Miljörapportering i finansiella termer

Henric Carle och Annica Rolén har studerat ett antal svenska börsnoterade företags miljörapportering idag och utrett vilka framtidsplaner de har – med tyngdpunkt på finansiella mått. Artikeln bygger på en magisteruppsats vid Uppsala universitet.

Företagens förmåga att anpassa sig till nya krav på kretsloppstänkande och begränsade naturresurser får allt större betydelse. Denna förmåga representerar stora värden då den är avgörande för företagets framtid och överlevnad på lång sikt, samt utgör goodwill mot konsumenterna och konkurrensfördel gentemot konkurrenterna.

De måste därför utveckla metoder för att utvärdera sitt miljöarbete, behandla miljöarbetet som en tillgång samt styra framtida miljösatsningar. Detta arbete borde få betydelse då företag skall värderas och är således av intresse för marknadens investerare och analytiker. Företagsekonomiska miljöaspekter måste därför på sikt anpassas och formuleras på ett sätt som också marknaden förstår, de måste kunna integreras i analytikernas kalkyler och kreditgivares bedömningar. Även myndigheter och konsumenter ställer ökade krav på företagens förmåga att öppet redovisa sin position på miljöområdet. Myndigheter, för att kunna följa upp efterlevnaden av lagar och förordningar, och konsumenter, för att kunna välja miljövänliga produkter.

Företagen har också i stor utsträckning börjat ta hänsyn till de ökade miljökrav som ställs på dem, och börjat arbeta mer aktivt med miljöfrågor än vad som gjorts tidigare.

Det innebär bland annat att man arbetar med investeringar i miljövänlig teknik för att reducera utsläppsnivåer och för att minska energi- och råvaruanvändning. Vidare bygger många företag upp så kallade miljöstyrsystem, vilka syftar till att styra det miljöarbete som bedrivs i företaget på önskvärt sätt mot uppställda mål. EUs direktiv ECO Management & Audit Scheme (EMAS), som träder ikraft i sin helhet under 1995, har här haft en stor inverkan.

Som en följd av kraven på ökad öppenhet och information i miljöfrågor, producerar företagen idag också fler och fler miljörapporter, antingen i årsredovisningen eller som en separat miljörapport 1. Företagen inser att det är en konkurrensfördel att kunna visa utåt att de gör något aktivt för miljön.

Insikten om att företagens miljöaktiviteter är minst lika viktiga som andra aktiviteter såsom finansiering, investering, human relations och operativ management sprider sig.

Stora brister i rapporteringen

Trots att fler och fler företag börjar rapportera om miljöfrågor finns det dock många brister i rapporteringen. Inriktningen på rapporten är oftast kvalitativ istället för kvantitativ, och de finansiella effekterna av miljökrav och miljölagstiftning beskrivs mycket sparsamt. Därför är det svårt för utomstående bedömare att jämföra situationen år från år, och göra jämförelser mellan olika företag 2.

Det faktum att företagen idag i liten utsträckning visar intresse för den finansiella sidan av miljörapporteringen konstateras på många håll. Slutsatsen dras bland annat av FN-organet ISAR (Intergovernmental Working Group of Experts on International Standards of Accounting and Reporting) i en rapport om hur företag hanterar hållbar utveckling och miljöfrågor allmänt i sin redovisning 3.

Detta förhållande understryks också i rapporten Company Environmental Reporting. Där görs en jämförelse av de olika internationella recept för miljörapportering som finns. Ingen modell, utom rapportens egen modell, adresserar dessa frågor 4. Detta trots att det i artiklar och rapporter kontinuerligt efterlyses en utveckling av området. The Hundred Group of Finance Directors framhåller i sin rapport behovet av att styra miljörelaterade finansiella risker, som en följd av ny lagstiftning och ökat medvetande hos ägare, investerare och konsumenter 5.

Vidare skrivs i rapporten Coming Clean 1993, att finansanalytikerna skulle kunna göra avgörande omvärderingar av företagen med tillgång till rätt information, men att de idag finner lite av praktiskt värde i miljörapporterna varför de flesta går i papperskorgen 6.

I en annan artikel framhålls vikten av att utveckla ett för kreditgivarna användbart miljöratingsystem 7. Då miljön kan få finansiella konsekvenser för företagen är den naturligtvis också intressant ur kreditgivarnas synvinkel. Att i någon form redovisa de finansiella konsekvenserna av företagens miljöpåverkan framstår således som ett grundläggande krav för jämförbarhet och användbarhet för de finansiella marknaderna, samt för företagets egna investeringsbeslut.

Frågeställning för revisionsföretagen

Det faktum att just årsredovisningen används av företagen för att redovisa insatser och resultat inom miljöområdet leder till nya frågeställningar för revisionsbyråerna; revisorns uppgift är ju att granska årsredovisningens giltighet. Under de två senaste åren har därför Deloitte & Touche tagit fram en rapport om svenska börsföretags miljörapportering. Dessa rapporter grundar sig helt på sekundärdata.

Man har studerat årsredovisningar och prickat av deras innehåll mot en checklista som tagits fram för att kunna dela in miljörapporteringen i olika kategorier, med avseende på hur omfattande och djuplodande rapporteringen är. Efter samtal med Deloitte & Touche har vi gjort en djupare studie av de företag vars miljörapportering enligt deras undersökning idag är den mest omfattande.

Syftet med vår undersökning var att beskriva vad företagens miljörapportering innehåller idag med tyngdpunkt på de finansiella måtten. I syftet ingick även att beskriva hur företagen ser på den framtida utvecklingen av de finansiella måtten i sin miljörapportering. Andra frågor var företagens inställning till miljörapportens innehåll, särskilt vad avser integrering av finansiella aspekter i rapporten. Hur ser miljörapporteringen ut idag i stort? Vilken kunskap och beredskap finns idag i företagen om finansiell miljöredovisning? I vilken riktning tror man att utvecklingen kommer att gå?

Analysinstrument

Vårt analysinstrument blev en bearbetning av den modell över miljörapportering som presenteras i den brittiska konsultfirman SustainAbility LTD:s och UNEP:s (FN:s miljöprogram Industri och Miljö) rapport Company Environmental Reporting. (fortsättningsvis benämnd CER).

Modellen är en kartläggning och systematisering av vad ett företags miljörapportering kan eller bör innehålla. Den är grupperad i fem huvudavsnitt där vi i enlighet med vårt syfte lade tyngdpunkten på det avsnitt som behandlar finansiella mått. Det empiriska underlaget hämtades ur årsredovisningar och miljörapporter, samt via en enkätundersökning i de utvalda företagen.(Figur 1: Miljörapporteringens delar och uppbyggnad)

Figur 1. Uppsatsmodell – Miljörapporteringens delar och uppbyggnad

Källa: Company Environmental Reporting 1994 fritt bearbetad

Här följer en kort presentation av innebörden av de olika finansiella mått som enligt CER kan inkluderas i ett företags miljörapport. I anslutning till beskrivningen av varje mått presenteras ett antal indikatorer. Dessa är CER:s förslag på vad som rent konkret kan eller bör redovisas under respektive mått.

Miljöinvesteringar och miljökostnader

Med miljöinvesteringar avses kapital-insatser i miljöprojekt, till exempel investeringar i miljövänlig teknik eller forskning- och utvecklingsarbete, det vill säga satsningar av mer långsiktig karaktär. Med miljökostnader avses för det första rörelsekostnader, det vill säga drift och administration av miljöinvesteringar, samt övriga kostnader för det löpande miljöarbetet. För det andra avses finansiella kostnader och avskrivningar på miljöinvesteringar. Enklare uttryckt: kostnader som faktiskt belastar företagets resultaträkning.

Enligt CER är redovisning av miljöinvesteringar och miljökostnader ett grundläggande krav i miljörapporteringen. Att rapportera miljöutgifter är obligatoriskt i många länder.

I till exempel Tyskland publicerar den kemiska industrins branschorganisation årligen både finans- och rörelsekostnader genom att använda standarddefinitioner för dessa typer av kostnader. Internationellt sett finns dock ingen gemensam standardmetod för redovisning av miljökostnader 8.

I Sverige finns inte heller några specifika regler för särredovisning av miljökostnader, utan ordinarie redovisningsregler gäller 9.

CER föreslår följande indikatorer på miljöinvesteringar och miljökostnader att inkludera i miljörapporten 10: Företagets definition av miljöutgift/investering/kostnad, investeringsbelopp, årlig finansiell kostnad, samt rörelsekostnader.

Miljöskulder

En miljöskuld är en skuld som ett företag har för att återställa produktionsanläggningar, mark och vatten som miljöskadats på grund av företagets verksamhet, samt för åtaganden att i framtiden återta och återvinna utslitna produkter.

I till exempel USA är det ett lagstadgat krav att företagen i årsredovisningen skall redovisa ”miljöomständigheter” som skulle kunna påverka resultatet på sikt11. I Sverige finns idag ingen lagstiftning som uttryckligen säger att man måste redovisa dylika skulder. FAR har ännu inte tagit några initiativ på området. Enligt Tore Linghede, miljökonsult på Miljöeko, bör dock ett företag som vet att det har ansvar för förorenad mark och kan approximera hur mycket det kommer att kosta att återställa/sanera marken, ange detta som en skuld i balansräkningen. Om företaget inte kan specificera skulden i pengar, men ändå vet om att en skuld av väsentlig betydelse finns latent, bör uppgift om dess existens framgå i förvaltningsberättelsen. (ABL 11 kap 9 §) 12.

CER föreslår att följande indikatorer på ett företags miljöskuld kan redovisas i miljörapporten: 13 Företagets definition av miljöskuld. Nuvärdet av kända skulder. Identifiering av andra möjliga framtida miljöskulders belopp samt, redogörelse för de ansträngningar som gjorts för att uppskatta ovanstående siffror.

Ekonomiska styrmedel

Ekonomiska styrmedel är miljöavgifter pålagda av myndigheter, alltså kostnader av ”straffkaraktär”, vilka därför intar en särställning jämfört med miljöinvesteringar. En viktig distinktion är att det här rör sig om politiskt och ej samhällsekonomiskt grundade avgifter. Det ligger inga nationalekonomiska beräkningar av de samhällsekonomiska effekterna av de aktuella utsläppen till grund för avgifter och skatter.

Den väg myndigheterna valt för att styra företagens miljöanpassning, i en för samhället önskvärd riktning, bygger i första hand på ekonomiska incitament istället för direkt lagstiftning. De kostnader som uppstår i företagen till följd av miljöavgifter och energiskatter har direkt koppling till hur väl företaget lyckats anpassa sin verksamhet till myndigheternas krav. De är därför en viktig indikator på företagets miljöberedskap, planering och flexibilitet och således av vikt i redovisningen 14. CER anser därför att företagen i miljörapporteringen skall redovisa de belopp som betalas i miljöavgifter 15. CER föreslår att följande indikatorer kan inkluderas i miljörapporten: 16

Miljöavgifter och skatter i respektive kategori, luft, vatten, avfall etc., samt energiskatt.

Miljökostnadsredovisning

Med miljökostnadsredovisning avses här en redovisning där företaget förutom att beakta sina faktiska betalda miljökostnader, vilka redogjorts för under tidigare avsnitt i modellen, även inkluderar de samhällsekonomiska (externa) kostnader, som företagets negativa påverkan på miljön ger upphov till. Denna typ av redovisning kan således karaktäriseras som en redovisning för en ”hållbar utveckling”.

Samhällsekonomiska miljökostnader är alla de kostnader som samhället får på grund av att miljön skadas, till exempel ökade sjukvårdskostnader till följd av försämrad hälsa; kostnader för avfallshantering och återvinning; kostnader för kalkning av sjöar för att råda bot på försurningen; samt stigande råvaru- och energipriser som följd av begränsade resurser.

Det finns idag ingen standard framtagen för hur en ”hållbar utvecklingsredovisning” skall gå till, och enligt vad författarna erfar är det enda företag som hittills tagit fram en sådan typ av miljöredovisning det holländska konsultföretaget BSO/Origin 17.

Deras redovisningsmetod bygger på att alla sorters utsläpp och avfall som verksamheten genererar ges en standardkostnad/enhet, som sedan används som utgångspunkt vid en beräkning av den totala samhälleliga kostnaden för företagets miljöpåverkan. De indikatorer CER föreslår skall ingå i miljörapporten är: 18

Beräkning av externa (samhällsekonomiska) miljökostnader, samt ”Samhällsekonomisk resultaträkning”.

Framtida vinstpotential

Med framtida vinstpotential avses framtida finansiella vinster av process- och produktrelaterade miljöförbättringar.

Fler och fler företag inser de finansiella fördelarna av en renare produktion. Få har dock etablerat metoder för att integrera dessa möjliga besparingar i redovisnings- och investeringsbedömningspraxis 19. Vid bedömning av projekt är naturligtvis en positiv inverkan på de framtida betalningsströmmarna till följd av renare produktion och återvinningsbara produkter med lägre saneringskostnader och miljöavgifter som följd av intresse. På samma sätt inverkar också en eventuell fördyring av processer och material vid renare produktion på bedömningen. CER anger följande indikatorer att inkludera i miljörapporten: 20

Finansiella vinster av process- och produktrelaterade miljöförbättringar, samt ”return on environmental investments”.

Ideellt miljöengagemang

Ideellt miljöengagemang är de bidrag, donationer och andra ideella verksamheter som företaget genomför på miljöområdet. En redovisning av dessa i miljörapporten ger enligt CER en ökad goodwill och PR för företaget. CER föreslår följande indikator att inkludera i miljörapporten: 21 Belopp och mottagare av donationer.

Miljöinvesteringar rapporteras, men inte miljöskulder

Av figur 2, som visar vad företagens miljörapportering innehåller idag, framgår att miljöinvesteringar och miljökostnader är det område där utvecklingen hunnit längst. Detta förefaller naturligt då investeringar och kostnader är traditionella monetära begrepp och beloppen i vissa fall torde vara lätta att identifiera, såsom kapital och finansiella kostnader i en återvinningsanläggning eller rörelsekostnader i form av miljöbudget.

Figur 2. Matris över vad som rapporteras idag i årsredovisning och/eller separat miljörapport

Starkare skuggad ruta innebär att aktuellt område adresseras i årsredovisning eller miljörapport. Under finansiella mått innebär starkare skuggad ruta att belopp specificeras om inte annat anges.

[Not: Vid bedömning av redovisning av kända miljöskulder betraktar vi nuvärdet i vid bemärkelse. Det vill säga vi utreder inte om en kalkyl ligger till grund för det belopp som redovisas.]

Enkätresultatet (Se figur 3) ger vid handen vad avser den framtida utvecklingen att tre företag arbetar med att ta fram definitioner, två företag försöker identifiera finansiella kostnader och rörelsekostnader för en framtida extern redovisning, varav det ena även försöker bestämma investeringsbeloppen. Sammantaget kan vi sluta oss till att alla företag i undersökningen redovisar enligt modellens indikatorer, eller planerar att göra det, utom i något enstaka fall. Slutligen kan man observera att utbildning och nya verktyg för ekonomipersonalen efterlyses, samt att brist på nytänkande i organisationen upplevs som det största hindret för denna typ av redovisning.

Figur 3. Resultatmatris över utvecklingen av finansiella mått i miljörapporteringen

[Not 1: Vid bedömning av redovisning av kända miljöskulder betraktar vi nuvärdet i vid bemärkelse. Det vill säga vi utreder inte om en kalkyl ligger till grund för det belopp som redovisas.]

[Not 2: Markering om man uppger att man upplevt krav från omgivningen.]

Endast två av de undersökta företagen redovisar enligt figur 2 en miljöskuld i sina miljörapporter. I båda fallen rör det sig om saneringskostnader, vars belopp specificeras. Även vissa andra potentiella miljöskulder nämns i dessa två rapporter, storleken på dessa specificeras dock inte.

Vi finner det anmärkningsvärt att företagen inte har kommit längre när det gäller att definiera, identifiera och redovisa sina miljöskulder. I modellen poängteras vikten av att dessa uppgifter finns externt tillgängliga, eftersom förekomsten av en miljöskuld kan få stor inverkan på företagets ekonomiska ställning, och således på dess värdering. Inte heller enkätresultatet tyder på att detta är ett område som prioriteras av företagen i särskilt stor utsträckning.

Det är endast ett företag, utöver de två ovan nämnda som anger att man planerar att börja arbeta aktivt med att söka definiera och identifiera sina miljöskulder. Inget företag har planer på att ta fram en extern redovisning av detta.

De flesta företag i undersökningen ser svårigheter med att ta fram den här typen av information, och vi tror att mycket av förklaringen till att de i dagsläget inte mer aktivt arbetar med miljöskulderna ligger här. Exempelvis anges att det uppstår värderingsproblem vid bestämning av miljöskuldens storlek Vilken referensram skall användas, det vill säga, vad skall betraktas som ”noll” miljöpåverkan vid bestämning av skuldens storlek? Vidare svarar man att kunskap måste byggas upp och att attityder måste förändras, både i företagen och i samhället i övrigt, för att utvecklingen på området skall kunna ta FARt.

Vi har inte kunnat utläsa någon redovisning av miljöavgifter och energiskatter i årsredovisningar och miljörapporter. Detta kan förefalla besynnerligt då dessa belopp de facto skall betalas ut och därför måste finnas specificerade internt.

Med ledning av enkätutfallet, som visas i figur 3 (ovan), konstaterar vi att två företag uppger att de redovisar miljöavgifter och energiskatter externt idag. Detta är således något mer än vad vi kunnat utläsa ur årsredovisningar och miljörapporter. Två av de övriga företagen planerar en extern redovisning. De övriga företagen anser vi ha en god beredskap för en sådan redovisning, då de i enkäten uppger att informationen finns internt tillgänglig. Det förefaller således som om företagen i de flesta fall inte ser någon anledning att redovisa dessa uppgifter externt idag trots att informationen finns tillgänglig.

Stor acceptans för miljökostnadsredovisning

Inget av företagen har i sin miljörapport någon miljökostnadsredovisning där de samhällsekonomiska miljökostnaderna inkluderas. Detta resultat är enligt vår åsikt föga förvånande, eftersom det är ett stort steg från vanlig ”företagsekonomisk redovisning” till denna utvidgade redovisningsform vars slutliga syfte ju är att vara en redovisning för ”hållbar utveckling”. Ett intressant faktum är dock att undersökningen visar att det genomgående finns en stor acceptans för miljökostnadsredovisning, se figur 3. Detta trots de omvälvande konsekvenser i redovisningstänkandet det skulle innebära. Vår åsikt är att det här är ett område som skulle kunna drivas på snabbare, med stora konsekvenser för miljön och miljötänkandet.

Det som saknas på området är i första hand en samhällsekonomisk prissättning på utsläpp, avfall och energiförbrukning. Utveckling av denna torde enligt vår mening dock vara en uppgift för samhället. Detta för att skapa en enhetlig referensram för företagen att inrätta sin redovisning efter.

Miljöaspekter uppges ha stor betydelse vid bedömning av framtida projekt och investeringar. Företagen ser här en betydande vinstpotential i form av nya produkter och marknadsandelar. Ur extern redovisningssynpunkt förekommer dock information av det här slaget främst ur teknisk, och inte ekonomisk synpunkt. Detta skulle kunna förklaras av att det ofta rör sig om konfidentiella interna uppgifter. Det här är naturligtvis ändå information av intresse för investerare och analytiker i deras ambition att ge företagen deras rätta värde.

Inget företag redovisar i sin miljörapport några summor eller mottagare av donationer till ideell miljöverksamhet. Detta upplever vi inte som förvånande då vi erfar att redovisning av andra typer av ideell verksamhet inte heller är särskilt vanligt i svenska årsredovisningar.

En stor majoritet av företagen svarar dock i enkäten att de åtminstone i något fall är engagerade i den här typen av aktiviteter. De flesta av dem planerar dock inte att redovisa detta externt. En motivering till detta löd: ”Vi stödjer bra saker just för att de är bra. Vi drar ytterst sällan ut någon kortsiktig PR av detta”.

Detta är intressant då det är raka motsatsen till vad CER tar upp i modellen; nämligen att det är av stor nytta för företagen i goodwill- och PR-hänseende att externt redovisa de ideella satsningar som gjorts.

En förklaring till detta kan vara att donationer och ideell verksamhet spelar en större roll och är mer vanligt förekommande i den anglo-saxiska världen än i Sverige.

I slutet av enkäten återfinns frågan, ”Har Ni i något sammanhang erfarit krav från omgivningen att presentera miljöinformation i finansiella termer”?

Endast två företag svarar ja på den här frågan och i dessa fall rör det sig om information i samband med olika myndighetsärenden. Av detta drar vi slutsatsen att de olika intressentgruppers krav som vi diskuterat inledningsvis, hittills har haft liten genomslagskraft. Den externa redovisningen sker än så länge istället på företagens eget initiativ.

Sammantaget förefaller det, trots vissa reservationer, som om den interna beredskapen i företagen för att möta redovisningskrav inom miljöområdet är relativt god i flera av modellens aspekter. Den externa redovisningen har dock ännu inte hunnit särskilt långt, vilket enligt författarnas mening torde bero på att företagen, efter vad de uppger, ännu inte upplever några krav på presentation av miljöinformation i finansiella termer externt.

Henrik Carle arbetar vid Ericsson, Corporate Financial Control och Annica Rolén vid Lokala Skattemyndigheten i Uppsala.