Nu rör det sig kraftigt framåt inom området miljöredovisning och miljörevision, inte minst inom ramen för den internationella miljöstandarden ISO 14000. Förändringarna har stor betydelse för revisorerna, särskilt i de mindre företagen som ofta använder revisorn som rådgivare. De kommer att ställa frågor som gäller miljön. Det måste revisorerna vara beredda på, säger miljöchefen Lars-Olle Larsson på KPMG Bohlins.
Den kommande miljöstandarden ISO 14000, där ISO 14001 är själva den certifieringsbara standarden, innehåller en serie olika delar. En av dem är ISO 14031 som handlar om miljöredovisning – hur man utvärderar ett företags miljöarbete samt rapporterar och redovisar det.
Den 5–8 december var (om allt gick som planerat) Lennart Piper, Inger Strömdahl och Sven-Olof Ryding på ett ISO-möte i Washington för att lägga fram förslagen som representanter för den svenska kommitté som arbetat med ISO 14031.
Miljöindikatorer
Ett viktigt begrepp i förslaget är miljöprestanda-indikatorer (EPI, Environmental Performance Indicators). Med indikatorerna mäter och beskriver man en organisations miljöprestanda. Det betonas att alla indikatorer ska vara enkla och lätta att förstå. De ska inte generera för mycket information så att man inte ser skogen för alla träd.
Indikatorerna kan vara av många olika slag. Till exempel:
Absoluta, t.ex. antal utsläppta ton svaveldioxid.
Relativa, t.ex. antal utsläppta ton per ton råvara.
Indexerade, t.ex. utsläpp av växthusgaser med utgångspunkt från talet 100 procent ett visst basår.
Aggregerade, t.ex. per produktgrupp eller över tiden. Eller utifrån en viss miljösynpunkt, t.ex. riskavfall.
Viktade, så att vissa data tillmäts större betydelse än andra.
Kvalitativa – data som inte kan mätas vetenskapligt placeras utmed en värderingsskala som organisationen själv bestämmer.
Finansiella – kostnader och vinster som har med miljöprestanda att göra, t.ex. kostnader för avfallshantering eller vinster genom återvinning.
Detta ska redovisas
Data att användas som miljöindikatorer ska kunna inhämtas från en rad olika håll: lager, produktion, finansiella system, enskilda anläggningar, särskilda rapporter om miljöpåverkan, miljöprogram och utbildningsstatitstik.
Rapporteringen och redovisningen av miljöprestanda ska visa organisationens åtaganden för att skydda miljön, minska oklarheterna om organisationens förhållande till miljön, öka medvetenheten om policies, mål och miljöprogram, öka förståelsen för organisationens miljöledningssystem och förbättra informationen om miljöprestanda.
I utkastet till ISO 14031 betonas att utvärderingen av miljöprestanda hela tiden ska förbättras. Det sker bäst genom att utvärderingen av miljöprestanda utvecklas och integreras tillsammans med organisationens ledningssystem.
EMAS på samma gång
Samtidigt med ISO-arbetet pågår i Sverige implementeringen av EMAS (Eco-Management and Audit Scheme). EMAS är en EU-förordning som följts upp av svensk lagstiftning. EMAS är ett system för att frivilligt registrera anläggningar som uppfyller vissa miljökrav.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac, har inlett arbetet med att ackreditera miljökontrollanter för EMAS. Miljökontrollanterna, som är juridiska personer, fungerar som certifieringsorgan för företagens anläggningar. Hittills har Standardiseringen i Sverige, SIS, blivit ackrediterad miljökontrollant.
SIS – och de andra som står i kö för ackreditering – kommer att anställa/ anlita egna miljörevisorer. Dessa kommer att kallas miljöbedömare enligt Swedacs allmänna föreskrifter och råd för ackrediterade miljökontrollanter nr 1995:6.
Kravprofil för miljörevisorer
Mellan EMAS och ISO 14000 finns klara samband.
Utgångspunkt för kraven på miljöbedömare motsvarar i princip förslaget enligt ISO 14012, en annan viktig del i ISO 14000-serien som handlar om hur man kontrollerar och reviderar miljöarbetet. (Den slutliga utformningen av ISO 14012 blir klar redan i sommar medan ovan nämnda ISO 14031 lär dröja till 1997.)
– Att kraven för miljöbedömare blir ungefär desamma i både EMAS- och ISO-systemen innebär att vi kan se fram emot en mer enhetlig kravprofil på miljörevisorer, säger Lars-Olle Larsson, miljöchef på KPMG Bohlins.
Precis som med EMAS är det meningen att Swedac ska ackreditera certifieringsorgan som rekryterar miljörevisorer.
Nya råd och anvisningar är på gång från Swedac. De kan vara klara redan före årsskiftet. Och utgångspunkterna kommer att vara desamma som i förslaget till ISO 14012. Anvisningarna kommer att innehålla många hänvisningar till Swedacs råd och anvisningar nr 1994:22 som handlar om kvalitetssystem.
Parallellt med detta har föreningen Miljörevisorer i Sverige haft ett höstmöte där man i grupparbeten diskuterat diplomering eller något liknande system för diplomering av godkända miljörevisorer. Diplomering diskuteras också i miljörevisorsföreningar i andra länder.
Revisorerna måste hänga med
– Det händer väldigt mycket just nu, säger Lars-Olle Larsson. Och jag tycker det vore värdefullt om revisorskåren kunde informera sig i högre grad än tidigare. Miljöredovisning kommer snart att vara en självklarhet i de flesta företags årsredovisningar. Verktyget för att verifiera de uppgifter företagen lämnar är miljörevisorer. Den revisionen ska de bistå med – som specialister. En annan sak är att man i vanlig ordning har en auktoriserad eller godkänd revisor som gör sin revision och skriver sin berättelse. Skillnaden är att revisorn, som ofta anlitat andra specialister på banking, skatt, finans, data etc, nu också också anlitar miljöspecialister. De vanliga revisorerna måste bry sig om miljörevisionen. Deras internationella organisationer, FEE och IFAC, gör det. De deltar i ISO 14000-arbetet.
– Den tuffaste utmaningen ligger kanske i att få med också små och medelstora företag i miljöarbetet, säger Lars-Olle Larsson. De har inte samma resurser och har inte alltid direkt uppfattat att miljöfrågan är affärsrelaterad på samma sätt som de stora företagen. De mindre företagen använder ofta revisorn som rådgivare. De kommer också att ställa frågor som gäller miljön. Det måste revisorerna vara beredda på.
Inge Wennberg