Det här är ingen alldeles vanlig rubrik, inte för att vara i Balans. Den är nämligen inte riktig heltäckande vad gäller sanningen.
Så här är det:
De fem artiklar vi visar här på sidan är de fem vi på redaktionen oftast får förfrågningar om. Det ringer någon, i regel en jäktad sekreterare:
– Revisor X (eller lika ofta advokat Y) måste genast ha tag på en artikel som stod i Balans en gång och som handlade om...
Då vet vi att det mycket ofta rör sig om någon av våra fem-i-topp-artiklar. Men mätmetoden har sina svagheter, som kanske bör redovisas även om de är uppenbara för de flesta.
De flesta av dessa artiklar är gamla. Lägg har kastats, upplagan var mindre på 70-talet – det finns flera anledningar till att nyare artiklar inte märks så mycket i dessa samtal. De senare årens tidningar har man tillgång till själv.
Och många förfrågningar kommer ”utifrån”, kanske är det därför det är en så tydlig redovisningsvinkel på vår topplista.
Men i stort sett tror vi att det stämmer, och det stämmer också väl med vad t.ex. tidningens förste ansvarige utgivare Ingvar Pramhäll, berättar om på nästa uppslag: att man ville knyta de bästa utomstående skribenterna till Balans för att etablera den som kvalitetstidning.
Tunga namn
Knut Rodhe, Sven-Erik Johansson, Per V A Hanner... Tunga namn, tunga ämnen. I flera fall handlar det om artiklar som fortfarande redovisar ”state-of-the-art” inom sitt område.
Om man bläddrar igenom alla 20 årgångarna blir vissa mönster tydliga, och då tänker jag inte i första hand på ändringar i tryck, layout och stilsorter, även om de är tydliga och tidstypiska. De speglar både sin tids typografiska mode och – på gott och på ont – Balans utveckling mot en allt självsäkrare och mer påkostad produkt.
Ämnen kommer och går:
Koncerner, valutaomräkning och revisorers etiska problem är eviga. Liksom Kommerskollegiets synpunkter.
Inflationsredovisning, däremot, är ett sådant ämne som inte haft någon glansperiod under senare år, men som varit flitigt debatterat tidigare.
En annan tydlig förändring är den att det inte längre publiceras och kommenteras lika många nya utkast, rekommendationer, regler och anvisningar som tidigare. Det speglar naturligtvis det förhållandet att FAR inte lägre är s.k. standard setter på lika många områden. Nu kommer en del färdigt från annat håll och det märks i FARs tidning.
Dessa förändringar har också att göra med föreningens starkt utvidgade förlagsverksamhet. FAR Förlags alla böcker, häften, CD-skivor och inte minst nyhetsbrevet FAR INFO och tidningen Nytt från Revisorn har kommit att påverka Balans sätt att behandla det materialet.
Var allting seriösare förr, på 70-talet då det började?
Bilderna var mindre, annonserna färre och – som sagt – rekommendationerna fler. Men i de första årens tidningar kan man också glädjas åt t.ex. fotbollsreferat från matcher mellan byråerna. Att det inte förekommer längre kan ju möjligen bero på den stigande medelåldern bland kårens manliga medlemmar. Och inte på att en ändrad inställning från redaktionen.
Journalisternas intåg
En annan tydlig förändring, främst initierad av redaktörsparet Damberg/Markland under deras regim (1986-90), är när det börjar dyka upp professionella journalister i spalterna.
Nu skriver inte längre experterna alltid själva, intervjuer och reportage lättar upp paraden av tyngre uppsatser och artiklar. Bilderna börjar bli i färg och det görs temanummer, ofta om förhållanden i revisorskåren. Det är här Balans tar stora steg mot dagens utformning.
Men det finns inte längre några referat från revisorernas fotbollsturneringar.
Bengt Holmquist , chefredaktör