I ett brev (återgivet i Balans nr 11 1993, sid 50) ifrån Redovisningsrådet till Redovisningskommittén, daterat den 21 oktober 1993) framförs synpunkten att svensk redovisningspraxis bör utvecklas i enlighet med den internationella utvecklingen. Detta är något som de flesta verkar vara överens om. Vi blir emellertid ganska konfunderade när vi ser hur Redovisningsrådet definierar den internationella utvecklingen på redovisningsområdet. Redovisningsrådet sätter likhetstecken mellan internationell redovisningsutveckling och IASCs rekommendationer.
Dessutom måste man utifrån innehållet i brevet göra den tolkningen att Redovisningsrådet inte anser att EUs direktiv på redovisningsområdet ryms inom den internationella redovisningsutvecklingen. Vi anser att frågan om vad som i dag är internationell redovisning är mycket mer komplex än det intryck man kan få av Redovisningsrådets brev.
Oproblematisk syn
Under en lång följd av år har vi i Sverige haft en ganska oproblematisk syn på vad som är internationell redovisning. Vi har ofta satt likhetstecken mellan internationell redovisning och de amerikanska normerna US GAAP även om dessa rent definitionsmässigt är lika nationella som de svenska.
Ett sätt att tolka brevet från Redovisningsrådet är att synen på vad som är internationellt nu skiftat från USA till IASC. Det är dock allmänt känt att IASC hämtat mycket inspiration ifrån USA för sitt arbete och i sitt arbete.
IASC är en privat organisation
IASC kännetecknas dessutom framför allt av att vara en privat organisation. Medlemmar i IASC är revisorsorganisationer i olika länder. Från Sveriges sida är FAR medlem. Partsammansatta organisationer, däribland Redovisningsrådet, får inte vara medlemmar i IASC. Tendensen i dag vad gäller normgivningen på redovisningsområdet är att det i alltfler länder bildas partsammansatta organisationer. Demokratiskäl och möjlighet att få acceptans för normerna är skälet för detta. Åtskillig forskning har dokumenterat redovisningen har ekonomiska konsekvenser och att det därför finns partsintressen i redovisningslösningar. Att IASC inte tillåter partsammansatta organisationer deltaga i arbetet är mot denna bakgrund mycket anmärkningsvärt, och kan dessutom sägas vara odemokratiskt.
EUs direktiv på redovisningsområdet är ett arbete som har fastställts efter mödosamma förhandlingar mellan representanter ifrån olika kulturella traditioner och som därmed får sägas spegla den internationella redovisningskomplexiteten i dag.
Bredare perspektiv i EU-direktiv
Jämför man IASCs rekommendationer med EUs direktiv, vilket man i och för sig mot bakgrund av ovanstående inte bör göra, så anläggs i EU-direktiven ett bredare internationellt perspektiv än vad IASC har. EUs redovisningsdirektiv har visserligen en lägre detaljeringsgrad än IASCs rekommendationer. Men vi kan inte anse det vara i enlighet med den internationella utvecklingen att avvika ifrån en generell värderingsregel i EU-direktiven till förmån för en specifik lösning utarbetad av IASC.
För att kunna ta ställning i frågan om redovisning av finansiella omsättningstillgångar, liksom andra redovisningsfrågor, krävs en diskussion om olika organs internationella ställning och en noggrann analys av effekterna av olika redovisningsnormer i tillämpning.
Kristina Artsberg och Karin Jonnergård, Ekonomie doktorer, universitetslektorer vid Lunds universitet