Debatt: IT och framtiden

Mina synpunkter avser att försöka kasta ljus över IT, ett begrepp, som tycks vara otydligt för många, trots betydelsen för vår framtid. Vi kommer att möta denna term allt oftare framöver. Min tes är att IT, liksom de flesta tekniker, redan motiverar sig själv och kommer att bana sig väg, vare sig vi vill det eller inte. Men – särskilt under det tryck vi utsätts för från de databranschens företrädare, som strävar efter en snabb expansion – är det nödvändigt att observera en del begränsningar och problem.

Ingen teknik – inte heller IT – utvecklas i ett lufttomt rum. Man kan diskutera i vilken utsträckning vi som samhällsmedborgare kan kontrollera och styra denna process och om vi alls skall styra den. Denna diskussion skall inte föras här. Men det blir nödvändigt att något beröra hur vårt samhälle ser ut och inom överskådlig tid kan komma att se ut. Det samhälle, som utvecklat IT, och som kommer att se denna teknik ytterligare utvecklad.

Det måste här alltså särskilt understrykas att jag inte vill ge mig in på djupet av den diskussion, som anser att vi bör förhålla oss kritiska till föreställningarna om evig ekonomisk tillväxt och naturvetenskaplig rationalitet (jämför t.ex. Georg Henrik von Wright: ”Myten om framsteget”). Jag utgår från den pragmatiskt grundade föreställningen att vi fortsätter som förut.

Vad är IT?

Många talar om IT, men vad är det? En förkortning av ordet informations- teknologi. Dvs. en teknik att med hjälp av egen dator via (1) radio – trådlöst – eller via (2) internt eget nät/telefonnätet lagra information, komma åt information och bearbeta information i arkiv/bibliotek (sk. databaser). Bild, ljud men också klartext gör det som systemen skapar direkt åtkomligt för oss.

Olika kombinationer är möjliga. Informationer och överläggningar – också över stora avstånd – kan utväxlas, infångas och bevaras. Av människor styrda bearbetningar – exempelvis så att tvådimensionella beskrivningar automatiskt enligt ett givet mönster ger tredimensionella bilder – är redan ganska vanliga. På samma sätt förekommer det redan att maskiner i produktionen styrs genom datateknik, med instruktioner, t.o.m. från långt håll.

IT är alltså ingenting nytt. Men genom den elektroniskt styrda teknikens landvinningar och en allmänt försämrad ekonomi, inte bara i Sverige, har en snabb utveckling kommit. Hand i hand därmed, stärkta av ropen på förändringar, har självfallet intressenter i marknadsföringen på området också sett sina möjligheter ökade.

Hur ser det samhälle ut som skall tillämpa IT?

Under lång tid och under politisk böljegång har i vårt land ett samhälle byggts upp, som kan beskrivas som blandekonomiskt. Dvs. det allmänna (stat/kommun) har via politiska beslut i första hand tagit ansvar för och utvecklat infrastrukturer – allmänklimatet – medan det privata (företag/människor) i principiell konkurrens har å sin sida ökat sin effektivitet, utnyttjat infrastrukturerna men också påverkat dem. Utvecklingen av ett allmänt ekonomiskt välstånd har befordrats. Genom av människor och ideologier styrda processer har omfördelningar på såväl det allmänna som det privata området men också mellan dem kunnat ske.

Att konkurrensen, där den förekommer, dock inte är fullkomlig behöver väl egentligen inte sägas.

Nu frågar man sig om detta mönster i grund kommer att ändras framöver.

Två huvudlinjer och ytterlighetslägen tycks kunna formuleras för överskådlig tid, säg en generation eller så:

Den ena: Vi behåller i stort sett det blandekonomiska samhälle, vi uppnått, med sin ibland inskränkta konkurrens mellan främst företag/människor och med samhällets ansvar fortfarande i första hand knutet till infrastrukturer, klimatet. Detta gör vi sannolikt trots en kanske över tiden otillräcklig produktivitet i näringslivet och därmed ökade påfrestningar i fördelningssystemen.

Med vissa avsteg praktiseras också det blandekonomiska samhället i skiftande blandningar världen över. Icke heller här, men med en mycket osäkrare prognos, förväntas alltså någon principiell förändring inträffa, åtminstone i det anlagda perspektivet. Detta trots ökade kontakter och överenskommelser över gränserna.

Den andra: Genom inom stater och mellan stater gjorda överenskommelser, förknippade med sanktioner mot avvikelser, minskas utvecklingstakten genom politiska beslut inte bara regionalt och nationellt utan också internationellt. Detta framför allt för att undvika drastiska förändringar av sysselsättningen och ge större handlingsutrymme för att möta i längden troligen oundvikliga krav på förändring. Paralleller – utan jämförelser i övrigt! – kan dras med de ömsesidiga nedrustningsavtal, som träffats mellan USA och Sovjet, och de diskussioner i denna fråga och andra, som förekommer inom EU.

Detta alternativ förutsätter alltså inte bara att det allmänna på ett nationellt plan med medborgarnas samtycke förverkligar en sådan sysselsättnings- och fördelningslinje. Det förutsätter också att man internationellt i endräkt ställer in sig på samma sak.

Av olika skäl ter sig naturligtvis den andra linjen pragmatiskt mindre möjlig! Vilka regioner/länder skulle vilja/kunna göra de förutsatta, produktivitsbegränsande överenskommelserna? Även om människor genom politiska beslut skulle verka för en glidning en bit på väg från det ena alternativet till det andra, skulle alltså sannolikt den nuvarande situationen bestå. Dvs. under överskådlig tid torde man få räkna med ett bestående blandekonomiskt samhälle.

Naturligtvis kan man tänka sig innovationer, ledande till allt fler människor i arbete, också där de befinner sig. Vi har dock inte sett dessa nya grepp ännu men den främst politiska dragkamp, som här pågår om bästa sättet att främja dem, kommer förstås att fortsätta.

Det behöver kanske uttryckligen sägas, särskilt i den komplicerade situation, vi nu har, att relationen det allmänna/det privata tycks vara svår att analysera. Det råder delade meningar om vad det allmänna skall ta på sig. Och man har i olika läger exempelvis skiftande uppfattningar om hur sysselsättningspolitiken skall bedrivas. Viss enighet verkar dock i grunden råda – kanske inte alltid officiellt – beträffande nödvändigheten av en generell vaksamhet visavi lönebilliga producenter, särskilt i Östeuropa och Asien. De överföringar från det allmänna till det privata, som man kunnat besluta om (t.ex. privatiseringen av vissa offentligägda företag), tycks också mer motiverade av det statsfinansiella läget än av ideologi.

En väsentligen bevarad konkurrenssituation inom den privata sektorn, med utblickar inte minst internationellt, tycks bli den rådande handlingslinjen framöver. Det är mot den bakgrunden vi skall se framväxten av IT. IT blir alltså mer en konsekvens av utvecklingen än en faktor, som driver på.

Vi måste ju lösa våra ekonomiska problem. Vi kan göra det och vi kommer att göra det, men understödda – ej styrda – av IT.

IT och konkurrensen

Det är viktigt att generellt observera det allmännas förhållningssätt mot det privata. Det föreligger naturligtvis en fara för snedvridande effekter om det allmänna intervenerar med exempelvis bidrag till den privata sektorn, även om sådana bidrag kan motiveras av fördelningsskäl och/eller av hänsyn till människor. Ur strikt konkurrenssynpunkt borde ju samhällets insatser vara så konkurrensneutrala som möjligt. Eljest riskerar man att kasta ut barnet med badvattnet. Ett förment gynnande av konkurrensen kan komma att utmynna i sin motsats.

Det sagda hindrar inte att de krav på förbättrad effektivitet hos det allmänna, som vi redan sett, kommer att bestå och förstärkas. Utvecklade redovisningssystem och en vidgad tillämpning av IT kommer också här att nödvändiggöras.

En utbyggnad av IT med den effekt på både allmän och privat sektor som den befrämjar är alltså oundgänglig. Detta har bl.a. utvecklats från officiellt håll i redan framlagda rapporter. Man pekar här exempelvis på möjligheter till förbättrad kunskap om produktutveckling och innovationer som grund för ytterligare insatser på detta område. Inte minst betonar man de fördelar, som ligger i en förbättrad utbildning genom utnyttjande av IT. Allt fler välutbildade människor – tänker man sig – skall alltså förmå stödja en IT-utveckling och frambringa allt bättre och effektivitetsbefrämjande innovationer. Tillväxten av de sk. kunskapsföretagen vore säkerligen icke möjlig utan en IT-utveckling, samtidigt som flera av dessa företag ägnar sig särskilt åt insatser på just IT-området.

Här finns dock en motsättning och en sprängeffekt: sysselsättningen motverkas troligen, åtminstone på sikt, av en utveckling av IT. De förändringar, som användningen av denna teknik syftar till, kommer sannolikt att minska behovet av människor, särskilt i produktion och administration, och därmed leda till ökade sysselsättningsproblem. Man kan hoppas på att genom IT möjliggjorda innovationer kan skapa nya jobb.

Det finns alltså risker med IT och de utslag av övertro på IT, som understundom kan skönjas. Några av dem behöver ytterligare belysas, eftersom man talar så tyst om dem.

Några risker med IT