Debatt: Den s.k. offertgivningen – en tidsinställd bomb

Efter att den tolfte januari ha besökt södra kretsens paneldiskussion i Malmö rörande frågor om branschens framtid m.m. gör jag följande reflektioner.

Av diskussionen framgick att den s.k. offertgivningen nu är en allmän företeelse. Av advokater, bankfolk, klienter och styrelseledamöter i bekantskapskretsen har jag erfarit att dessa offerter i princip utgör fasta anbud. Många gånger är det enda villkorade i dessa anbud kravet på en viss status i det material och den organisation som skall revideras. Av samma källor erfar jag att de anbud som lämnas omfattar sänkta revisionskostnader på upp till 50 %, men vanligare är kostnadsbesparingar på 20–30 %. Vidare kan konstateras att det inte bara är de konkurrerande byråerna som lägger sig på låga offerter utan även den för tillfället valda revisorn. De s.k. ”strippade” revisionerna har blivit ett begrepp.

I Balans nr 12/92 sid 22, berörs den ”kontroversiella frågan” upphandling och prissättning. Olle Herolf säger bl.a.: ”Upphandlingen och anbud kommer vi inte ifrån”. Således är uttrycket anbud något naturligt också för Olle Herolf. Staffan Gavel menar att prisfrågans betydelse överdrivs och att en väl genomförd revision och rådgivning kan betyda en nettointäkt för klienten. Självklart kan ett väl utfört arbete betala sig självt, men om det vore så enkelt borde de låga anbud som nu förekommer inte ha något berättigande som konkurrensmedel.

Revisorn blir en leverantör vilken som helst

Sanningen är istället att de kostnadsansvariga i svenskt näringsliv har börjat behandla revisorn som en leverantör vilken som helst och funnit att kostnaden avsevärt kan minskas genom anbudsförfrågningar. Besparingarna kan för de större bolagen handla om miljoner kronor.

Vid en genomgång av vilka regler som reglerar revisorns arvodering finner man att detta behandlas i FARs etiska regel nummer 8, vilken bl.a. stadgar:

”Ledamot får inte överenskomma om arvode som är baserat på det ekonomiska utfallet för klienten eller som har karaktär av provision.”

Denna skrivning omfattar tyvärr inte det här avsedda problemet.

I anvisningar till samma regel står att läsa: ”Klienten är berättigad att på begäran få en ungefärlig uppgift om arvodet för ett visst uppdrag ...”. Detta stadgande uttrycker inte något uttryckligt förbud mot fasta årsarvoden.

Inte heller i IFAC finner man frågan om offertskrivning och fasta arvoden direkt reglerad.

Istället måste frågan sorteras in under oberoendereglerna. FARs regel nummer 2 stadgar bl.a.: ”Ledamot skall utöva sitt yrke med självständighet och objektivitet”.

Tillräckligt för att avskräcka

En revisor som tar ett revisionsuppdrag till ett fast pris och därtill räknat så lågt att det för sin lönsamhet kräver ett fortsatt framtida engagemang kan inte enligt mitt förmenande anses utöva sitt yrke med självständighet och objektivitet. Redan möjligheten att bli misstänkt för att ha gått ut med ett för lågt pris borde vara tillräckligt för att avskräcka från sådan offertgivning. I samma regel stadgas ”Han måste därför vid ett uppdrag alltid vara oberoende i sina ställningstaganden”. Denna senare mening är en konsekvens av förstnämnda mening. Därmed anser jag att åtminstone varje form av underprissättning är ett hot mot oberoendet. Även s.k. strippade offerter innehållande möjlighet/rättighet att debitera allt extra arbete utanför offertens ”slimmade” förutsättningar är av ondo. Detta då sannolikheten för onödiga kontroverser med klienterna ökar. När väl kontroversen är ett faktum hamnar lätt revisorn i ett uppenbart beroendeförhållande till klienten.

FARs uppgift, inte marknadens

I den mån arbetsmetoderna kan effektiviseras är det bra, men kravet på omfattning av revisionsåtgärder för att uppfylla kriteriet god revisionssed är FARs uppgift att fastställa, inte den s.k. marknadens. Regel nummer 2 slutar med konstaterandet att ledamoten skall avsäga sig uppdraget då omständigheterna är sådana att det kan finnas anledning till befogat tvivel om ledamotens oberoende.

Förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande § 6 innehåller en med FARs regler snarlik skrivning enligt det följande:

”Auktoriserad revisor skall noga iakttaga enligt lag eller annan författning eller i övrigt gällande jävsbestämmelser för revisorer. Föreligger eljest särskild omständighet, som kan rubba förtroendet till revisorers opartiskhet eller självständighet vid utförande av uppdrag, skall han avböja detta.”

Sistnämnda stadgande är lika klart som FARs regel nr 2 vad avser omständigheter som kan rubba förtroendet för revisorns oberoende. Det handlar inte om att omständigheter måste leda till ett rubbat förtroende, det räcker med att det kan leda till ett rubbat förtroende. Varje hot mot förtroendet för vår objektivitet och integritet bör elimineras. Endast med entydiga och klara direktiv kan vi undvika att vissa kollegor faller för frestelsen att göra egna tolkningar.

Aktiebolagslagens regler avseende vem som skall utse revisor i svenskt aktiebolag är lättförståeliga. Aktieägarna är i princip de enda inblandade personerna vars förehavande vi inte skall granska. Att styrelse och ekonomichefer/direktörer alltid haft en viss inverkan på valet av revisorer är ett känt och förmodligen ofrånkomligt faktum. Den upphandling som idag möjliggjorts genom vissa revisorers beredvillighet att, som jag uppfattar det, frångå gällande etiska regler, har lett till att det i praktiken blivit ekonomidirektören som bestämt valet av revisor. Detta ämne har belysts av Lennart Svensson i ett antal artiklar i Balans under 1992.

Seriösa och oseriösa affärer

Innan jag går vidare är det på sin plats att, oaktat de etiska reglernas innehåll, göra en uppdelning i seriösa och oseriösa offerter. De seriösa offerterna är de som lämnas till ett pris till vilket uppdraget i alla delar kan skötas efter de regler som bestämmer ramarna för den goda revisionsseden och till ett pris som inte förutsätter ett fortsatt uppdrag för att den ekonomiska kalkylen skall gå ihop. Det lämnade priset får inte vara fast utan ett uppskattat normalpris/normpris utifrån vilket större avvikelser i utfallet skall motiveras. Övriga offerter är oseriösa då de leder till ett starkt beroende av klienten och då ej utfört arbete kan innebära stor skada för aktieägare och övriga intressenter.

Dåliga tider innebär som regel ett behov av skärpta och utökade revisionsinsatser. Begrepp som relativ risk och väsentlighet får en ökad betydelse när lönsamhet och soliditet faller. Fasta priser har i sig alltid varit ett hot mot oberoendet. Det är inte arvodets storlek som bestämmer när revisionen är klar. En dumpning av de redan i sig, som jag tolkat FARs etiska regler, otillåtna fasta anbuden innebär i kombination med det ökade beroendet av ekonomidirektörernas inflytande över valet av revisor och dagens behov av utökade revisionsinsatser en stor risk för att ett flertal revisioner inte sker inom ramen för god revisionssed. Lägger vi härtill den skärpta konkurrenssituationen och den starkt minskade volym revisorerna har att arbeta med, inser var och en faran.

Anpassningen förvärras av dumpad prisnivå

Den kostnadskrävande anpassningen till rådande arbetsvolymer förvärras markant av den dumpade prisnivå som håller på att etableras och vid vilken få, oavsett möjliga effektiviserings- och rationaliseringsvinster, kan driva sina revisionsbyråer vidare. Vi är just nu inne i en fas där det kollegiala inskränker sig till bevistande av sammankomster i FARs och IREVs regi.

Någon i panelen undrade om det är oseriöst av t.ex. Skanska att ta en entreprenad till underpris vid överkapacitet. För det första handlar inte vårt problem om något enstaka anbud till underpris utan det är det faktum att förfarandet satts i system som oroar mig. Vidare är inte minst en byggnation något vars framskridande och utförande objektivt kan mätas genom bl.a. byggmöten och besiktningar. En revision, och då menar jag genomgående den lagstadgade delen av revisionen, är något för klienten mycket svårmätbart. Eventuella fel och brister visar sig ofta inte förrän i samband med en senare obeståndsproblematik, ett ifrågasatt företagsförvärv etc. Därtill kommer det faktum att klienten i allmänhet vill ha denna del av revisionen utförd till lägsta möjliga kostnad. Revision är ingen handelsvara och framför allt inte frivillig.

Inget ekonomiskt utrymme för att använda assistenter

Kan traditionell revision ersättas av översiktlig analytisk granskning? Ett enkelt dataprogram kan aldrig ersätta det tidsödande och omfattande arbete som måste säkerställa att det siffermaterial som används vid analytisk granskning är en produkt av rätt klassificerade och av systemen rätt hanterade transaktioner/händelser i alla väsentliga delar. Flera gånger under senare tid har jag av kollegor hört kommentaren att de s.k. köpta revisionerna kräver att den ansvarige revisorn, eller t.o.m. den valde revisorn, gör allt arbete själv då det inte finns ekonomiskt utrymme att använda assistenter. Istället får man hålla till godo med den översiktliga analytiska granskningen. Vissa byråer talar t.o.m. om i annonser att de inte är ”traditionella revisorer”.

Moral och etik kan inte ISO-kodas!

Någon i panelen efterlyste någon form av ISO 9000 kodning av revisionsarbetet/revisionsbyråerna (i ärlighetens namn har jag svårt att förstå vad som skulle klassificeras). För egen del tycker jag att FAR gjort ett gott arbete vad avser definitionen av den produkt vi skall tillhandahålla. Däremot är tillsynsmyndighetens kontroll och FARs egen kontroll av efterlevnaden undermålig. Hur många disciplinärenden är initierade av tillsynsmyndigheten som en följd av deras egen kontrollerade verksamhet? Troligen inget – anmärkningarna kommer istället från andra myndigheter, konkursförvaltare och klienterna själva. Moral och etik kan inte ISO 9000-kodas!

Om den tilltagande offertgivningen till underpriser fortsätter är risken stor att byråerna kommer att göra sig av med de unga assistenterna istället för att ta itu med den tuktning som är nödvändig i toppen på den redan trubbiga pyramiden. Skulle detta bli fallet kommer branschen att starkt åderlåtas på återväxten av revisorer.

De som nu ”chansar” kommer inte bara att undergräva allmänhetens förtroende för kåren när effekterna av undermåliga revisioner kommer i dagern om ett eller annat år – de kommer också att orsaka stora kostnadsökningar i vår kollektiva (men inte kollegiala?) ansvarsförsäkring. Med tanke på att flertalet byråer tycks vara inblandade i den s.k. offertgivningen är det nödvändigt att FARs nya ledning snabbt och resolut sätter stopp för den starkt ”beroendeframkallande” underprissättningen.

Om inte finns risken för ett ingripande från Kommerskollegiums sida. Detta vore olyckligt såtillvida att kåren ytterligare kan komma att misskrediteras i massmedia.

Stor misstro hos omvärlden

Redan det faktum att kostnaden för revision via anbudsförfarande kunnat sänkas markant för många företag har skapat en stor misstro hos omvärlden som helt befogat frågar sig vad vi sysslat med under 1980-talet. Problemet är snarare vad vi sysslade med under de första åren på 1990-talet!

Min förhoppning är att erfarna styrelseledamöter och aktieägare fortfarande inser:

* att kontinuiteten i relationerna med de revisorer som väl känner bolaget och dess rörelse är av väsentlig betydelse för samtliga bolagets intressenter inklusive bolagets finansiärer.

* att risken är stor att den revisor som ”räknat bort sig” tappar en del av ambitionen när han arbetar på minus.

* att en revisor som ständigt lever med oro att bli utprisad och utbytt enbart av ”ekonomiska skäl” har svårt att ta sig an revisionen med den inlevelse och ambition som krävs för ett väl utfört arbete.

* att bolag som går så dåligt att de måste byta revisor av ekonomiska skäl i själva verket mer än andra bolag verkligen behöver hjälp av någon som känner företaget väl.

* att en revisor som tar ett nytt revisionsuppdrag och därtill till underpris inte får mycket tid över till att revidera i ordets bemärkelse. Ett nytt uppdrag kräver, som bekant, mycket tid för dokumentation och bedömning av den reviderade organisationen, tid för att lära känna rörelsen, tid för kartläggning av potentiella risker mot företagets fortbestånd etc.

Risken är påtaglig att oerfarna aktieägare och styrelseledamöter inte upplevt betydelsen av ovanstående förhållande.

I debatten kring revisorernas roll har såväl styrelseledamöter som revisorer efterlyst en levande dialog mellan bolagsorganen och revisorn. Den ”strippade” revisionen med eller utan täta revisorsbyten befrämjar inte utvecklingen mot en sådan dialog.

Björn Jacobson, auktor revisor, Revisorshuset i Helsingborg

Björn Jacobson