En vald revisor får aldrig sköta klientens bokföring och inte heller själv upprätta årsbokslutet. Det finns tydliga tecken på att somliga revisorer i småföretag inte följer de här reglerna – det framgår av en undersökning från Lund.

Undersökningen är ett examensarbete på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, utfört av civilekonomerna Katarina Eriksson, Anna Thelander och Anna-Karin Toresson.

De gjorde bl.a. en enkät och som gick ut till ett stort antal företagare och revisorer i Helsingborgsområdet.

De frågade revisorerna om dessa vid behov brukade utföra löpande bokföring åt sina klienter. Resultat: 16 procent av de godkända revisorerna svarade att de gjorde så ibland.

De frågade också revisorerna om de vid behov brukade upprätta årsbokslut åt sina klienter. Här svarade 85 procent av de auktoriserade och 75 procent av de godkända revisorerna att de gjorde det ”ofta” eller ”ibland”.

Eftersom det här strider mot god revisionssed är svaren mycket märkliga.

Ärliga svar

– Det borde sitta i ryggmärgen på varje kvalificerad revisor att man inte sköter bokföringen och upprättar årsbokslut åt en revisionsklient, säger Anna Thelander.

Även om bokföring och årsbokslut hade varit det enda revisorerna sysslat med från morgon till kväll så kunde man rimligen ha väntat sig att alla skulle ha svarat nekande på de här frågorna...?

– Ja, vi var förvånade över att vi fick dessa ärliga svar på så direkt ställda frågor, säger Anna-Karin Toresson. Frågorna i sig borde ha ringt som varningsklockor och lett till att man svarat ”taktiskt”.

Utöver dem som på en rak fråga medger att de gör löpande bokföring och årsbokslut kan det naturligtvis finnas revisorer som valt att förneka detta trots att de utför sådant arbete. På det kan undersökningen givetvis inte ge något svar. Om det kan man bara spekulera mot bakgrund av de illavarslande svaren.

Förväntningsgapet

Examensarbetet handlar egentligen inte primärt om de här avvikelserna från gällande regler. Det handlar om det s.k. förväntningsgapet mellan revisorer och småföretag.

Förväntningsgapet uppstår när förväntningarna på revisorn inte motsvaras av vad revisorn faktiskt kan göra – klienterna tror att revisorn kan göra mer än vad god revisorssed och revisionssed tillåter.

Men i den här undersökningen har man alltså, närmast som en biprodukt, funnit ett annat ”gap” – gapet mellan revisorerna och deras eget regelverk. Gapet var mycket oväntat. Sett mot bakgrund av det oberoende och den integritet som revisorer brukar stå för borde det ha varit nästan meningslöst att över huvud taget ställa frågorna om bokföring och bokslut till revisorerna.

Tillfälligheter gjorde att frågorna ändå ställdes – och visade sig befogade.

Fördröjde arbetet

För att bl.a. få underlag för enkäten hade författarna gjort några intervjuer med såväl småföretagare som revisorer.

– En auktoriserad revisor, som hjälpte oss med förberedelserna, menade att till teorin om förväntningsgapet mellan företagare och revisorer hör tanken att gapet kan minskas genom att revisorerna går utanför reglerna och gör sådant som de inte får, säger Katarina Eriksson. Vi anammade den tanken och beslöt oss för att kolla. Men vi hade aldrig väntat oss det här resultatet.

I själva verket kom resultatet att fördröja undersökningen i flera veckor.

– Vi ville kontrollera saken med någon som arbetade i branschen, säger Anna Thelander. Vi gick tillbaka till den auktoriserade revisor som vi först talat med. Vi visste inte om vi kunde gå ut med det här resultatet och begära att bli trodda. Men revisorn sa själv att att han hade indikationer på att sånt här förekom – men inte den omfattningen.

Av de tillfrågade företagen var det 18 procent som sa att revisorn ”alltid”, ”ofta” eller ”ibland” skötte löpande bokföring.

Motsvarande siffra för årsbokslut var 74 procent. Företagens svar stämmer ganska hyggligt överens med revisorernas svar: 75 resp. 85 procent av de godkända resp. auktoriserade revisorerna uppgav att de gjorde årsbokslut.

Här fanns dock en viktig skillnad mellan revisorernas och företagens svar. 64 procent av företagen sa att revisorerna alltid upprättade årsbokslutet. Det var inga revisorer alls som valde svarsalternativet ”alltid”. De svarade med alternativen ”ofta” eller ”ibland”. (En förklaring till skillnaden torde vara att revisorerna i regel har många företag medan företagaren i regel bara har en revisor.)

Hög svarsfrekvens bland revisorer

Enkäten i examensarbetet skickades till 90 revisorer – 58 auktoriserade och 32 godkända – och 100 småföretag. Svarsfrekvensen var 78 procent bland revisorerna och 56 procent bland företagen.

Frågorna om förväntningsgapet gav många ganska skiftande svar. En mycket stor del av företagarna tror (felaktigt) att revisorn har ansvaret för att deras deklarationer är riktiga.

Fyra företagare av fem instämmer helt eller delvis i påståendet att revisorn deltar i beslut i ekonomiska frågor då företaget önskar det (vilket är förbjudet). Nio revisorer av tio tycker tvärtom. Detta kan bero på missförstånd: revisorn kan anse sig ge råd, företaget uppfattar det som ett beslut.

Nio företagare av tio tror att det är revisorns ansvar att upptäcka skattebrott och förskingringar (vilket det primärt inte är). Nästan lika många av revisorerna anser att så inte är fallet. Företagen tror att de köper en högre kontrollnivå än den som omfattas av den lagstadgade revision som bygger på väsentlighet och risk.

Fyra företag av fem anser att en av revisorns viktigaste uppgifter är att hjälpa till med skatterådgivning. Ungefär 30 procent av revisorerna instämmer.

Nästan alla företagare och de flesta revisorer instämmer i påståendet att det är revisorns uppgift att ge råd om innebörden av nya lagar.

Vet klienten vad revision är?

Vet klienten vad revisionen innebär? Ja, 78 procent av företagarna tror sig vara riktigt säkra på det. Men 80 procent av de godkända och 69 procent av de auktoriserade revisorerna tror inte att klienterna är riktigt säkra på vad revision är.

Upplevs revisorn ibland som myndigheternas förlängda arm? 78 procent av företagarna håller inte med om det. De auktoriserade revisorerna tror inte heller att klienterna upplever det så i någon större utsträckning. Men 60 procent av de godkända revisorerna har den känslan.

De flesta är ”intresserade”

Fyra företagare av fem säger sig vara intresserade av revisionsarbetets inriktning och omfattning. Ännu fler av revisorerna säger sig uppleva att klienterna faktiskt är intresserade.

”Vid revisorns genomgång av bokslut upplever jag ibland att det är svårt att förstå innebörden av informationen.” I det påståendet instämmer bara 28 procent av företagarna. Men 56 procent av de auktoriserade och 83 procent av de godkända revisorerna upplever delvis att klienterna har sådana svårigheter.

Inser företagen inte att de ”inte förstår”? Ja, så är det. Det framgår klart av företagarnas svar på andra frågor i undersökningen.

Varannan företagare vet inte riktigt vad en oren revisionsberättelse innebär. Revisorerna upplever att ännu fler klienter än så inte vet vad en oren berättelse betyder.

Åtta procent av företagarna tror att revisorn aldrig granskar VDs och styrelsens förvaltning (en lagstadgad skyldighet). Å andra sidan finns det revisorer som uppger att de inte alltid granskar förvaltningen – det är ett par-tre revisorer i varje kategori som säger det.

Sextiofyra procent av företagen anser att revisorerna fattar beslut i skattefrågor. Revisorer får inte delta i företags beslutsfattande. Trots det så uppger 24 procent av de godkända och 21 procent av de auktoriserade att de fattar sådana här beslut ofta eller ibland.

Vart tredje företag anser sig inte ha fått någon information om vad revision innebär och om vad revisorn i övrigt kan stå till tjänst med. Men nästan alla revisorer säger att de lämnat information.

Sjuttioåtta procent av företagen anser trots allt att den information som lämnats är tillräcklig. Ungefär lika många revisorer anser sig ha lämnat tillräcklig information.

– Detta är anmärkningsvärt med tanke på småföretagens svar om revisorns ansvar och uppgifter, konstateras i examensarbetet.

Ett tydligt gap

Författarna finner ett tydligt gap mellan småföretag och revisorer. Det här gapet kan spaltas upp på olika sätt.

Det finns småföretag som väntar sig på tok för mycket av revisorn. De tror att de av revisorn köper en garanti för i stort sett allting. Det är ett verkligt förväntningsgap.

Men det finns också ett uppfattningsgap. Småföretagen har en oklar uppfattning av vad revision innebär.

– Företagen borde ha ett egenintresse av att veta vad de får för pengarna, säger Katarina Eriksson. Det är tråkigt att de inte intresserar sig mer för vad de köper. Men reglerna om revisionen kan vara svåråtkomliga och svårtolkade för en lekman.

Hur uppstår gapet?

Hur uppstår då gapet mellan revisorer och klienter? Är felet revisorernas eller företagens?

Författarna menar att förvånansvärt många småföretagare tror sig veta vad revisorn gör medan de i själva verket har en mycket vag uppfattning om det. Det finns ett slags okunnighetsgap som gör företagarna mindre mottagliga för den information som behövs för att motverka missförstånd. Företagen har sin del i gapet genom att ”tro sig veta” vad revisorn gör eller helt enkelt strunta i att ta reda på det.

Å andra sidan pekar undersökningen på att det finns revisorer som inte tror att deras klienter vet vad revision är – och som ändå tycker att de lämnar tillräcklig information. Det är ett gap som kan bero på att revisorn har ett egenintresse i att hålla folk ovetande om gränserna för vad han kan och får göra – en sorts ”hycklerigap”. Man upprätthåller därigenom kundernas respekt och de blir villigare att betala mer för revisorns tjänster (enligt en teori av en forskare vid namn Abe Briloff).

Mer information behövs

– Det är anmärkningsvärt att revisorerna inte gör mer för att informera sina klienter när de helt klart är medvetna om problemet, säger författarna. Är det för att behålla makten och kontrollen över situationen? Eller är det bara slarv, bristande engagemang eller dåliga rutiner?

Informationen kan förbättras. Författarna till examensarbetet anser att det finns ett språkproblem. Revisorn talar ett fackspråk som en småföretagare utan ekonomisk skolning inte förstår. Informationen går förlorad på vägen.

Förvånansvärt många revisorer sa sig lämna broschyrer om revision men ytterst få företag ansåg sig ta emot broschyrer med information om revision. Det kan bero på att revisorerna med broschyr avsåg den information som skickas ut i informationsblad såsom ”Nytt från revisorn” som är en nyhetstidning om ändrade skatter, redovisningsförfaranden etc. – och inte ger direkt information om vad revision innebär.

Författarna föreslår en större spridning av de informerande skrifterna ”Revision – Vad är det?”, ”Vad gör en auktoriserad revisor?” och ”Frågor/svar om revision”, som alla ges ut av FAR. Vid besök på revisionsbyråerna har författarna inte funnit att någon delar ut eller tar emot dessa skrifter.

Revisorernas initiativ

– Revisorerna är en mer homogen grupp än företagarna. Därför vore det naturligt att informationsinsatsen initierades av dem, säger Anna-Karin Toresson.

Vidare ska ett uppdrag, enligt god revisorssed specificeras muntligt eller skriftligt. Det motverkar missuppfattningar av omfattningen av revisorns konsultinsatser och kan därmed stävja uppkomsten av ett gap. Författarna har funnit att enbart muntliga överenskommelser används. Det är då inte konstigt att missuppfattningar förekommer. Man kan prata förbi varandra och i efterhand glömma vad som sagts. Författarna säger att det kanske vore en bra idé att alltid ha skriftliga överenskommelser.

Inge Wennberg