Björn Jacobson tar i sitt intresseväckande debattinlägg i nummer 8–9/1994 av Balans upp några viktiga punkter som jag gärna skulle vilja förse med några kompletterande kommentarer. En öppen debatt om centrala FAR-frågor är av största betydelse för föreningens utveckling. Mina reflektioner berör följande områden i Jacobsons inlägg:
* avskaffandet av direktackvisitionsförbudet
* prioriteringar i nollbasprojektet
* representation av småbyråer i FAR-organ.
Avskaffandet av direktackvisitionsförbudet har varit föremål för debatt under lång tid inom och utanför FAR. I juni 1993 tog vidare byråchefen Ulf Malmström på Konkurrensverket i en artikel i Balans upp FARs regler mot bakgrund av den nya konkurrenslagen. Jag är därför inte beredd att hålla med Jacobson att någon debatt aldrig hann uppstå när frågan togs upp 14 dagar före årsstämman i den utsända föredragningslistan.
Efter noggrann intern beredning och en ingående diskussion såväl i som utanför FARs styrelse förelades föregående årsstämma beslut angående ett eventuellt avskaffande av direktackvisitionsförbudet. Ett detaljerat beslutsunderlag hade dessförinnan stadgeenligt distribuerats till samtliga ledamöter.
Vid stämman diskuterades frågan samt redogjordes också för innehållet i ett telefax i frågan som insänts dagen före stämman av Jacobson, som bl.a. yrkade på bordläggning av frågan. Efter att ha tagit del av samtliga fakta beslutade årsstämman enhälligt att direktackvisitionsförbudet skulle avskaffas. Glädjande nog har farhågorna inför ett avskaffande inte besannats mer än i några enstaka undantagsfall. Jag vill erinra om att första stycket i Regel 7 kan tillämpas på alla marknadsföringsåtgärder (inklusive direktackvisition) som ger effekten att yrket misskrediteras. Bestämmelserna om yrkesmässigt uppträdande i Regel 1 och oberoende i Regel 2 kan också tillämpas liksom hittills.
Beträffande prioriteringar av viktiga områden i ett nollbasprojekt omprövas dessa löpande beroende på den situation som vår bransch befinner sig i. Alla punkter kan inte vara på första plats. Av Jacobsons inlägg har jag förstått att han önskat högre prioriteringsnummer än fyra och sju för disciplinverksamhet respektive kårgemenskap. Efter den prövning som styrelsen gjort kan jag bara konstatera att det finns minst tolv ledamöter (styrelseledamöterna) som funnit att det finns frågor som för tillfället varit viktigare för vår bransch än just disciplinhantering och kårgemenskap.
Beträffande representation i FARs olika organ gör nämnden och styrelsen årliga genomgångar för att i en rad avseenden få balans mellan olika ledamotsintressen. Representativitetsprincipen är och har varit grundläggande i detta arbete. Inte minst gäller detta balansen mellan stora och små byråer. Vi har i nuläget en ganska bra balans i detta avseende. Emellertid skulle jag välkomna om det fanns ett något större intresse från de allra minsta byråerna att delta i FARs arbete. Jag har dock förståelse för att det inte alltid är lätt att delta i arbetet mot bakgrund av att insatserna är helt oarvoderade.
För att underlätta rekrytering till FARs olika organ främst från de allra minsta FAR-byråerna har styrelsen tillsatt en arvodeskommitté med syfte att utreda frågan att arvodera FAR-insatser på lämpligt sätt. Personligen tror jag det är en riktig utveckling även om det skulle få effekt på de avgifter som påföres kårens ledamöter.
Staffan Gavel
Ordförande i FAR
Utöver vad FARs ordförande Staffan Gavel framfört härovan känner jag ett visst behov av att något nyansera den bild som kollegan Björn Jacobson målar upp för Balans’ läsare när det gäller en intervju med mig i Dagens Industri den 11 januari 1994 om Njordfallet. Dels beskriver bilden nog inte riktigt vad som stod i DI – eller vad jag sade till DIs journalist – dels kan jag inte riktigt instämma i Jacobsons uppfattning om FARs roll i opinionsbildningen.
Låt oss börja med vad jag faktiskt sade till journalisten. Jacobson återger en enda mening ur den fetstilta ingressen till DI-artikeln, men däremot inget av de direkta citat av mig som ingår i själva artikeltexten. Den som känner till dagspressens sätt att skriva rubriker och ingresser inser att denna citatteknik lätt riskerar att föra läsaren vilse. Njordfallet aktualiserar principerna om väsentlighet och risk. Revisorerna i Njord planerade sitt uppdrag – såvitt framgår av inlagorna till Kommerskollegium – på en sedvanlig bedömning av de olika delområdenas relativa risker. Vid den granskning de sedan utförde uppdagade de inte att Njords ledning brutit mot reglerna för återförsäkring, en överträdelse som sedermera ledde till stora förluster.
Orsaken kan naturligtvis vara att revisorernas riskbedömning var felaktig. Hur det förhåller sig med den saken skulle det självklart inte falla mig in att spekulera offentligt om så länge tillsynsärendet är öppet. Kan det konstateras utan all efterklokhet att revisorerna gjort en felaktig bedömning är saken ganska klar, och några funderingar kring revisionskostnader är inte relevanta.
Skulle revisorerna däremot ha gjort en professionellt omsorgsfull bedömning av riskerna blir problemet principiellt intressant, och det var det jag diskuterade med DI. Tänker man sig nämligen att granskningsinsatser skall dimensioneras så att revisorn med säkerhet upptäcker fel även inom delområden där den relativa risken med rätta bedöms som liten kan det inte undgå att påverka revisionskostnaderna. Och då är det inte revisorerna själva som bör skriva önskelistan. Som det stod i DI: ”Björn Markland på FAR tycker att en debatt borde startas om kostnader och risker för revisioner. I debatten borde läsare av revisionsberättelser, revisorer och företag delta för att komma överens”.
För övrigt måste jag erkänna att jag går bet på att förstå vad Olle Herolfs uttalande i Balans 6–7/93 om kommersialism och prissättning av revisionstjänster skulle ha att göra med mina uttalanden för DI. Jag behöver inte tycka likadant som min f.d. ordförande, och dessutom gällde intervjuerna helt olika frågor.
När det så gäller Jacobsons inställning till att företrädare för FAR deltar i den allmänna debatten tror jag inte han har särskilt många meningsfränder. Det är just ”fall” som Njord och Gusum som uppmärksammas, och där tror jag de flesta kolleger är eniga om att FAR har en viktig massmediaroll att spela. Självklart inte genom att ta ställning i pågående tillsynsärenden – jag kan inte påminna mig att någon FAR-företrädare någonsin låtit sig beslås med att bryta mot den regeln – men genom att belysa principerna och nyansera en ofta ensidig debatt. Att tiga still i centrala yrkesfrågor för att ingen skall tro att ”FAR sätter sig till doms över tillsynsmyndighetens och domstolarnas tjänsteutövning” vore enligt min uppfattning att illa förvalta det mandat FAR fått av sina ledamöter.
Björn Markland, Generalsekreterare i FAR