Enligt den nya konkurrenslagen får företag inte ha något samarbete som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Förbudet gäller även för branschorganisationer. Hur står sig förslagen i offertdiskussionen i förhållande till den nya lagen?
FARs regelkommitté har i från många synpunkter vällovligt syfte föreslagit några tillägg till anvisningarna i FARs etikregel nr 8. Kommittén skriver att när offert avges bör FAR-ledamöter bl.a. ”ange reservationer för händelser och omständigheter som kan föranleda från gående av offererat arvode”. Man vill inte tillåta fasta maximipriser på revisionen. Ledamot bör också, enligt kommitténs förslag, ”tillse att offererat arvode ej uppenbart understiger självkostnad”.
Kan FAR införa dessa regler? Vi frågade byråchef Ulf Malmström på det nya Konkurrensverket.
Och visst hade han synpunkter på de föreslagna FAR-reglerna. Han reagerade dessutom spontant mot det som redan står i regel 8 – nämligen förbudet mot direkt ackvisition av andra ledamöters klienter. Det är konkurrensbegränsning.
Den 1 juli träder den nya konkurrenslagen i kraft. Man kan säga att den är en blåkopia av EGs regler mot konkurrensbegränsning.
Vi går över från en gammal lagstiftning som nästan bara kunde ingripa mot missbruk. Man kunde slå till mot skadlig konkurrensbegränsning. Men då måste man i varje särskilt fall påvisa att konkurrensbegränsningen var skadlig. (Det fanns också två direkta förbud: mot anbudskarteller och mot bruttopriser.)
Förbudslagstiftning
Från en missbrukslagstiftning går vi till en ren förbudslagstiftning. Vi får ett förbud mot vad som kallas konkurrensbegränsande samarbete såväl direkt mellan företag som i branschorganisationer.
Samarbete som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen förbjuds. Dessutom: om det skulle visa sig att ett samarbete leder till sådana resultat så behövs det inte ens något syfte. Det räcker med en effekt.
Vi får också ett förbud mot missbruk av dominerande ställning från ett företags sida
Dominans som sådan är inte förbjuden. Men den får inte missbrukas. Branschorganisationer blir naturligtvis inte heller förbjudna, men de måste se upp med vad de gör.
Det här betyder att det nya konkurrensverket är utrustat med betydligt vassare tänder än vad föregångarna NO och SPK hade.
Tio procent av omsättningen
Sanktionsmöjligheterna är mycket större. Enligt den gamla lagstiftningen kunde man bara klämma åt syndarna med ett framåtriktat vite: bara om företaget fortsatte att bete sig lagvidrigt kunde det bli tal om att betala vitet.
Den som bryter mot förbuden i den nya konkurrenslagen får betala en sorts böter. Konkurrensskadeavgift heter sanktionen. Talan förs av konkurrensverket med Stockholms tingsrätt som första instans och marknadsdomstolen som sista.
Konkurrensskadeavgiften kan bli mycket kostsam – ända upp till tio procent av företagets omsättning.
Åter till frågorna om FAR: får man bestämma att ett offererat arvode inte ska uppenbart understiga självkostnad?
– I första hand gäller det för den organisation som utformar sådan här regler att själv anpassa dem till vad som krävs enligt den nya lagen, säger Ulf Malmström. Vi går ut med mycket information till näringslivet just nu. Budskapet är: nu gäller det att konkurrera snarare än att samarbeta.
– Och att märka beträffande förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete så står det att förbudet alldeles särskilt gäller sådana avtal som innebär att inköps- och försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.
EG-praxis gäller
Är FARs föreslagna regel att betrakta som en direkt eller indirekt fastställelse av priser?
– Det är i alla fall alldeles klart att lagens förbud också gäller branschorganisationer. I förarbetena till lagen sägs att vägledning för tillämpningen ska hämtas ur den praxis som gäller inom EG. Och praxis inom EG är att man ser särskilt strängt på allt som har med samarbete om priser att göra.
Är detta ett sådant samarbete?
– Jag vill i alla fall sträcka mig så långt som att FAR bör mycket noga överväga hur reglerna stämmer med den nya lagen, säger Ulf Malmström.
Så du kan inte på rak arm säga att den inom FAR föreslagna regeln är ”åtalbar”?
– Nej, man måste i så fall ha in samtliga omständigheter i det särskilda fallet för bedömning.
Rent praktiskt kommer det att ske många sådana bedömningar. Det går till så att företag och branschorganisationer anmäler till Konkurrensverket vad de vill komma överens om. Konkurrensverket kan granska avtalet och komma fram till att det inte omfattas av förbuden i konkurrenslagen. Verket avger då ett s.k. icke-ingripandebesked.
Konkurrensverket kan också medge undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete.
Det kan ske om ett avtal anses ha positiva effekter på produktion, distribution, teknik och ekonomi. Avtalet måste då ge konsumenterna skälig andel av den vinst som uppkommer genom förbättringarna. Avtalet får inte innehålla konkurrensbegränsande villkor som inte behövs för att komma fram till de positiva effekterna.
Och avtalet får inte heller innebära att konkurrensen sätts ur spel på en väsentlig del av produktområdet. Inte minst detta sistnämnda kriterium kan vara svårt för FAR att uppfylla.
– De i FAR organiserade revisorerna har en stor andel av marknaden ifråga, konstaterar Ulf Malmström.
Förbud mot maxpris?
FARs regelkommittés förslag innehåller som sagt också en regel för att förhindra ett absolut maximipris vid offertgivning. Man vill att revisorerna ska gardera sig för oförutsedda omständigheter vid revisionen. Är det en godtagbar regel?
– Den naturliga utgångspunkten är att företaget, dvs. revisorn, själv får ta risken för det oförutsedda, säger Ulf Malmström. Det lite speciella i det här fallet är att revision ska utföras enligt god revisionssed. Men dit hör knappast själva priset på revisionen.
Kan revisorernas tillsynsmyndighet Kommerskollegium ta upp de inom FAR föreslagna reglerna som sina egna? Kommerskollegium är ju inget företag och omfattas inte av konkurrenslagen, eller hur?
– Nej, men Konkurrensverket har fått som en särskild uppgift att uppmärksamma att såväl nya som gamla regleringar inte snedvrider konkurrensen, säger Ulf Malmström. Vi kan alltså ta upp diskussioner med myndigheter som har olämpliga regler. Om vi inte kommer överens med myndigheterna kan vi vända oss till statsmakten för att få reglerna ändrade.
Men så länge reglerna lever kvar gäller de. Om det finns lagar som gör att ett företag måste handla på ett visst sätt så kan Konkurrensverket inte ingripa mot företaget.
– Om det hade stått i lagstiftningen att revisorerna vore skyldiga att iaktta god revisorssed innebärande att de måste ta betalt för sin självkostnad så skulle inte konkurrenslagen vara tillämplig, säger Ulf Malmström. Men det finns inte någon lag av den innebörden i revisorernas fall.
Ulf Malmström är chef för en byrå på Konkurrensverket som heter ”Bank och försäkring, posttjänster” men som också har hand om revisorers, advokaters och andra fria yrkesgruppers konkurrensförhållanden.
Inge Wennberg