Aktiebolagskommitténs delbetänkande ”Aktiebolagets organisation” har nu remissbehandlats. Sammanlagt har närmare femtio remissinstanser yttrat sig. Rolf Skog, sekreterare i kommittén, sammanfattar här remissinstansernas reaktioner.
Inledningsvis bör påpekas att FARs remissvar i sin helhet (inklusive en kommentar av FARs ordförande återgavs i Balans 11/95, sid. 51–57.
Kommittéförslagets allmänna inriktning och uppläggning
Aktiebolagskommitténs betänkande innehåller förslag till nya bestämmelser om aktiebolags organisation, dvs. stämma, styrelse, verkställande direktör och revisorer. Det behandlar också skadestånds- och straffrågor.
Så gott som samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget i dess huvuddrag och flera remissinstanser säger uttryckligen att kommitténs förslag är väl ägnat att läggas till grund för ny lagstiftning på området. Det senare gäller bl.a. Göta hovrätt och Stockholms universitet Juridiska fakultetsnämnden.
Kommittén får från flera håll lovord för den redaktionella och språkliga utformningen av förslaget. Det gäller exempelvis Stockholms tingsrätt, som i sitt yttrande konstaterar att ”språket är modernare och lagen redigerad på ett sätt som gör den mer lättläst och begriplig.”
Men det finns också remissinstanser som pekar på risken att språkliga förändringar och förenklingar resulterar i osäkerhet huruvida också sakliga ändringar i rättsläget åsyftats.
En aktiv ägarfunktion i företagen
En utgångspunkt för kommitténs överväganden har varit att aktiebolagslagen skall skapa förutsättningar för en aktiv ägarfunktion i företagen. På det sättet, menar kommittén, skapas bästa möjliga förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av resurserna i enskilda företag och i näringslivet som helhet.
Flera remissinstanser ställer sig uttryckligen bakom denna utgångspunkt för arbetet. Det gäller bl.a. Industriförbundet, Handelskammarförbundet och Kommunförbundet, men också exempelvis Riksrevisionsverket, som ”ur ett samhällsperspektiv betona(r) vikten av en tydlig och aktiv ägarroll” och Finansinspektionen, som konstaterar att en stark ägarfunktion är av ”största vikt” inte minst inom den finansiella sektorn. I samma riktning uttalar sig Ackordscentralen, som konstaterar att ”rekonstruktioner av företag i kris ofta omöjliggörs av den anledningen att ägaren inte ingripit i tid”. Aktiespararna menar att förslaget inte i tillräcklig grad beaktar ägarintressena.
Ingen remissinstans invänder mot kommitténs betoning av ägarfunktionen i företagen.
Bolagsstämma
Kommitténs förslag innebär inte några sakliga ändringar i fråga rätten att deltaga i bolagsstämma. Den rätten tillkommer i kupongbolag aktieägare som är införd i aktieboken på dagen för stämman och i avstämningsbolag den aktieägare som är upptagen i sådan utskrift av aktieboken som VPC gör avseende förhållandena tio dagar före stämman. Fondhandlareföreningen och Bankföreningen föreslår att sistnämnda tidpunkt istället bestäms till åtta vardagar före stämman.
Flera remissinstanser kritiserar de föreslagna bestämmelserna om aktieägares och ombuds biträde på stämma. Kritiken gäller bl.a. skyldigheten att förhandsanmäla aktieägares, men inte ombuds biträde. Det ifrågasätts om denna skillnad är motiverad. Ett par remissinstanser vänder sig mot den föreslagna rätten att ta med inte bara ett, utan två biträden.
De allra flesta remissinstanser lämnar utan erinringar eller avstår från att kommentera förslaget att förbjuda fullmaktsinsamlingar på bolagets bekostnad. Fondhandlareföreningen och Bankföreningen påpekar emellertid att bestämmelsen i vissa situationer skulle kunna försvåra stämmans beslutsfattande. Som exempel nämns beslut om en ändring av bolagsordningen, mot vilken det kanske inte finns någon opposition men som kan vara svår att få till stånd med hänsyn till de stränga närvarokrav som i vissa fall gäller för sådana beslut. En lösning på problemet skulle, säger organisationerna, kunna vara poströstning. Bl.a. därför anser de att frågan om poströstning vid bolagsstämma bör utredas närmare. Önskemål i den riktningen framförs också av andra remissinstanser.
Kommittén föreslår inte någon ändring i sak i lagens bestämmelse om ort för bolagsstämma. Ett par remissinstanser vill på den punkten se en mer flexibel reglering. Det gäller bl.a. Juridiska fakultetsnämnden, som menar att bestämmelsen bör utformas så att den medger stämma på utrikes ort, stämma på flera orter samtidigt och stämma på en och samma ort men i flera lokaler samtidigt. Likartade synpunkter framförs av Revisorssamfundet.
Flera remissinstanser, däribland PRV, Fondhandlareföreningen, Bankföreningen, Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen och Stockholms tingsrätt avstyrker förslaget att införa termen årsstämma för den ordinarie bolagsstämma vid vilken årsredovisningen skall behandlas.
Ett par remissinstanser menar att bestämmelsen rörande aktieägares rätt att få ärende behandlat på stämma bör förtydligas i vad avser den tidpunkt då aktieägare senast skall höra av sig till styrelsen för att kunna utnyttja denna möjlighet. Från vissa håll menar man att i lagen bör anges en sådan tid, medan andra menar att tiden bör anges i bolagsordningen. Revisorssamfundet finner det mycket otillfredsställande att aktieägare inte har någon möjlighet att initiera ett ärende sedan kallelse väl skett.
Förslaget att förlänga kallelsetiden lämnas utan erinran eller utan kommentar av de flesta remissinstanser. Aktiespararna menar dock att en förlängning från nuvarande två till fyra veckor till tre till fem veckor är otillräcklig. Enligt Aktiespararna bör kallelsefristen vara fyra till sex veckor. Även Fondbolagens förening menar att kommitténs förslag på denna punkt är otillräckligt. PRV anser att den föreslagna längre kallelsetiden är motiverad endast för publika bolag. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen påpekar vissa olägenheter med förslaget, men vill inte motsätta sig det. Organisationerna anser dock att det i den fortsatta lagstiftningsprocessen bör övervägas en regel som i undantagsfall gör det möjligt att ha en kortare kallelsetid.
Aktiespararna är inte nöjda med kommitténs förslag att det huvudsakliga innehållet av framlagda förslag till beslut på stämman skall framgå av kallelsen, om stämman skall pröva fråga av väsentlig betydelse för bolaget. Aktiespararna menar att kallelsen alltid bör uppta en numrerad föredragningslista där det huvudsakliga innehållet av de förslag som skall behandlas på stämman anges. Likartade synpunkter framförs av Fondbolagens förening.
Kommittén föreslår en ny bestämmelse av innebörd att alla ärenden som angetts i kallelsen skall tas upp på dagordningen för stämman. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen avstyrker förslaget. Organisationerna framhåller dels att det i vissa avseenden kan få olämpliga konsekvenser i aktiemarknadsbolag, dels att det kan komma att göra det omöjligt att ställa in en bolagsstämma. Likartade synpunkter framförs av Handelskammarförbundet.
Kommittén föreslår att styrelsens och verkställande direktörens upplysningsplikt på bolagsstämma begränsas på det sättet att upplysningar alltid skall lämnas om förhållanden som kan inverka på bedömningen av ärende på dagordningen, medan upplysningar om bolagets ekonomiska situation skall behöva lämnas endast på stämma vid vilken bolagets årsredovisning skall behandlas. Juridiska fakultetsnämnden anser att inskränkningen i upplysningsplikten i fråga om bolagets ekonomiska situation bör gälla endast publika aktiebolag.
Kommitténs förslag att bevara möjligheten att ge ut aktier med olika röstvärde tillstyrks eller lämnas utan kommentarer av i stort sett samtliga remissinstanser. Detsamma gäller förslaget att upphäva den nuvarande röstkvotsregeln att ingen får rösta för mer än en femtedel av de på stämman företrädda aktierna om inte annat anges i bolagsordningen.
Juridiska fakultetsnämnden invänder mot kommitténs förslag att i lagen uttryckligen ange regler för omröstningsförfarandet vid bolagsstämma. ”Förslaget framstår i denna del som alltför påverkat av en icke korrekt parallell med omröstningsreglerna i förvaltningslagen”, skriver fakultetsnämnden, som menar att omröstningsreglerna bör inskränkas till ett minimum.
Fakultetsnämnden tar i det sammanhanget också upp frågan om omröstning vid val skall ske öppet eller slutet. Nämnden tillstyrker kommitténs förslag att omröstning skall ske öppet i publika bolag, om inte stämman beslutar annat, men avstyrker att den föreslagna bestämmelsen att omröstning i privata bolag skall ske slutet, om inte stämman beslutar annat. Enligt nämndens mening bör huvudregeln också i privata bolag vara öppen omröstning, men sluten omröstning bör äga rum så fort någon aktieägare begär det.
Förslaget till skärpningar av bestämmelsen om protokoll vid bolagsstämma tas emot positivt. Patent- och registreringsverket konstaterar i sitt yttrande att den ”föreslagna och tydligare lagtexten, både vad beträffar innehåll och underskrifter, förenklar både för bolagen och för PRV”.
Kommittén föreslår att rätten alltid skall underrätta PRV när klandertalan väckts mot ett stämmobeslut som skall registreras. Den är en ordning som enligt PRV skulle vara till stor fördel för såväl bolagen som PRV. PRV efterlyser emellertid i det sammanhanget att i lagtexten klargörs huruvida PRV skall registrera det klandrade beslutet eller ej.
Bolagets ledning
Kommitténs förslag till uppstramning av reglerna rörande styrelsens och verkställande direktörs arbetsuppgifter tas emot positivt av de flesta remissinstanser.
Förslaget att i lagtexten uttryckligen föreskriva att styrelsen fortlöpande skall bedöma bolagets ekonomiska situation kommenteras av bl.a. Riksåklagaren som menar att såväl det förslaget som den föreslagna skyldigheten att upprätta en instruktion för VD och en arbetsordning för styrelsens eget arbete ”kan antas komma att förbättra möjligheterna att i brottmål avgöra var det straffrättsliga ansvaret bör ligga”.
Konkursförvaltarkollegiernas förening anser att erfarenheten mycket klart visar på nödvändigheten av de föreslagna bestämmelserna. Föreningens bedömning är att bestämmelserna kan underlätta att föra en skadeståndstalan ”för det fall försumlighet föreligger för hela styrelsen eller enskilda styrelseledamöter”. Ackordscentralen konstaterar från sina utgångspunkter att bestämmelserna ”är direkt ägnade att i en obeståndssituation underlätta prövningen av om styrelsens ledamöter och verkställande direktören fullgjort sina skyldigheter i förhållande till bolaget”.
Ett par remissinstanser, bl.a. Revisorssamfundet, menar att kravet på att upprätta en arbetsordning bör begränsas till publika bolag eller bolag med fler än en eller två styrelseledamöter. Juridiska fakultetsnämnden menar att bestämmelsen bör utformas som en möjlighet i stället för en skyldighet. Samtliga styrelseledamöter bör vara ansvariga för alla beslut och åtgärder som fattas eller vidtas av en styrelse, såvida inte en ansvarsfördelande arbetsordning upprättats.
Förslaget att stämman inför val av styrelseledamot skall upplysas om styrelsekandidaternas uppdrag i andra bolag lämnas utan erinran eller utan kommentar av de flesta remissinstanserna. Bl.a. Industriförbundet menar dock att informationsskyldigheten bör begränsas till sådana uppdrag som är av mera väsentlig natur. Aktiespararna menar att presentationen av styrelsekandidaterna bör ske redan i kallelsen till bolagsstämma.
Aktiespararna förordar att i lagen tas in en bestämmelse om användande av nomineringskommittéer för att förbereda val av styrelseledamöter.
Förslaget att i aktiebolagslagen uppta en bestämmelse om ställföreträdarjäv för styrelseledamöter och verkställande direktör tillstyrks uttryckligen av flera instanser. Det gäller bl.a. Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen och Grossistförbundet. Ett par remissinstanser påpekar att koncernundantaget i bestämmelsen bör begränsas till att avse ”helägda” koncerner.
De föreslagna bestämmelserna rörande verkställande direktör, som i stora delar överensstämmer med gällande rätt, uppmärksammas i mycket begränsad utsträckning av remissinstanserna.
Revision m.m.
Kommittén föreslår att i lagen uttryckligen föreskrivs att aktiebolag skall ha minst en revisor. Stockholms tingsrätt menar att detta framgår redan av kapitlets portalparagraf och ifrågasätter därför om bestämmelsen behövs. Motsvarande synpunkt framförs av Advokatsamfundet. Revisorssamfundet anser att det i lagen bör föreskrivas en skyldighet att utse revisorssuppleant.
Kommittén föreslår inte några sakliga ändringar i fråga om val av revisor. Aktiespararna menar att en bestämmelse av det slag som kommittén föreslår ifråga om upplysningar till stämman inför val av styrelseledamöter bör införas även för val av revisor. Professor Carl Hemström vid Uppsala universitet, som på eget initiativ yttrat sig över kommitténs förslag, anser att i lagen bör föreskrivas att styrelseval skall äga rum före revisorsval och att den som är utsedd till styrelseledamot eller verkställande direktör inte får deltaga i val av revisor.
Kommitténs förslag om en fast mandatperiod på fyra år för revisor föranleder blandade reaktioner. Det tillstyrks uttryckligen av Riksrevisionsverket och Ackordscentralen. Industriförbundet och Arbetsgivareföreningen anser att det ”i och för sig kan finnas skäl att diskutera en obligatorisk mandattid” men att en fyraårig sådan är alltför lång. Organisationerna menar att den längsta obligatoriska mandattid som kan komma i fråga bör vara två år. Fondhandlareföreningen och Bankföreningen anser att mandatperioden bör bestämmas till tre år. Civilekonomerna, FAR, Revisorssamfundet, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund och Handelskammarförbundet avstyrker förslaget. Det gör också PRV och Advokatsamfundet.
Revisorssamfundet anser att en revisor inte skall kunna avsättas under löpande räkenskapsår, om det inte finns särskilda skäl för en sådan åtgärd.
Advokatsamfundet anser det oacceptabelt att revisor som entledigas eller på egen begäran avgår i förtid skall lämna en redogörelse för sin granskning till någon annan än bolaget och dess aktieägare. Samfundet föreslår i första hand att bestämmelsen – som i kommitténs förslag överensstämmer med gällande rätt – slopas, i andra hand att redogörelsen skall lämnas till bolagets styrelse, som inför nästkommande årsstämma har att hålla den tillgänglig för aktieägare som begär att få ta del av den.
FAR föreslår att bestämmelserna om redovisningsjäv modifieras på ett sätt som motsvarar regeln om oförenlig verksamhet i den nya revisorslagen. Advokatsamfundet anser det vara synnerligen angeläget att jävsreglerna utformas så att konsultuppdrag inte utförs av revisor vid samma revisionsbyrå som de som ansvarar för revisionen. Även Riksrevisionsverket vill se en skärpning av reglerna rörande byråjäv. Revisorssamfundet efterlyser närmast lättnader i bestämmelserna.
Förslaget att styrelsen skall vara skyldig att sammanträda för att behandla från revisor framförda erinringar inom fyra veckor från det att erinringarna överlämnades till styrelsen tillstyrks uttryckligen av Riksrevisionsverket. Övriga remissinstanser lämnar det utan erinran eller kommentar. Professor Carl Hemström föreslår att bestämmelsen kompletteras med en skyldighet för styrelsen att bevara framförda erinringar på ett betryggande sätt.
FAR föreslår att lagtexten rörande revisionsberättelsens innehåll utformas så att det klart framgår att uttalandet om ansvarsfrihet för styrelseledamot och verkställande direktör endast avser skada för bolaget.
Förslaget att revisor under vissa i lagen angivna förutsättningar skall vara skyldig att anmäla misstanke om brott från styrelseledamots eller verkställande direktörs sida till åklagare avstyrks av ett stort antal remissinstanser. Det gäller Juridiska fakultetsnämnden, Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen, Fondhandlareföreningen, Bankföreningen, Försäkringsförbundet, Köpmannaförbundet, Handelskammarförbundet, Ackordscentralen, Stockholm Fondbörs, Aktiespararna, Civilekonomerna, FAR, Revisorssamfundet, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers Förbund, Advokatsamfundet och Konkursförvaltarkollegiernas förening.
Andra remissinstanser menar att saken bör utredas vidare. Det gäller bl.a. Riksrevisionsverket, Göta hovrätt och Stockholms tingsrätt.
Revisorsnämnden är positiv till någon form av särskild underrättelseplikt i samband med brottsmisstanke, men anser det vara av största vikt att frågan om hur den skall utformas utreds vidare. Därvid bör enligt nämnden en särskild underrättelseplikt till PRV utredas som ett alternativ. Revisor bör emellertid, enligt Revisorsnämnden, omedelbart kunna åläggas skyldighet att sända en avskrift av varje oren revisionsberättelse till PRV. Det skulle dels säkerställa att sådana revisionsberättelser inte stoppas av företagsledningen utan omgående blir offentliga, dels underlätta en utsortering av orena revisionsberättelser hos PRV och därmed öka tillgängligheten av sådana för olika avnämare.
PRV anser i sitt remissvar att frågan bör utredas vidare. Beträffande möjligheten att låta PRV fullgöra en mer aktiv granskning av räkenskapshandlingar uttalar verket att det inte kan ske ”med nuvarande verksamhetsförutsättningar” och att det också framstår som ”principiellt diskutabelt att PRV skall utföra vad som i realiteten skulle innebära en extra revision”. Verket konstaterar emellertid också att om revisor angivit i revisionsberättelsen att misstanke finns om ekonomisk brottslighet, PRV kan förmedla denna information till åklagare.
Riksskatteverket ”har viss förståelse” för de invändningar som framförts mot förslaget i de särskilda yttrandena, men menar att förslaget har sådan betydelse från effektivitetssynpunkt att det tillstyrks. Förslaget tillstyrks också av Statskontoret. Riksåklagaren tillstyrker att en bestämmelse om anmälningsskyldighet införs i lagen, men anför i ett långt yttrande betydande kritik mot den föreslagna lagtexten. RÅ redovisar ett eget lagförslag i frågan.
Kommittén har övervägt men inte lämnat några förslag i fråga om skyldighet för revisor att i revisionsberättelse ange väsentligt hot mot eller risker för bolaget. Ackordscentralen beklagar att övervägandena inte lett till något förslag och menar att saken bör utredas vidare.
Förslaget att uppgift om revisions- och konsultarvoden till revisor skall lämnas i förvaltningsberättelsen kommenteras bl.a. av FAR, som tillstyrker men föreslår att arvodesuppgifterna i koncerner skall behöva publiceras endast på koncernnivå. Flera remissinstanser efterlyser preciseringar i lagtexten. Revisorssamfundet ställer sig tveksamt till nyttan av uppgifterna. Redovisningskommittén avstyrker att gränsdragningen mellan de bolag i vilka upplysning skall lämnas om konsultarvodenas storlek och de bolag i vilka sådan upplysning inte behöver lämnas, dras mellan publika och privata bolag. Eventuella differentieringar i det hänseendet bör enligt kommittén följa de gränser som redan är vedertagna i svensk redovisningslagstiftning och/eller som genom (den nya) årsredovisningslagen kommer att tillföras denna.
Skadestånd och straff
Aktiebolagskommittén för i sitt betänkande ett utförligt resonemang om det skadeståndsansvar som åvilar styrelseledamot, verkställande direktör och revisor. Endast på en punkt, nämligen i fråga om preskriptionsfristen för skadeståndstalan för bolagets räkning som inte grundas på brott föreslår kommittén en saklig ändring i lagens bestämmelser. Preskriptionsfristen för talan mot stiftare, styrelseledamot, verkställande direktör eller revisor föreslås bli fem år i stället för som idag tre år.
Kommitténs överväganden i skadeståndsdelen kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. En av dessa instanser är Juridiska fakultetsnämnden som inte har något att invända mot kommitténs uppfattning om rättsläget, men ifrågasätter om inte den precisering som på detta område görs i kommitténs allmänna överväganden borde avspegla sig i själva lagtexten.
Förslaget om förlängning av vissa preskriptionsfrister tillstyrks uttryckligen av bl.a. FAR, Finansinspektionen och Konkursförvaltarkollegiernas förening.
Flera remissinstanser, däribland Riksåklagaren, Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt och Advokatsamfundet efterlyser en mer principiell diskussion rörande lagens straffbestämmelser.
Tidpunkten för ikraftträdandet
Aktiebolagskommitténs förslag är att de nya bestämmelserna om bolagets organisation skall träda i kraft den 1 januari 1997. De flesta remissinstanser lämnar frågan om ikraftträdandetidpunkten okommenterad, men ett par remissinstanser menar att lagstiftningsarbetet bör anstå till dess kommitténs arbete är slutfört. Det senare gäller bl.a. PRV, Juridiska Fakultetsnämnden, Fondhandlareföreningen och Bankföreningen.
Det fortsatta beredningsarbetet
Frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som skall vidtas med anledning av kommitténs betänkande och vid vilken tidpunkt det skall ske ankommer nu på regeringen att besluta om. Olika skäl kan anföras för och emot att vänta med lagstiftning till dess kommitténs arbete är avslutat. För en sådan ordning talar givetvis möjligheten att då kunna ta ett samlat grepp på hela lagen och att inte störa rättstillämpningen med återkommande ändringar i lagen. Mot detta måste emellertid vägas önskvärdheten av att så snart som möjligt genomföra i vart fall en del av de materiella ändringar som kommittén föreslagit. Väljer regeringen att vänta så tar det ytterligare något år innan arbetet kan påbörjas. Det kan säkert också av rent arbetsbelastningsmässiga skäl finnas anledning att påbörja arbetet så snart som möjligt.
Om regeringen beslutar sig för att inte skjuta upp frågan skulle propositionsarbetet kunna komma igång under våren och kanske vara avslutat till hösten.
Det förefaller med den tidtabellen inte helt osannolikt att bestämmelserna skulle kunna träda i kraft som föreslagits vid årsskiftet 1996/97 och i vart fall vid halvårsskiftet 1997.
Ekon lic.Rolf Skog är sekreterare i Aktiebolagskommittén. Han medverkade senast i Balans nr 11/95.