Den europeiska revisorsfederationen Fédération des Experts Comptables Européens, vanligen kallad FEE (och uttalad ”fi” både på svenska och engelska; på franska blir det vanligen något i stil med ”föh”), har ett antal stadgeenliga organ som sköter federationens verksamhet.
En generalförsamling (General Assembly, assemblée générale) sammanträder i mitten av december vartannat år, vanligen så att svenska delegater går miste om Lucia-firandet hemma. En styrelse (Council, conseil) sammanträder fyra gånger om året för att fatta politiska beslut, och ett presidium (Executive, comité executif) bestående av presidenten och halvdussinet vicepresidenter förbereder styrelsemötena och verkställer besluten.
Förbud mot permanenta kommittéer
Ett kansli i Bryssel under ledning av en generalsekreterare sköter den dagliga verksamheten, som förvisso inte bara innefattar expedition av fattade beslut utan även känsliga ställningstaganden i viktiga politiska frågor. Tillfälliga arbetsgrupper (som har sin grund i stadgarnas förbud mot permanenta kommittéer men som tenderar att bli allt mindre tillfälliga) arbetar med sakfrågorna, som kan gälla t.ex. redovisningsområdet, oberoendefrågorna, miljörevisionen eller revisorsansvaret.
Varje större organisation strävar efter att kompensera stadgarnas okänslighet inför den faktiska maktstrukturen. Så även FEE. Sedan ett par år tillbaka har FEE:s generalsekreterare inbjudit generalsekreterarna i medlemsföreningarna till årliga möten i Bryssel för att diskutera hur FEE bör lägga upp sina relationer till föreningarnas kanslier. När FEE:s nuvarande president, dansken Jens Röder, tillträdde förutskickade han att han avsåg att samla medlemsföreningarnas ordförande till ett möte.
FAR erbjöd sig att stå som värd för detta första presidentmöte, och till slut ägde det rum den 25 september på Sheraton i Stockholm. I praktiken kom generalsekreterarna från de flesta föreningarna att deltaga tillsammans med sina presidenter. Simultantolkning är nämligen i princip inte tillåten enligt FEE:s stadgar, som i övrigt inte uttalar sig i språkfrågan. Den praxis som utvecklat sig är att FEE använder två arbetsspråk, engelska och franska, och att var och en visserligen kan använda det språk som passar bäst, men då också förväntas förstå inlägg på det andra språket. I somliga länder i Europa är presidenterna måttligt flerspråkiga, varför sekreterarna, som är vana vid FEE-principerna, behövdes för assistans.
Den 25 september var en måndag, och eftersom de flesta deltagare måste anlända på söndag eftermiddag (Sverige ligger ju litet avsides tidtabellsmässigt) bjöd FAR på en svensk middag på Reisen på Skeppsbron på söndagskvällen. Presidenterna och sekreterarna lotsades till restaurangen via en promenad genom Gamla Stan. Gravlax, rensadel med lingon och kantareller samt hjortronglass stod på menyn. Stämningen var hög, och den enda invändningen kom från en irländsk deltagare som bekymrade sig för hur han skulle kunna förklara för sina barn att han varit så grym att han ätit ren. ”Jag måste kunna lova att det inte var Rudolf”, muttrade han.
Vid mötet på måndagen deltog ett 40-tal personer. Svenska delegater var FARs ordförande Leif Lundfors och FARs generalsekreterare Björn Markland. Ordförande vid mötet var naturligtvis FEE-presidenten Jens Röder.
10-årsjubileum nästa år
Presidenten började med en genomgång av FEE:s aktiviteter sedan den senaste generalförsamlingen i december 1994. En diskussion fördes om firandet av FEE:s 10-årsjubileum nästa år, och ett generöst erbjudande från revisorsföreningen i England/Wales att kombinera resurserna med dennas konferens togs upp till behandling.
FEE:s strategiska plan var nästa ämne, och FEE:s uppgifter med avseende på informationsinsamling, lobbying och externa kontakter gicks igenom. Detsamma gällde kontakterna med Central- och Östeuropa, relationerna till de godkända revisorernas organisationer, aktiviteter gentemot små och medelstora företag (SME, PME) och den allmänna resursfrågan för FEE.
När det gällde resurserna gav de närvarande presidenterna uttryck för en positiv inställning til FEE:s arbete och till ökade resurser, så länge dessa kunde motiveras med konkreta behov.
FEE:s arbete med Europakommissionens projekt om revisorslagstiftningen i EU redovisades. På motsvarande sätt gav presidenten en redogörelse för den senaste utvecklingen i fråga om normgivningen på redovisningsområdet i Europa.
Det var en allmän uppfattning att detta slag av presidentmöten borde upprepas, kanske vartannat år.
Björn Markland