Financial Reporting 1993–1994 resp 1994–1995 utgivna av The Institute of Chartered Accountants in England and Wales. Pris 55 resp 59 pund.
Det finns flera böcker som behandlar redovisningspraxis i Storbritannien. De har ett intresse för svenska läsare av flera skäl. För det första är kvaliteten på brittiska årsredovisningar hög. Det finns alltså åtskilligt att ta efter. (Visserligen finns det också problem, men de kan man ju blunda för!) För det andra har det brittiska Redovisningsrådet visat sig mycket innovativt när det gäller att utfärda nya rekommendationer. Min uppfattning är att Storbritannien nu ligger i täten när det gäller arbetet med normeringen av redovisningsinformation. I varje fall en del av vad som nu sker där kommer med säkerhet att fångas upp i den svenska debatten i sinom tid. För det tredje är Storbritannien, liksom Sverige, medlem av EU. Redovisningslagstiftningen i de båda länderna bygger alltså på samma grund.
Perspektiv åt svensk debatt
Det ger perspektiv på den svenska debatten och de svårigheter vi drabbas av vid ett införande av den nya årsredovisningslagen. Storbritannien visar att det finns ett betydande mått av flexibilitet när det gäller att tolka EUs direktiv.
För knappt två år sedan beskrevs en undersökning av brittisk redovisningspraxis här i Balans. Den undersökningen baserades i huvudsak på årsredovisningar med ett bokslutsår som sträckte sig fram till mitten av 1992. Sedan dess har två nya undersökningar kommit ut. Strukturen på de här undersökningarna följer samma mönster. Först kommer 5 längre kapitel som behandlar olika redovisningsproblem. Därefter följer en tabellbilaga med uppgifter om hur vanligt det är att företagen använder den ena eller andra redovisningsprincipen.
Problem som är aktuella också i Sverige
Det mest intressanta i undersökningarna är de enskilda kapitlen. Flera behandlar problem som är aktuella i Sverige. Redovisningen av engångsposter finns i båda undersökningarna. I Storbritannien liksom i Sverige är det inte längre tillåtet att redovisa extraordinära poster. Företagen måste alltså välja andra metoder för att informera om sådana intäkter och kostnader som de anser onormala.
Skillnaderna
En skillnad mellan den brittiska och den svenska rekommendationen är att brittiska företag måste särredovisa vissa poster. Det är sålunda ett krav att reavinster och omstruktureringskostnader redovisas på egna rader. I böckerna ges flera exempel på hur detta påverkar resultaträkningarna.
En annan viktig skillnad är att Sverige mer betonat vikten av att ge information om alla typer av jämförelsestörande poster. Britterna däremot fokuserar mer på klassificeringen i resultaträkningen. Å andra sidan har Storbritannien sedan 1993 en ny rekommendation: ”Operating and Financial Review”. Det är en rekommendation där företagen uppmuntras att kommentera inte bara förekomsten av ”jämförelsestörande” poster utan en rad andra förhållanden av betydelse för att läsaren skall kunna bilda sig en uppfattning om företagets ställning. Det gäller likviditeten, kapitalbehov, investeringar, valutaexponering, olika typer av problem etc. Exempel på hur företagen valt att redogöra för detta återfinnes i ett kapitel i 1993–1994 års undersökning.
Ytterligare områden som behandlas det året är:
en redogörelse för hur det brittiska redovisningsrådet är organiserat och vad det uppnått under sin 5-åriga tillvaro
information i halvårsrapporter samt
redovisning av pensionskostnader inklusive frågan om ett företag har rätt att redovisa överskottet i en pensionsstiftelse som en tillgång.
Om leasing
I 1994–1995 års undersökning behandlas bland annat leasing och redovisningen i försäkringsbolag. Beträffande leasing konstaterar författaren att flertalet företag hänvisar till 90-procentregeln när de klassificerar sina leasekontrakt. För att en lease skall redovisas som finansiell måste alltså nuvärdet av leaseavgifterna överstiga 90 procent av tillgångens verkliga värde. Ett problem är dock att man sällan får information om hur den här beräkningen gjorts. Mot bakgrund av att bara en liten andel av alla leasekontrakt klassificeras som finansiella drar dock författaren slutsatsen att det finns ett omfattande missbruk. Därav följer också att han tror att kraven i en framtida rekommendation kommer att skärpas så att i praktiken alla leasekontrakt kommer in i balansräkningen.
De som kommit i kontakt med Skandias årsredovisning har möjligen noterat ett nytt begrepp – ”embedded value”. Därmed avses ett beräknat värde på vissa typer av livförsäkringar. Det här värdet kommer fram genom en nuvärdeberäkning av beräknade överskott från de försäkringar som kunder tecknat. Erfarenhetsmässigt är det ovanligt att sådana försäkringar avbryts i förtid. Försäkringsbolagen anser därför att det är motiverat att också beakta kommande års överskott för att ge en riktig bild av sitt resultat och sin ställning. Det här är en kontroversiell fråga men denna och andra värderingsmetoder för livförsäkringsbolag behandlas på ett klargörande sätt.
Tabellerna är mindre intressanta
Tabellbilagan är som nämnts av mindre intresse eftersom det kan vara svårt att tolka de uppgifter som lämnas. Jag noterade dock att det är lika vanligt i Storbritannien som i Sverige att företagen använder balansdagskurs vid omräkning av sina utländska dotterbolag. Innebörden är att man i praktiken räknar om också sina försäljningsbolag och andra osjälvständiga dotterbolag som om de vore självständiga.
UK GAAP. Generally Accepted Accounting Practice in the United Kingdom.
4th edition. Ernst & Young 1994. Pris ca 50 pund.
Heltäckande handbok
Den mest heltäckande boken om brittisk redovisning är den av Ernst & Young utgivna handboken. Det som bidragit till att göra den till en betydande försäljningsframgång, den lär ha sålts i över 50 tusen exemplar, är blandningen mellan teori och praktik. Bland författarna ingår personer som arbetar med aktuella redovisningsproblem, däribland Ron Patterson som är E&y:s technical partner.
Boken innehåller ett trettiotal kapitel som täcker alla de vanliga problemområden som är aktuella. Exempel är valutor, finansiella instrument, leasing, statliga stöd etc. Inledningsvis finns ett par mer allmänt hållna kapitel. Nästan 100 sidor ägnas sålunda åt en diskussion kring det conceptual framework som Accounting Standards Board håller på att ta fram. Författarna är något skeptiska mot den ansats som ASB valt. De delar inte uppfattningen att balansräkningen är den primära redovisningshandlingen. I stället betonar de mer resultaträkningen och den traditionella matchningsprincipen.
Bland inledningskapitlen märks också ett kapitel om Corporate Governance, dvs. frågan om hur ledningen av företag skall organiseras och övervakas för att bli så effektiv som möjlig.
UK/US GAAP Comparison. A comparison between UK and US Accounting Principles.
2nd edition. Ernst & Young 1992. Pris ca 37,50 pund.
I boken om UK/US GAAP finns kortfattade jämförelser mellan brittisk redovisningspraxis och de rekommendationer som getts ut av IASC respektive det amerikanska FASB. Författarna har byggt vidare på det här arbetet och ställt samman en bok som innehåller en mer systematisk jämförelse mellan brittiska och amerikanska redovisningsprinciper.
Jämförelser mellan olika regler
Större delen av UK/US GAAP Comparison ägnas åt en direkt jämförelse mellan de olika reglerna. På ena sidan av ett uppslag finns de brittiska föreskrifterna och på den motsatta sidan de amerikanska. Exempel på uppslagsord är; futures contracts, governement grants, leasing, pensions, other post-employment benefits m.m.
I ett avslutande kapitel sammanfattas de omräkningar av årsredovisningar som görs av brittiska företag vars aktier är noterade i USA. Sammanställningen omfattar ett 40-tal bolag. Den visar att omräkningen normalt leder till lägre vinster, i flera fall med mer än 50 procent.
De förklaringar som återfinnes i nästan samtliga företag är goodwill (direktnedskrivning är inte tillåten i USA), skatter (brittiska företag gör normalt inte avsättningar för latenta skatter), uppskrivningar (tillåtes inte i USA) samt pensioner (de amerikanska reglerna är mycket mer detaljerade än de brittiska).
Rolf Rundfelt