Många EG-frågor att besvara på ett år!

Tre utredningar arbetar med att anpassa svensk lagstiftning efter EGs bolagsrättsliga direktiv. Det är bråttom – ambitionen är att allt utredningsarbete ska vara klart den 1 juli 1993 och att ändringarna ska vara genomförda den 1 januari 1995.

Ett EG-inträde kommer att innebära förändringar både när det gäller associationsrätt och redovisningslagstiftning. Aktiebolagskommittén arbetar med att anpassa svensk lagstiftning till EGs direktiv nummer 1, 2, 3 och 6 som gäller det associationsrättsliga området, medan Kommittén för översyn av redovisningslagstiftningen arbetar med EG-direktiven nummer 4, 7 och 11.

En ny utredning, som ska behandla det åttonde direktivet, det som bl.a. föreskriver vilka utbildningskrav som ska ställas på revisorer, kommer förhoppningsvis att påbörja sitt arbete i dagarna.

– De tre kommittéerna måste samarbeta tämligen intimt för att man ska nå ett hållbart resultat, förklarar auktor revisor Sten Lundvall, Bohlins, som är sakkunnig i både Aktiebolagskommittén och Redovisningskommittén.

Ny AB-form?

Aktiebolagskommittén är den som hunnit längst i sitt arbete. En EG-anslutning aktualiserar frågan om Sverige bör inrätta någon förenklad typ av bolag utan personligt ansvar. Ett svenskt småföretag som drivs i aktiebolagsform måste i dag i stort sett följa samma regler som gäller för börsnoterade storföretag vilket småföretagare många gånger upplever som både besvärligt och onödigt.

Frågan är om den svenska aktiebolagslagen bör rymma två typer av bolag utan personligt ansvar, eller om man bör införa en särskild lagstiftning för mindre företag?

– Vi har inom utredningen funderat över om Sverige borde införa en GmbH-form efter tysk modell, men vi har funnit att det för Sveriges del torde var lämpligare att i stället inom aktiebolagslagens ram låta företagen välja om de vill vara privata eller om de vill vända sig till en större marknad för sin finansiering, och bli offentliga, eller som vi inom utredningen valt att kalla det, publika, säger Sten Lundvall.

De publika bolagen skulle få rätt att vända sig till en vidare krets för sin kapitalanskaffning, medan de privata bolagen inte skulle få emittera värdepapper för handel. I gengäld skulle de privata bolagen få lättnader när det gäller bl.a. aktiekapitalets storlek.

Revisionsplikt?

En fråga som måste lösas i samarbete mellan de olika kommittéerna är den om revisionsplikt. Ska vi i Sverige bibehålla vår långt gående revisionsplikt för mindre företag – eller ska vi som många EG-länder införa frivillighet för småföretagen på detta område?

– Jag tror, säger Sten Lundvall, att de flesta intressenter vill bibehålla revisionsplikten även för mindre bolag. Frivillighet skulle nog leda till en hårdare skattekontroll, vilket skulle ställa sig dyrt för samhället och förmodligen inte uppfattas som en lättnad för de företag som råkar ut för taxeringsrevision. Dessutom menar jag att frihet från personligt ansvar rimligen måste få kosta pengar – det är bolaget, inte samhället, som ska betala för att bolaget har revision. Bolagens intressenter, t.ex. banker, leverantörer och kunder måste naturligtvis också finna det rimligt att företagen revideras varje år, säger Sten Lundvall.

Behövs godkänd revisor?

En fråga, som aktiebolagskommittén och den nya revisorskommittén gemensamt måste ta ställning till, är den om vi i Sverige ska bibehålla våra två revisorskategorier.

Dagens auktoriserade revisorer uppfyller med råge de kvalifikationskrav EG ställer på personer som är behöriga att revidera större bolag, om man tillägger att EG kräver att revisorerna ska genomgå en examen. De godkända revisorerna uppfyller i dag inte EGs krav – men frågan är, om de kommer att kunna bli behöriga att revidera mindre bolag?

De bedömare som Balans har talat med tycks alla vara eniga om, att de godkända revisorernas kompetens även i framtiden kommer att behövas.

Många nu verksamma godkända revisorer kommer troligen att höja sin kompetens till EG-nivå, men också för dem som inte väljer att göra det kommer det att finnas en marknad. Om vi i Sverige bibehåller vårt system med revisionsplikt även för de allra minsta aktiebolagen kommer vi även fortsättningsvis att behöva våra godkända revisorer – de auktoriserade kommer helt enkelt inte att räcka till.

– Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg, att företag inte startas, leds och sköts av kamrerer, utan av entreprenörer, säger Sten Lundvall. De små företagen som inte själva kan hålla en så hög kompetens när det gäller komplicerade skatte- och redovisningsfrågor behöver en regelbunden kontakt med sin revisor, förklarar han. De godkända revisorerna ger i dag en kvalificerad redovisningsservice, och detta kommer att behövas även framgent.

Redovisningen förändras

Ett EG-inträde kommer sannolikt inte innebära att efterfrågan på kvalificerad redovisningsservice och revisorstjänster minskar – det fjärde och i viss mån även det sjunde EG-direktivet innebär förändringar i sättet att ställa upp årsbokslut och redovisning.

– EGs fjärde direktiv innehåller fyra godkända varianter av årsredovisning. Två av dessa kan sägas vara främmande för oss – de överensstämmer inte alls med vad vi kallar god redovisningssed, förklarar Sten Lundvall. Direktiven medger också en uppställning som i stort sett överensstämmer med svensk redovisningssed – men det är inte helt okomplicerat att ta över den modellen, eftersom den är mer utförlig än den svenska:

– Det blir med den redovisningsmodellen mycket lätt att räkna ut ett företags marginal. Verksamheter som bara har en rörelsegren – eller ännu värre en enda produkt, blir på detta sätt exponerade för sina konkurrenter, säger Sten Lundvall.

Fjärde direktivet medger dock, åtminstone för mindre företag, att man lägger samman vissa poster i resultaträkningen så att den blir mindre transparent.

– Helst bör vi i Sverige sträva efter enhetlighet och bestämma oss för en modell för att ställa upp resultat och balansräkning, menar Sten Lundvall.

Ramlag eller detaljreglering?

EGs sjunde direktiv får företrädesvis redovisningskommittén brottas med. Ett problem är att det sjunde direktivet går långt i detaljreglering av hur koncernredovisningen ska upprättas.

Detaljrikedomen stämmer inte alls med strukturen på den svenska redovisningslagstiftningen – både bokföringslagen och framförallt svenska associationsrättsliga lagar har karaktären av ramlagar. Vår svenska bokföringslag tillämpas på flertalet associationsformer.

Sten Lundvall förklarar att redovisningskommittén får försöka komma fram till hur den svenska redovisningslagstiftningen ska kunna anpassas till EGs direktiv – ska vi ha en ramlagstiftning och vilken ställning ska de utfyllande normerna som vi tillämpar ha? Vilken status ska dessa normer ha exempelvis vid en domstolsprövning?

Rättvisande bild?

En annan fråga som de båda kommittéerna får lösa är, om det som vi kallar god redovisningssed verkligen kan tänkas ge vad som i EG-direktiven kallas en rättvisande bild av ett företags ställning.

– Frågan kan tyckas akademisk, men det är en stor fråga, säger Sten Lundvall. Begreppet a true and fair view är egentligen revisorns subjektiva prövning i det enskilda fallet – det är revisorn själv som har sista ordet. Denne kan i princip sätta sig över både lag och etablerad praxis om han finner det nödvändigt för att redovisningen ska ge en rättvisande bild. Om man i stället hänvisar till god redovisningssed säger man att redovisningen gjorts efter lag, skick och bruk men revisorn garanterar inte på samma tydliga sätt att redovisningen i alla avseenden ger en rättvisande bild, förklarar han.

I Danmark har man enligt uppgift bestämt sig för att ”god redovisningssed” ger ”en rättvisande bild”. Troligt är att vi i Sverige väljer samma väg, åtminstone i ett första steg.

Svar på brännande frågor

Den nya revisorsutredningen, som ska arbeta med Sveriges anpassning till EGs åttonde direktiv, kommer förutom frågan om kompetenskrav också att penetrera frågan om vem/vilka som ska få äga revisionsbyråer.

Den lag som i dag förbjuder utländskt ägande kommer med största sannolikhet att försvinna, men det är också troligt att man öppnar möjlighet för andra personalkategorier än auktoriserade revisorer att delta i styrelsearbete eller gå in som ägare – i kommittédirektiven påpekas i alla fall att de minimikrav som ställs i EG vad gäller ägande och ledning är något mindre stränga än de svenska bestämmelserna.

Revisorns roll som konsult och förbudet för revisorer att driva annan verksamhet, bör revisorsutredningen enligt direktiven också klarlägga. Detta är frågor som länge sysselsatt den svenska revisorskåren.

Sten Lundvall förklarar att den konsultverksamhet som svenska revisorer i dag bedriver, är ett utflöde av revisionsbyråernas eget behov av expertis. För att kunna utföra revision i stora och komplicerade verksamheter har man behövt egna experter. Det är tänkbart att man i en del fall kunnat klara sig genom att hyra in expertis, men i de flesta fall har det troligen varit nödvändigt att anställa t.ex. skatterättsliga experter.

– Jag har för min del inte sett att konsultverksamheten skadat revisionsverksamheten, eller på något sätt påverkat revisorns oberoende, säger Sten Lundvall, som menar att revisionsbyråerna är utomordentligt försiktiga när det gäller vilken typ av konsultuppdrag man åtar sig – ett misstag är betydligt mer ödesdigert för en revisionsbyrå än för en vanlig konsultfirma, eftersom det kan skada revisionsuppdraget.

Ny tillsynsmyndighet?

Frågor om auktorisation eller godkännande prövas i dag av Kommerskollegium, som också utövar tillsyn enligt Revisorsförordningen. I årets budgetproposition står det att Kommerskollegium bör renodlas som handelspolitisk myndighet. De uppgifter som KK har på det näringsrättsliga området ska alltså föras över till någon annan myndighet eller någon lämplig organisation.

EGs direktiv medger att tillsyn och auktorisation administreras av någon annan än en statlig myndighet. FAR har nämnts som en möjlig kandidat.

– Staten har skött frågorna om auktorisation och tillsyn bra, säger FARs generalsekreterare, Björn Markland. Frågan är ny, och på FAR har man inte tagit officiell ställning ännu, men spontant säger Björn Markland att han inte är förtjust över tanken på FAR som ensam auktoriserande och kontrollerande instans:

– Det har ett egenvärde att FARs medlemmar är frivilligt anslutna.

Jag tycker att samhället bör ha kvar ett visst inflytande över auktorisation och tillsyn – det är mycket väsentligt både för revisorskårens trovärdighet gentemot det övriga samhället och för FARs trovärdighet gentemot sina egna medlemmar. Samma organisation bör inte både utöva myndighetskontroll och ge kollegialt stöd och vägledning. Revisorn blir alltmera utsatt och därför behövs en renodlad intresseorganisation. Däremot är det fullt tänkbart att en fristående organisation, kanske med FAR, SRS och staten som huvudmän, får hand om auktorisation och tillsyn, slutar Björn Markland.

Dagmar Forne är frilansjournalist.