Aktuell information

Kommentar till de ovan redovisade reglerna

Den realisationsvinstregel som gäller från den 1 januari 1994 är en schablonregel som kan, vid dess tillämpning, leda till beskattningskonsekvenser som innebär, att kvarhållna vinstmedel i ett aktiebolag kommer att beskattas. Förhållandet borde vara, att beskattade vinstmedel inte skall beskattas, vilket gäller vid utdelning. För att uppnå detta teoretiskt riktiga resultat vore införandet av den s. k. JIK-metoden en framkomlig väg. De i promemorian redovisade alternativa metoderna är en praktisk förenkling av JIK-metoden på bekostnad av exakthet. Den fråga som måste ställas är hur långt man kan gå för att förenkla en skatteregel när variabeln precision blir mindre och mindre ju större förenkling som sker. Frågan måste jämföras med en exakt regel alternativt schablonregel.

FARs mening är, att förenklingar är av yttersta vikt. Emellertid är det svårt, för att inte säga näst intill omöjligt, att avgöra var skärningspunkten på de olika variablerna skall vara. FARs mening är, att denna promemoria får anses vara en mycket god framställning med kreativa förslag som bör beaktas i det fortsatta utredningsarbetet om JIK-metoden.

I promemorian behandlas förutom vad ovan sagts:

* extra skattebelastningar i aktiebolag

* införsäljning av tillgångar till aktiebolag

* reaförluster

Vad gäller extra skattebelastningar i aktiebolag anses i promemorian, att regler som behandlar detta område inte är realistiska, varför inga förslag till bestämmelser läggs fram. FARs mening är, att detta är en riktig bedömning.

Vid tillämpning av vinstmedelsregel II och III bör man enligt promemorian överväga att införa en uttagsbeskattningsregel i inkomstslaget kapital. Detta beroende på att man inte helt kan beskatta den del av realisationsvinsten som härrör från obeskattade värden, då ingående beskattade medel respektive obeskattade värden har framtagits med hjälp av schabloner.

FARs mening är, att om vinstmedelsregel II respektive III införs, bör uttagningsregel i inkomstslaget kapital införas. Detta för att förhindra att obeskattade tillgångar överföres till aktiebolag. Emellertid är det FARs uppfattning, att vinstmedelsregel II respektive III är så oprecisa i sin konstruktion av beräkningen av beskattade vinstmedel, att det är tveksamt om den skall införas. Detta trots den förenkling som skulle bli följden av dess införande.

Vid tillämpning av vinstmedelsregel I bör inte substansförluster av ingående beskattade vinstmedel leda till någon reaförlust. Däremot bör reaförlusten vara helt avdragsgill för ingående obeskattade värden. Vid tillämpning av vinstmedelsregel II och III bör en schablonmässig avdragsrätt föreligga för halva reaförlusten. Detta gäller också vid tillämpning av tillgångsregeln. Promemorians regler avseende reaförlusters behandling vid de olika metoderna överensstämmer väl med FARs mening.

Yttrandet har avgivits av FARs skattekommitté.

1 Skattskyldigheten

Utredningen har inte närmare analyserat EGs skattskyldighetsbegrepp vad gäller skattesubjekten. I bilaga 1 avsnitt 3.1.2 redogörs för begreppet ”taxable person”. Även om begreppet saknar exakt motsvarighet i svensk begreppsterminologi så är innebörden av detta närmast en definition av de personer som kan omfattas av skattskyldighet till mervärdesskatt.

Av redogörelsen framgår att med ”taxable person” skall förstås envar som självständigt bedriver ekonomisk verksamhet. Detta kan jämföras med yrkesmässighetsrekvisitet i ML. Detta innebär att skattskyldighet till mervärdesskatt kräver att verksamheten utgör näringsverksamhet enligt 21 § kommunalskattelagen eller bedrivs i former som är jämförliga därmed.

I 1 kap 2 § 2. ML sägs att skattskyldig är i vissa fall den som förvärvar en tjänst. I nuvarande 3 kap 26 § ML stadgas att om förvärvaren av tjänsten inte gör sitt förvärv en yrkesmässig verksamhet undantas omsättningen från skatteplikt om förvärvet uppgår till högst 30.000 kr. Denna begränsning försvinner enligt förslaget eftersom hela 26 § ML utmönstras.

Detta betyder att beskattning kan ske även för privatpersoner, allmännyttiga ideella föreningar m.fl. som inte kan anses bedriva yrkesmässig verksamhet då sådana förvärvar vissa tjänster från näringsidkare i utlandet, bl.a. tjänster avseende fastigheter i Sverige.

Detta strider enligt FARs uppfattning mot de regler som reglerar betalningsskyldigheten för skatt enligt sjätte direktivet. Privatpersoner och andra som inte bedriver ekonomisk verksamhet kan enligt direktivet Art 21 (1) (a) inte beskattas för import av tjänster avseende fastigheter i landet då sådana tjänster inte ingår bland de tjänster som anges i Art 9 (2) (e).

2 Montering och installation

Enligt förslaget i 5 kap 2 § 2. ML kommer utländska företag som i samband med försäljning transporterar hit en vara för montering eller installation att anses omsätta varan inom landet. Härav följer att företaget måste registreras genom representant enligt 22 kap 6 § ML.

Idag uppkommer ofta problem med detta förfaringssätt eftersom den svenske köparen i många fall själv importerar varan och därvid erlägger skatt till tullmyndigheten på varuvärdet. Detta fritar emellertid inte den utländske säljaren att fakturera och redovisa skatt på omsättningen inklusive varuvärdet.

Enligt vad FAR erfarit har man i många EU-länder, t.ex. Tyskland, infört system där förvärvaren av varor inklusive montering eller installation inkluderats bland de tillhandahållanden där förvärvaren övertar säljarens redovisningsskyldighet.

Detta system synes därför kunna antas vara EG-konformt och bör kunna införas för i vart fall leveranser till skattskyldiga näringsidkare inom landet. Ett sådant system skulle väsentligen förenkla och förbilliga varuhandeln för sådana leveranser och inte heller innebära något skattebortfall.

3 Avdragsrätt

Med omsättning av vara skall enligt 2 kap 1 § 2. ML förstås även att en vara på beställning tillverkas och överlåts mot ersättning, även om förvärvaren tillhandahållit en väsentlig del av materialet. Detta innebär att den tjänsteprestation som tillverkaren utfört även räknas som vara. I ML före 1991 klassificerades tillverkning på beställning som en skattepliktig tjänsteprestation. Om en sådan tillverkning tillhandahålls under icke yrkesmässiga former till skattskyldig näringsidkare föreligger enligt 8 kap 2 § 2. ML rätt till avdrag för ingående skatt, s.k. fiktiv skatt.

Sådan avdragsrätt synes omotiverad vad gäller värdet av den tjänsteprestation som ändå tillförts varan.

4 Resetjänster

För vissa typer av resebyråer och researrangörer skall enligt 7 kap 12–15 §§ gälla att beskattningsunderlaget utgörs av erhållen ersättning minskat med kostnaderna för förvärv som kommer resenären direkt tillgodo.

Förslaget innehåller emellertid inte någon separat reglering om när skatt- och redovisningsskyldigheten inträder för resetjänster som skall beskattas enligt denna metod.

Ur skatteredovisningssynpunkt skulle en tillämpning av förskottsreglerna enligt mervärdesskattelagen vara olycklig. Det kan antas att flera kostnadskomponenter inte är kända för resebyrån då resenären betalar resan i förskott. Regler bör därför införas som medger att skatten redovisas då tjänsten tillhandahålls.

Resebyråer som redovisar skatt enligt föreslagen metod bör också ges tillfälle att redovisa skatt enligt ordinär metod eller på annat sätt på faktura eller motsvarande kunna specificera den totala skatt som ingår i resetjänsten. Detta för att skattskyldiga köpare av resetjänsten skall kunna erhålla skattebärande faktura och på vanligt sätt kunna göra avdrag för skatten.

5 Redovisningsskyldigheten

Av Art 10 (2) framgår att vad gäller förskott som mottagits före en vara levererats eller en tjänst utförts så utlöser detta redovisningsskyldighet (the tax shall become chargeable).

De regler som gäller för redovisningsskyldighet avseende förskott och a-conton inom byggbranschen angivna i 13 kap 14 § torde därmed inte stå i överensstämmelse med direktivet.

6 Uppgiftsskyldigheten

Införande av EG-regler vad gäller intern handel med varor mellan EG-länder innebär ett väsentligt utvidgat uppgiftslämnande. Detta gäller bl.a. de uppgifter rörande handel med EG som svensk säljare skall lämna i deklaration, skyldigheten att redovisa skatt per kalendermånad och att lämna kvartalssammanställningar.

En sådan förändring ställer stora krav på företagens redovisningssystem. Med beaktande av att det sannolikt först efter folkomröstningen den 13 november 1994 kan avgöras om de föreslagna åtgärderna föreläggs riksdagen för beslut är tiden mycket knapp för de skattskyldiga att uppdatera register, anpassa datasystem, inhämta upplysningar om kunders registreringsnummer m.m. så att regelverket kan tillämpas.

FAR förutsätter därför att erforderlig tid ges åt de skattskyldiga för att ge utrymme till att installera rutiner, datasystem och vidta andra åtgärder med anledning av de ändrade reglerna. Särskild förordning eller rekommendation bör därför lämnas där eftergift för förseningsavgifter o.dyl. sanktioner medges med hänsyn tagen till den ytterst korta tid som står till förfogande.

Yttrandet har avgivits av FARs skattekommitté.

1 Inledning

Nedan lämnas synpunkter från FAR avseende:

i) FFFS 1994:XX Finansinspektionens allmänna råd avseende styrning, information och intern kontroll inom kredit- och värdepappersinstitut (Förslag 1994-06-21).

ii) FFFS 1994:YY Finansinspektionens allmänna råd avseende intern kontroll i kredit- och värdepappersinstitut (Förslag 1994-06-21).

2 Allmänt

Inledningsvis kan noteras att de två förslagen till allmänna råd hänger samman på ett sådant sätt att FAR föreslår att de sammanförs till ett dokument.

3 FFFS 1994:XX Finansinspektionens allmänna råd avseende styrning, information och intern kontroll

FAR instämmer allmänt sett i skrivningen men föreslår att följande preciseringar etc. görs i texten (med referens till aktuell paragraf):

2 §. Referens bör även göras till 2 kap. 3 § Sparbankslagen (1987:619) och 2 kap 2 § Föreningsbankslagen (1987:620). Referensen skjuts förslagsvis in efter omnämnandet av bankaktiebolagslagen.

I 2 st byts förslagsvis ”en genomtänkt policy” ut mot ”mål, policy och strategi”.

5 §. En punkt 7 bör läggas till, Upplåningsverksamhet.

6 §. Punkten 3 bör tas bort eftersom positionsrisker är synonymt med ränte-, valuta- och kursrisk vilka omnämns i punkt 2.

7 §. Skrivningen är alltför allmän för att ge vägledning och bör preciseras. FAR anser därvid att det bl.a. är av vikt att informationssystemen medger en analys av aktuella tillgångar ur risk-/värderingssynpunkt och samtidigt relaterat till fastställda policies och instruktioner (jfr § 6). Hänsyn måste tas till det aktuella företagets situation och verksamhet. En sådan analys skulle exempelvis kunna visa en kreditportföljs fördelning på typ av kund/objekt, efter geografisk tillhörighet, typ av värdepapper samt ge en skattning av latenta förluster.

Det kan i sammanhanget noteras att det kan vara aktuellt att informationen innefattar poster såväl i som utanför balansräkningen.

4 FFFS 1994:YY Finansinspektionens allmänna råd avseende intern kontroll

FAR föreslår att Fl bör överväga att ändra definitionen av intern kontroll i 2 §. Detta bl.a. mot bakgrund av pågående internationell utveckling. En källa att i första hand studera är Internal Control – Integrated Framework, Committee of Sponsoring Organization of the Treadway Commission (COSO), 1992.

De efterföljande paragraferna 3, 4 och 5 bör justeras utifrån internkontrolldefinitionen. I sammanhanget kan tilläggas att ovan nämnda rapport innehåller en genomarbetad konceptuell beskrivning av intern kontroll och dess beståndsdelar.

Vad gäller kravet på internrevisionsfunktion föreslår FAR att man mot bakgrund av att målgruppen i vissa fall är mindre organisationer, explicit anger att önskad kontroll kan uppnås genom att externa revisionsresurser hyrs in.

Yttrandet har avgivits av FARs revisionskommitté.

Inledning

I betänkandet föreslås att de nuvarande regionala skatteregistren fortsättningsvis skall ses som delar av det centrala skatteregistret istället för som tidigare kopior av detsamma. Vidare föreslås att innehållet skall utökas till att omfatta elektroniska akter, sökregister och administrativa uppgifter.

För att tillgodose den enskildes personliga integritet föreslås att åtkomsten till de regionala skatteregistren begränsas. Endast det lokala skattekontor som handlägger ärendet får ha terminalåtkomst till den elektroniska akten i ärendet. Åtkomst bör enligt utredaren emellertid i viss omfattning tillåtas också för andra enheter som behöver uppgifterna för sin ärendehandläggning.

Innehållet i de elektroniska akterna avses ej vara sökbart. Endast ärendebeteckning och beteckning på handling föreslås som sökbegrepp inom ramen för akterna. I stället föreslås ett sökregister för varje län.

Den pappersbaserade ärendehanteringen avses således ersättas med elektroniska dokument och elektroniska akter. En elektronisk akt föreslås innehålla alla handlingar i ärendet.

Begreppet elektroniskt dokument föreslås bli infört i skatteförfattningarna, med samma definition som i tullagen och lagen om pantbrevsregister.

Vidare har förslag givits beträffande när ett elektroniskt dokument skall anses inkommet i tryckfrihetsförordningens respektive förvaltningslagens mening.

Säkerhetsaspekter belyses också av utredaren, bl.a. frågan hur man tekniskt skall lösa den elektroniska signaturen vilken är av central betydelse.

Arkivering och gallring behandlas också men några förslag ges inte för arkivering av elektroniska dokument utöver nu gällande.

Ytterligare utredning behöver enligt utredaren göras på denna punkt för att tillgodose domstolarnas och polisens verksamhet. Av detta skäl väljer FAR att avstå från synpunkter på denna del.

Inledande synpunkter

FARs databehandlingskommitté anser det lovvärt att en anpassning sker av skatteförfattningarna med hänsyn till den utveckling som sker och har skett på IT-området.

Utredaren har föreslagit att kraven på lås av elektroniska dokument under ett övergångsskede kan mildras, bl.a. för att ”få en smidig övergång eller för att undvika tillfälliga hinder i skattemyndigheternas ärendehantering eller enskildas uppgiftslämnande”. Samtidigt konstateras i samma stycke att RSVs kontrollrutiner m.m. inte är färdiga och att utvecklingen på området är mycket snabb 1.

FAR vill betona vikten av att de tekniska och praktiska förutsättningarna finns vid handen innan de föreslagna förändringarna beslutas. Bl.a. måste det finnas ett tillförlitligt system för tilldelning av personliga signaturer till deklarationsskyldiga fysiska såväl som juridiska personer.

Det torde i detta sammanhang krävas samma kontroll som vid utfärdandet av bankomatkort, eftersom man i efterhand måste kunna fastställa identiteten på utställaren av det elektroniska dokumentet.

Samma rutiner torde även behöva genomföras internt inom skatteförvaltningen för att säkerställa äktheten i de beslut som handläggarna inom myndigheter beslutar, samt samband med scanning av insända originalhandlingar till förvaltningen.

FAR anser det positivt att utredaren föreslår samma definition av elektroniskt dokument som TDL-utredningen tog fram i samband med ändringen av tullagen.

FAR har nedan valt att kommentera förslagen till ändringarna i skatteregisterlagen för sig samt ändringarna i övriga berörda lagar gemensamt då dessa är i stort sett analoga.

Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

FAR är enig med de utredningsdirektiv som finansministern angivit där det betonas att skyddet för den enskildes personliga integritet måste övervägas ytterligare. Det framhålls också att ”utredaren skall ge förslag på den rättsliga reglering som behövs för att tillgodose de integritets- och säkerhetskrav som bör ställas för att handlingar som innehåller känsliga uppgifter skall få lagras i skatteregistret.”

Ett sätt att begränsa risken för integritetskränkande informationsspridning är att begränsa det totala innehållet i registren. Eftersom grundtanken är att det är den handläggande lokala skattemyndigheten som skall ha primär åtkomst till informationen i skatteregistren anser FAR det logiskt att byggnaden av registren sker från lokal nivå. Det centrala skatteregistret bör endast förses med den information som regeringen föreskriver eller myndighet som regeringen bestämmer. Informationen kan då i begränsad omfattning överföras från det regionala skatteregistret till det centrala.

I det regionala registret har utredaren föreslagit att lagen ändras så att registret får innehålla elektroniska akter för handläggning av ärenden i den mån de hänför sig till länet.

Beträffande möjligheterna att erhålla registerutdrag enligt 10 § datalagen har föreslagits att man ej behöver lämna ut uppgifter som expedierats eller som den enskilde ingivit.

Ur säkerhets- och integritetssynpunkt menar FAR att det är väsentligt för den enskilde att kunna få ut all information som berör denne så länge denna finns lagrad i registret.

I § 14 föreslås att den som myndigheten ger i uppdrag att utföra registrering i elektronisk form av skriftliga handlingar som kommit in till myndigheten har tystnadsplikt beträffande enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. För att oklarhet ej skall råda beträffande uppgifter rörande juridisk person föreslås att tillägg görs enligt följande:... fått veta om enskild fysisk eller juridisk persons personliga eller ekonomiska förhållanden.

Förslag till lag om ändring i – lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppbördslagen, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, mervärdesskattelagen och lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Förslagen kommenteras gemensamt för ovanstående lagar.

När det gäller föreslagna regler beträffande tidpunkten för när ett elektroniskt dokument anses ha inkommit till myndigheten ger enligt vår uppfattning förslaget utrymme för bevissvårigheter, speciellt då fel uppstått i myndighetens mottagningsfunktion.

FAR föreslår att lagförslagen kompletteras med ett krav på kvittens från myndigheten till avsändaren då handlingar vilka kräver elektronisk signatur överföres till myndigheten, särskilt som många skatteregler innehåller sanktioner kopplade till tidpunkten för insändande av handlingar.

När det gäller sekretessfrågan vill FAR ännu en gång betona att åtkomsten till informationen i de regionala skatteregistren måste begränsas till handläggande skattekontor. Det framgår av betänkandet att syftet med regionala register är att en samordning av taxeringsarbetet skall kunna ske inom länet. För att kunna uppfylla sekretesskravet enligt ovan krävs att de interna rutinerna inom skatteförvaltningen utvecklas så att administrationen för styrande av terminalåtkomst mellan olika skattekontor beroende på vem som skall handlägga visst ärende fungerar.

Bl.a. berörs EKO-brottsrevision vilken FAR anser skall skötas av länsskattekontoren utan inblandning av lokalt skattekontor. Speciell behörighet bör därvid tilldelas länsskattekontoret för åtkomst av elektroniskt lagrade handlingar som handläggs av annat skattekontor.

I utredarens kommentar beträffande reglerna i 2 § första stycket DL uttrycks en viss osäkerhet huruvida myndighetens uppgiftshämtande från olika register strider mot nämnda paragraf vilken begränsar informationsinhämtande genom sambearbetning av register.

FAR inser till fullo problemen med att samköra register och har samtidigt förståelse för skattemyndighetens behov av samkörning av vissa register.

FARs ställningstagande

Mot bakgrund av de långtgående krav på säkerhet och sekretess som måste ställas vid införandet av elektronisk dokument- och handlingshantering inom skatteförvaltningen anser FAR det för tidigt att genomföra de föreslagna lagändringarna.

FARs motivering

Sammanfattningsvis har FAR övervägt följande punkter vilka bör penetreras ytterligare:

1. Beskrivningen och implementeringen av de system som skall hantera de digitala signaturerna för äkthetskontroll anser FAR bör vara genomförd innan aktuell lagändring sker.

2. Vidare anser FAR att registeruppbyggnaden bör utredas i detalj med hänsyn till kraven på sekretess och begränsad åtkomst.

3. De centrala registren bör enligt FARs uppfattning innehålla begränsad information hämtad från de regionala registren.

4. Inscanning av originalhandlingar kräver en separat rutin för ”vidimering” av den elektroniskt lagrade kopian.

5. Lagringsmedia och eventuell koppling till regionalt skatteregister måste övervägas i det fall gemensam lagring ej sker.

6. Sekretesskyddet vid bearbetning hos tredje man måste omfatta såväl juridiska som fysiska personer.

7. FAR noterar att frågan om samkörning av register vilka regleras i 2 § första stycket DL, begränsar möjligheterna att tillfredsställa de behov av samkörning som finns hos skattemyndigheten.

8. FAR föreslår att lagförslagen kompletteras med ett krav på kvittens från myndigheten till avsändaren då handlingar vilka kräver elektronisk signatur överföres till myndigheten, särskilt som många skatteregler innehåller sanktioner kopplade till tidpunkten för insändande av handlingar.

9. Arkiverings- och gallringsprinciper bör utredas ytterligare.

Yttrandet har avgivits av FARs databehandlingskommitté.

Sammanfattande synpunkter

FAR instämmer i införandet av förseningsregistreringsavgifter enligt vad som anförs i promemorian. För att rättssäkerheten skall kunna uppfyllas rekommenderar FAR att systemet med förseningsavgifter kombineras med ett anståndsinstitut.

FAR instämmer i att förseningsavgifter skall utgå om delårsrapport saknas.

FAR instämmer i att även avsaknad av revisionsberättelse skall utgöra grund för likvidation. FAR rekommenderar dock att en översyn görs av tidsgränsen på elva månader.

FAR instämmer i att likvidation skall kunna ske när bolaget saknar behörig revisor. En tidsgräns för att tillsätta ny revisor bör dock införas, speciellt för den situation där avsaknaden av revisor beror på att revisorn har avgått på egen begäran.

FAR avstyrker föreslagna ändringar i ABL 10 kap 3 §. FAR anser ej att den nuvarande bestämmelsen för när ett aktiebolag skall ha en auktoriserad revisor är svårtolkad. Denna bestämmelse tillser också att bolag av en viss storlek blir föremål för en granskning av en auktoriserad revisor, något som de föreslagna reglerna inte nödvändigtvis tillser.

Detaljerade synpunkter

FAR instämmer i att omfattningen av försenade årsredovisningar är ett problem och instämmer i att förseningsavgifter införs. Eftersom förseningsavgift skall utgå omedelbart efter sju månader från räkenskapsårets utgång anser dock FAR att avgiften skall utgå först efter det att en anmaning utgått från PRV. Dessutom bör ett anståndsinstitut inrättas för de situationer där förseningen beror på omständigheter utanför företagets kontroll.

FAR instämmer i att förseningsavgift skall utgå om delårsrapport ej inkommer i tid. FAR noterar också att för andra bolag vilka upprättar årsredovisning enligt Lag om årsredovisning m.m. i vissa företag, och vilka inger årsredovisning m.m. till PRV, finns ej något förslag om förseningsavgifter. FAR inser problemet med att införa avgifter eftersom PRV ej innehar kunskap om vilka bolag som måste inge årsredovisning till PRV. Ett alternativ kan emellertid vara att det i fall försening föreligger debitera förseningsavgiften när redovisningshandlingen, revisionsberättelsen eller delårsrapporten ankommer till PRV.

FAR instämmer i att även avsaknad av revisionsberättelse skall utgöra grund för likvidation. FAR tillstyrker också att årsredovisning och revisionsberättelse för tidigare räkenskapsår skall insändas för att likvidation skall kunna undvikas. FAR anser dock att en översyn skall göras av tidsgränsen på elva månader från räkenskapsårets utgång. Då bakgrunden till de ändrade reglerna är att likvidation skall kunna inledas när aktuell årsredovisning saknas så bedömer FAR att tidsgränsen kan förskjutas något, i alla fall till tolv månader. I så fall kommer ju årsredovisning och revisionsberättelse att ha inkommit till PRV innan bokslutsarbete för påföljande räkenskapsår påbörjas.

FAR instämmer i att likvidation skall kunna ske när bolaget saknar behörig revisor. I det fall avsaknaden beror på revisorns förtida avgång på egen begäran bör dock en tidsfrist införas så att bolaget ges tillräcklig tid att utse ny revisor.

FAR tillstyrker att registreringsavgifter införs enligt vad som föreslås i promemorian.

FAR avstyrker de föreslagna ändringarna i ABL 10 kap 3 §. FAR anser inte att den nuvarande bestämmelsen för när ett bolag skall ha auktoriserad revisor är svårtolkad. Denna bestämmelse tillser ju att bolag och koncerner av en viss omfattning blir föremål för en granskning av en auktoriserad revisor. De föreslagna reglerna tillser ju inte detta då mycket stora bolag kan välja en kapitalstruktur t.ex. genom att tillföra kapital via aktieägartillskott, som innebär att någon auktoriserad revisor ej behöver utses. Å andra sidan innebär de föreslagna reglerna att relativt små bolag, som av vissa skäl väljer att ha ett högt aktiekapital, hamnar i den kategorin där auktoriserad revisor skall utses. FAR noterar också att de föreslagna reglerna för när moderbolag i koncern skall utse en auktoriserad revisor, baserat på koncernföretagens sammanslagna aktiekapital kan innebära att ett felaktigt beslutsunderlag användes. Dotterbolagens aktiekapital elimineras nämligen i koncernredovisningen i den omfattning de har inbetalts av moderbolaget eller existerade vid den tidpunkt dotterbolaget förvärvades. Enbart aktiekapital i dotterbolag som intjänats efter det att dotterbolaget bildades eller förvärvades bibehålls i koncernredovisningen, där det redovisas som en del av bundna reserver. Koncernföretagens sammanlagda aktiekapital utgör således inte ett relevant belopp eftersom teoretiskt samma finansieringskälla kan finnas för samtliga aktiekapital. Slutligen vill FAR i denna fråga anföra att vi anser det naturligt att frågor om revisionsplikt m. m. hanteras i den proposition, baserad på Revisorsutredningens arbete, som kommer att framläggas inom kort av regeringen.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté.

Scope

2. We agree with the items included in, and excluded from, the scope of the proposed Standard.

3. We believe there is a need for guidance on accounting for the costs of exploration and development of oil, gas and mineral deposits. This guidance could however be included in a separate standard.

Definitions

4. We agree with the definition of intangible assets. However we would suggest that enterprise establishment costs be defined to support that it can be treated as an intangible asset.

Recognition

5. We agree that intangible assets should not be recognised if their cost can not be measured reliably. We find this consistent with the approach adopted in other standards.

6. We agree that the following intangible assets should be recognised in financial statements provided they meet the recognition criteria:

a) separately acquired intangible assets;

b) intangible assets acquired as part of a business combination;

c) internally generated intangible assets.

Internally Generated Goodwill

7. We agree that internally generated goodwill should not be recognised as an asset.

Recognition of Past Expenses as Assets

8. We agree that expenditure previously recognised as an expense should not be recognised as an intangible asset in a subsequent period.

Initial Measurement

9. We agree that, when initially recognised, intangible assets should be measured at cost.

Measurement Subsequent to Initial Recognition

10. We agree that intangible assets may be revalued to fair value, when their fair values are determined by reference to an active secondary market. We would suggest that a definition of active secondary market be included in order to assess what is in detail required to allow a revaluation.

11. We do not believe that intangible assets should be revalued in other circumstances.

12. We agree that intangible assets which have not previously been recognised should not be revalued. We would suggest that it is expressly stated how to avoid that expenditure previously recognised as an expense is included as an element of a subsequent revaluation.

Amortisation

13. We agree that:

a) intangible assets should be amortised over their useful lives;

b) when the useful life of an intangible asset cannot be determined reliably, the amortisation period should not exceed five years unless a longer period, not exceeding twenty years from the date of initial recognition, can be justified; and

c) the residual value of an intangible asset should be zero unless a different value can be measured reliably.

14. We agree that the straight-line method of amortisation should be adopted when it is not possible to identify a more appropriate method.

Recoverable amount

15. We agree that:

a) an intangible asset should be written down when its carrying amount is in excess of its recoverable amount; and

b) the write-down should be recognised as an expense unless it reverses a previous revaluation.

16. We agree that future cash flows should be discounted to their present value in determining recoverable amount.

Disclosure

17. We agree that the proposed disclosures are appropriate.

18. We believe that the benefits of the proposed disclosures justify the costs.

Other

We suggest that in this draft is included a reference to Accounting for Income taxes in conformity with IAS 16 – Accounting for Property, Plant and Equipment.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté.

Scope of the Standard

We understand that for timing reasons an exemption of insurance companies from the scope of the proposed standards may be required. We are aware of current practices by insurance companies to apply particular bases of measurement to their investments that correspond to the basis of measuring obligations. We believe, however, that also insurance companies should eventually be brought under the same framework for accounting for financial instruments and would urge the IASC to consider a continuation after the current phase. We are not convinced that an exemption is now necessary for property and general insurance but would not object to a later reconsideration of the applicability of E48 to all types of insurance companies.

The extension of the E40 scope exemption for retirement benefit obligations to encompass post-employment benefit obligations of all kinds would seem logical.

Definitions

While we are not entirely convinced that the discarding of the convenient labels (”investing, financing, hedging and operating activities”) is necessary, we accept that the alternative to revisit IAS 7 to harmonise the definitions in that standard is less attractive now that IAS 7 has come into effect.

Recognition and Discounting Recognition

FAR was among the respondents favouring a relaxation of the position taken in E40 with regard to derecognition, e. g. securitarisation. We support the ”package” view when testing whether ”substantially all of the risks and rewards” have been transferred to another party, which is in line with a recommendation issued by FAR relating to factoring.

A reference to the rules for profit recognition in related party transactions may be warranted should ”the other party” be a related one.

Compound Financial Instruments

We concur with the new proviso that the separate recognition requirement does not apply when the holder of a compound instrument carries each of the components at fair value.

Offsetting

We concur with the proposed changes since it is a matter of form rather than substance whether the asset and liability are settled simultaneously or on a net basis.

Measurement on Initial Recognition

No changes have been proposed, nor are any suggested by FAR. We have no comments on the added explanatory material in paragraphs 72–76.

Impairment of Assets Carried on the Cost Basis

We concur with the view that impairment resulting from increased credit risk should theoretically, as long as the basis for carrying the asset on the cost basis remains, result in the carrying value being reduced to the present value of the estimated future cash flows discounted at the inherent yield determined on initial recognition. Accounting, however, must also be practical. We, accordingly, are pleased to note the added paragraphs 106–109 which we find in line with the thoughts expressed in the response to the tentative changes presented in the May 1993 Insight.

With regard to the proposed disclosure changes

(paragraph 113), we presume these should be read in conjunction with disclosures concerning fair value in paragraphs 225–228.

Hedging

FAR was among the respondents suggesting that management should have greater latitude in designating an instrument as a hedge. We, accordingly, concur with the added requirement that management intent is clearly one of the prerequisites for hedge classification.

The move to permit the assessment of price risk to be made by subdivisions of an enterprise is supported.

FAR was among the respondents suggesting a liberalisation of the proposed standard in paragraph 100 of E40. The suggested changes allowing hedging of anticipated transactions are, accordingly, supported.

The modifications relating to imperfections in price correlation of hedges are supported.

Allowed Alternative Measurement Standards

We concur with the proposed amendments resulting from impracticality to determine fair values.

Disclosure

FAR in its response to E40 expressed concern about the too broad scope and impracticability in some circumstances. FAR is pleased to note the relaxation and the stressing of the excercising of judgement by preparers.

Other Issues

FAR is pleased to note the addition of an upfront summary providing an overview of the requirements in each of the key areas covered by the Standard.

Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté.