Kommerskollegium är tillsynsmyndighet för landets revisorer. Myndigheten utreder cirka 100 fall per år. Det är en fördubbling på fem år. Det beror antagligen i första hand på att allmänheten anmäler fler fall än tidigare, och inte på att kåren har blivit sämre.
Under budgetåret 1991/92 avgjordes 106 ärenden. Kollegiet utfärdade totalt 24 varningar och tre upphävanden. I den mån varningarna avsåg konsultationer i vid bemärkelse, var det fråga om jäv, det vill säga revisorn hade utfört redovisningsarbete som han eller hon sedan själv reviderat.
Andra disciplinåtgärder gäller felaktig eller otillfredsställande revision. Revisorn har exempelvis inte utfört en fullgod revision, eller inte iakttagit eller rapporterat felaktigheter. I de senare fallen har revisorn kanske sett felen men underlåtit att kritisera dem.
Kommerskollegium utreder om revisorn varit försumlig, men forskar sällan efter orsaken. Detta innebär att kollegiet inte kan redogöra för hur ofta en undermålig revision berott på att revisorn dessutom varit konsult åt klienten.
Två fall där Kommerskollegium har varnat två revisorer i egenskap av konsulter kan nämnas.
Det ena fallet gällde ett företag som ville öka sitt aktiekapital genom apportemission. Revisorns förslag innebar utåt sett en väsentlig tillgångsökning i form av apportegendom. I realiteten var det dock bara fråga om att bolaget tillförts fordringar på sina båda ägarbolag. Dessutom hade revisorn inte kontrollerat om det fanns tillräckliga säkerheter för dessa fordringar. Detta ansåg kollegiet vara oetiskt.
Revisorn hade vidare, i sin egenskap av vald revisor för bolaget, underlåtit att enligt gällande föreskrifter dokumentera sin granskning av apportegendomarna. Egendomarna var svåra att värdera och det gällde dessutom stora belopp. Kollegiet fann därför att granskningen varit otillräckligt och att revisorn inte kan anses ha bildat sig något välgrundad uppfattning om värdet av egendomen.
Sammantaget innebar detta att revisorn på flera punkter allvarligt brutit mot god revisors- och revisionssed. Tillsynsmyndigheten övervägde till och med att upphäva revisorns auktorisation, men eftersom han i övrigt skött sig och agerat på ett kraftfullt sätt när han uppmärksammats på konsekvenserna, ansåg kollegiet att det räckte med en varning.
Det andra fallet är ett mycket tydligt fall där revisorn lämnat det egentliga revisionsuppdraget. Det gällde en revisor som gav flera råd vid rekonstruktion av ett företag inom sjukvårdsområdet.
Revisorn deltog bland annat aktivt i förhandlingar mellan bolaget och en aktieägare. Han uppfattades därvid som att han tagit parti för bolaget. Han tecknade också avtal för bolagets räkning. Vid förhandlingar om ett lån förteg han att han inte granskat underlaget för den balansräkning som presenterades för banken. Det kunde ha skapat ett vilseledande intryck, skriver kollegiet. Överhuvudtaget var revisorns roll i bolaget mycket oklar både för styrelsen och den person som skött företagets bokföring.
Revisorn fick en varning av Kommerskollegium.
Fallet visar mycket klart att när en revisor tar ett konsultuppdrag måste han eller hon mycket tydligt klargöra sin roll och ställning i bolaget.
Kommerskollegium skriver:
”När en vald revisor åtar sig denna typ av uppdrag skall han iakttaga att detta inte ges sådan form och omfattning att hans oberoende kan ifrågasättas, eller att en senare kritisk prövning vid revisionen förhindras”.
– Framför allt det senare fallet visar att revisorn nog inte riktigt förstod vad han höll på med, förklarar Henry Åkerlund på Kommerskollegium. Han förlorade kontrollen över situationen och blev plötsligt verkställande, och det får en revisor aldrig bli.
Pär Trehörning är jur kand och journalist. Han medverkade senast i Balans nr 3/92