Krisen gav förståelse för kontroll i bankerna, säger Bernt Gyllenswärd, revisionschef i S-E-Banken, tidigare auktoriserad revisor. Kunde internrevisorerna hindrat krisen? Man försökte, men det var svårt när alla gick – eller sprang! – åt andra hållet.
Bernt Gyllenswärd är koncernrevisionschef i S-E-Banken. När banken erbjöd honom den posten var han auktoriserad revisor på Enskilda Revisionsbyrån. Han hade varit på byrån i nära 20 år, följt utvecklingen i yrket och inte ångrat en dag av det. Han tyckte nog att han hade det ganska bra och spännande där han satt.
Men han var samtidigt nyfiken på att göra något nytt. Och kanske ville han ha en lite mer ordnad tillvaro än den där man ska ta hand om bortåt 100 revisionsklienter. Klienter som var och en anser sig viktigast. Klienter som tidvis ringer både på kvällar, helger och nätter – och som givetvis måste ha service. Det är ju klienterna som den auktoriserade revisorn lever på.
Men sedan Bernt Gyllenswärd hade sammanträffat med ett antal olika människor i banken blev han allt mer intresserad av jobbet som han hade erbjudits. Han såg stora möjligheter att utveckla verksamheten – och som sagt en möjlighet att planera sin egen privata tid.
Med det sistnämnda blev det väl inte riktigt som han tänkt sig.
Ty han började på banken i augusti 1990. I september kom Nyckeln-kraschen och hela fastighetskrisen drog igång. På den vägen har det varit. Bernt Gyllenswärd har inte fått mindre att göra på det nya jobbet.
Lyhördhet och förståelse
– Men det har varit en oerhört spännande period, säger han. Och inget ont som inte har något gott med sig. Krisen har skapat ökad lyhördhet, gehör och förståelse för kontroll- och revisionsinsatser i bankverksamhet.
S-E-Bankens internrevision är organiserad ungefär som de andra större bankernas. Det vet Bernt Gyllenswärd eftersom internrevisionscheferna på bankerna har ganska mycket utbyte av information.
I dag har banken ett drygt 70-tal medarbetare inom internrevisionen. Tolv finns utomlands, främst i London, New York, Frankfurt och Genéve. Verksamheten är uppdelad på bankens tre divisioner – S-E-Banksdivisionen med den svenska kontorsverksamheten, Enskilda Corporate som har hand om storföretagen och det internationella nätverket samt Diligentia, som har hand om fastigheter som tas in för att skydda fordringar och panter i övrigt, där kunderna gått i konkurs o.d. Även större nödlidande krediter ligger i Diligentia.
Internrevisionen har sålunda tre enheter i Sverige. Den största är givetvis den som har hand om bankens 330 kontor. Där finns den största numerären av internrevisorer.
Det finns också en stödfunktion: ADB-revision. Den jobbar i princip åt alla revisionsenheterna och ligger direkt under Bernt Gyllenswärd på koncernnivå.
Kontroll ute på kontoren
Och vad gör alla dina medarbetare? Går de som förr i världen omkring på kontoren och räknar kassor och sådant?
– Nej, revisionen har ändrat inriktning väldigt mycket. Ambitionen är att intern kontroll ska verkställas ute i de olika affärsenheterna. Där ska ansvaret ligga. Vi följer upp detta. Med målinriktade avgränsade insatser kontrollerar vi att internkontrollen finns på plats och fungerar.
Löpande inventeringar av kassor och värdehandlingar görs ute i respektive enheter. Det ska dock ske på ett fristående sätt. Inventeringen sköts inte av dem som i sitt arbete har ”fingrarna i kassorna”.
Bernt Gyllenswärds egna medarbetare gör bara begränsade insatser av inventeringstyp.
– 60–70 procent av revisorernas insatser består, i alla fall sedan jag började 1990, av att granska kreditverksamheten, säger Bernt Gyllenswärd. Det är framför allt en kvalitativ granskning som sker. Det finns spelregler och rapporteringsrutiner som måste följas. Det vi gör i dag kan i huvudsak kallas förvaltningsrevision eller förebyggande verksamhet. Vi är med och skapar effektiva och säkra rutiner.
Men ni gör väl också mycket jobb som externrevisorerna förlitar sig på – bankerna har ju ganska låga externa revisionskostnader?
– Det är riktigt. Där skiljer vi oss nog från övriga internrevisionsenheter i näringslivet. Jämfört med dem är det enkelt att beskriva vad internrevisorer i bank sysslar med. Vårt arbete ligger mycket närmare externrevisorernas. I näringslivet i övrigt har man lite svårare att beskriva vad internrevisorerna egentligen gör. Där vill man ofta plocka in väldigt mycket som i alla fall inte ur min synvinkel kan kallas revision.
Omöjligt att klara externt
Är det bra att ni gör samma saker som externrevisorerna?
– Vi gör inte samma saker. Vi gör saker som externrevisorer annars skulle ha gjort till en högre kostnad. Vi skiljer oss från externrevisorerna genom att vi finns på plats i organisationen. Dagligen! Vi följer verksamheten löpande. Externrevisorerna kommer in då och då och ska försöka att göra en snabb och effektiv insats.
Bernt Gyllenswärd fortsätter:
– Med de flöden och den speciella typ av materia som vi hanterar i banken, nämligen pengar, skulle det inte vara möjligt att bedriva en effektiv revision enbart externt. Men vi jobbar mycket ihop med externrevisorerna. Vi samplanerar verksamheten. Vi skriver revisionsplaner tillsammans som både extern- och internrevisorer sätter sina namn under.
I revisionsplanerna görs en tydlig arbetsfördelning.
– Den stora skillnaden är att vi går djupare i detaljerna och rutinerna än vad externrevisorerna normalt gör. De har ett väsentlighetskriterium som ligger betydligt högre än vad vi jobbar efter.
Om ni bara hade externrevisorer skulle det kunna hända mycket om de bara var borta några dagar...?
– Dels det, dels skulle de aldrig ha en chans att upprätthålla detaljkunskap om de system och de rutiner som tillämpas i banken. Det är ju ganska avancerade instrument som vi hanterar i dag. För att hålla kunskapsnivån uppe måste man följa med nästan på daglig basis.
Oberoendet viktigt
Bernt Gyllenswärd betonar vikten av att internrevisionen motsvarar högt ställda krav på oberoende.
Är det inte ett problem?
– Det kan det vara och därför är det oerhört viktigt att externrevisorerna kan känna att vi har objektivitet och självständighet. De förlitar ju sig på vårt arbete. Hos oss har vi löst det så att jag sorterar direkt under VD men med rapportering till styrelsen via en styrelsens revisionskommitté, som vi har sedan två år tillbaka.
Har det inte också traditionellt varit så att bankernas internrevisorer åtminstone internt ansetts som i hög grad oberoende av dem de granskar?
– Man kan nog säga att gentemot kontorsnivån i banken så har revisorerna alltid haft ett mycket högt oberoende, säger Bernt Gyllenswärd. Hur det varit högre upp i bankerna kan man kanske fråga sig. Vi vet ju att många internrevisionschefer under 80-talet hade kritiska synpunkter på utlåningsverksamheten – både på kvaliteten och den ohejdade tillväxten. Fastighetsvärden som visade sig vara fiktiva stack i höjden och belåningsgränserna likaså. Man liksom ”naggade utrymmet i bägge ändar” men internrevisorernas synpunkter fick inget genomslag. Det är ett dilemma hur långt en internrevisionschef kan orka driva sina frågor.
Men i dag lyssnar man.
– Lyhördheten är mycket stor. Så stor att det krävs en väldig omsorg när man framställer kritik. Man måste väga orden noga innan man gör en rapport så invändningarna inte uppfattas som ännu större än de faktiskt är. Det gäller att ha en väl grundad uppfattning som man kan stå för i alla väder.
Mycket begärt
Så om man frågar om internrevisorerna kunde ha förhindrat bankkriserna så är svaret att de försökte...?
– Det är kanske att ta i. Man kan nog inte säga att de försökte systematiskt. Men de påtalade en hel del, liksom också externrevisorerna – om än på ofta ett ganska försynt sätt.
Det är naturligtvis lätt att vara efterklok.
– Det är väldigt mycket begärt att man ska gå helt emot en marknad där alla går – ja, de sprang ju – åt samma håll. Uppgifterna om utlåningen stod ju faktiskt i bankernas årsredovisningar och det framhölls ju snarast som positivt att volymerna ökade. Man lyckades ju till och med slå sig in på fastighetsmarknaden i London!
Bernt Gyllenswärd har verkligen gått igenom årsredovisningarna från den gamla ”goda” tiden. Det var ingenting som doldes där. Och allt framhölls och uppfattades av aktieägare och omvärld som mycket positivt.
– De medarbetare i affärsdrivande ställningar i bankerna som försökte varna blev ofta satta åt sidan och ersatta med mer marknadsinriktat folk. Det är mycket begärt att då – till och med som extern revisor – ställa sig upp och säga att det är alldeles på tok i banken och att det kan sluta med katastrof.
De hade överblicken
Bernt Gyllenswärd fortsätter:
– Man ska visserligen ha goda relationer till myndigheter och tillsynsorgan men jag måste ändå säga att utvecklingen också hade med personerna i ledningen för dåvarande bankinspektionen att göra. De hade den totala överblicken över volymökningarna och kunde ställa dem i relation till samhällsutvecklingen i övrigt. De kunde ha sett att det var konstlade värden som bankerna lånade ut pengar på. Men bankinspektionen jobbade inte på det sättet.
Bernt Gyllenswärds egna synpunkter på lånekarusellen har kommit fram ganska tydligt åtminstone vad gäller den revisionsrapport som han skrev om förtroendekrediterna (”kompiskrediterna”), främst i Göteborg. Han skrev om ”betydande brister vad avser ekonomiska rapporter, analyser och externa värderingar”.
Det har bekymrat både Gyllenswärd och bankens säkerhetschef hur den rapporten hamnade i massmedierna. Hur det gick till när dessa av banksekretess skyddade uppgifter kom ut vet man inte än i dag. Något som helst behov av att få ut dem i massmedier fanns verkligen inte. Effekten av rapporten var redan uppnådd och åtgärder vidtagna när rapportens innehåll blev allmänt känt.
IRF vill påverka
Bernt Gyllenswärd hör inte till de tongivande i Internrevisorernas Förening, IRF, i alla fall inte ännu:
– IRF har försökt påverka både mig och andra på internrevisionssidan i bankerna att bli mer aktiva i föreningen.
Detta har diskuterats i det samarbetsorgan som internrevisorerna i bankerna har i Svenska Bankföreningens regi. Där finns en revisionskommitté där alla revisionschefer i de svenska bankerna är representerade och bedriver ett väl utvecklat samarbete.
– Vi i kommittén känner att vi har ett väl definierat och homogent problemområde som vi arbetar med, säger Bernt Gyllenswärd. Vi har mycket att ge varandra. Vi utformar gemensamma riktlinjer för att granska olika delar av bankernas verksamhet. Vi har en gemensam utbildning av nya medarbetare som anordnas en gång om året. Vi träffas regelbundet både på revisionschefsnivå och i undergrupper med olika specialister. Och vi kan nog konstatera att såsom IRF arbetat hittills så kan inte föreningen tillföra oss något.
Bernt Gyllenswärd skulle vara mer intresserad om IRF kunde sektorindela sin verksamhet så att man t.ex. hade en sektor för bank, finans och försäkring.
Europeiskt samarbete
Men IRF har faktiskt planer på sektorisering, eller hur?
– Ja, de har börjat prata om det. Men jag vill se att det händer något rent praktiskt. En annan sak: jag tycker att IRF skulle kunna bidra med att internationalisera samarbetet mellan internrevisorer, speciellt i Europa. Det skulle vara oerhört stimulerande att få ett bättre samarbete med större banker och internrevisorer ute i Europa. Jag har försökt dra igång ett sådant samarbete på egen hand. Men det är svårt. Det borde vara lättare för en befintlig organisation som IRF att ta itu med den uppgiften.
Bernt Gyllenswärd ser också en annan svaghet med IRF:
– IRF upplever det kanske som en styrka – men jag tycker inte att föreningen har lyckats definiera och identifiera vad internrevision egentligen är. Man försöker snarare få det att omfatta mycket mer än vad det borde vara. I de stora organisationer som bankerna är finns det t.ex. alltid specialistenheter. Det finns en mycket väl utbyggd controllerorganisation som tar hand om väldigt mycket som man inom internrevision på andra områden själv vill syssla med.
Historiskt ögonblick
Den här intervjun avslutades tisdagen den 17 augusti klockan halv tio på förmiddagen. Just då öppnades sammanträdet där S-E-Bankens styrelse föreslog nyutgivning av aktier på drygt fem miljarder kronor och beslöt återta bankens ansökan om stöd hos bankstödsnämnden.
Inge Wennberg