Aktuell information

FARs ställningstagande

FAR avstår från att yttra sig.

Motivering

Ärendet innehåller två frågor som skulle kunna belysas genom remissförfarande. Den ena är vilken sakrättslig ställning stödgivaren faktiskt har vid leasingfinansiering jämfört med andra finansieringsformer. Den frågan är av juridisk natur och ligger inte inom det område där FAR besitter speciell kompetens. Den andra frågan är hur det regionalpolitiska intresset av att lämna lokaliseringsstöd i samband med investeringar skall vägas mot stödgivarens risktagande. Här rör det sig om en rent politisk intresseavvägning som det inte ankommer på FAR att ta ställning till.

Avgränsning av FARs yttrande

Högsta domstolens förordnande innehåller ingen avgränsning med avseende på de frågor i vilka FARs yttrande önskas. Det är för FARs del naturligt att yttrandet inriktas på de områden där auktoriserade revisorer till följd av sin yrkesverksamhet besitter särskild kompetens. Mot den bakgrunden avgränsas FARs yttrande till att avse två huvudfrågor:

* Innebörden från praktisk borgenärsskyddssynpunkt av reglerna om bundet eget kapital och utdelningsbegränsning

* God redovisningssed vid utdelning av sakvärden

Aktiebolagslagens utdelningsbegränsning

Enligt ABL 12 kap. 2 § får vinstutdelning inte överstiga bolagets eller koncernens ”nettovinst för året, balanserade vinst och fria fonder”, dvs. det fria egna kapitalet. Som ytterligare restriktioner i samma paragraf gäller bl.a. att vissa avsättningar till bundet eget kapital ibland skall göras samt att utdelningen inte får inkräkta på konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt (”den allmänna försiktighetsregeln”). De sistnämnda restriktionerna berörs inte i det följande, då de torde vara allmänt accepterade.

Det fria egna kapitalet utgör skillnaden mellan å ena sidan tillgångarna och å andra sidan skulderna och det bundna egna kapitalet. Det bundna egna kapitalet låter sig entydigt fastställas. Detsamma gäller i regel skulderna. (Visst utrymme för tolkning kan finnas när skulderna är definierade i annan valuta än svenska kronor eller förenade med icke marknadsmässiga räntevillkor.) Annorlunda förhåller det sig med tillgångarna. Redovisningsteorin tillhandahåller här ett antal alternativa värderingsprinciper. Genom att hänvisa till BFL inskränker lagen dock redovisningsalternativen till sådana som baseras på de historiska anskaffningskostnaderna och försiktighetsprincipen. Det fria egna kapitalet i en balansräkning är därför i regel definierat inom ej alltför vida gränser. Det borgenärsskydd som eftersträvas med den aktuella regeln utgörs i praktiken inte främst av att den förmögenhet som kan delas ut är begränsad, utan av att den förmögenhet som är kvar (som täckning för det bundna egna kapitalet) säkerställs. Något skäl att redovisa utdelade tillgångar enligt andra principer än sådana som fanns kvar i balansräkningen står därför enligt FARs mening inte att finna i kravet på borgenärsskydd.

God redovisningssed

Med god redovisningssed förstås, i de fall lagregler och rekommendationer från auktoritativa normbildande instanser saknas, en faktiskt förekommande praxis hos ett kvalitativt representativt urval bokföringsskyldiga. FAR kan inte finna att frågan om redovisning av utdelade sakvärden täcks av någon lagregel eller rekommendation. Den i praxis helt dominerande metoden är att redovisa utdelade tillgångar till bokförda värden. Denna praxis har omfattat ett stort antal svenska börsnoterade aktiebolag med erkänt hög redovisningsstandard.

FAR finner därför att detta redovisningssätt är att betrakta som god redovisningssed.

Bakgrund

Skandinaviska Enskilda Banken (”Banken”) upptog 1988 ett konvertibelt förlagslån på nominellt 1.203.170.000 kronor (”konverteringslånet”). Rätt att teckna de konvertibla förlagsbevisen tillkom endast anställda i Bankgruppen. Sista dag för konvertering är den 9 juni 1995 och konverteringslånet förfaller till betalning den 20 juni 1995. Konverteringskursen uppgår – efter omräkning i samband med en nyemission år 1993 – till 50 kronor och 10 öre, motsvarande 24.015.369 nya aktier av serie A vid full konvertering. Den s.k. utspädningseffekten uppgår till cirka 4,6 % av aktiekapitalet och 4,8 % av röstetalet vid full konvertering. Fram till nu har 59.001 aktier tillkommit genom konvertering, motsvarande en utspädning om 0,01 %.

Börskursen för aktie av serie A uppgick den 6 februari 1995 till cirka 44 kronor. För att aktiekursen skall uppgå till konverteringskursen under konverteringslånets kvarvarande löptid krävs sålunda en uppgång om cirka 14 %.

Bankens ledning överväger att föreslå styrelsen att Banken genom beslut vid ordinarie bolagsstämma den 25 april 1995 skall uppta ett nytt konvertibelt förlagslån riktat till anställda i Bankgruppen. De tilltänkta emissionsvillkoren innebär, vid full teckning och konvertering, en utspädning om knappt 4 %. Lånet avses få en löptid om cirka fem år och berättiga till konvertering efter två år. Vid tidpunkten för emissionsbeslutet kommer Banken inte att känna till om det nuvarande konverteringslånet kommer att konverteras eller ej. På grund av lånets konstruktion är det, enligt Banken, mindre sannolikt att någon ytterligare konvertering äger rum förrän tidigast den 10 maj 1995.

Motivet för att ta upp ytterligare ett förlagslån är enligt Bankens framställning till nämnden bl.a. att kompensera de anställda för den ränteförlust som innehavet av konvertiblerna medfört under konverteringslånets löptid samt att stimulera de anställdas intresse för Bankgruppens fortsatta utveckling.

Banken, som i sin framställning särskilt uppmärksammat Aktiemarknadsnämndens uttalande 1989:1 rörande bl.a. utspädningseffekten vid utgivande av konvertibla skuldebrev till anställda, har hemställt att Aktiemarknadsnämnden prövar om den tilltänkta emissionen är förenlig med god sed på aktiemarknaden.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden har i uttalandet 1989:1 angående villkor vid emissioner av konvertibla skuldebrev till anställda bl.a. slagit fast att utspädningseffekten på aktiekapitalet och röstetalet vid full konvertering och med utgångspunkt i att lånet fulltecknas, i normalfallet inte bör överstiga 5 procent, räknat på det efter konvertering nya totala antalet aktier och röster, samt att, om ett konvertibellån riktat till de anställda redan är utelöpande, hänsyn bör tas till den sammanlagda effekten vid full konvertering. En större utspädning bör, framgår det av uttalandet, accepteras endast när särskilda skäl motiverar detta och då i begränsad omfattning. Som exempel på sådana skäl nämns i uttalandet att det emitterande bolagets aktiekapital är mycket ringa i förhållande till antalet anställda till vilka emissionen riktas eller att förändringar inträffat i bolaget eller i koncernen som motiverar att bolaget emitterar ytterligare lån, även om redan utgivna lån ännu inte förfallit till betalning.

Skandinaviska Enskilda Bankens planer på att i juni 1995 ta upp ett konvertibelt förlagslån riktat till de anställda innebär att bolagsstämman skall besluta om lånet i april 1995 och att lånet skall börja löpa den 21 juni 1995, dvs. dagen efter det att det befintliga lånet förfaller till betalning. De båda lånen kommer således inte att överlappa varandra tidsmässigt.

Aktiemarknadsnämndens uttalande 1989:1 är inte att uppfatta så att ett aktiemarknadsbolag som givit ut konvertibla skuldebrev till de anställda skulle, av skäl hänförliga till utspädningseffekten, vara förhindrat att efter lånets förfallodag ge ut nya konvertibler till de anställda. I uttalandet sägs inte heller någonting som utgör hinder för bolagsstämman att besluta om ett nytt sådant lån före det befintliga lånets förfallodag.

Nämnden vill inte utesluta att det från synpunkten av god sed på aktiemarknaden skulle kunna resas invändningar mot förfaranden som innebär upprepade emissioner av personalkonvertibler med korta tidsmellanrum, vilka sammantagna kan få en avsevärd utspädningseffekt. Om ett sådant fall är här ej fråga.

Med beaktande av vad som nu sagts finner nämnden inte att det skulle strida mot god sed på aktiemarknaden att Skandinaviska Enskilda Banken vid ordinarie bolagsstämma 1995 beslutar ta upp ett nytt konvertibelt förlagslån av det slag som angivits i framställningen.

I detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Ulf K Nordenson (vice ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Lars Bertmar, Curt-Steffan Giesecke, Bo Hedén och Anders Lannebo.

Bakgrund

Euroc AB (”Euroc”) planerar att ta upp ett konvertibelt förlagslån på 100–150 miljoner kr. Rätt att teckna de konvertibla förlagsbevisen skall tillkomma anställda inom Euroc-koncernen i Sverige och vissa andra länder. Totalt beräknas omkring 6.000 anställda bli berättigade att deltaga i emissionen.

Lånet skall ha en löptid på fem år. Räntan skall vara STIBOR-anknuten. Teckning skall ske till nominellt belopp och konverteringskursen sättas så att konvertiblernas nominella belopp kan anses sammanfalla med marknadsvärdet vid teckningstillfället.

I Euroc finns f.n. drygt 47.000.000 aktier. Den s.k. utspädningseffekten av det aktuella lånet kommer vid full teckning och konvertering att uppgå till 1,1–1,6 procent.

Banklån skall erbjudas alla som tilldelas konvertibler. De anställda skall kunna låna till hela teckningsbeloppet. Banken kommer dock att förbehålla sig rätt att göra kreditprövning i varje enskilt fall, varför kreditansökan kan komma att avslås eller nedsättas till sitt belopp. Banken kommer att rekommendera att lånet utformas så att det amorteras med en tiondel per år, men möjlighet skall finnas att välja ett amorteringsfritt lån.

Euroc önskar i samband med konvertibelemissionen likabehandla alla teckningsberättigade, oavsett arbetsuppgifter, lön eller andra anställningsvillkor. Företaget avser därför att låta alla teckningsberättigade teckna för högst cirka 800.000 kr. Ingen skall kunna tilldelas ett högre belopp. Vid överteckning skall en reduktion ske med början för dem, som tecknat störst antal konvertibler.

Euroc har i sin framställning hemställt att Aktiemarknadsnämnden prövar om det i nu nämnda sammanhang är förenligt med god sed på aktiemarknaden att ge alla teckningsberättigade möjlighet att teckna konvertibler för högst 800.000 kr.

Överväganden

Aktiemarknadsnämnden uppfattar emissioner av konvertibla skuldebrev till anställda som ett incitamentssystem avsett att skapa långsiktiga fördelar för det emitterande bolaget och dess aktieägare. I enlighet härmed har nämnden i uttalandet 1989:1 angående villkoren för sådana konverteringslån förklarat att priset på konvertiblerna bör kunna sättas lägre än marknadspriset, trots att aktieägarna därigenom avstår en del av värdet på sina aktier. Den bakomliggande tanken är att aktieägarna långsiktigt kompenseras genom de anställdas ökade engagemang i bolaget.

I den av Euroc planerade emissionen skall teckning ske till nominellt belopp och konverteringskursen sättas så att konvertiblernas nominella belopp kan anses sammanfalla med marknadsvärdet vid teckningstillfället. Vid iakttagande av dessa villkor kan i aktieägarnas perspektiv den planerade emissionen av konvertibler till de anställda vid utgivningstillfället inte anses skilja sig från en emission på marknaden.

I uttalandet 1989:1 behandlas också frågan om vilka principer som skall tillämpas för de anställdas deltagande i emissionen och hur stora belopp varje anställd bör kunna teckna sig för. Av uttalandet framgår att det inte kan anses oförenligt med god sed på aktiemarknaden att differentiera teckningsbeloppen med hänsyn till den anställdes lön och andra anställningsvillkor eller ställning i bolaget. I det sammanhanget sägs också att teckningsbeloppen, med hänsyn till aktieägarna men också för allmänhetens förtroende för aktiemarknaden, bör hållas på en relativt låg nivå. Beloppen bör framstå som rimliga sedda i relation till den anställdes lön och andra anställningsvillkor. En begränsning till 50 procent av årslönen kan, sägs det i uttalandet, vara ett riktmärke i sammanhanget, men nämnden fann det inte lämpligt att låsa utvecklingen vid ett bestämt tal.

Euroc avser att ge alla teckningsberättigade anställda möjlighet att teckna för ett lika stort belopp, oberoende av lön och andra anställningsvillkor. Av formuleringarna i nämndens uttalande 1989:1 får motsatsvis anses framgå att ett sådant förfarande inte i sig strider mot god sed på aktiemarknaden. Högsta teckningsbelopp skall enligt Eurocs framställning till nämnden vara ca 800.000 kr. Detta belopp torde överstiga 50 procent av årslönen för det helt övervägande antalet anställda i koncernen. Vad nämnden uttalade om 50 procent av årslönen som ett möjligt riktmärke kan emellertid inte avse fall då samma teckningsbelopp skall gälla för alla anställda som är teckningsberättigade. Den allmänna synpunkt som ligger till grund för uttalandet, nämligen att de högsta teckningsbeloppen bör hållas på en relativt låg nivå, gör sig dock gällande även vid sådana emissioner. I betraktande av att teckning i det fall Aktiemarknadsnämnden nu har att bedöma avses ske på marknadsmässiga villkor anser nämnden likväl att en rätt att teckna upp till det aktuella beloppet 800.000 kr inte kan anses strida mot god sed på aktiemarknaden.

Vad som nu har sagts förutsätter att vad som skall anses vara marknadsmässiga villkor fastställs på ett sätt som inte ger anledning till erinran. Enligt Aktiemarknadsnämndens uppfattning bör villkoren i fall av förevarande slag lämpligen fastställas med utgångspunkt i en värdering utförd av minst ett i förhållande till bolaget oberoende organ.

I detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Ulf K Nordenson (vice ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Curt-Steffan Giesecke och Bo Hedén.