Det var ganska tufft i början, men samtidigt väldigt roligt! Som landskontor har vi mycket kontakt med ambassader och ministerier. Litauens förre presidenten var en gång och fikade hos oss – sånt händer ju inte i Malmö där jag jobbade förut!

Det är bitande kallt denna vinterdag i Litauens huvudstad Vilnius. Tillsammans med Magnus Bergendorff och Rimvydas Jogela från Price Waterhouse knallar jag upp till monumentet utanför parlamentet.

Det var här som revolutionen började.

Idag har yran efter självständigheten har lagt sig. Nu råder vardag i Litauen.

Första gången Magnus Bergendorff kom till Litauen var i september 1994. Då hade Price Waterhouse enbart några lokalanställda som framför allt hjälpte till med översättningar samband med ett internationella projekt.

Magnus trivdes och när han fick chansen att byta Malmö mot Vilnius för att bli ansvarig för uppbyggnaden av det nya kontoret var det ingen tvekan om saken.

– Vi den tiden såg vi att allt fler av våra internationella klienter började etablera sig här och det fanns ett behov av att ge dem service, säger Magnus Bergendorff.

Vilnius är en charmig liten stad där det mesta finns på bekvämt gångavstånd. I ett gammalt hus inte långt från floden har Price Waterhouse sitt kontor. Man är precis nyinflyttade och har ännu inte hunnit få upp skylten när jag kommer på besök. Kartongerna står ouppackade, kanske är det en bra symbol för den snabba utveckling som nu sker.

Magnus, som själv fyllt 31, har arbetat 4,5 år på Price Waterhouse. Hemma i Malmö skulle Magnus närmast vara manager (har har ännu inte fått sin svenska auktorisation). I Litauen har han fram tills nu varit personalchef, VD, utbildare, och det mesta annat.

– Det var ganska tufft i början, men samtidigt väldigt roligt! Vi har expanderat bra och det känner jag mig rätt nöjd med. Själv har jag vuxit som person och utvecklats mycket under den här tiden.

Viktigt med feedback hemifrån

Bra feedback hemifrån är viktigt och där har Magnus haft stort stöd av den svenska partnern som är ansvarig för Litauen.

– Man har ett totalt ansvar och tvingas hela tiden fatta beslut. Men ibland har man hamnat inför problem som jag aldrig stått inför tidigare och då är det viktigt att kunna ringa och få hjälp. Det behövs någon form av mentor när man jobbar utomlands.

Till skillnad från Estland som Sverige har mycket kontakt med är Litauen mer centraleuropeiskt till sin karaktär. Huvudstaden Vilnius ligger nästan ända upp vid gränsen till Vitryssland och kontakterna med Polen är omfattande.

Störst bland revisionsbyråerna i Litauen är Arthur Andersen. De startade redan 1992 och har idag ca 30 anställda. Coopers & Lybrand och Price Waterhouse kommer därefter, medan övriga är mindre. Små, oberoende revisionsbyråer saknas så gott som helt, eftersom inget tidigare behövt en revisor.

Lagar och regler börjar närma sig de i Sverige och bolagsformerna är ungefär som hos oss, men det finns stora brister i lagstiftningen. För att få till stånd en klarare lagstiftning har de konkurrerande revisionsbyråerna i vissa fall agerat gemensamt. Med jämna mellanrum håller man informella möten och diskuterar sånt som berör arbetsmöjligheterna. Eller som Magnus Bergendorff uttrycker det:

– Visst är vi konkurrenter, men det finns också mycket som är till gagn för yrkeskåren och för våra klienter.

Lagstiftning saknas för revision

Ett område som saknar lagstiftning är själva revisionen. Efter år av utredande är det nu meningen att Litauen ska få ett system för auktorisering av revisorer. Meningen är att ett nationellt institut för revision och redovisning ska starta kring årsskiften 1995/96.

Kunderna består än så länge framför allt av dotterbolag till internationella företag, men allt fler lokala bolag behöver nu bli reviderade. Bankerna kräver idag revision enligt IAS (International Accounting Standard) och då blir det någon av de sex stora som gör jobbet. Från och med 1996 kommer både försäkrings- och investment bolag att bli tvungna att ha revision, men det lär dröja innan små lokala bolag omfattas av revisionsplikten.

Ett problem är att redovisningslagen ofta kolliderar med skattelagstiftningen. I en del fall har Magnus gått så långt att han skrivit brev till ministeriet för att fråga hur man ska göra.

– Om du t.ex. vill värdera dina kundfordringar till 50 procent får du betala skatt för dem, och då vill det lilla bolaget hellre att de inte tas upp alls. Ofta får vi ta de lokala böckerna, lägga till några kolumner och försöker få fram ett värde som går att t ex lägga in i balansräkningen för en större koncern.

Behov av kunniga revisorer

I alla händelser så ökar behovet av kunniga revisorer mycket starkt. Som de flesta andra revisionsbyråer litar Price Waterhouse till ”fly-ins”, för speciella uppdrag. Större projekt på uppdrag av biståndsorganisationer och kreditgivare sköts ofta av kontoret i det land som gett krediten. Men även om projekt initierats utifrån finns personalen i Vilnius med i arbetet. Samarbetet mellan de baltiska staterna ökar också. Vissa funktioner samordnas mellan länderna och en del experter arbetar i hela Baltikum.

– Vi jobbar oerhört mycket i vårt internationella nätverk. Det är positivt för vår personal som får vara med på många olika projekt och jobba med olika personer, fortsätter Magnus.

Det mesta är nytt och risken finns alltid att någon känner sig hotad i sin yrkesroll när revisorn för första gången kommer ut på företaget. Därför är det viktigt att sätta sig in i hur det fungerade tidigare. Då har man lättare att förstå varför folk gör på ett visst sätt idag.

– Det gamla tänkandet sitter kvar hos många ute på företagen. Svenska företag gör analyser över räntabilitet, cash-flow och annat, men det förekommer knappast här. Det handlar mer om att boka rätt och många företag har snarare bokförare än ekonomichefer.

Sedan frigörelsen från Sovjet har de baltiska staterna fått ta emot stora summor i bistånd, inte minst från Sverige. Men det finns en utbredd kritik över att så mycket pengar gått till dyra konsulter (inte minst från revisionsbyråerna!) som varit över några dagar, skrivit en rapport och sedan flugit sin kos.

– Jag tror att det ligger mycket i den kritiken. Det räcker inte med att bara skriva en rapport, vi måste också vara med i själva genomförandet. Det är viktigt att ha en ödmjuk attityd. Jag har sett konsulter komma in och säga: ”här är vi, vi vet bäst!”. Då går det fel, då blir det inget samarbete.

Arbetsuppgift – att stå i kö

För ett och ett halvt år sedan anställde Price Waterhouse sina första blivande revisorer. Idag har man sjutton anställda (nästa årsskifte räknar man med att var 25–30), av dem fyra som administratörer. Där ingår en ”ködam” som ägnar sin tid uteslutande åt att stå i köer hos ministerierna.

– Efter ett tag upptäckte jag att mina revisorer fick tillbringa en massa tid med att stå i kö för olika papper och att de inte hade tid för att göra det de borde – revidera. Då anställde vi snabbt en person som kunde sköta den delen.

Intresset för att arbeta för någon av de stora revisionsfirmorna är stort i Litauen, även om argumenten för att söka till yrket varierar. En del skriver rakt på sak ”jag vill tjäna mycket pengar”.

– Det finns en allmän stämning i samhället av att man väntat länge nog, nu vill man ha allt på en gång. Men många förstår att om de sköter sig bra i fem år så har de chansen att få jobba i andra länder. Många blir hängivna. De är stolta över att jobba hos oss, och det känns roligt. Sen finns det också de som tror att hos oss är det fint och här kan man sitta och dricka kaffe hela dagarna.

– Det är en svår balansgång. Folk är uppvuxna i ett auktoritärt klimat, de är inte vana vid att lämna ut sig själva. Det är inte alltid lätt att vara arbetsledare under sådana omständigheter. Man måste vara tydlig och klar, samtidigt som det är oerhört viktigt att inte köra någon översittarstil.

Price Waterhouse söker ekonom- eller juridikstudenter, gärna med erfarenhet från utlandet (många har idag chansen att studera utomlands i något år). I Sverige är de flesta ansökningar ganska lika. I Litauen är variationen desto större.

– De som börjar nu har enorma möjligheter. Och självklart kommer vi att tappa många, kanske fler än vad man gör i andra länder. Vad vi gör är att ”fylla på” med några fler än vad man normalt skulle ha gjort.

En vanlig lön på landsbygden ligger på ca 700–800 kronor i månaden, i städerna är den högre. På Price Waterhouse tjänar sekreterarna (som oftast har akademisk examen) kring 3.000 kronor i månaden. De som är på väg att bli revisorer tjänar idag ca 6.000 kronor.

– Vi betalar ungefär som andra internationella bolag. Men så kräver vi också att att de ska kunna engelska och hantera datorer åtminstone hyggligt. Precis som hemma får de som ska bli revisorer börja med att visa vad de kan. Men här är lönekurvan brantare. Man får titta mycket på vad de presterar. Och då kan en person som jobbat i ett halvår mycket väl tjäna mer än den som arbetat längre.

Arvodet per timme (för lokalanställda revisorer) ligger mellan motsvarande 150 och 400 kronor. I praktiken har Price Waterhouse och andra revisionsbyråer två tariffer; en för internationella konsultuppdrag och uppdrag för dotterbolag till internationella företag, den andra för lokala litauiska bolag.

– Folk är väldigt ovana vid att anlita revisorer. De kan fråga: ”vad kostar en revision?”. Och det är inte så lätt att svara på. En stor del av vårt arbete går därför ut på att hjälpa dem med kundfordringar, bygga upp rapportsystem och göra analyser.

De flesta uppdrag sker till fast pris. Ett problem är att många bolag fortfarande har manuell bokföring.

– Det är lite gambling när ett uppdrag ska beräknas. Det räcker inte med att titta på omsättningen. Ett litet bolag som hemma tar två–tre dagar kan här ta nästan två veckor när man får börja med att sätta någon på att summera manuella lakan. Det är synd att inte datoriseringen kommit längre för ofta blir det dyrare för dem om de inte är datoriserade. Och det har de svårt att förstå. Och det är klart, ibland har man ju räknat fel ...

Unga entreprenörer

Vid sidan om de traditionella företagsledarna finns det också ett stort antal, nya unga entreprenörer. De är mycket ambitiösa och intresserade av att veta vad en internationell revisionsbyrå kan göra för dem.

– Det finns inte i många länder man möter en 21-åring som är chef för 400–500 anställda. Men i Litauen är det inte ovanligt.

Bland länderna i Baltikum ligger Litauen sist i fråga om ekonomiska reformer och övergång till marknadsekonomi. Än så länge är Litauen inte någon lönsam marknad för revisionsbyråerna. Investeringskostnaderna är höga, framför allt i utbildning. Men på sikt kommer den att utvecklas, menar Magnus Bergendorff:

– Vi befinner oss i en uppbyggnadsfas. I våras när vi expanderade kraftigt fick vi flyga in folk för att hålla deadlines. Litauen har en stor potential. De har en större befolkning och fler städer än de andra två länderna. De har också mycket handel med länder i före detta Sovjetunionen. Därför tror jag att det kommer att bli en intressant tid framöver.

Rimvydas Jogela är 22 år gammal. Han hör till dem som har framtiden för sig.

I ett år har han jobbat på Price Waterhouse i Vilnius. Idag är han en av byråns mer erfarna revisorer – trots att det formellt ännu inte finns någon revisorsexamen i landet!

– Det har hänt otroligt mycket de här åren. När jag studerade fanns det inte ens något uttryck på litauiska för cash-flow!

Rimvydas tillhör en helt ny yrkeskategori i Litauen. Han är på väg att bli en av landets första auktoriserade revisorer.

Under sitt första år jobbade Rimvydas, som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar, direkt med ledningen för en bank. Inför en grupp äldre män presenterade han rapporter och analyser – en uppgift som i Sverige skulle ha skötts av en av byråns partners.

– De respekterade mig verkligen. Den information vi presenterade var ny för dem och vi möttes av en stor respekt.

När revolutionen bröt ut 1991 hade Rimvydas precis börjat sina ekonomistudier på universitetet i Vilnius. Han var med under natten när barrikaderna restes runt presidentpalatset för att hindra de ryska trupperna. En tid därefter föll det Sovjetiska imperiet samman. Nu skulle allt förändras från grunden. Hur blev övergången?

– När jag började studera hade vi redan tagit de första stegen mot marknadsekonomi. Till skillnad från de som var några år äldre slapp jag studera ekonomi enligt den sovjetiska modellen. De som gjorde det fick helt enkelt börja om från början igen.

Ekonomer eftersöks

Ekonomer är eftersökta och jobb saknas inte. Varför valde du en revisionsbyrå?

– Det var min professor som tipsade mig om Price Waterhouse. Då visste jag inte särskilt mycket om revisionsbyråernas arbete. Men att få arbeta i ett internationellt företag tillsammans med folk som har stor erfarenhet tyckte jag lät väldigt intressant svarar Rimvydas som är nöjd med sitt val:

– Det är ett intressant jobb där man inte sitter på samma ställe hela tiden. Om jag istället börjat på en av bankerna skulle jag gjort samma sak i ett-–två år. Som revisor arbetar jag hela tiden med nya saker. Ibland befinner man sig ute på djupt vatten, men det är bara att fortsätta.

Sen han började har Rimvydas genomgång flera kursen. Senast var han i Finland tillsammans med kollegor från de andra baltiska staterna. Parallellt med jobbet tar han sin master på universitetet.

Rimvydas gör allt från assistent till manager-nivå, något som inte skulle vara möjligt på ett ”vanligt” revisionskontor. Nu är han inne på sin andra säsong. För första gången ska han själv leda assistenter under fältarbetet.

– Det ska bli intressant att få delegera och jobba med andra. Här har man inte en chef som övervakar en hela tiden. Det är ibland svårt att vänja sig, men det ger också stora möjligheter.

Ingen vet hur den verkliga certifieringen ska gå till

Idag har ett trettiotal litauer, framför allt universitetslärare, rätt att signera en revisionsrapport enligt ett certifikatet som utfärdats av finansministeriet. Men än så länge vet ingen hur den verkliga certifieringen av revisorer ska gå till. Troligtvis kommer det att krävas minst fem års praktik för att få sin auktorisation. Hur man kommer att lösa det för de som likt Rimvydas skaffat sig erfarenheten på mycket kortare tid, vet ännu ingen. Någon form av övergångsregler blir det med all säkerhet. Litauen behöver sina revisorer så fort som möjligt!

Men hur känns det att som drygt 20 år gammal begära fram dokument från en ekonomichef tre gånger ens egen ålder?

– Ja, det var lite problematiskt ibland. Många, inte minst de i bolagsstyrelserna, hade svårt att förstå vad vi skulle där att göra. Men för det mesta tycker jag att det fungerar väldigt bra. De flesta är väldigt intresserade av att lära sig hur vi jobbar för att kunna förbättra sina egna rutiner, konstaterar Rimvydas Jogela.

David Isaksson