Sverige upplever sedan en tid en period av försämrad ekonomisk konjunktur. Företagens vinstnivåer har drastiskt sänkts. Inom vissa branscher har detta lett till en strukturrationalisering som medfört att flera företag slås ut. I ett internationellt perspektiv är antalet konkurser i Sverige mycket stort. De senaste åren har ökningen varit dramatisk. Under 1991 beslutades 18.203 konkurser. I jämförelse med 1990 var det en ökning med 70 %. Ökningstakten fortsätter under 1992. I denna situation ökar som bekant fokuseringen på företagens revisorer. Det är också större risk för att revisorernas arbete i efterhand blir föremål för granskning och bedömning.
Vid sidan av denna problematik som torde vara väl känd för Balans läsare har den ekonomiska utvecklingen även medfört en annan företeelse som kanske inte är lika känd men som kan vara nog så besvärlig för den revisor som drabbas. Vi tänker här på det i praktiken allt vanligare förhållandet att domstolarna – på grund av frånvaron av behöriga ställföreträdare för vissa aktiebolag – delger bolagens revisorer ansökan om bolagens försättande i konkurs m.m. Förhållandet har föranlett några av de revisorer som blivit föremål för delgivning att vända sig till oss med bl.a. följande frågor.
1. Vilka lagbestämmelser grundar sig delgivning med revisor på?
2. Vad kan revisorn göra efter det att han mottagit en delgivning?
3. Vad är revisorn skyldig att göra efter det att han mottagit en delgivning?
Vi skall i denna artikel försöka besvara, eller åtminstone närmare belysa dessa frågor.
Delgivning med aktiebolags revisor grundar sig på bestämmelser i delgivningslagen (DL) och aktiebolagslagen (ABL).
Enligt 9 § i st DL gäller att delgivning med juridisk person skall ske genom att handlingen överbringas till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas handlingen till denne.
Rätten att företräda bolaget
Rätt att företräda aktiebolag har bolagets styrelse, verkställande direktör och firmatecknare. Eftersom delgivning kan ske med någon av flera gemensamt behöriga ställföreträdare kan delgivning med aktiebolag ske genom varje firmatecknare, även om han inte får teckna firman ensam, och med varje styrelseledamot, även om denne inte är firmatecknare. Efter en ändring i DL som trätt i kraft den 1 februari 1991 (SFS 1990:1410) gäller vidare att delgivning under vissa förutsättningar även får ske genom att handlingen i fråga överbringas till en suppleant för en behörig ställföreträdare. Suppleanten skall i sådant fall utan dröjsmål lämna handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen.
Saknar aktiebolag behörig ställföreträdare eller suppleant för denne blir andra punkten i 9 § 1 st DL tillämplig. Det organ som i sådant fall har att besluta i aktiebolagets angelägenheter är bolagsstämman.
Enligt 9 kap 8 § ABL är det styrelsen som kallar till bolagsstämma. Om stämma skall hållas enligt ABL, bolagsordningen eller stämmobeslut, men styrelsen underlåter att sammankalla stämman, skall länsstyrelsen på anmälan av styrelseledamot, verkställande direktör, revisor eller aktieägare sammankalla stämman.
Av 9 kap 5 § ABL framgår när ordinarie bolagsstämma skall hållas. Enligt 9 kap 6 § ABL skall extra stämma hållas när styrelsen finner skäl därtill. Extra stämma skall också hållas när det för uppgivet ändamål skriftligen hos bolaget begärs av revisor eller av ägare till en tiondel av samtliga aktier.
Tolkas nämnda bestämmelser efter bokstaven har endast ett bolags styrelse och länsstyrelsen rätt att sammankalla bolagsstämma, medan revisor m.fl. har rätt att hos bolaget begära att stämman sammankallas och att hos länsstyrelsen anmäla om så ej sker. Delgivning skulle sålunda inte kunna ske med revisor utan endast med styrelsen (som ju inte finns tillgänglig i dessa fall!) och länsstyrelsen. Fråga uppkommer då om en sådan strikt formell tolkning av de aktuella bestämmelserna i DL och ABL måste göras eller om man kan se bort från den distinktion som föreligger mellan rätten att sammankalla stämman och rätten att begära att den sammankallas. Vissa domstolar har börjat tillämpa det senare synsättet. Så har t.ex. Svea Hovrätt i mål nr Ö 395/91 den 19 februari 1991 uttalat följande:
”Delgivning av ett aktiebolag som saknar behörig ställföreträdare får ske med bolagets revisor. Det följer av 9 § första stycket delgivningslagen (1970:428) och 9 kap 1 § första stycket samt 6 och 10 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). Gäldenärsbolaget har enligt ett registreringsbevis daterat den 19 december 1990 en revisor. I överensstämmelse med vad som har anförts är denna behörig att för bolagets räkning motta ansökningen om betalningsföreläggande.”
Svea Hovrätt har i två andra mål, som vi känner till, vidare ansett att delgivning även får ske med enskild aktieägare, med viss andel av aktierna. Även Göta Hovrätt har uttalat att delgivning kan ske med revisor eller aktieägare.
Ytterligare stöd för denna tolkning av bestämmelserna som Svea Hovrätt och Göta Hovrätt alltså har gjort ges av Domstolsverket som i sin ”Konkurshandbok” uttalar följande:
”Saknar ett aktiebolag styrelse skall (vilket motsättningsvis framgår av 8 kap 2 § sista meningen aktiebolagslagen) extra bolagsstämma sammankallas för att utse ny styrelse. En sådan stämma skall enligt 9 kap 8 § aktiebolagslagen sammankallas om en revisor eller en aktieägare begär det. Om en juridisk person saknar behörig ställföreträdare får enligt 9 § 1 st delgivningslagen delgivning ske med ’någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter’. Ett aktiebolag utan styrelse, verkställande direktör och suppleant bör därför kunna delges genom någon av sina revisorer eller aktieägare.”
Varken av Svea Hovrätts ovan återgivna beslut eller av Domstolsverkets handbok framgår uttryckligen huruvida man beaktat distinktionen mellan rätten att sammankalla stämman och rätten att begära att stämman sammankallas. Användandet av ordet ”bör” i handboken kan tyda på att författaren antingen inte utrett frågan fullständigt eller, om så skett, känt viss tveksamhet.
Tveksamheten om vad som skall anses vara gällande rätt i denna fråga förstärks av det förhållande att Hovrätten över Skåne och Blekinge i ett fall intagit en i förhållande till de övriga hovrätterna motsatt ståndpunkt.
I mål nr Ö 758/90 har skånska hovrätten sålunda uttalat följande i fråga om tolkningen av 9 § I st DL: ”Av lagrummet framgår att revisor visserligen genom anmälan till länsstyrelsen under de i lagrummet angivna förutsättningarna kan påfordra att bolagsstämman sammankallas; han kan däremot inte själv sammankalla stämman. Härav följer att någon delgivning av bolaget genom dess revisor inte kan ske med stöd av den åberopade regeln i 9 § första stycket delgivningslagen.”
Rättspraxis motstridig
Rättspraxis är alltså motstridig för närvarande, varför det vore önskvärt med antingen ett klargörande uttalande i frågan från Högsta Domstolen eller ett förtydligande av lagbestämmelserna. I avvaktan härpå kan det vara lämpligt att fundera något över vad det innebär att delgivning sker med revisor och på basis härav bedöma hur revisorn i dagsläget bör agera om han blir föremål för delgivning.
I konkursärenden kan delgivning förekomma i flera situationer. De situationer som kommit till vår kännedom där revisorer ”drabbats” är följande.
* Uppmaning till gäldenär att betala klar och förfallen skuld enligt 2 kap 9 § konkurslagen (KL)
* Ansökan från borgenär om gäldenärs försättande i konkurs enligt 2 kap 15–17 §§ KL. I detta fall skall gäldenären delges dels de av borgenär ingivna handlingarna, dels kallelse till förhandling för prövning av ansökan.
* Kallelse till edgångssammanträde enligt 2 kap 24 § KL.
I samtliga tre situationer är det gäldenären, d.v.s. aktiebolaget, som skall prestera något eller som är föremål för viss åtgärd, d.v.s. betala skulden, försättas i konkurs, inställa sig till sammanträde och avlägga bouppteckningsed. Det är också gäldenären som skall delges handlingar och kallelser. Aktiebolaget delges enligt huvudregeln genom behörig ställföreträdare. Om behörig ställföreträdare saknas, kan – som framgått ovan – delgivning ske genom att delgivningsförsändelsen överbringas till någon som har rätt att sammankalla dem som har att fatta beslut i bolagets angelägenheter. Om så sker anses alltså gäldenären (aktiebolaget) delgiven, men det är inte denne ”någon” som har att betala skulden i fråga eller att inställa sig till sammanträdet eller att avlägga bouppteckningsed; den skyldigheten åvilar i stället behörig ställföreträdare.
Om nu revisorn kan vara denne ”någon”, vad kan han då göra? Först kan konstateras att han bör skriva på delgivningskvittot och skicka tillbaka det till domstolen. Det är ju i första hand domstolens sak att avgöra med vem delgivning skall ske och vilka rättsverkningar delgivningen skall få. När revisorn har vidtagit denna inledande åtgärd, kan han då lägga delgivningsförsändelsen till handlingarna och glömma saken utan risk för efterräkningar? Svaret på den frågan beror enligt vår mening på dels vad revisorn själv känner till om existensen av en styrelse i bolaget, dels vilken vikt revisorn tillmäter den fråga som aktualiserats genom delgivningen.
För den händelse revisorn känner till att bolaget har en fulltalig styrelse eller en eller flera styrelseledamöter, men att uppgift härom likväl saknas i PRVs register, bör revisorn överlämna delgivningsförsändelsen till styrelsen eller någon av styrelseledamöterna, som därefter har ansvaret för att erforderliga åtgärder vidtas för att tillvarata bolagets intressen. Om bolaget, enligt vad revisorn känner till, faktiskt saknar styrelse och delgivningen rör en viktig förvaltningsfråga, som enligt hans mening bör bringas till bolagsstämmans kännedom bör revisorn begära att stämman sammankallas. Att bolagets fortsatta existens är ifrågasatt genom hot om konkurs, samtidigt som styrelse saknas, torde vara en sådan viktig fråga som bör bringas till stämmans kännedom. Sådan begäran bör i detta fall kunna ske genom direkt anmälan till länsstyrelsen. Om det är obekant för revisorn huruvida bolaget faktiskt saknar styrelse eller ej och revisorn inte lyckas få fram uppgift om hur det förhåller sig härmed, bör anmälan till länsstyrelsen föregås av en skriftlig begäran till bolaget om att en extra stämma skall sammankallas. Om så inte sker inom 14 dagar, kan revisorn göra anmälan till länsstyrelsen. I båda fallen är det sedan länsstyrelsens sak att besluta om samt att verkställa kallelsen. Det kan i samtliga fall också vara klokt att revisorn dels skickar delgivningsförsändelsen till bolagets senast uppgivna postadress, dels meddelar domstolen vilka åtgärder han vidtagit.
Det bör framhållas att revisorn, såvitt vi har kunnat finna, inte har någon skyldighet enligt lag att agera på nyss nämnda sätt. Lagen ger dock revisorn möjlighet att agera. Med anledning härav och så länge domstolarna, även om det inte är undantagslöst, anser att delgivning av bolag kan ske genom revisorn kan det inte heller uteslutas att en plikt att handla får anses följa av god revisorssed. Vägledande uttalanden och praxis från tillsynsmyndigheten och FARs regelkommitté respektive disciplinnämnd saknas emellertid. Man skulle också – i vart fall teoretiskt – kunna tänka sig att aktieägare eller annan som lider ekonomisk skada till följd av revisorns passivitet i detta sammanhang kan komma att kräva skadestånd av revisorn. Det här anförda talar enligt vår mening för att revisorn – av försiktighetsskäl – bör agera på ovan angivna sätt.
Urban Engerstedt är företagsjurist på Bohlins. Han medverkade senast i Balans nr 4/1992.
Anders Strömqvist är föreningsjurist i FAR. Han medverkade senast i Balans nr 5/1991.