Aktuell information

Inledning

FARs kommentarer är begränsade till de redovisningsmässiga aspekterna och omfattar således ej de rättsliga förutsättningarna. I ovan nämnda PM behandlas de redovisningsmässiga aspekterna endast i mycket ringa utsträckning, varför FAR ej har några detaljsynpunkter. FAR vill dock beröra de principfrågor FAR ur redovisningssynpunkt anser som väsentliga i samband med värdepapperisering samtidigt som FAR välkomnar initiativet att upprätta ett regelsystem avseende denna typ av transaktioner. Vidare anser FAR det väsentligt att detta system baseras på etablerade internationella regler. Dessa regler grundar sig på att redovisningen skall återspegla transaktionens eller händelsens ekonomiska innebörd (substance) framför dess juridiska form. Principen om ”substance over form” innebär att man i redovisningen i vissa fall skall bortse från vem som i formell mening är ägare till tillgången. Således skall en tillgång som formellt avyttrats i vissa fall redovisningsmässigt ej betraktas som avyttrad. Detta är ett etablerat internationellt synsätt som ligger till grund för utformningen av internationella redovisningsrekommendationer, utformad av International Accounting Standards Committee (se IASC Framework p. 35).

Bedömningen av vad som är den ekonomiska innebörden för parterna är ibland komplicerad. En nyckelfråga vid denna bedömning är hur man definierar tillgångar och skulder i redovisningssammanhang. Denna fråga är inte explicit behandlad i det svenska regelverket. Till ledning för bedömningen kan dock användas IASCs Framework punkt 53-64.

Enligt IASC är det huvudsakliga kriteriet för en tillgång att den skall ge framtida ekonomiska fördelar till företaget. Det huvudsakliga kriteriet för en skuld är att den innebär en förpliktelse att prestera som förväntas leda till framtida utflöde av resurser från företaget. Avgörande vid bedömningen av om det föreligger en tillgång eller skuld vid transaktioner, i vilka parterna separerat äganderätten från de rättigheter och skyldigheter som normalt är förknippade med äganderätten, blir vid tillämpningen av ”substance over form” att avgöra om de ekonomiska risker och förmåner som normalt tillfaller ägandet i allt väsentligt tillhör den ena eller andra parten. Mer specifikt vad det avser värdepapperisering, utvecklas detta IASCs Exposure Draft E48, Financial Instruments § 32–34.

Redovisning av värdepapperisering

Den form av värdepapperisering som nu är aktuell i Sverige innebär att en långivare, ”originator” säljer en given mängd fordringar till ett för ändamålet skapat bolag, ”special purpose vehicle” (spv), som finansierar köpet genom att ge ut värdepapper till finansiärer. Spv-bolaget ägs av en annan ägare än originatorn för att inte bli klassificerat som dotterbolag till originatorn. I Sverige finns inga detaljerade regler för redovisning av värdepapperisering utöver att Finansinspektionens allmänna råd om kreditinstituts årsredovisning och delårsrapportering i § 14 noterar företeelsen. Ej heller IASC har givit ut några detaljerade redovisningsrekommendationer, som behandlar redovisning i resultat- och balansräkning, inom detta område. Vi har därför valt att i det följande diskutera principfrågorna utifrån den engelska redovisningsrekommendationen, Financial Reporting Standard 5 (FRS 5), som grundas på begreppet ”substance over form”.

Enligt FRS 5 kan en värdepapperisering redovisas på tre olika sätt:

* Tillgången redovisas ej hos originatorn. (Derecognition)

* Tillgången och spv-bolagets finansiering nettoredovisas i originatorns balansräkning. (Linked presentation)

* Både tillgången och spv-bolagets finansiering redovisas i originatorns balansräkning. (Separate presentation)

Det följande är en kort beskrivning av dessa metoder.

Derecognition

Derecognition innebär att tillgången ej redovisas i originatorns balansräkning, utan betraktas som såld.

Denna typ av redovisning används när originatorn ej har några rättigheter eller skyldigheter avseende tillgången som sålts till spv-bolaget.

Linked presentation

Linked presentation innebär att originatorn redovisar finansieringen netto mot tillgången sin balansräkning.

Linked presentation får användas under förutsättning att:

* Finansieringen avser en tillgång eller en grupp av tillgångar.

* Finansiären av spv-bolaget har ingen regressrätt originatorns övriga tillgångar.

* Originatorn har rätt till det överskott som kan uppstå i spv-bolaget efter det att finansieringen återbetalats till finansiären.

* I originatorns årsredovisning framgår att bolaget ej är skyldigt och ej heller har för avsikt att täcka några förluster avseende tillgången som överförts till spv-bolaget.

* Finansiären har skriftligt medgivit att han ej kommer att försöka få ersättning för finansieringen samt ränta större utsträckning än tillgången medger.

* Om tillgången ej räcker för att täcka finansiärens krav är detta ingen försumlighet av originatorn.

* Originatorn har ej rätt eller skyldighet att köpa tillbaka tillgången.

Separate presentation

Separate presentation innebär att originatorn redovisar både tillgången och skulden för finansieringen i sin balansräkning. Vid denna typ av redovisning bortser man helt från det separata bolaget.

Denna typ av redovisning används i samtliga fall då förutsättningarna för derecognition eller linked presentation ej är uppfyllda.

Sammanfattning

Principen om ”substance over form” innebär att man i redovisningen i vissa fall skall bortse från vem som formell mening är ägare till tillgången. Således skall en tillgång som formellt avyttrats i vissa fall redovisningsmässigt ej betraktas som avyttrad.

En avyttring som ej resulterat i att de väsentliga rättigheterna och riskerna avseende tillgången överförts till det förvärvande bolaget leder till att tillgången även fortsättningsvis redovisas i det säljande bolaget. Om däremot avyttringen leder till att alla betydande rättigheter avseende tillgången samt all betydande risk överförs från det säljande bolaget skall tillgången ej längre redovisas i det säljande bolaget.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté

1 Inledning

Synpunkterna lämnas i den ordning som utredningen behandlar de olika frågeställningarna.

2 Valutor och räntebärande värdepapper

I tidigare utredningar om insiderproblematiken har valutor och valutarelaterade värdepapper undantagits. Vissa remissinstanser har kritiserat detta då värdepappershandeln i stor utsträckning är förknippad med valutahandeln. Genom avsaknad av regler kan den som besitter information med kurspåverkande effekt på valutor och finansiella instrument baserade på valutor köpa eller sälja dylika utan att behöva riskera att drabbas av något straffansvar enligt insiderlagen.

Utredningen stannar med tveksamhet för att lägga fram ett förslag till förändrad lagstiftning innebärande att insiderlagen blir tillämplig såväl på handel med valuta som på handel med derivat med valuta som underliggande tillgång.

FAR avstår från att ta ställning till om en sådan utvidgning är lämplig.

3 Insiderregistret

Utredningen konstaterar att insiderregistret och anmälningsskyldigheten har följande syften:

* att motverka missbruk av förtrolig information,

* att tjäna som underlag för Finansinspektionens kontrollerande och brottsutredande verksamhet och

* att förse aktiemarknaden och massmedia med information om berörda personers värdepapperstransaktioner.

Beträffande anmälningsskyldigheten har Finansinspektionen under verksamhetsåret 1992/93 utrett ett drygt hundratal överträdelser varav 24 ärenden överlämnades till åklagare. Utredningen visar vid internationella jämförelser att anmälningsskyldighet finns i USA men ej i Danmark och ej heller i Norge. I Finland däremot finns anmälningsskyldighet och insiderregister.

Utredningen konstaterar vidare att det finns starka skäl för att insiderregistret skall behållas och i denna slutsats instämmer också flera av de organisationer som utredningen haft kontakt med. De invändningar som förekommit är framförallt inriktade på tekniska ofullkomligheter i den nuvarande hanteringen och de misstag som har gjorts när det gäller anmälningsskyldigheten.

För att undvika de problem som hittills funnits med anmälningsskyldigheten föreslår utredningen att VPC lämnar uppgifter om aktieinnehav och uppgifter om aktierelaterade instrument som finns i avstämningsregistren hos VPC.

Detta förutsätter att Finansinspektionen aviserar VPC om att vissa personer har insynsställning i visst aktiemarknadsbolag. Genom det föreslagna systemet skulle Finansinspektionens möjlighet till insyn väsentligt förenklas likaså, vilket torde vara den stora förtjänsten, skulle de som har insynsställning överhuvudtaget i normalfallet inte behöva göra någon anmälan till Finansinspektionen. De undantag som utredningen konstaterat torde i nuvarande situation vara svåra att undanröja varför där anmälningsskyldigheten kvarstår.

FAR tillstyrker de i utredningen föreslagna ändringarna om automatiskt uppgiftslämnande mot bakgrund av de förenklingar som därigenom kommer att införas för tillsynsmyndigheten men framförallt för berörda personer i insynsställning.

Beträffande de personkategorier som skall registreras förs i utredningen en diskussion om att anmälningsskyldigheten skulle kunna utökas till att omfatta bland annat ekonomijournalister och vissa offentliga funktionärer. Vid sidan om utredningen har Finansinspektionen hemställt om en ändring i insiderlagen innebärande att också styrelseledamöter i dotterbolag skulle omfattas av lagen.

FAR finner det naturligt att i insiderlagens 8 § 1 st pkt 3 inkludera även styrelseledamöter i dotterföretag. Det är sannolikt att styrelseledamöter i dotterbolag kan ha samma information som verkställande direktören om förhållanden som kan vara kurspåverkande på aktierna i moderbolaget. I övrigt instämmer FAR i utredningens slutsatser beträffande övriga personkategorier.

Beträffande påföljden vid underlåten anmälan rekommenderar utredningen att det istället för böter eller fängelse införs en administrativ avgift. Det torde genom det automatiska anmälningssystemet komma att bli väsentligt färre fall än tidigare där ej anmälningsskyldigheten fullgörs och vidare undviks genom en förändring till administrativ avgift en utebliven anmälan att betraktas som brott. FAR finner utredningens slutsats väl motiverad.

Personer med insynsställning är i dag förbjudna att ha sina aktier i det ifrågavarande aktiemarknadsbolaget förvaltarregistrerade. Det har framkommit önskemål från praktisk synpunkt hos värdepappersinstitut och placerare att förvaltarregistrering skall kunna ske. Då det finns ett allmänt intresse för att även personer med insynsställning skall kunna förvaltarregistrera sina aktier föreslår utredningen en dispensmöjlighet så att marknadens önskemål kan tillgodoses. FAR tillstyrker utredningens förslag att förbudet av förvaltarregistrering förses med en möjlighet till dispens. För att dispens skall beviljas krävs dock att rapporteringsrutiner mellan berört institut och Finansinspektionen kan få en tillfredsställande teknisk lösning.

4 Finansinspektionens rätt att erhålla uppgifter vid brottsmisstanke

Vid misstanke om brott mot insiderlagen skall VPC kostnadsfritt lämna Finansinspektionen eller åklagare besked om ett avstämningsregisters innehåll. Finansinspektionen har hemställt att få direkt insyn i avstämningsregistren hos VPC via egen terminal. Bakgrund till detta är att inspektionen vill öka snabbheten och effektiviteten i utredningarna. Såväl Datainspektionen som VPC kritiserade detta förslag. Utredningen visar dock att det från de flesta instanser ej finns avgörande betänkligheter mot en direkt kommunikation via terminal hos Finansinspektionen. VPC påpekar att en sådan direktkontakt om den accepteras medför att Finansinspektionen i viss utsträckning erhåller överskottsinformation.

Ett alternativ till en direkt terminalåtkomst är naturligtvis att VPCs service gentemot Finansinspektionen blir så effektiv att svar på frågor omedelbart kan lämnas. Som framgår av utredningen synes VPC och Finansinspektionen ha diskuterat alternativa lösningar som kan tillgodose såväl sekretessregler som kraven på effektivitet och snabbhet. Utredningen avstår därför att föreslå ändring i lagstiftningen. FAR instämmer i detta ställningstagande.

5 Begränsningar av korttidsaffärer

På detta område stannar utredningen för att ej framlägga något förslag till lagstiftning utan anser att frågan bör lämnas till självreglering. FAR instämmer till fullo med utredningens ställningstagande.

6 Otillbörlig kurspåverkan

Utredningen hänvisar till Fermentautredningen och Nobelrapporten som är två utredningar i vilka otillbörlig kurspåverkan har berörts och kommenterats. I Nobelrapporten har fastlagts att en självreglering ansågs vara att föredra framför en lagstiftning. En förutsättning för detta ansågs emellertid vara att de förfaranden som kan anses som klandervärda preciseras bättre än vad som för närvarande är fallet. I Nobelrapporten framkom vidare att det i mer flagranta fall fanns behov av straffbestämmelser. Vid jämförelse mellan olika länder framstår det välutvecklade regelverket i Sverige som bra med avsaknad av regler för otillbörlig kurspåverkan som den enda väsentliga bristen.

Utvecklingen efter Nobelrapporten har understrukit behovet av regler för uppförandet på marknaden i avseende på påverkan på kurserna. Behovet av en uppförandekod framstår som stort. Utredningen visar fall som uppfattas som klart otillbörliga och väl förtjänta att träffas av en kriminalisering. Det är dock ett grannlaga gränsdragningsproblem när ett förfarande som anses vara otillbörlig kurspåverkan dessutom skall vara straffbart. I avsaknad av exakta regler föreslår utredningen att köp- och säljanbud kan bli straffbara först om någon i otillbörligt syfte påverkar kursen och därigenom vilseleder marknaden. Formuleringen är mycket allmänt hållen och liknar en generalklausul.

Utredningen lämnar olika synpunkter på var en lagbestämmelse om otillbörlig kurspåverkan skall intagas men finner att en placering i lagen om finansiella instrument är lämplig. Utredningen kommer till slutsatsen att Finansinspektionen bör tilläggas övervakningsansvaret även på detta område när det gäller insiderlagstiftningen.

Ovan angivna förhållanden visar angelägenheten av att Stockholms Fondbörs AB tar initiativ till att precisera vilka förfaranden som bör betraktas som klandervärda och att söka skapa enighet hos auktoritativa organ för en sådan precisering.

FAR delar utredningens slutsats att fall av otillbörlig kurspåverkan bör kriminaliseras men finner det ej acceptabelt att god sed ej är preciserad. Om straffbestämmelser införes kan detta få till följd att aktiviteter för att precisera god sed påskyndas vilket är positivt.

7 Fördelningen av kostnaderna för insiderövervakning

För närvarande finansieras kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet genom avgifter från berörda institut med stöd av bestämmelser om avgiftsskyldighet i de olika författningar som ålägger inspektionen tillsynsövervakningsansvar. I tidigare utredningar har rekommenderats att kostnaderna för insiderbevakningen skulle överföras till statsbudgeten och ej tas ut av aktörerna. Finansinspektionen hävdar att insiderövervakningen är en brottsbevakande uppgift som i likhet med brottsbekämpning utförd av polis och åklagare finansieras via anslag och icke genom avgifter. Kostnaderna för Finansinspektionens övervakningsansvar drabbar för närvarande de institutioner som står under Finansinspektionens tillsyn medan andra kapitalförvaltare ej behöver betala något för denna övervakning. Utredningen visar också att den helt övervägande delen av insiderlagstiftningen är kopplad till aktier. Genom förslaget till ändrad lagstiftning innefattas även valutaaffärer av insiderreglerna varför kostnaderna för detta egentligen borde bäras av Sveriges Riksbank. Totalt sett torde dock aktiehandeln vara den handel som drar de största kostnaderna avseende insiderproblematiken. Såväl Stockholms Fondbörs som OM har egna organisationer för marknadsövervakning och det förefaller ej rimligt att dessa institutioner skall bära kostnader för insiderövervakningen. Kostnaden är nödvändig för fungerande marknader och bör enligt FARs mening bäras av samhället, varför en ren skattefinansiering av kostnaderna bör övervägas.

8 Övriga frågor

I avseende på sekretessen för Finansinspektionens insiderutredningar visar utredningen på betydande svårigheter att dra gränser för sekretesskyddets utformning. Som ett alternativ för att få dessa sekretessregler att överensstämma med dem som gäller för polis eller kustbevakning föreslås i utredningen en lagändring innebärande att motsvarande regler införes för Finansinspektionens utredningsverksamhet. Området är svårt men med föreslagen lagändring skulle enligt FARs uppfattning sekretesskyddet kunna bli mer tillfredsställande utan att detta hindrar Finansinspektionens tillsynsuppgift.

FARs ställningstagande

Remissen inkom till FARs kansli den 12 september 1994 och skall vara Arbetsmarknadsdepartementet tillhanda senast den 30 september 1994. FAR har ingen möjlighet att på den tiden avge något remissvar.

FARs ställningstagande

Av avsnitt 2:10 Finansiering framgår att en gruppering kan ha egna tillgångar och att medlemmarna kan skjuta till kapital eller apportegendom till grupperingen. Hur detta skall ske är inte reglerat i förordningen. Med hänsyn tagen till att en gruppering kan tillverka varor eller sälja tjänster kan sådana kapitaltillskott bli aktuella. Det synes därför motiverat att i den svenska lagstiftningen inta bestämmelser om hur kapitaltillskott och tillskott av apportegendom kan ske och hur detta skall redovisas. Detta kan t.ex. ske med hänvisning till existerande civilrättslig lagstiftning.

Av avsnitt 2:14 Obestånd och betalningsinställelse framgår att en grupperings obestånd och betalningsinställelse skall bestämmas av den nationella lagstiftningen. Härmed avses ”troligen” lagstiftningen i det land där grupperingen har sitt säte. Enligt promemorian behövs inga särskilda regler om en grupperings obestånd och betalningsinställelse. Av skälen för bedömningen enligt promemorian framgår det att konkurslagen kan tillämpas även beträffande en gruppering. Det synes vara motiverat att tydliggöra i vilka fall och i vilken utsträckning konkurslagen och annan lagstiftning kan anses vara tillämpbara i det aktuella fallet.

Frågor om bokföringsskyldighet, revision m m. avhandlas i avsnitt 3:14. Av promemorian framgår att de regler om årsredovisning, redovisning i koncerner och revision som gäller för handelsbolag även skall gälla för grupperingar. I promemorian diskuteras ej externredovisnings- och informationsfrågor. Sådana kan vara av betydelse t.ex. för tjänsteföretag som går ihop i en gruppering för att kunna erbjuda sina klienter full service. Med hänsyn till att EG-direktiven kan tolkas olika av olika medlemsstater och därför komma att införas på olika sätt i respektive lands lagstiftning, borde bakgrundsbeskrivningen i promemorian vara mer explicit beträffande externredovisningsfrågorna och den föreslagna lagstiftningen något tydligare i enlighet härmed.

FAR ifrågasätter behovet av 10 §. I motiveringen, sid. 97–98, sägs att paragrafen innebär att lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. blir tillämplig. Så är emellertid fallet redan genom bokföringsskyldigheten enligt 9 §, se nämnda lag 2 kap 1 §. Skulle 10 § ha något ytterligare syfte bör detta klargöras.