Hedge av utländska dotterbolagsaktier – med inriktning på redovisningen för koncernen

Ett område som varit eftersatt vad gäller hedgeredovisningen är hur skatteeffekten ska betraktas, skriver Ingrid Engshagen. I artikeln konkretiseras resonemangen kring omräkningsregler och skatteeffekter också med ett antal räkneexempel.

Denna artikel är skriven med speciell inriktning på hur hedge av utländska dotterbolagsaktier behandlas i koncernredovisningen. Jag kommer dock inte att gå närmare in på grundprinciperna för koncernredovisning och inte heller grundprinciperna för omräkning av utländska dotterbolag.

Ett område som varit eftersatt vad gäller hedgeredovisningen är hur skatteeffekten ska betraktas och behandlas. Den kommer därför att beröras särskilt.

Utifrån internationell terminologi borde rubriken på denna artikel ha varit ”Hedge av nettoinvestering i utländsk valuta”. Inom exempelvis International Accounting Standards Committee (IASC) används termen nettoinvestering när de avser självständiga dotterbolag och hur dessa redovisas i koncernen. Termen dotterbolagsaktier används när de avser redovisningen i den juridiska person som är moderbolag. Eftersom denna artikel vänder sig till en svensk läsekrets har jag emellertid valt det uttryckssätt som jag tror de flesta svenskar förstår. Kärt barn har många namn och därför bör också nämnas synonymen ”equity hedge”.

Hedge finns inte behandlat i Redovisningsrådets koncernredovisningsrekommendation. Vad gäller hela koncernredovisningsproblematiken vid förekomst av utländska dotterbolag hänvisas istället till Föreningen Auktoriserade Revisorers (FARs) förslag till rekommendation ”Omräkning av utländska dotterföretags redovisningar för intagande i koncernredovisningen”.

Inledningsvis kommer jag därför att beskriva FARs omräkningsregler vad gäller hedge av dotterbolagsaktier. Därefter kommer några ord om BFN R7 och redovisningen i den juridiska personen. För att konkretisera följer härefter ett antal räkneexempel. Skatteeffektens behandling kommenteras löpande men vissa aspekter diskuteras mer på djupet i det avslutande avsnittet.

En omräkningsdifferens uppstår när ett utländskt dotterbolags balansräkning omräknas till svenska kronor med en kurs som skiljer sig från den som användes föregående år. Omräkningsdifferenser är ej att förväxla med kursdifferenser. Kursdifferenser uppstår löpande i juridiska personer exempelvis p.g.a. att man upptar lån i utländsk valuta.

De som hedgar (dvs. skyddar) sina utländska dotterbolagsaktier, genom att exempelvis ta upp ett lån i utländsk valuta, gör detta för att minska påverkan av omräkningsdifferenser. Kursdifferensen i den juridiska personen kvittas i koncernredovisningen mot den omräkningsdifferens som uppstått. Ett företags säkringspolicy kan innebära allt från att skydda sig fullt ut till att inte skydda sig alls.

Termen ”hedge accounting” används för de redovisningsregler som leder till att värdeförändringen på en säkringsåtgärd redovisas samtidigt och på samma plats som motsvarande effekt på den säkrade posten. De två effekterna har motsatt tecken och tar helt eller delvis ut varandra. Utjämningen kan åstadkommas på två olika sätt. Vid ”mark to market hedge accounting” värderas både den säkrade posten och säkringsåtgärden till balansdagskurs. Denna metod används i koncernredovisningen vid hedge av utländska dotterbolagsaktier. Den andra metoden kallas ”deferral hedge accounting” och innebär att redovisningen av valutakurseffekten på säkringsåtgärden skjuts upp tills valutakurseffekten på den säkrade posten redovisas. Det är denna metod som föreskrivs i BFN R7 punkt 15, se mer om detta senare i artikeln. Rent allmänt ska man komma ihåg att det inte är givet att alla transaktioner som ekonomiskt sett har hedgingsyfte kan redovisas enligt principerna för ”hedge accounting”.

FARs omräkningsregler

Enligt FAR ska självständiga dotterbolag omräknas enligt dagskursmetoden. 1 Den omräkningsdifferens som därvid uppkommer ska föras direkt till eget kapital. Eftersom självständiga dotterbolag närmast representerar en för moderbolaget fristående investering och eftersom omräkningsdifferensen ska föras direkt till eget kapital så anser FAR att även vissa kursdifferenser kan föras direkt till eget kapital. Sålunda kan ett moderbolag som upptar ett lån i främmande valuta för att balansera och skydda (”hedge”) mot omräkningsdifferenser på sin nettoinvestering i ett självständigt dotterbolag, i koncernredovisningen föra kursdifferenser på detta lån direkt till eget kapital. Skatteeffekten ska beaktas. Vitsen med att föra kursdifferensen och dess skatteeffekt direkt mot eget kapital utan att passera resultaträkningen är att få bort omräkningsdifferensen genom att kvitta den och kursdifferensen. Enligt FAR får omföringen av kursdifferens och skatteeffekt netto maximalt motsvara den omräkningsdifferens som förts direkt till eget kapital under året. Omföringen ska ske mellan koncernens resultat och koncernens fria reserver. Se vidare avsnittet ”Fall 1” som illustrerar detta.

I FARs senaste upplaga (dec. 1993) av förslaget till rekommendation har man lagt till att det inte behöver vara moderbolaget som upptar lånet utan det kan vara något annat koncernföretag. Dessutom behöver det inte vara fråga om ett lån utan det kan vara en ”annan säkringsåtgärd”.

FAR använder sedan tidigare termen ”nettoinvestering” i betydelsen dotterbolagets egna kapital. Detta kapital ändras i allmänhet över året och åren genom t.ex. resultat, utdelning och tillskott av eget kapital. Sedan december 1993 tillåter FAR att man även inräknar goodwill och koncernmässiga över- och undervärden i nettoinvesteringen. 2

Enligt FAR kan man i vissa fall till nettoinvesteringen även hänföra ett långfristigt monetärt mellanhavande mellan moder- och dotterbolag. En förutsättning härför är att mellanhavandet kan anses utgöra antingen en bestående del av moderbolagets finansiering av dotterbolaget eller en återlåning från dotterbolaget till moderbolaget av icke erforderligt eget kapital i dotterbolaget. IASC (IAS 21 revised 1993, § 18) uttrycker motsvarande förutsättning som att en reglering av mellanhavandet inte är planerad och att det inte är troligt att en sådan kommer att ske inom en förutsägbar framtid. Det påpekas även att mellanhavandet inte får avse kundfordran eller leverantörsskuld. I USA finner man likalydande regler i FAS 52, § 131.

En konsekvens av att betrakta mellanhavandet som en nettoinvestering är att den juridiska personens kursdifferens, med beaktande av skatteeffekten, förs direkt till eget kapital som omräkningsdifferens. För att illustrera: antag att moderbolaget har en långfristig fordran på ett utländskt dotterbolag. Genom att i koncernredovisningen flytta den kursdifferens som uppstår i modern eller dottern till omräkningsdifferens så kommer omräkningsdifferensen att uppgå till den storlek den skulle ha haft om modern hade tillfört dottern mer eget kapital (i form av exempelvis en nyemission) i stället för att ge dottern ett lån. Om kursen ökar blir omräkningsdifferensen positiv och omföringen av kursdifferensen innebär att omräkningsdifferensen ökar.

Sammanfattningsvis innehåller arbetet med att definiera nettoinvesteringen ett antal överväganden. Därutöver måste man fastställa en säkringspolicy. För att kunna efterleva sin policy måste man dessutom ha rutiner för att hålla reda på nettoinvesteringens storlek. Har man av misstag skyddat för mycket så att kursdifferensen efter avdrag för skatteeffekten är större än omräkningsdifferensen måste den överskjutande delen tas upp i koncernens resultaträkning.

BFN R7 och redovisning i juridisk person

BFN R7 behandlar hur redovisningen ska ske i den juridiska person som upptar lånet. Av punkt 15 framgår att om en fordran eller skuld i utländsk valuta ”effektivt är skyddad” av en motpost i utländsk valuta (hedging/valutasäkring) ska fordran/skulden redovisas med hänsyn tagen till detta. Det innebär att när lånet är att betrakta som en hedge ska enligt BFN R7 bokfört värde på lånet inte påverkas av ändringar i växelkursen. Det betyder att ingen kursdifferens uppkommer i bolagets redovisning så länge hedgen består (dvs. ”deferral hedge accounting”).

BFN R7 definierar inte vad som ska vara uppfyllt för att anse att en post ”effektivt är skyddad”. Vissa har via utländska regelverk försökt komma fram till vad som måste vara uppfyllt och har därvid kommit fram till att posten aktier i dotterbolag i normalfallet inte kan skyddas. Andra menar att eftersom BFN bl.a anger aktier i dotterbolag som exempel på vad som kan skyddas så är det självklart att denna post i normalfallet kan skyddas. Ytterligare resonemang kan ha förekommit men det viktiga för denna artikel är att konstatera att lån som upptagits för att skydda en nettoinvestering i utländsk dotter redovisas olika i olika företag. Det finns fall där lånen upptas till anskaffningskurs och fall där balansdagskursen används.

FAR utgår i sin skrivning redovisad ovan från att bolaget redovisar en kursdifferens och således inte redovisar lånet som en hedge i bolaget. Sedan december 1993 innehåller emellertid FARs skrivning ett påpekande om att då med hänsyn till bestämmelserna i BFN R7 p 15 kursdifferensen inte påverkat lånets bokförda värde i den juridiska personen ska lånet i koncernredovisningen omräknas till balansdagskurs (dvs. ”mark to market hedge accounting” eftersom därmed både lånet och dotterbolagets tillgångar och skulder blir upptagna till balansdagskurs). Motbokning ska göras mot omräkningsdifferensposten i det egna kapitalet och latent skatteeffekt ska beaktas. Det maximala nettobelopp som får bortbokas är detsamma som beskrivits för de fall då kursdifferensen på lånet redovisas i den juridiska personen. För att vara konsekvent med det fallet borde FAR ha föreskrivit att motbokningen ska göras mot fria reserver i stället för mot omräkningsdifferensen. Se vidare fall 4 som framgår av figur 6.

Såsom framgår i stycket ovan anser FAR att oavsett om man tillämpar hedge-redovisning eller ej i en juridisk person så får man göra det i koncernredovisningen. Att man kan uppställa strängare krav på nivån juridisk person kan förklaras av att det där handlar om problemet att uppta skulder till en kurs som understiger balansdagens, på koncernnivå handlar det däremot enbart om att redovisa resultatet av två sammanhörande effekter på samma plats i redovisningen.

Exempel

Nedan beskrivs ett antal typfall på hur redovisningen upprättas då ett moderbolag upptar ett lån i utländsk valuta för att skydda sin nettoinvestering i ett utländskt dotterbolag. Om man i stället använder sig av andra säkringsåtgärder kan man resonera analogt med de här givna exemplen. Vi kommer att behandla fall då moderbolaget gör kursförluster. Det vore i och för sig rent teoretiskt mer logiskt att beskriva fall med kursvinst, ty vid hedging uppstår vinst då omräkningsdifferensen är negativ och man borde rimligen bara vilja skydda sig för negativa omräkningsdifferenser. Att alltid göra rätt kursbedömning är nog omöjligt och därför får vi leva med både fall av kursvinster och kursförluster. Eftersom de senaste åren präglats av kraftiga kursförluster ter det sig naturligt att behandla förlustfallen. Det är också i dessa fall man kan förvänta sig att göra räntevinster jämfört med att finansiera förvärven med lån i SEK.

Exemplen bygger på följande antaganden:

* Ett svenskt moderbolag vill skydda sin utlandsinvestering fullt ut och tar själv upp ett lån uppgående till 139 % av nettoinvesteringen. 139 % (egentligen 100/72) väljs för att kursdifferensen efter skatteeffekt (låntagande bolag beskattas med 28 %) ska uppgå till (0,72×139 %=) 100 % av nettoinvesteringen.

* Dotterbolaget är självständigt och omräknas därför enligt dagskursmetoden.

* Med nettoinvestering avses här moderbolagets ägarandel av dotterbolagets redovisade egna kapital.

* Dotterbolagets egna kapital i början och även i slutet av året uppgår till 1.440 UV (UV = utländsk valuta)

* Lånet uppgår till 2.000 UV (1.440 × 139 %).

* I början av året är 1 UV värd 1 SEK medan den vid slutet av året är värd 1,1 SEK.

* Dotterbolagets egna kapital omräknat till SEK vid årets slut är 1.584 SEK att jämföra med 1.440 SEK vid årets början, dvs en positiv omräkningsdifferens på (1.584-1.440=) 144 SEK.

* Av dotterns egna kapital är 640 UV fritt varvid 64 SEK av omräkningsdifferensen är hänförligt till fritt eget kapital.

* Kursförlusten på moderbolagets lån uppgår till (0,1 × 2.000=) 200. I de figurer som illustrerar exemplen visas effekten endast på marginalen och figurerna innehåller därför inte några fullständiga resultat- och balansräkningar.

De olika exemplen kan delas in i följande typfall:

Fall 1 – moderbolaget redovisar kursförlust i sin resultaträkning det år förlusten inträffar, moderbolaget har positiv deklarerad inkomst.

Fall 2 – samma som fall 1 men moderbolaget har negativ deklarerad inkomst och aktiverar förlustavdrag.

Fall 3 – samma som fall 1 men moderbolaget har negativ deklarerad inkomst, förlustavdrag aktiveras ej.

Fall 4 – moderbolaget tillämpar hedgeredovisning, dvs kursförlusten redovisas ej det år den inträffar.

Fall 1–3 skiljer sig från fall 4 vad beträffar moderbolagets redovisning av kursdifferensen och därmed värderingen av lånet. I fall 1–3 redovisas kursdifferensen i moderbolagets resultaträkning det år valutakursförändring sker och lånet upptas således till balansdagskurs i moderbolagets balansräkning 3. Moderbolaget har inte redovisat lånet som en hedge. I koncernredovisningen tillämpas dock FARs regler, dvs där betraktas lånet som en hedge och kursdifferensen med skatteeffekt förs direkt mot eget kapital i stället för att redovisas i resultaträkningen.

I fall 4 däremot redovisar moderbolaget lånet till anskaffningskurs så länge lånet består, man tillämpar hedgeredovisning och hänvisar till BFN R7 p 15. I koncernredovisningen upptas lånet till balansdagskurs precis som dotterbolagets tillgångar och skulder.

De två olika sätten att redovisa kursdifferensen i moderbolaget ska inte tolkas som att moderbolaget har ett fritt val mellan två redovisningsalternativ utan det är en fråga om tolkning av BFN R7 p 15, se avsnitt ”BFN R7... ”.

Fall 1

Moderbolaget redovisar kursdifferensen (förlust) i sin resultaträkning det år kursändringen inträffar, se figur 1 nedan. I koncernredovisningen ombokas kursdifferensen (-200) och dess skatteeffekt (56) direkt mot eget kapital (dvs netto 200-56= 144). Observera att omföringen sker till fria reserver oavsett om det är fråga om kursvinst eller kursförlust. På detta sätt blir fördelningen mellan bundet och fritt eget kapital riktig (koncernen får inte uppvisa mer fritt kapital än vad som finns i de olika koncernbolagen). Se figur 1.

Figur 1:

Fall 1 Moderbolaget (Mb) redovisar kursförlust på hedgelånet, i koncernen (KC) ombokas mot fria reserver

Lägg märke till att ingen latent skatteskuld uppstår. För att latent skatt ska vara vid handen måste det föreligga en skillnad mellan redovisat resultat och skattepliktigt resultat eller en skillnad mellan en tillgångs eller skulds skattemässiga restvärde (”tax base”) och dess bokförda värde. Skillnaden måste dessutom vara av tillfällig karaktär, dvs att skillnaden har resulterat i eller kommer att resultera i skattemässigt avdragsgilla kostnader eller skattepliktiga intäkter 4. Moderbolaget har redovisat kursförlusten i resultaträkningen och den har påverkat deklarerad inkomst. Koncernen har faktiskt också belastats med kursförlusten men såväl den som dess skatteeffekt har tagits direkt mot eget kapital utan att gå via resultaträkningen. Lånets ”tax base” och dess bokförda värde överensstämmer.

Bortbokningen av skatteeffekten i resultaträkningen görs på raden betald skatt. Vi flyttar bara kursförlusten och dess skatteeffekt från resultaträkningen till fria reserver.

I den officiella årsredovisningens koncernbalansräkning särredovisas ej omräkningsdifferensen, dvs de olika eget-kapital-posterna presenteras på följande sätt:

En avstämning av förändring i koncernens egna kapital enligt exemplet illustrerat i figur 1 får ett utseende som framgår av figur 2.

I avstämningen visas årets omräkningsdifferens respektive kursdifferensen efter skatt (benämnd ”Hedge”) på egna rader. Detta överensstämmer med rekommendationen ”Information om effekten av ändrade valutakurser” utgiven av Sveriges Finansanalytikers Förening (SFF). Denna bruttoredovisning motiveras av SFF utifrån differensernas olika karaktär.

Figur 2:

Fall 1 Avstämning av eget kapitals förändring i koncernen,

Fall 2

Detta fall skiljer sig från fall 1 genom att moderbolaget på marginalen inte redovisar en betald skatteintäkt p.g.a. kursförlusten. Moderbolaget har en deklarerad inkomst som är negativ och får därigenom en skattepliktig inkomst uppgående till 0. Vi ska utgå från att moderbolaget därmed får möjlighet att i framtiden utnyttja ett förlustavdrag som uppgår till minst samma belopp som kursförlusten. Om reglerna för aktivering av förlustavdrag så tillåter bör man tillföra koncernen en latent skatteintäkt och därmed en latent skattefordran det år förlusten uppstår. Redovisningen av latent skatt och hedge blir då i enlighet med exemplet illustrerat i figur 3.

Figur 3:

Fall 2 Moderbolaget (Mb) redovisar kursförlust och har negativ deklarerad inkomst, i koncernen (KC) redovisas latent skattefordran

Av figuren framgår att justeringen avseende hedgens skatteeffekt här, till skillnad från fall 1, görs på raden för latent skattekostnad. För att komma fram till att det rör sig om latent skatteeffekt ställer vi oss först följande fråga: Skulle moderbolaget ha redovisat en annan betald skatt om man ej haft kursförlusten samtidigt som bokslutsdispositionerna och summa utnyttjade förlustavdrag (här 0) hade varit oförändrade? Vårt svar blir nej, dvs effekten på betald skatt är 0. Nästa fråga blir då: Är kursförlusten en skattemässigt avdragsgill kostnad? Då svaret på denna fråga är ja men svaret på den föregående var nej så betyder det att kursförlusten givit upphov till ett förlustavdrag, dvs eventuell skatteeffekt måste vara latent. I kolumnen förlustavdrag i figur 3 framgår att förlustavdraget betraktats i redovisningen. Vi finner en latent skatteintäkt och en latent skattefordran. Eftersom förlustavdraget aktiverats finns en redovisad skatteeffekt på hedgetransaktionen. I kolumnen för justering av hedge omföres därför den latenta skatteeffekten från resultaträkningen till fria reserver. Den latenta skattefordran som bokades upp då förlustavdraget aktiverades kvarstår i koncernbalansräkningen. Vi har bara flyttat kursförlusten och dess skatteeffekt från resultaträkningen till fria reserver.

Slutligen kan konstateras att koncernens olika eget-kapital-poster uppgår till belopp som är identiska med dem i fall 1.

Fall 3

Antag nu i stället att moderbolaget i och för sig fortfarande har en deklarerad inkomst som är negativ men att man bedömer att kriterierna för om en latent skattefordran får redovisas ej är uppfyllda. Redovisningen blir då i enlighet med exemplet i figur 4.

Figur 4:

Fall 3 Moderbolaget (Mb) redovisar kursförlust och har negativ deklarerad inkomst, redovisning utan latent skattefordran

Observera att i detta fall endast 72 % av kursförlusten förs mot fria reserver. Man får ju inte föra bort ett större belopp från resultatet än vad omräkningsdifferensen uppgår till. Ingen bokning förs på någon skatterad. I detta fall är det inte fråga om betald utan latent skatt men eftersom den latenta skatteeffekten ej har redovisats i koncernredovisningen så har man inget som kan omföras avseende skatten. Hade kriterierna för aktivering av förlustavdrag varit uppfyllda hade däremot en skatteeffekt redovisats och kunnat omföras, som i fall 2, och hela kursdifferensen hade kunnat omföras.

En slutsats man kan dra av detta är att om man vill undvika kursdifferenser i koncernens resultaträkning men är osäker på sin skattesituation och huruvida det kan vara tillåtet att aktivera eventuellt uppkommande förlustavdrag så bör man således maximera hedgelånet till 100 % av nettoinvesteringen så att hela kursdifferensen kan omföras mot fria reserver. Se figur 4.

Om förlustavdraget är mindre än kursförlusten betyder det att bolagets betalda skattekostnad har reducerats p.g.a. kursförlusten. Denna del av skatten ska behandlas i enlighet med fall 1, figur 1.

Ytterligare en kommentar krävs avseende fall 3. Det senare år då förlustavdraget utnyttjas får moderbolaget, sett på marginalen, en skatteintäkt (betald skatt) på (200 x 28 % =) 56. Denna skatteintäkt framgår av moderbolagets liksom koncernens resultaträkning. Detta kan jämföras med motsvarande fall men då latent skattefordran har aktiverats (fall 2). I detta senare fall uppstår också en skatteintäkt (betald skatt) i moderbolagets resultaträkning det år förlustavdraget utnyttjas. I koncernresultaträkningen tillkommer emellertid en latent skattekostnad p.g.a. upplösningen av den latenta skattefordran. Effekterna i koncernresultaträkningen sammanfattas i figur 5.

Figur 5:

Sammanställning av effekt i koncernresultaträkningen t.o.m. året då förlustavdraget utnyttjas

Såsom framgår av figur 5 får man, då skattefordran aktiveras, ingen effekt på koncernens nettoresultat vare sig förluståret eller det år förlustavdraget utnyttjas. Då skattefordran ej aktiveras får man däremot en effekt i koncernens resultaträkning både för året då kursförlusten uppstår och då förlustavdraget utnyttjas. För att i fall 3 ge en rättvisande bild av koncernbolagens skattesituation bör det år förlustavdraget utnyttjas, årsredovisningen innehålla en kommentar om att förlustavdrag av viss angiven storlek utnyttjas.

Fall 4

I fall 4 slutligen är utgångspunkten att moderbolaget, till skillnad från de övriga fallen, inte redovisar kursdifferensen i sin resultaträkning förrän det år dotterbolaget säljs, man tillämpar hedgeredovisning och hänvisar till BFN R7 p 15, se figur 6.

Figur 6:

Fall 4 Moderbolaget (Mb) redovisar inte kursdiffen på hedge-lånet

I koncernredovisningen bokas lånet upp till balansdagskurs, en latent skattefordran uppbokas och nettot förs mot fria reserver. Bokningen mot fria reserver förklaras av att en kostnad som tas i koncernen, även om den tas direkt mot eget kapital, bör påverka koncernens utdelningsbara medel.

En latent skattefordran uppkommer eftersom koncernen belastats med en kursförlust som man ej yrkat avdrag för skattemässigt. Kursförlusten framgår ej av resultaträkningen utan har belastat det egna kapitalet direkt.

Vanligtvis består hedgen under flera år. Varje år värderas lånet till respektive balansdagskurs. Observera att på raden ”Hedge” i avstämningen av förändring i koncernens egna kapital anges enbart effekten av det aktuella årets kursförändring (efter latent skatt) avseende hedgelånet.

Slutligen kan konstateras att koncernens olika eget-kapital-poster uppgår till belopp som är identiska med dem i fall 1.

Definition av skatteeffekten

En kursdifferens kan ha effekt på betald skatt (fall 1) och ibland latent skatt (fall 2 och 4).

Det är lätt att tro att effekten på betald skatt är 0 så fort moderbolaget redovisar 0 i betald skatt. Så är dock inte fallet. Frågan man ska ställa sig är: Skulle moderbolaget ha redovisat en annan betald skatt om man ej haft kursförlusten och bokslutsdispositionerna hade varit oförändrade? Det är skillnaden mellan denna hypotetiskt betalda skatt och den redovisade som utgör kursdifferensens effekt på betald skatt. Detta kan illustreras genom att man utgår från följande resultaträkning:

Vi antar vidare att deklarerad inkomst är 0. Vid en skattesats på 28 % är kursförlustens effekt på betald skatt således (28 % × 200 =) 56. Dvs när vi i koncernredovisningen flyttar kursförlusten och dess skatteeffekt resulterar detta i ett koncernresultat som belastas med en skatteeffekt på 28 % (se figur 7). Vi får härmed ett riktigt förhållande mellan redovisat koncernresultat före skatt och redovisad skattekostnad i koncernresultaträkningen. Om alla redovisade intäkter och kostnader är skattepliktiga respektive avdragsgilla och skattesatsen är 28 % ska skattekostnaden/-intäkten i procent av resultat före skatt vara 28 % för varje år. Se figur 7.

Figur 7:

Illustration av skatteeffekten, deklarerad inkomst är 0

Det enda undantaget från denna regel uppstår om man har negativ deklarerad inkomst och då inte aktiverar någon latent skattefordran hänförlig till skattemässiga förlustavdrag (fall 2). Men hur blir det då om man visserligen har positiv deklarerad inkomst men utnyttjar förlustavdrag för att komma till en beskattningsbar inkomst på 0? Antag att företaget i koncernredovisningen föregående år hade aktiverat latent skattefordran hänförlig till det nu utnyttjade förlustavdraget på 200. Antag vidare att moderbolagets resultat före kursdifferens är 400 och att dess kursförlust är 200. Vid upprättandet av koncernredovisningen, se figur 8, justeras först för det tidigare aktiverade förlustavdraget (latent skattefordran på 200 × 28 % = 56 försvinner jämfört med föregående år och det resulterar i en latent skattekostnad i koncernens resultaträkning). Därefter justeras för hedgen på samma sätt som i figur 7, dvs på raden kursförlust och betald skatt. I och med detta är skatteeffekten på koncernresultatet 28 % (112/400). Att använda raden latent skatt vid justering av hedgen blir fel i detta sammanhang. I exemplet i figur 8 är det fråga om betald skatt eftersom själva kursförlusten här liksom i exemplet i figur 7 ger oss 56 i lägre betald skatt jämfört med om vi, allt annat lika, inte haft någon kursförlust att yrka avdrag för i deklarationen. Eventuella kvarstående icke utnyttjade förlustavdrag, vilka har aktiverats i koncernbalansräkningen, kvarstår i form av latent skattefordran och det är inte förrän de utnyttjas som en latent skattekostnad uppstår. Se figur 8.

Figur 8:

Illustration av skatteeffekten, förlustavdrag utnyttjas

Vid avgörande av om det är någon skatteeffekt respektive om det ska vara betald eller latent skatt på kursdifferensen är det viktigt att tänka utifrån ”allt annat lika”, dvs resultat före kursdifferens, summa utnyttjade förlustavdrag och bokslutsdispositioner är givna. Jag har flera gånger fått kommentarer av typen ”om vi inte hade haft någon kursförlust så hade vi kunnat sätta av motsvarande summa till obeskattade reserver och därför är skatteeffekten 0”. Om man resonerar så förbiser man att en avsättning till obeskattade reserver i sig ger upphov till en latent skattekostnad, avsättningens skatteeffekt är inte 0 men den medför att vi kan få en betald skatt uppgående till 0. Vid avgörande om kursdifferensens skatteeffekt är av slaget betald eller latent så måste man titta isolerat på kursdifferensen och följa definitionen av latent skatt (se avsnitt ”Fall 1”).

Ingrid Engshagen är ekonomie licentiat och verksam som konsult i kvalificerade redovisningsfrågor på KPMG Bohlins AB i Stockholm. Hon medverkade senast i Balans nr 12/1992.