RRVs generaldirektör Ingemar Mundebo inledde med att tala om den massmediala debatten i dessa dagar. Den ger intryck av att det pågår djupgående förändringar i samhället. Allt som byggts upp från 30-tal till 80-tal raseras. De flesta träffas av dråpslag och chocker. Välfärdsbygget monteras ner.
Samtidigt säger somliga att inget händer i den offentliga sektorn. Den följer samma gamla bana, använder traditionella metoder, blir dyrare, är improduktiv, ineffektiv, stelbent och byråkratisk.
Näringslivet säger: lär av oss – vi vet hur man gör. Vi är vana vid konkurrens. Det skulle ni i den offentliga sektorn behöva.
– Vad är då sanning? sa Ingemar Mundebo och gav sitt svar: Det pågår ett omfattande förändringsarbete i den offentliga sektorn. Det började för sent och har inte varit tillräckligt kraftfullt. Nu aktuella förändringar räcker inte för att klara anpassningen till den samhällsekonomiska verkligheten.
Fortfarande omfattar den offentliga sektorn två tredjedelar av våra resurser. En tredjedel av alla förvärvsarbetande finns i den sektorn. Det är faktiskt så att den offentliga sektorns andel av vår ekonomi ökar – från 63 procent 1991 till 70 procent 1992 och beräknade 74 procent 1993!
– Utvecklingen beror delvis på konjunkturer, sa Ingemar Mundebo. Men den har också strukturella orsaker.
Men det pågår i alla fall en förändring.
– Tidigare handlade det mest om i vilken takt och omfattning olika verksamheter skulle byggas ut. Det fanns hyggligt med resurser. Då var inte redovisning och revision centrala. Men så fick vi statsfinansiella skäl att förändra. Politikerna började tala om att ompröva och prioritera.
Sedan 1988 har det vuxit fram ett omfattande reformprogram inom statens verksamhet. Den kan sammanfattas i ord som utveckla och förnya, spara och ompröva, decentralisera, delegera och avreglera. Eller mål- och resultatstyrning och finansiell styrning. Staten har fått en ny budgetförordning. Det handlar om resultatredovisning, resultatanalys, uppföljning och utvärdering.
Ny förvaltningskultur
– Vi är på väg in i en ny förvaltningskultur i staten, sa Ingemar Mundebo. Det händer ganska mycket.
Det är fyra huvudpunkter i ett riksdagsbeslut från slutet av 80-talet som kommit att få stor betydelse för redovisning och analys i statlig verksamhet och som förbättrat statens möjligheter att styra sin verksamhet:
1) Statsmaktens uppgift skulle bli att ange de övergripande målen.
2) Myndigheterna skulle få ett stegvis ökat ansvar.
3) Dialogen mellan myndigheter och regering/riksdag skulle förbättras.
4) Kraven på redovisning och analys av verksamheten skulle skärpas. Tyngdpunkten skulle förskjutas från budgetering till uppföljning och utvärdering.
Hur gick det sedan? Jo, bra – trots vissa brister. Det står så i finansplanen.
Bättre ekonomiadministration
– Ett viktigt led i reformarbetet är förbättra myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga, sa Ingemar Mundebo. Vi är på väg att få helt nya förutsättningar för det. Några viktiga beslut började gälla förra året. Det allra viktigaste gäller från 1 juli i år. Vi får en ny redovisningsmodell för staten. Det blir nya riktlinjer för årsredovisningarna, för kapitalförsörjningen, för anslagssparande och anslagskrediter. Vi får en ny budgetförordning som ger årsredovisningarna en mer central ställning och preciserar kraven på resultatuppföljning. Den nya redovisningsmodellen kan ge staten ett bättre underlag för verksamhetsredovisning och verksamhetsanalys.
– Vi lägger ner ganska mycket arbete på planering i staten, sa Ingemar Mundebo. Men nyttan kommer när man följer upp vad man gjort.
Den nya årsredovisningsmodellen innebär på centrala punkter samma krav på staten som på företagen. Men där finns en del, resultatredovisningen, som är speciell för den statliga sektorn.
Det viktigaste dokumentet
– Och det är egentligen det viktigaste dokumentet, sa Ingemar Mundebo. Där kan vi få besked om resultaten i förhållande till anslagsframställningen. Vad blir bra och varför? Vad blir inte bra och varför?
Hittills har 50 myndigheter lämnat årsredovisningar till regeringen – de första försöken att leva upp till de vackra orden.
– Vi lämnar numera till regeringen en årlig rapport om det ekonomiadministrativa läget och om revisionens resultat, sa Ingemar Mundebo. Den senaste är från december 1992 och är en nyans ljusare än motsvarande dokument från 1991. Redovisningen har svagheter, ibland betydande sådana. Respekten för god redovisningssed och intern kontroll är ännu inte helt tillfredsställande. Anslag överskrids i rätt stor utsträckning. Internkontrollen har i flera fall försvagats i samband med delegering och decentralisering. Varor och tjänster anskaffas inte alltid så affärsmässigt. Kunskapsbehovet på de här områdena är stort.
– Det är rättvist att säga att redovisning och revision fått en ökad tyngd i den statliga sektorn. Inom regeringskansliet finns det en starkare insikt om vad god revision och redovisning betyder.
– Vi i staten och i privata revisionsbyråer har mycket att lära av varandra, sa Ingemar Mundebo vidare. Det är inte sagt som en vänlighet mot FAR. Jag menar det. Jag skulle gärna anställa fler auktoriserade revisorer om jag hade råd.
Inge Wennberg