Debatt: Kan man lita på räkenskapsuppgifterna från PRV?

I mitt yrke som skatterevisor har jag helt nyligen stött på en som jag hoppas ovanlig företeelse.

Bakgrund

Det aktiebolag som granskades hade för räkenskapsåren 1992 och 1993 skickat in revisionsberättelser till PRV som var upprättade och undertecknade av bolagets redovisningskonsult. PRV upptäckte ej detta utan registrerade handlingarna. Bägge ”revisionsberättelserna” var ”rena”. Bolaget hade för bägge åren på respektive bolagsstämma valt endast en revisor, en godkänd revisor.

Han är även registrerad hos PRV som bolagets revisor sedan 2,5 år tillbaka. Enligt bolagets företrädare har den godkände revisorn aldrig hört av sig under den tid han varit bolagets revisor. Detta är dock en fråga för Kommerskollegium och kommer ej vidare att dryftas här.

När den ”oriktiga revisionsberättelsen” upptäcktes av mig, kontrollerades med PRV, bolaget samt registrerad revisor, vem som var bolagets revisor. Alla tillfrågade svarade att det var den registrerade revisorn.

Då tillfrågades redovisningskonsulten, som även sammanställt årsredovisning och deklaration, om han även reviderat materialet. På detta svarade han nej.

Enligt min uppfattning finns det mycket som talar för att de ”osanna revisionsberättelserna” upprättades för att vilseleda tredje man i syfte att dölja ekonomisk brottslighet.

Problem

I detta läge kontaktar jag PRV via telefon och påtalar att ”revisionsberättelserna” är osanna samt ej undertecknade av registrerad revisor. PRV kontrollerar underskrifterna samt beslutar att bolaget skall inkomma med nya revisionsberättelser för de två gällande åren undertecknade av registrerad revisor.

På min fråga om varför PRV ej upptäckt att revisionsberättelserna inte var undertecknade av registrerad revisor, svarar PRV att de ej kontrollerar alla underskrifter utan gör stickprov.

Min nästa fråga blev då vad PRV gör när de upptäcker att som i detta fall, en revisionsberättelse är osann (redovisningskonsulten är ej bolagets revisor vilket han enligt texten på revisionsberättelsen: ”I egenskap av revisor i xx AB”, ”Jag har granskat ...”, utgett sig för att vara, dessutom har han ej enligt egen utsaga, reviderat räkenskapsmaterialet).

Personen på räkenskapsenheten hos PRV svarar då att de endast begär in nya handlingar, dvs. nya revisionsberättelser.

I telefonsamtal med en hög jurist hos PRV något senare bekräftar denne uppgifterna från räkenskapsenheten.

Med tanke på den betydelse en revisionsberättelse har för en organisation och dess intressenter, anser jag det märkligt att PRV ej är intresserade av att ta reda på varför någon lagt ned möda på att framställa osanna revisionsberättelser.

Det borde vara uppenbart för PRV att uppgifter införda i deras register utåt sett ges trovärdighet.

Skulle jag i mitt yrke som skatterevisor vid upptäckande av oegentligheter endast uppmana den skattskyldige att komma in med nya uppgifter, blev följden att jag bortsåg, förutom från skatteintresset, helt även från Brottsbalken med dess preventiva påföljder.

Enligt åklagare jag talat med kan i detta fall 11:e paragrafen 15:e kap. i Brottsbalken vara tillämplig. Paragrafen handlar om effekten av ett osant intygande, samt att utnyttja intygandet. Straffsatsen är upp till två års fängelse.

Samma lagparagraf användes även av Stockholm Tingsrätt i våras för att döma en auktoriserad revisor för osant intygande i revisionsberättelse. Se artikel av Bengt Sundberg, åklagarekonom, i Balans 6/7 1994.

Det borde vara av stort samhälleligt intresse att PRVs uppgifter är tillförlitliga, eller annars att det blir allmänt känt i vilken grad PRVs uppgifter går att lita på.

Förslag till lösning