EKO-brott: Nils Bonny Fellqvist, kriminalkommissarie vid ekonomiska roteln, länskriminalpolisen: ”Nu har vi äntligen fått bättre resurser”

Idag utgör vi ett allvarligt hot mot den grövsta ekonomiska brottsligheten här i länet. Den kraftiga resursförstärkning vi fick för ett år sedan innebär att vi både har personal och utrustning som innebär att vi kan utreda flera grova brott på ett tillfredsställande sätt.

Det säger Nils Bonny Fellqvist, kriminalkommissarie på ekonomiska roteln vid länskriminalpolisen i Stockholms län som det numera heter.

Med viss stolthet berättar han att de nu är 105 personer på ekoroteln i Stockholm. Att man bland annat fått tio nya revisorer som stöd för utredningsarbetet.

Våren 1994 beslutade riksdagen om ett resurstillskott på 52 miljoner till polisens ekobrottsutredningar, vilket för Nils Fellquist och hans kolleger innebar en 50 procentig förstärkning. Dessutom har roteln den senaste utrustningen inom datatekniken. Glöm alltså bilden av en stressad polis som sitter och trycker med pekfingrarna på en uttjänad Halda med strejkande färgband.

Men pengar och bra datorer är inte allt.

– Det tar minst tre–fyra år att bli en bra utredare, förklarar Nils Fellqvist. Det räcker inte att gå vår interna utbildning på drygt två år. Det måste till erfarenhet från konkret utredningsarbete.

Polisen har alltså jämfört med för bara ett par år sedan helt andra möjligheter att göra de förundersökningar som åklagaren begär. Men sedan tar det alltför ofta stopp.

– Flaskhalsen har så att säga flyttats från oss till åklagarna, förklarar Nils Fellqvist. Får inte åklagarna en mycket snabb förstärkning kommer färdigutredda mål att bli liggande eftersom åklagarna inte hinner med idag.

Han understryker att roteln har ett utomordentligt gott samarbete med åklagarmyndigheterna. Ofta har man samma uppfattning om rättsläget och vad som ska utredas.

– Vi får nästan alltid mycket klara och bra direktiv från åklagarna. Och de gånger vi inte är överens sätter vi oss ned och pratar ihop oss.

Gott samarbete

Samarbetet mellan polis och åklagare är alltså gott, åtminstone i Stockholm. Och resurser saknas inte. Därmed inte sagt att man har full kontroll över all ekonomisk brottslighet. Långt därifrån. Det beror bland annat på att volymen på ekobrott är enorm.

– Mindre bokföringsbrott och andra brott som ger säg en månads fängelse hinner vi ofta inte utreda, förklarar Nils Fellqvist frankt. Vi måste prioritera den grövre brottsligheten.

Grova skattebrott i Stockholms län anser sig Nils Fellqvist och hans mannar ha kontroll över idag. Brottet upptäcks ofta av skattemyndigheten som har skyldighet att anmäla till åklagare.

Brottslingarna är inte sällan tidigare ostraffade personer i hög eller mycket hög samhällsställning som arbetar med hög grad av förslagenhet, planering och uppfinningserikedom. Men även sådana gör misstag.

– Mycket vill ha mer som det heter, förklarar Nils Fellqvist. Den som börjar skattefuska och märker att det går bra, tar i för mycket och väcker på det sättet granskarnas intresse.

Samhällets motkraft mot denna brottens intelligentia är ett intimt samarbete mellan polis, åklagare, skattemyndighet, länsstyrelse och kronofogdemyndighet.

– Det är ett långt metodiskt grovarbete med uppkavlade ärmar som ibland leder fram till ett tillslag, förklarar Nils Fellqvist med bestämd röst.

Han medger att ett tillslag alltid är lite spännande, en extra krydda till vardagen.

– Det blir ett slags betalning för månader av arbete där pusslet sakta växer fram. Vi vet att vi närmar oss ett avgörande, att vi arbetat fram en grund att stå på. Och vid ett tillslag är ofta skattemyndigheten med och hjälper oss att hitta det material vi kan bära med oss.

Alltihop tas upp på krim på Kungsholmen i Stockholm, ibland tillsammans med misstänkta som utredarna vill ha häktade.

– Då är det liv och rörelse. Det kan stå en 20–30 kartonger med papper här på rummet, säger Nils Fellqvist.

När jag träffar honom finns inga kartonger på rummet, men väl en utredning på drygt en halvmeter. Det är en liten del av en mycket omfattande skattehärva som flera eko-rotlar runt om i landet tillsammans har nystat upp.

– Där ligger minst 70 miljoner i undandragna skatter, säger Nils Fellqvist med en nick på högen. Och där är direktörer och högt ansedda personer inblandade. Den lämnas till åklagare under februari–mars månad.

Värre med konkursbrott

Om nu Nils Fellqvist och hans kolleger kan bekämpa svåra skattebrott är det värre med brott i samband med konkurs, exempelvis oredlighet mot borgenärer.

– Det är lagstiftningen och framför allt brottsbalkens regler som gör att det är svårt, förklarar han. Bara att fastställa tidpunkten för obestånd är besvärligt. Till det kommer att vi ska bevisa att näringsidkaren förstod innebörden av den ekonomiska situationen i företaget och vilka konsekvenser transaktionerna innebar när han gjorde dem. Och det blir inte lättare av att det ofta går lång tid mellan brottets fullbordan och upptäckt. Det gör att vittnesutsagorna kan vara bristfälliga.

Nils Fellqvist vill att förslagen i Rubicon, utredningen från Riksåklagaren – som vill utöka revisorernas ansvar vid misstanke om brott (se särskild artikel) snarast ska leda till lagstiftning.

Näringsförbudet måste förstärkas eftersom det idag går alldeles för lätt att bedriva verksamhet genom bulvaner.

Momsen är ett problem

Ett särskilt problem är momsen, ett skattesystem som utnyttjas till bristningsgränsen. Nils Fellqvist vill ha större möjligheter att innehålla utbetalning av moms när det föreligger misstanke om brott.

Det som gläder honom är att det finns en växande irritation bland befolkningen mot ekonomisk brottslighet.

– Vårt samhälle har ingen historisk tradition att bekämpa ekonomiska brott. Ett inbrott i Konsum sågs länge som mer allvarligt än skattefusk. Men ett samhälle som för länge tillåter inslag av ekonomisk brottslighet, börjar ruttna. Jag tror att alltfler människor inser hur viktigt det är att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Men det kommer att ta tid att bygga upp både kunskaperna kring det och förståelsen för att det kostar pengar. Men på sikt kommer vi att lyckas.

Pär Trehörning är jur kand och frilansjournalist. Han medverkade senast i Balans nr 2/95.