkenskapsmaterial i det skick handlingen mottagits. I de fall tveksamhet råder om registreringarnas varaktighet måste den bokföringsskyldige dessutom framställa och arkivera en åldersbeständig handling med samma innehåll som den mottagna faxhandlingen. Rutiner för hantering av mottagna faxhandlingar skall även i övrigt utformas så att en tillfredsställande kontroll garanteras.
Det förekommer att den bokföringsskyldige i efterhand tar emot en handling som utgjort underlag för den mottagna faxhandlingen. Det kan finnas skäl att bevar även denna senare mottagna handling om den på den på ett bättre sätt än faxhandlingen verifierar utställare och innehåll.
Detta uttalande tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1995.
Remissvar till Aktiemarknadsnämnden
Aktiemarknadsnämndens uttalande 1995:3
* Till Aktiemarknadsnämnden inkom en framställning från ett aktiemarknadsbolag.
Bakgrund
Bolaget har ställt en fråga som avser emission av konvertibla skuldebrev till de anställda, i vilken alla teckningsberättigade erbjuds samma garanterade antal konvertibler men har rätt att teckna högre antal. Frågan gäller om det är förenligt med god sed på aktiemarknaden att inte på förhand besluta om högsta tillåtna teckningsbelopp utan bestämma detta i efterhand, när de anställdas intresse för förvärv av konvertibler blivit känt. Därvid skulle kunna uppdragas åt en kommitté, bestående av styrelseledamöter i bolaget som ej är anställda i koncernen att – utöver garanterat belopp, som är lika för alla – bestämma tilldelningen för var och en. Kommittén skulle tillse, att tilldelningen till var och en ej överstiger vad som kan anses rimligt med hänsyn till vederbörandes arbetsuppgifter. Detta innebär, att tecknade belopp kan komma att sättas ned även om överteckning av konvertibellånet ej skulle ha ägt rum.
Överväganden
Aktiemarknadsnämnden har tidigare behandlat frågan om tilldelning av konvertibla skuldebrev vid emissioner som riktas till de anställda och ledande befattningshavare i aktiemarknadsbolag (se Aktiemarknadsnämndens uttalanden 1987:5, 1989:1, 1990:7, 1990:8 och 1995:2). Tilldelningen bör ske med viss återhållsamhet och hållas på en relativt låg nivå, som framstår som rimlig sedd i relation till den anställdes lön och andra anställningsvillkor. Samtidigt är det viktigt att kompetenta medarbetare erbjuds villkor som är konkurrenskraftiga även i ett internationellt perspektiv (jfr här även uttalande 1991:1, avseende köpoptioner till ledande befattningshavare). De tilldelningsprinciper som den tilltänkta kommittén avses följa får således anses stå i överensstämmelse med god sed på aktiemarknaden.
Det står inte i strid med god sed på aktiemarknaden att till en kommitté av föreslagen typ överlåta vissa frågor, t.ex. om reduktion i händelse av överteckning, i samband med riktade emissioner. Det bör emellertid beaktas att Aktiemarknadsnämnden i pleniuttalandet 1988:10 anfört att omfattningen av teckningsrätten bör anges i kallelsen till bolagsstämma, som föreslås besluta om riktad emission till anställda och ledande befattningshavare. Dessutom anförs i uttalandet att det för varje kategori teckningsberättigade bör anges inte bara garanterad tilldelning utan även vad varje teckningsberättigad maximalt äger teckna. Med hänsyn till de skäl som ligger till grund för uttalande 1988:10 – främst intresset av att aktieägarna får ta ställning till villkor som kan vara av stor betydelse för dem – finner Aktiemarknadsnämnden att det, oberoende av om det sker genom en särskild kommitté eller på annat sätt, inte är förenligt med god sed på aktiemarknaden att vid här aktuella emissioner fastställa maximalt tilldelningsbelopp i efterhand.
I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Per Lundberg, Jan Stenberg, Gunnar Widhagen och Anders Lannebo.