Redan det förhållandet att de centrala lagarna är 20 år gamla är skäl nog till en översyn, skriver FARs generalsekreterare om de nu fastställda direktiven till utredning om revisorslagstiftningen. Till detta kommer också nödvändigheten av en anpassning till den pågående europeiska integrationen.
Under 1970-talet förändrades hela den juridiska grunden för yrkesrevisorernas verksamhet. Huvudmannaskapet för auktorisation och godkännande av revisorer fördes över från handelskamrarna till staten 1973. Ett par år senare, 1975, kom den nya aktiebolagslagen med sina väsentligt ökade krav på revision. 1976 kom en modern bokföringslag, och därmed den statliga Bokföringsnämnden. Därmed hade lagstiftaren snickrat ett ramverk för revisorsprofessionen som kom att bli bestående i två årtionden.
Nu är det dags igen och det finns det många skäl till. Redan det förhållandet att de centrala lagarna är tjugo år gamla är egentligen skäl nog till en översyn, så fort som omvärlden förändras. Till detta kommer den förestående europeiska integrationen och de krav på anpassning av svensk lagstiftning som följer med den.
Tre utredningar
Det är tre statliga utredningar som skall forma 2000-talets revisorsmiljö.
Först på plan var Aktiebolagskommittén, som fick i uppdrag att se över 1975 års aktiebolagslag från några olika utgångspunkter. Bland annat skall kommittén undersöka hur EGs s.k. bolagsrättsliga direktiv skall kunna införlivas i svensk rätt.
Nästa utredning som tillsattes blev kommittén för översyn av redovisningslagstiftningen. Den kommittén skall se över formerna för utvecklingen av god redovisningssed och överväga hur redovisningslagstiftningen skall vara utformad i framtiden. Till de uppgifterna lades också en del av Aktiebolagskommitténs tidigare uppdrag att behandla EG-harmoniseringen. Det handlar främst om de fjärde, sjunde och elfte EG-direktiven, d.v.s. direktiven om årsredovisning och revisionsplikt, om koncernredovisning och om filialer. (De för revisorer centrala EG-direktiven har f.ö. just publicerats i sin svenska översättning som supplement till FARs Samlingsvolym.)
Biten som saknats
Den pusselbit som då saknas är revisorslagstiftningen, alltså det regelkomplex som i svensk rätt i dag finns i revisorsförordningen och i Kommerskollegiets revisorsföreskrifter.
Kommerskollegium skrev redan i oktober 1989 ett brev till Civildepartementet och föreslog en översyn. Som motiv åberopades närmandet till EG, men också den allmänna utvecklingen. ”Regelverket präglas av det synsätt som rådde då förordningen och dess förarbeten tillkom”, skrev kollegiet.
Det var en imponerande uppräkning av frågor som Kommerskollegium förelade departementet. Skall vi ha en revisorsexamen? Skall vi fortsätta att ha två olika kårer av yrkesrevisorer? Hur skall vi behandla utländska revisorer med en yrkeskompetens på samma nivå som den svenska? Vem skall få äga en svensk revisionsbyrå? Vad skall en auktoriserad eller godkänd revisor få syssla med, utöver revision? Hur skall vi se på revisorns konsultroll? Hur skall det disciplinära systemet bäst utformas?
Revisorsfrågorna har sedan dess tagits över av Näringsdepartementet. Under den senaste vintern har man där förberett direktiv till en utredning, och nu har texten till sådana direktiv fastställts av regeringen.
Direktivtexten
Enligt direktivtexten skall en särskild utredare, mot bakgrund av den europeiska integrationen, överväga vilken författningsreglering som behövs för revisorer. I linje med den nya regeringens ambitioner innehåller texten emellertid också ett uppdrag att överväga om auktorisation/godkännande och tillsyn helt eller delvis kan administreras av någon annan än en statlig myndighet.
Med den europeiska integrationen förstås i detta sammanhang främst EGs åttonde bolagsrättsliga direktiv.
I åttonde direktivet föreskrivs att en fysisk person får godkännas att utföra lagstadgad revision (enligt fjärde direktivet) om han eller hon, efter att ha kvalificerat sig för tillträde till universitetsstudier, genomgått en teoretisk och praktisk utbildning samt avlagt en statligt organiserad eller godkänd yrkesexamen som är jämförbar med slutexamen från ett universitet.
Utredningsdirektiven påpekar att svenska auktoriserade revisorer uppfyller EGs utbildnings- och praktikkrav med god marginal. FARs styrelse har f.ö. uppdragit åt FARs utbildningskommitté att före hösten undersöka vilka justeringar som kan erfordras, t.ex. i IREVs basutbildning eller i storbyråernas internutbildning, för att eliminera eventuella avvikelser från de exakta kraven i åttonde direktivet.
Revisorsexamen
Vad den svenska revisorsauktorisationen saknar är själva examensförfarandet. Det får därför förutsättas att utredningen kommer att utmynna i ett förslag till en svensk revisorsexamen. Som bekant innehåller FARs stadgar sedan senaste årsskiftet ett krav på genomgången kunskapskontroll som villkor för inval i föreningen. FAR har som en förberedelse för stadgeändringen i ett par års tid bedrivit en försöksverksamhet med basutbildningskontroll och revisorsexamen. En av tankarna bakom stadgeändringen och försöksverksamheten har varit att FAR skall ha hunnit samla så mycket erfarenheter av examinationsförfarandet att lagstiftaren, när den dagen kommer, enkelt skall kunna omvandla FARs kunskapsprov till en offentligt erkänd revisorsexamen.
Bakom utredningsdirektivens ord om en icke-statlig revisorsauktorisation ligger att tillämpningen av åttonde direktivet under vissa villkor får överlåtas av ett medlemslands myndigheter på vissa yrkesföreningar. Så är ju sedan gammalt fallet på flera håll i Europa, t.ex. i England, Skottland och Irland. Till villkoren hör dock att medlemslandet inte kan undandra sig ansvaret för den disciplinära tillsynen. En total ”privatisering” av revisorsauktorisationen saknar alltså aktualitet.
Utredningsdirektiven noterar utan kommentarer att EG-direktivens regler om ägande och ledning av revisionsbyråer är mindre stränga än de nuvarande svenska reglerna.
Oberoendefrågan
Det kan tilläggas att EG sedan länge arbetat med ett förslag till ett femte bolagsdirektiv om bolagsorganen, där bl.a. frågor kring revisorernas oberoende skulle ingå. Arbetet har gått mycket trögt, beroende på helt andra problem än revisorsfrågorna. Det är känt att EG-kommissionen överväger tanken att lyfta ut de föreslagna revisorsreglerna till ett separat direktiv, ”8 bis”, som då skulle kunna färdigställas utan längre dröjsmål. Av vad som i dag är känt om tankarna i femte direktivet finns det dock ingen anledning att förutse problem vid ett svenskt införlivande.
En ytterligare fråga som måste behandlas av den kommande utredningen är det ömsesidiga erkännandet av behörigheter, däribland revisorsauktorisationer. Vi har ju redan fått en försmak av direktivet om ömsesidigt erkännande, genom att de fem nordiska länderna sedan 1 juli förra året kommit överens om att tillämpa motsvarande regler sinsemellan. För bl.a. revisorsyrket innehåller direktivet regler om kunskapskontroll inom skatte- och affärsjuridiken, och det är bekant att det praktiska genomförandet av det ömsesidiga erkännandet mellan de tolv nuvarande EG-länderna inte varit helt problemfritt.
Två revisorskårer
Ett problem för svensk del – dock ingalunda unikt – är att vi i dag har två revisorskårer, den auktoriserade och den godkända, varav den sistnämnda inte uppfyller det åttonde direktivets krav.
I de nuvarande EG-länderna finns det exempel på både enhetliga och dubbla revisorskårer. Det finns också exempel på att två kårer slagits ihop med hänvisning till EG-harmoniseringen, och på att en tidigare enhetlig kår skiktats i två, med samma motivering. I själva verket har varje land en mycket stor valfrihet. Det är en vidskepelse – om också allmänt utbredd – att EG-direktiven skulle tvinga Sverige till någon viss bestämd lösning av frågan om en eller två kårer.
En kärnfråga är på vilken nivå man väljer att lägga revisionsplikten för mindre företag. Danmark är ett bra exempel på att man valt att fortsätta med en revisionsplikt som går längre än fjärde direktivet och som innefattar både en auktoriserad och en godkänd revisorskår. I en del andra länder har strävandet varit att så långt möjligt undanta mindre företag från revisionsplikt.
Utredningsdirektiven har observerat dessa frågor och är neutral till lösningen. ”Utredaren bör även pröva om det bör finnas en särskild revisorskår utan kompetens enligt åttonde direktivet men med särskild behörighet att revidera mindre bolag”, heter det.
Det får förutsättas som mer eller mindre självklart att Sverige även i framtiden kommer att ha revisionsplikt för mindre företag i en utsträckning som går långt utöver fjärde direktivets minimikrav. Alternativet skulle bland mycket annat innebära att skatteförvaltningen tvingades bygga upp en gigantisk organisation för taxeringsrevision i stället för att som nu bygga på grundantagandet att företag med auktoriserade eller godkända revisorer har en välordnad redovisning.
Det är ändå uppenbart att den godkända revisorskårens framtid är oviss. Att de som i dag arbetar som godkända revisorer måste tillförsäkras möjlighet att försörja sig är självklart, och åttonde direktivet ger goda möjligheter att tillgodose det kravet. Samtidigt får det förmodas att en hel del godkända revisorer ser EG-harmoniseringen som ett incitament att komplettera sin teoretiska utbildning till auktorisationsnivå. FAR och SRS har gemensamt uppvaktat myndigheterna med ett förslag till hur en sådan uppgradering skulle kunna ske på villkor som är förenliga med löpande yrkesarbete som revisor men som ändå på ett skäligt sätt tillgodoser kvalitetskraven på auktoriserade revisorer. Skrivelsen publicerades i Balans 3/92.
Inga långbänkar
Några långbänkar handlar det inte om för någon av de aktuella utredningarna. Utredningen om revisorslagstiftningen skall sålunda vara färdig med sitt slutbetänkande i juni 1993. Och det är inte mycket att välja på: Om EES-avtalet träder i kraft planenligt – vilket ännu inte är bekant när detta skrivs – skall harmoniseringen vara genomförd 1995. FAR har i sitt remissvar på promemorian om EES-avtalet understrukit vikten av att de aktuella utredningarna samarbetar intimt, eftersom det de skall utreda är ett finmaskigt nät av sammanhängande regler. FAR har sakkunnigrepresentation i de båda sittande utredningarna. Det får anses självklart att detsamma blir fallet i den nya. Med tanke på de investeringar FAR gjort i form av nordiskt och europeiskt samarbete under senare år finns det alla skäl att tro att FAR-kårens intressen kommer att kunna bevakas med en viss styrka inför den nya lagstiftningen.
Auktor revisor Björn Markland är generalsekreterare i FAR. Han medverkade senast i Balans nr 3/1992.