Vårens revisionsberättelser kan komma att innehålla en hel del väl valda ord om värdering av fastigheter, framkom det vid IREVs revisorsdag i Göteborg. Verkligheten bör – även om den nog slår till ändå – beskrivas redan i redovisningen.
I vårens årsredovisningar och revisionsberättelser ska det stå mer fastighetsvärderingar. Vid ”Revisorsdagen” i Göteborg den 26 januari flammade mer eld i den brasan. Auktor revisorn och professorn Ulf Gometz, Ernst & Young, sa att omdömet om revisorer och revision i dag är väldigt negativt. Han knöt an till de framkastade, och för all del återtagna, beskyllningarna om att revisorerna kunde ha förhindrat bankkris, fastighetskris etc. – men inte gjort det.
– Vi kan i ökad utsträckning kommentera poster i balansräkningen i 1992 års bokslut, sa Ulf Gometz. Jag menar inte att vi måste avstyrka balansräkningens fastställande. Jag menar inte heller att vi ska vara fega och bara skriva att vi inte kan bedöma värdet på fastigheterna. Vi kan göra en saklig kommentar om värderingen. Bäst är att få in upplysningar redan i förvaltningsberättelsen. De väcker mindre uppseende då. Det bör i alla fall framgå vilka förutsättningar som föreligger. Sedan bör revisorn försöka ta ställning till värderingen.
– Det finns ingen annan som kan göra den bedömningen, sa Ulf Gometz. Det är nog ett gott råd att överväga att skriva lite mer om de risker företaget har. Inte för att rädda revisorns eget skinn utan för att bidra till upplysning. Det måste vara en strävan att redovisningen beskriver verkligheten. Verkligheten slår nog till ändå. Därför finns det inte skäl att med öppna ögon inte beskriva den som den är.
Ulf Gometz bad om, och fick medhåll om detta, av flera andra av revisorsdagens huvudtalare, bl.a. auktor revisorerna Carl-Eric Bohlin, Price Waterhouse, och Lennart Huldén, Ernst & Young, samt av Sten-Eric Ingblad, Öhrlings Reveko.
Huldén, ledamot av redovisningsrådet, sa att det är viktigt att rekommendationen om koncernredovisning följs i år. Annars det ute med den frivilliga normbildningen. Staten tar över.
Kursförluster aktuellt ämne
Han tog också upp ett högst aktuellt ämne: kursförluster. Här gäller bokföringsnämndens rekommendation nr 7. Kursförluster, hur stora de än är, är inte extraordinära kostnader.
– Det vill många företag ha det till i år, sa Lennart Huldén. Det ska revisorerna inte gå med på. Kursförluster är inte ovanliga, inte ens när de beror på devalvering. En del företag vill fördela kursförluster över åren. Det går inte heller.
– Problemet utländska valutor kommer att öka alldeles kolossalt i årets bokslut, sa Lennart Huldén.
Ett problem är s.k. hedging (kurssäkring). Hedging är att låna i samma valuta som en tillgång man vill skydda. Man lånar t.ex. tio miljoner dollar och köper ett bolag i USA för samma summa. På det här området finns det fallgropar.
Huldén redogjorde också för Redovisningsrådets arbete. Carl-Eric Bohlin berättade om arbetet i International Accounting Standards Committee, IASC, och det framgångarna med att minska antalet alternativ i IASCs regler. Sten-Eric Ingblad talade bl.a. om Redovisningsrådets rekommendation om varulager.
Bankernas billiga lån
En paneldebatt ledd av Peter Malmqvist, Svenska Dagbladet, handlade bl.a. om de många subventionerade lånen som bankerna nu har. Malmqvist utgick från ett företag som det gått illa för, en golfklubb. Banken hade förvandlat klubbens 20-miljonerslån till två tiomiljonerslån med fem procents ränta och återbetalning olika långt fram i tiden. För det första lånet gällde en liten årlig uppjustering av räntan.
– Detta är spännande, sa Peter Malmqvist. Det gäller pengar. Det handlar om frågan: kan företaget klara räntor och amorteringar? Här har vi en golfklubb och banken har alla möjliga idéer om att ordna till det. Hur ser detta lån ut i bankens balansräkning? Jag kan svära på att banken tar upp 20 miljoner nominellt som värde. Detta är ett informationsproblem för den som ska göra en utvärdering. Och man undrar också: gör bankerna så här för att klara en golfklubb – hur ser det då ut för de stora bolagen? Kan man stå med lån på fem procent i golfklubbar så är förmodligen två procent till stora bygg- eller fastighetsbolag rena vardagsmaten!
Peter Malmqvist ställde frågan till revisorerna: Hur ska ni hantera detta att ett företag inte betalar full ränta – på grund av att alternativet är konkurs?
– Det här beror på avtalet, sa Carl-Eric Bohlin. Det gäller att betala långt in i framtiden. Det kan ju gå uppåt. Då handlar det om en going concern i dagens läge. Men den låga räntan ska kommenteras i not eller förvaltningsberättelse.
– Självklart ska företaget uppge att det fått ränteeftergift, sa också Lennart Huldén. Men vad bankerna beträffar, som Peter Malmqvist tog upp, så måste de inte nuvärdesberäkna sina lån. Finansinspektionen vill dock ändra på det.
– Det tror jag inte går, sa Peter Malmqvist. S-E-Banken och Handelsbanken har vardera ungefär 20 miljarder i räntelösa fordringar. Här har jag bara pekat på fordringar som löper med låg ränta. Diskonterades de med 15 procents ränta skulle bankerna inte klara det. Men än så länge kan de ta hem på de betalande kunderna vad de tappar på de icke-betalande.
Kontrollbalansräkningen
Ulf Gometz tog också upp frågor om kontrollbalansräkning. Han förklarade dennas plats i de legala systemen. Man ska skilja på begrepp som har med företagens ställning att göra och dem som gäller betalningsförmågan. De förstnämnda behandlas i aktiebolagslagen (ABL), kopplad till bokföringslagen. Betalningsproblem regleras i konkurslagen och brottsbalken. Revisorer kommer i regel in i ställningsproblematiken.
– Men vi bör komma in på betalningsproblemen också, sa Ulf Gometz. Att försumma ställningsreglerna i ABL kan ge personligt betalningsansvar för styrelseledamöter. Det är illa nog. Men följs inte obeståndsreglerna kan det bli straffansvar. Företagsledning och revisorer måste beakta båda områdena.
– Börjar man prata med styrelsen om likvidationsfrågorna så är det ändå ofta obeståndsproblemen, dvs. bristen på pengar, som kommer först. Om jag frågar en klient om han har funderat på om det är dags att göra en kontrollbalansräkning och han svarar ja – då är det dags att göra den! Men dessutom bör han göra en likviditetsprognos för de närmaste 8, 10 eller 12 månaderna. På obestånd kan man vara utan att en enda skuld har förfallit. Om prognosen visar att man inte kommer att kunna betala så är man redan på obestånd.
Ulf Gometz talade också att rädda företag – allt från aktieägartillskott till att vi i Sverige får en motsvarighet till USAs Chapter 11-modell, där en administrator under rättens överinseende får en viss tid på sig att finna en rekonstruktionsväg. Det finns numera ett förslag till lag om företagsrekonstruktion. Det ligger ganska nära Chapter 11.
Revisorsdagen avslutades med att SRSs kanslichef Martin Johansson talade om EES-avtalets innehåll i stort och avtalets inverkan på svensk lagstiftning och att FARs generalsekreterare Björn Markland talade om revisorn och EG, frågor som behandlas i EGs åttonde direktiv.
Men Björn Markland framhöll bl.a. att åttonde direktivet inte behandlar flera viktiga frågor. Det gäller t.ex. vem som väljer revisor, vad som är god revisionssed eller god revisorssed, vad yrkesrevisorn gör utöver lagstadgad revision, frågan om man kan ha en eller flera revisorskårer, hur revisorstillsynen ska se ut och frågan om revisorsauktorisationen som handels- och etableringshinder.
Lyckade arrangemang
Efter revisorsdagen kan konstateras att det är ljusa tider för nya revisorsevenemang. Med bara en veckas mellanrum hölls Forum för offentlig redovisning och revision, arrangerat av FAR i samarbete med RRV, på Sheraton i Stockholm och Revisorsdagen, arrangerad av Institutet för Revisorsutbildning, på Sheraton i Göteborg. Båda evenemangen var nya initiativ som testades. Allt talar för att även Revisorsdagen, som lockade cirka 230 deltagare, kommer åter nästa år. Det kan bli tal om att ha evenemanget på flera platser i landet.
Inge Wennberg