Aktiebolagskommitténs nya förslag har redan väckt debatt. Här presenteras det av kommitténs sekreterare Rolf Skog. Därefter kommenterar FARs representant, auktor revisor Sten Lundvall, de omdiskuterade förslagen till ändring i tystnadsplikten.

Aktiebolagskommitténs tredje delbetänkande (SOU 1995:44) Aktiebolagets organisation överlämnades nyligen till regeringen. Betänkandet innehåller förslag till helt nya bestämmelser i aktiebolagslagen rörande bolagsstämma, styrelse och verkställande direktör, revision samt skadeståndsansvar. Här redovisas det huvudsakliga innehållet i kommitténs förslag.

Kommitténs principiella utgångspunkt

Aktiebolagskommitténs överväganden utgår från att lagstiftaren vid reglering av aktiebolagsformen bör sträva efter att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en fortlöpande och snabb anpassning av företagens organisation och verksamhet till förändringar i omvärlden. På det sättet kan bolagslagstiftningen bäst bidra till ett näringslivets utveckling och effektivt utnyttjande av resurserna i enskilda företag och näringslivet som helhet.

För att uppnå detta krävs enligt kommittén att aktiebolagslagen stimulerar en aktiv ägarfunktion i bolagen. Lagen måste möjliggöra fortlöpande förändringar i ägarstrukturen och garantera ägarna den yttersta beslutanderätten i organisationen. Samtidigt måste lagen erbjuda ett fungerade minoritetsskydd.

Bolagsorganen – struktur och kompetensfördelning

Aktiebolagslagen känner fyra bolagsorgan: bolagsstämma, styrelse, verkställande direktör och revisor. Stämma, styrelse och revisor skall finnas i alla aktiebolag, medan verkställande direktör är ett obligatoriskt bolagsorgan endast i stora bolag. Stämma, styrelse och verkställande direktör står i ett hierarkiskt förhållande till varandra, medan revisor är ett kontrollorgan med uppgift att granska styrelsens och verkställande direktörens redovisning och förvaltning.

Kommittén föreslår inte några nya bolagsorgan eller att kompetensfördelningen mellan organen i grunden förändras, men menar att det på flera ställen i lagen finns skäl att tydliggöra och precisera bolagsorganens roller och ansvar.

Bolagsstämma

Aktiebolagets högsta beslutande organ är bolagsstämman. Stämman har exklusiv kompetens i vissa frågor, men kan också besluta i varje fråga som inte uttryckligen faller under styrelsens eller verkställande direktörens exklusiva kompetens.

Kommitténs förslag till ändringar i bestämmelserna rörande bolagsstämma handlar bl.a. om aktieägares rätt att deltaga i bolagsstämma, kallelse till stämma, stämmans beslutsfattande och klander av stämmobeslut.

Stämmodeltagande m.m.

Berättigad att delta i bolagsstämma är i princip den som dels är materiell ägare till aktie i bolaget, dels är införd i aktieboken. Aktieägare kan personligen närvara vid bolagsstämma eller låta sig företrädas av ett ombud.

I aktiebolag med en stor och växlande ägarkrets förekommer det att styrelsen på bolagets bekostnad samlar in fullmakter för att företräda aktieägare vid stämman. Det lämpliga och lagliga i denna ordning har ifrågasatts. Den ger styrelsen ett väsentligt övertag i förhållande till aktieägare som vill organisera en egen fullmaktsinsamling, kanske för att få till stånd en helt annan sammansättning av styrelsen. Enskilda aktieägare eller aktieägarminoriteter har nämligen inte någon rätt att samla in fullmakter med utnyttjande av bolagets resurser. Aktiebolagskommittén föreslår mot denna bakgrund ett uttryckligt förbud mot fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad.

Vill en aktieägare personligen närvara på stämman har han enligt gällande rätt möjlighet att medföra ett biträde. Då ärenden på en stämma ibland aktualiserar frågor av mycket olika slag och kan kräva såväl teknisk som ekonomisk och kanske juridisk sakkunskap, föreslår kommittén att det skall vara möjligt för en aktieägare att medföra inte endast ett, utan två biträden. Lagen bör dessutom öppna möjlighet för ombud att medföra biträde.

Kallelse till stämma

Kallelse till bolagsstämma skall enligt gällande rätt utfärdas tidigast fyra veckor före och, om inte bolagsordningen föreskriver längre tid, senast två veckor före stämman. Kommittén menar att denna ordning inte är tillfredsställande. En kallelse som sker två veckor före stämman ger aktieägarna en alltför kort tid att förbereda sig inför stämman och kan i praktiken helt omöjliggöra fullmaktsinsamlingar.

Ett annat, ofta påtalat problem med den korta tiden sammanhänger med att förvaltarregistrerade aktier måste registreras om så att aktieägaren står införd i aktieboken på stämmodagen eller, i avstämningsbolag, tio dagar före denna. Det är svårt att hinna med om kallelsen sker så sent som två veckor före stämman. Kommittén föreslår att kallelsetiden bestäms till tidigast fem veckor och senast tre veckor före stämman.

Kallelse skall enligt gällande rätt ske på det sätt som föreskrivs i bolagsordningen. Det innebär att bolagsstämma kan sammankallas genom brev till aktieägarna, genom annons i viss tidning eller på annat sätt, allt beroende på vad bolagsordningen föreskriver. Kommittén har, såvitt avser privata aktiebolag, ingenting att erinra mot denna ordning, men understryker att bolagsordningsbestämmelsen måste ha sådan konkretion att aktieägarna kan förutse hur kallelse kommer att ske. Allmänt hållna bestämmelser av innebörd att kallelse skall ske i ”den eller de tidningar som styrelsen bestämmer”, i ”en daglig tidning” eller liknande bör PRV enligt kommittén inte acceptera. För publika aktiebolag menar kommittén att lagen måste ställa vissa minimikrav på kallelsesättet och föreslår att kallelse i publika bolag alltid skall ske åtminstone genom annonsering i dels en daglig rikstäckande tidning, dels Post- och Inrikes Tidningar.

I kallelse skall enligt gällande rätt tydligt anges de ärenden som skall förekomma på stämman. Skall stämman behandla fråga rörande ändring av bolagsordningen, så skall även det huvudsakliga innehållet av förslaget till ändring anges i kallelsen. Detsamma kan sägas gälla vid vissa andra särskilt angivna beslut, framför allt rörande ökning och nedsättning av bolagets aktiekapital. Kommittén föreslår att upplysningsplikten i detta avseende utvidgas på det sättet att kallelsen skall redovisa det huvudsakliga innehållet av framlagda förslag även i de fall stämman skall pröva fråga av ”väsentlig betydelse för bolaget”. Det kan för att ta ett exempel gälla förslag om ett större företagsförvärv eller en helt ändrad verksamhetsinriktning, som inte kräver ändring av verksamhetsföremålet i bolagsordningen.

Enligt gällande rätt skall styrelsen hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse tillgängliga för aktieägarna under minst en vecka närmast före bolagsstämma vid vilken dessa handlingar skall läggas fram. Kommittén föreslår att tiden utsträcks till två veckor och som en konsekvens därav dels att den tidpunkt vid vilken revisorerna senast skall lämna revisionsberättelsen till bolagets styrelse ändras från två veckor före stämman till tre veckor, dels att den tidpunkt vid vilken årsredovisningshandlingarna skall avlämnas till revisorerna ändras från en månad till sex veckor före stämman.

Bolagsstämmans inledning och genomförande

Aktiebolagslagen upptar i dag mycket knapphändiga bestämmelser rörande bolagsstämmans inledning och genomförande. Kommittén föreslår att i lagen uttryckligen slås fast en ordning som i sina huvuddrag innebär att stämman skall öppnas av styrelsens ordförande eller den som styrelsen utsett och att denne också skall upprätta röstlängd. Därefter skall stämman, på basis av den fastställda röstlängden, välja en ordförande för stämman. Stämordförandens första uppgift blir att fråga stämman om kallelse skett i behörig ordning och om svaret blir ja lägga fram styrelsens förslag till dagordning för godkännande av stämman. Även detta bör enligt kommittén uttryckligen framgå av lagen. Sedan dagordningen godkänts samt protokollförare och justeringsmän utsetts kan de egentliga stämmoförhandlingarna börja.

Vid stämman är styrelsen och verkställande direktören skyldig att på aktieägares begäran lämna upplysningar om dels ärende på stämman, dels förhållanden som kan inverka på bedömningen av bolagets ekonomiska situation. Kommittén föreslår att skyldigheten att lämna upplysningar om bolagets ekonomiska situation begränsas till att gälla vid bolagsstämma på vilken bolagets årsredovisning skall behandlas.

Stämmans beslut fattas genom omröstning bland aktieägarna. Det antal röster som tillkommer varje aktieägare bestäms som huvudregel av antalet innehavda aktier och aktiernas röstvärde. Aktier med olika röstvärden är enligt kommittén en viktig förutsättning för att kunna upprättahålla en aktiv ägarfunktion även i mycket stora företag. Kommittén avvisar därför alla tankar på förbud eller ytterligare inskränkningar i rätten att emittera aktier med olika röstvärde.

Den röststyrka som tillkommer enskilda aktieägare vid en bolagsstämma kan också påverkas av bestämmelser om rösträttsbegränsningar vid bolagsstämman. Rösträttsbegränsningar har enligt kommittén en helt annan effekt än röstvärdesskillnader. De motverkar en aktiv ägarfunktion och riskerar att isolera företagsledningen från ägarkontroll. Aktiebolagslagens huvudregel att ingen aktieägare får rösta för mer än en femtedel av de vid stämman företrädda aktierna, bör därför enligt kommittén ändras så att varje aktieägare får rösta för det fulla antalet aktier som han innehar eller företräder, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.

För beslut i allmänhet är lagens huvudregel att stämmans beslut utgörs av den mening som fått mer än hälften av de avgivna rösterna (absolut majoritet). Beslut om ändring av bolagsordningen kräver kvalificerad majoritet. Vid val är reglerna annorlunda. Omröstning kan avse fler än två kandidater samtidigt, varvid den anses vald som fått flest röster (relativ majoritet). Kommittén föreslår inte några ändringar i majoritetskraven och inte heller i den s.k. generalklausulen som föreskriver att bolagsstämman inte får fatta beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

Vad gäller själva omröstningsförfarandet föreslår kommittén däremot väsentliga klarlägganden i lagtexten, bl.a. i det avseendet att omröstning vid beslut i allmänhet alltid skall ske öppet och att omröstning vid val skall ske slutet i privata och öppet i publika aktiebolag, om inte stämman beslutar annat. Förslaget innehåller också klarare regler för protokollföringen vid stämman.

Klander av stämmobeslut

Har ett bolagsstämmobeslut inte tillkommit i behörig ordning eller strider det på annat sätt mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen, kan beslutet inom viss tid klandras vid domstol. Ett viktigt komplement till klanderreglerna är möjligheten för den som fört klandertalan att vid domstol begära att stämmobeslutet i fråga inte verkställs förrän klanderfrågan prövats, s.k. inhibition. Enligt gällande rätt skall sökanden vid en sådan begäran ställa säkerhet för den skada som bolaget skulle kunna åsamkas till följd av att verkställigheten av stämmobeslutet sköts upp. Det är en ordning som från olika håll ifrågasatts som alltför betungande för den sökande och som riskerar att försvaga klanderinstitutets betydelse. Vid en samlad bedömning av för- och nackdelar stannar emellertid kommittén för att i detta avseende inte föreslå några ändringar i lagen.

Styrelse

Varje aktiebolag skall ha en styrelse, som skall svara för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Styrelsens kompetens begränsas visavi stämman i första hand av de bestämmelser i aktiebolagslagen som tillerkänner stämman exklusiv beslutanderätt i vissa frågor, men kan i det enskilda fallet också vara begränsad av att stämman faktiskt beslutat i en fråga som faller inom styrelsens kompetens. Styrelsen är i sin förvaltning också skyldig att rätta sig efter särskilda föreskrifter som meddelats av bolagsstämman, förutsatt att dessa inte strider mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

Styrelsens arbetsuppgifter

Aktiebolagslagens nuvarande bestämmelser om styrelsens kompetens och skyldigheter har en allmänt hållen avfattning och uppfattas ofta som oklara. I den allmänna debatten har framförts krav på klarlägganden från lagstiftarens sida bl.a. för att ge bättre verkan åt skadeståndsbestämmelserna. Det skulle, har det anförts i debatten, vara lättare att hålla bolagsledningen ansvarig för handlingar som förorsakat skada för bolaget eller någon annan, om den skadeståndsgrundande handlingen (eller underlåtenheten) stred mot förpliktelser som enligt lagen entydigt åvilade bolagets ledningsorgan. Kommittén föreslår mot denna bakgrund vissa bestämmelser som syftar till att precisera styrelsens (och verkställande direktörens) arbetsuppgifter.

Precis som är fallet enligt gällande rätt föreslår kommittén att styrelsens övergripande uppgift skall vara att svara för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Ansvaret för bolagets organisation bör emellertid enligt kommittén något ytterligare preciseras i lagtexten; styrelsen skall se till att bolagets organisation är utformad så att inte bara bokföringen och medelsförvaltningen, utan också bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt kontrolleras på ett betryggande sätt. Styrelsen skall också åläggas att i instruktioner bestämma arbetsfördelningen mellan styrelsen, å den ena sidan, och verkställande direktören och andra organ som styrelsen inrättar, å den andra sidan. Därigenom skapas en större klarhet om ansvarsfördelningen i bolaget.

Kommittén föreslår vidare att i lagen föreskrivs att styrelsen är skyldig att fortlöpande bedöma bolagets ekonomiska situation. Som påpekats av bl.a. Fermenta-utredningen visar erfarenheterna att det finns skäl, att genom uttryckliga lagbestämmelser inskärpa styrelsens plikter i detta hänseende. Till denna skyldighet kopplas en särskild bestämmelse som ålägger styrelsen att bygga upp ett fungerande rapporteringssystem så att styrelsen blir i stånd att fullgöra sin bedömningsskyldighet. Styrelsen skall vara skyldig att meddela anvisningar för när och hur uppgifter som behövs för dess bedömning skall samlas in och avrapporteras.

Till ett sådant rapporteringssystem bör, säger kommittén, naturligen vara kopplade styrelserutiner som innebär att styrelsen sammanträder i anslutning till att rapporterna lämnas, för att ta ställning till innehållet, diskutera bolagets utveckling och besluta om åtgärder som föranleds av rapportinnehållet. Kommittén föreslår bl.a. mot denna bakgrund också att styrelsen skall fastställa en arbetsordning för sitt eget arbete.

Arbetsordningen skall bl.a. innehålla bestämmelser om arbetsfördelningen mellan styrelsens ledamöter, om det över huvud skall finnas en sådan arbetsfördelning. Det innebär bl.a. att om bolaget har en s.k. arbetande styrelseordförande, dennes uppgifter skall regleras i arbetsordningen.

För att säkerställa att styrelseledamöterna känner till arbetsordningens innehåll skall arbetsordningen fastställas för ett år i sänder. Om omständigheterna påkallar det skall den också revideras under året.

Styrelsens ordförande

Styrelsens ordförande får med kommitténs förslag en mer markerad ställning i lagen än vad som i dag är fallet. Enligt förslaget skall styrelsens ordförande ”leda styrelsens arbete och tillse att styrelsen fullgör sina arbetsuppgifter”. Det innebär att ordföranden åläggs en allmän plikt att övervaka bolagets verksamhet som enligt kommittén går längre än den övervakningsplikt som åvilar styrelsens övriga ledamöter.

Styrelseval m.m.

Styrelsen i publika aktiebolag skall enligt kommitténs förslag alltid ha minst tre ledamöter, medan styrelsen i privata bolag skall kunna bestå av en eller två ledamöter, om minst en suppleant utses. Den nuvarande gränsdragningen med hänsyn till aktiekapitalets storlek föreslås slopad.

Styrelsens ledamöter utses enligt gällande rätt som regel av bolagsstämman, varvid stämmans beslut fattas med relativ majoritet enligt principen ”flest röster vinner”. I linje med strävan att främja en aktiv ägarfunktion i företagen föreslår kommittén i detta sammanhang ett förbud mot att i bolagsordningen ta in en föreskrift om kvalificerad majoritet för val av styrelseledamot.

Styrelseledamots mandatperiod skall enligt gällande rätt framgå av bolagsordningen. Den får inte omfatta mer än fyra räkenskapsår, men styrelseledamot kan väljas om för ett obegränsat antal mandatperioder.

Styrelseledamot kan under löpande mandatperiod avgå på egen begäran och kan också när som helst entledigas från sitt uppdrag. På den senare punkten föreslår kommittén ett förbud mot att i bolagsordningen för ett publikt aktiebolag ta in en bestämmelse som kräver kvalificerad majoritet för entledigande av styrelseledamot.

I anslutning till frågan om styrelsens sammansättning diskuterar kommittén också minoritetsrepresentation i styrelsen, men avvisar tanken på att lagstiftningsvägen garantera aktieägarminoriteter en sådan rätt. Det skulle, menar kommittén, kunna leda till slitningar och handlingsförlamning inom styrelsen.

Kommittén säger också nej till tanken på en lagstadgad skyldighet för aktiebolag att använda sig av valberedning, nomineringskommitté eller liknande inför styrelseval. Här bör man, menar kommittén, avvakta erfarenheterna av NBK:s rekommendation rörande styrelseval i aktiemarknadsbolag.

Kommittén avvisar också begränsningsregler av det slag som finns i vissa andra länder och som sätter ett tak för hur många styrelseuppdrag en och samma person får inneha i aktiebolag. Det är, säger kommittén, en fråga för bolagets ägare, inte för lagstiftaren.

Styrelsens beslutsfattande

Kommittén föreslår inte några sakliga ändringar i reglerna rörande styrelsens beslutsfattande. Beslutförhets- och majoritetskraven kvarstår oförändrade och detsamma gäller generalklausulen som förbjuder styrelsen att företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

En viktig aspekt av bestämmelserna rörande styrelsens beslutsfattande är jävsproblematiken. Bestämmelserna om jäv för styrelseledamot (och verkställande direktör) är avsedda att skydda huvudmannen, dvs. bolaget, mot ett agerande i strid med huvudmannens intressen. Styrelseledamot får enligt gällande rätt inte handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Han får inte heller handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man, om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. Det senare kan exempelvis vara fallet vid fråga om avtal mellan bolaget och en annan juridisk person i vilken han har ett betydande intresse av ekonomiskt eller annat slag som kan strida mot bolagets.

En fråga som ofta diskuteras är om en person som är styrelseledamot i två bolag, skall anses jävig vid behandling av fråga om t.ex. avtal mellan bolagen. Sådant s.k. ställföreträdarjäv är inte någon självständig jävsgrund enligt svensk rätt. Det innebär för att ta ett exempel att en styrelseledamot i ett kreditgivande företag som också är styrelseledamot i ett industriföretag kan delta i ett beslut i industriföretagets styrelse om att ta upp ett lån i kreditgivande företaget. En sådan ordning finner kommittén otillfredsställande och föreslår att i lagen upptas en uttrycklig bestämmelse om ställföreträdarjäv för styrelseledamot (och verkställande direktör). Bestämmelsen skall enligt förslaget inte tillämpas i koncernförhållanden.

Verkställande direktör

Verkställande direktör är enligt gällande rätt ett obligatoriskt ledningsorgan i större aktiebolag, medan det i mindre bolag är ett fakultativt organ. I aktiebolag med ett aktiekapital, eller maximikapital, på minst 1 milj. kr, skall styrelsen utse en verkställande direktör. I mindre aktiebolag kan styrelsen, oavsett antalet styrelseledamöter, utse en verkställande direktör. Kommittén föreslår att skyldigheten att utse verkställande direktör i stället knyts till kategorierna privata och publika aktiebolag, så att verkställande direktör blir ett obligatoriskt organ i publika och ett fakultativt organ i privata aktiebolag.

Lagen medger inte att det i ett aktiebolag finns mer än en verkställande direktör och något förslag i den riktningen lägger inte heller Aktiebolagskommittén fram. Kommitténs sammanfattande slutsats är att näringslivets relativt begränsade intresse av en sådan reform inte står i proportion till de lagtekniska problem som skulle behöva lösas i sammanhanget.

Verkställande direktören är ett i förhållande till styrelsen underordnat organ med uppgift att sköta bolagets löpande förvaltning. Styrelsen kan ge verkställande direktören anvisningar om hur löpande förvaltningsåtgärder skall handläggas eller beslutas. Styrelsen kan också själv avgöra ärenden som ingår i den löpande förvaltningen. Verkställande direktörens befogenhet att sköta den löpande förvaltningen upphör om styrelsen tar sin bestämmanderätt i anspråk. Kommitténs förslag innebär i dessa hänseenden inte några andra ändringar än de som kan följa av den föreslagna skyldigheten för styrelsen att i en instruktion lägga fast arbetsfördelningen mellan styrelsen och verkställande direktören.

Kommitténs övriga förslag rörande verkställande direktören överensstämmer i relevanta delar med vad som ovan sagts beträffande styrelsen.

Revision

Varje aktiebolag skall ha minst en revisor, som skall granska bolagets årsredovisning och räkenskaper samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning.

Revisionsplikt

En under senare tid omdiskuterad fråga är om revisionsplikten bör inskränkas för mindre aktiebolag. Som skäl för sådana inskränkningar brukar anföras, att revisionen innebär en kostnad för bolaget och att behovet av kontroll ur aktieägarnas synvinkel inte framstår som påtagligt i bolag, där delägarna ofta själva är verksamma. Aktiebolagskommittén är emellertid tveksam till värdet av dessa argument och menar att undantag från revisionsplikten för mindre aktiebolag påtagligt skulle öka risken för ekonomisk brottslighet och andra oegentligheter i sådana bolag. Kommittén föreslår därför inte någon inskränkning i revisionsplikten.

Revisorsval

I Aktiebolagskommitténs direktiv betonas vikten av att revisorn intar en självständig ställning i förhållande till dem han skall granska och i förhållande till bolagsstämman så att han kan ”agera opartiskt vid granskningen”. Mot denna bakgrund diskuterar kommittén olika aspekter av systemet för tillsättande och entledigande av revisor.

Kommitténs bestämda uppfattning är att det även fortsättningsvis skall vara bolagsstämmans sak att utse revisor, om inte annat framgår av bolagsordningen. Kommittén avvisar alla tankar på att låta revisor utses av en offentlig myndighet. Den avvisar också Fermenta-utredningens förslag om tvingande rösträttsbegränsning vid revisorsval.

Det förhållandet att revisor när som helst kan skiljas från sitt uppdrag, är enligt kommitténs mening ägnat att skapa risker för revisorns oberoende. Riskerna består främst i att förhållandet utnyttjas för att utöva påtryckning på revisorn att i revisionsberättelsen inte avslöja t.ex. för företagsledningen besvärande omständigheter som han erfarit vid sin granskning.

I andra länder förekommer den ordningen att revisor mot sin vilja kan entledigas endast efter beslut av domstol sedan denna funnit skäl för entledigande. Det är emellertid en ordning som kommittén inte vill förorda. Revisorn är uppdragstagare åt den som utsett honom och av denna förtroendeställning måste följa en rätt för uppdragsgivaren att när som helst återkalla uppdraget, konstaterar kommittén och lägger därför inte fram några förslag om ändring av bestämmelserna om entledigande av revisor.

Mandattid

Frågan om revisorernas oberoende kan också kopplas till mandattidens längd. Aktiebolagslagen föreskriver i dag inte någon begränsning av tiden för revisors uppdrag. Den absolut vanligaste mandatperioden är ett år, men den kan vara väsentligt längre. Kommittén ifrågasätter om denna ordning är ägnad att värna revisorns oberoende. En alltför kort tid kan göra revisorns ställning osäker, medan en mycket lång eller rentav obegränsad uppdragstid kan medföra att revisorn och de han skall granska efter ett tag blir så nära lierade att granskningen blir lidande. Kommittén föreslår därför att revisor alltid skall utses för en fyraårig mandatperiod. Revisorns ställning kommer med en sådan regel normalt att omprövas endast vart fjärde år – mot i dag vanligen varje år – och om han entledigas vid någon annan tidpunkt, får den åtgärden en extraordinär karaktär som kan bidra till att den inte tillgrips utan goda skäl.

Kommittén ställer sig inte bakom det ibland framförda kravet på revisorsrotation, dvs. att en revisor efter viss tid måste frånträda sitt uppdrag och efterträdas av en annan revisor. Det skulle, menar kommittén, bl.a. innebära risker för kontinuiteten i revisionsarbetet.

Revisionskommitté

Revisor väljs av bolagsstämman, om inte annat framgår av bolagsordningen. De huvudsakliga motiv som i vissa andra länder föranlett inrättandet av revisionskommittéer, och som i första hand går ut på att begränsa bolagsledningens inflytande över revisorsvalet, är enligt Aktiebolagskommittén inte för handen i Sverige. Kommittén lägger därför inte fram något förslag om revisionskommittéer.

Rådgivning

Till de under senare år mer omdiskuterade revisorsfrågorna hör också revisorns roll som rådgivare åt bolag som han är satt att granska. Kommittén föreslår i det avseendet inte några begränsningar, men menar att det kan vara värdefullt för aktieägare och andra intressenter i bolaget att känna till i vilken omfattning en revisor biträtt ett av honom granskat bolag med rådgivning utöver själva revisionsuppdraget. Kommittén föreslår därför att alla aktiebolag i förvaltningsberättelsen skall ange dels revisorns arvode, dels huruvida revisorn eller det revisionsföretag där revisorn är verksam har utfört konsulttjänster åt bolaget. Utan att det föreskrivits i lagtexten bör enligt kommittén uppgift också lämnas om vilka slag av konsulttjänster som utförts. I publika aktiebolag skall även konsultarvodenas sammanlagda belopp anges.

Anmälan av brottsmisstanke

Revisor har tystnadsplikt. Den nya revisorslagen förbjuder honom att använda uppgift, som han erhållit i sin yrkesutövning, till fördel för sig själv eller till skada eller nytta för annan eller att obehörigen röja sådan uppgift. Vidare får revisor i aktiebolag, enligt aktiebolagslagens bestämmelser, inte till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysningar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörandet av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget.

Ett aktiebolags revisor är dock skyldig att till bolagsstämman lämna alla de upplysningar som stämman begär, om det inte skulle leda till väsentligt förfång för bolaget. Revisorn är vidare skyldig att till medrevisor, särskild granskare, ny revisor och, om bolaget har försatts i konkurs, konkursförvaltare lämna erforderliga upplysningar om bolagets angelägenheter. Sedan några år tillbaka är revisorn dessutom skyldig att lämna upplysning om sådana angelägenheter till undersökningsledaren under förundersökning i brottmål.

Aktiebolagskommitténs majoritet föreslår en ytterligare uppluckring av tystnadsplikten. Revisor skall enligt kommitténs förslag under vissa särskilt angivna förutsättningar vara skyldig att till allmän åklagare anmäla misstanke om brott från styrelseledamots eller verkställande direktörens sida, som han uppdagat under sitt granskningsarbete. För att en sådan skyldighet skall inträda krävs enligt förslaget dels att revisorn anmärkt mot förhållandet i fråga antingen i den ordinarie revisionsberättelsen eller i en anmälan i anledning av förtida avgång eller entledigande, dels att revisorn finner att det anmärkta förhållandet vållat väsentlig skada eller innebär fara för sådan skada, för bolaget eller för tredje man. I underrättelsen skall revisorn så utförligt som möjligt ange de skäl som enligt hans uppfattning föranleder brottsmisstanken.

Revisor är under utförande av sitt uppdrag underkastad lagens skadeståndsregler. Det innebär att han vid fråga om anmälan av brottsmisstanke måste beakta att han genom en ogrundad anmälan som skadar det berörda bolaget eller de utpekade befattningshavarna kan ådra sig ett skadeståndsansvar, men också att han kan bli skadeståndsansvarig om han låter bli att göra anmälan och bolaget därigenom åsamkas skada. Bestämmelsen kommer utan tvekan att ställa revisorn inför väsentliga avvägningsproblem.

Förslaget om en skyldighet att anmäla brottsmisstanke till åklagare stöds av en majoritet bland kommitténs ledamöter. En gemensam reservation i frågan har avgivits av kommittéminoriteten. Förslaget utsätts också för betydande kritik i de särskilda yttranden som avgivits av flertalet sakkunniga i kommittén, däribland revisorskårens representanter.

Skadeståndsansvar

Styrelseledamot eller verkställande direktör, som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget, är enligt gällande rätt skyldig att ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan vållas aktieägare eller annan genom överträdelse av aktiebolagslagen eller bolagsordningen.

En återkommande kritik mot aktiebolagslagen är att skadeståndstalan sällan väcks, enligt kritikerna inte ens vid flagranta fall av misskötsel. Och om skadeståndstalan ändå undantagsvis förs, står resultatet för käranden vanligen inte i proportion till processkostnaderna, tidsutdräkten och den risk det alltid innebär att starta en rättegång.

Kommittén har emellertid, efter en omfattande kartläggning av de materiella rättsreglerna och en inventering av alternativa framkomstvägar, inte funnit skäl att frångå de principiella utgångspunkter i fråga om styrelseledamöters och verkställande direktörs skadeståndsansvar gentemot bolaget, på vilka gällande lag vilar. Enligt kommitténs mening finns det inte skäl att i det hänseendet bestämma styrelseledamöters eller verkställande direktörs ansvar på något annat sätt än som i dag sker.

Att kommittén godtar principerna i den nuvarande skadeståndsregleringen innebär emellertid inte att kommittén menar att allt skall förbli vid det gamla. Genom de föreslagna bestämmelserna rörande bolagets ledningsorganisation åläggs styrelsen en skyldighet att precisera och dokumentera bolagsorganens uppgifter och arbetsrutiner. Därigenom skapas, menar kommittén, bättre förutsättningar än för närvarande att utkräva skadeståndsansvar av bolagets organledamöter.

Inte heller när det gäller ansvaret mot annan än bolaget finner kommittén skäl till ändring av den nuvarande ordningen. Även i fortsättningen bör det överlämnas åt domstolarna att i det enskilda fallet avgöra vilka kategorier av tredje män som skyddas av den lagbestämmelse eller bestämmelse i bolagsordningen som organledamoten påstås ha överträtt.

Den enda materiella ändring i skadeståndsbestämmelserna som kommittén föreslår rör preskriptionstiden för bolagets skadeståndsanspråk som inte grundas på brott. I ljuset av att den nuvarande treårsfristen för talan mot bl.a. styrelseledamöter under senare tid i flera fall visat sig vara för kort för att möjliggöra en ordentlig utredning, föreslår kommittén att preskriptionstiden för sådan skadeståndstalan förlängs från tre år till fem år.

Ikraftträdande

De författningsförslag som läggs fram i Aktiebolagskommitténs betänkande går ut på ändringar i den nu gällande aktiebolagslagen. Kommittén föreslår att de skall träda i kraft den 1 januari 1997. På längre sikt skall emellertid bestämmelserna inordnas i det förslag till en helt ny aktiebolagslag som kommitténs arbete slutligen siktar till. Det återstår ännu några år innan det förslaget är klart.

Civilekonom Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 3/95.