– Genom att satsa på organisationsutveckling tar vi väl vara på vår personal, säger Elisabeth Deuschl, personalchef på Lindebergs Revisionsbyrå.
En del har entréer typ bankpalats. Trappuppgången hos Lindebergs, Sveriges sjätte största byrå, är inte Sveavägens tjusigaste och mest lättorienterade. Mer än en besökare har hamnat i varuhissen.
Med rätt hiss och med knappen på våning 6 når man Elisabeth Deuschl. Genom hennes takfönster kan man bara se om himlen är blå eller grå.
Elisabeth Deuschl ansvarar på Lindebergs för det som är varje revisionsbyrås viktigaste tillgång. Och det är inte lokalerna. Det är personalen.
Som personalchef är Elisabeth Deuschl ansvarig bl.a. för personal-, ledarskaps- och organisationsutveckling. Det dagliga personalansvaret är delegerat till cheferna på de sju våningarna vid Sveavägen och de 20 andra kontoren runt om i Sverige. Elisabeth Deuschls roll är mera att vara en diskussionspartner och problemlösare för chefer på olika nivåer, en intern konsult. Hon finns på Lindebergs sedan sex år.
Av sina arbetsuppgifter sätter hon organisationsutveckling allra främst. En bra organisation är nödvändig för personalen och en organisation får aldrig vara statisk.
Viktig beredskap
– Vi arbetar ständigt med organisationen, säger Elisabeth Deuschl. Den måste underhållas hela tiden. Byrån måste ha klart för sig vad den vill och formulera sina mål. Det är en styrka att fortlöpande resonera igenom sina mål och värderingar. Det ger beredskap för förändringar och för tillspetsade situationer.
En riktigt svår situation upplevde Lindebergs, när man 1989 gick ihop med Ernst & Whinney bara för att tolv dagar efter samgåendet – och namnbytet – få veta att Ernst & Whinney skulle vända Lindebergs ryggen och gå ihop med Arthur Young. Lyckan vände mycket brutalt.
– Men då hade byråns ägare redan före samgåendet med Ernst & Whinney haft en ordentlig diskussion om vad de ville med byrån i framtiden.
En sådan långsiktig framförhållning visade sig vara bra att ha när bomben slog ner. När den första chocken lagt sig, kunde man i stort sett konstatera att synen på företagets framtid redan hade penetrerats och klarlagts.
Men det behövs ständigt beredskap för överraskningar.
– I teorin kan man föreställa sig många olika situationer som kan uppstå, säger Elisabeth Deuschl. Tänk om ett stort antal av de anställda säger upp sig samtidigt. Det vore mycket olyckligt.
Tre olika roller
Vilka personalproblem är speciella för revisorer?
– Alltihopa är mycket speciellt. Här kan du vara chef, anställd och ägare. Samtidigt. Dessutom finns det på Lindebergs en filosofi att tidigt i karriären få utöva ledarskap.
Att vara chef på revisionsbyrå är extra svårt eftersom man har flera roller. Man måste också vara revisor och sköta uppdrag samtidigt. Det kan vara jobbigt.
Att vara delägare men inte chef innebär att man kan utnyttja sin kreativitet och professionalitet i revisorsjobbet för fullt. Det innebär också att man ska inordna sig, samtidigt som man vet mycket om byrån och kan ha många synpunkter på hur den ska ledas.
– Ledarskapet är alltid komplicerat oavsett vilken nivå det utövas på, säger Elisabeth Deuschl. Men du måste ha mandat. Som ledare har du ett antal personer, som är oerhört betydelsefulla inom byrån, som måste ha förtroende för dig som ledare och som du måste ta hänsyn till. Det här är en fråga om den formella makten och den informella, som finns inom alla företag.
Men det formella ledarskapet på en revisionsbyrå är något som man kan hoppa av ganska ofta.
– Det ska vara så, säger Elisabeth Deuschl. En chef bör inte sitta i 25 år. Det ska ske en omsättning. Man ska ta sitt ledarskap en viss tid. Sedan är man ”bara” revisor – men kan komma tillbaka som ledare igen. Det ska inte vara något dramatiskt med det, eftersom det viktiga ändå är att utvecklas i sin profession. Visst kan det vara problem för klienterna ibland. De har ju en bra relation till sin revisor, annars skulle de inte behålla vederbörande. Men de kan tycka att det är jobbigt när revisorn också blir chef och plötsligt sitter upptagen i utvecklingssamtal m.m.
Rörlighet behövs
Revisionsbranschen har tidigare präglats av ganska stor rörlighet. Många har slutat något år innan de skulle ha blivit auktoriserade. Är det bra?
– Rörlighet är bra. Vi försöker alltid ha viss intern rörlighet inom byrån. Men att det på vägen från högskolan till auktorisation sker ett visst utflöde är helt naturligt. Alla kan inte trivas med revisorsjobbet. Alla kan inte bli bra auktoriserade revisorer.
Men det ska inte, som förr, vara för många som försvinner bort från revisionsbranschen. Det var kanske en av anledningarna till att Lindebergs skaffade sig en personalchef i mitten på 80-talet.
– När jag kom hit var personalomsättningen alldeles för hög, säger Elisabeth Deuschl. Nu är den inte det längre. Vi har sagt att den bör ligga omkring tio procent.
– Tidigare kom klienterna ofta med fina anbud till våra medarbetare. Det är ju en mycket bra skola att arbeta på revisionsbyrå. Det insåg klienterna, och på detta område blev de våra konkurrenter. Men numera har anbuden från klienter minskat. Klienten är inte konkurrent längre. Det beror inte bara på hur arbetsmarknaden ser ut. Jag tror att allt fler finner revisorsyrket fascinerande. De låter sig inte lockas bort så lätt.
Nedskärningar
Hur påverkas personalstyrkans storlek av de dåliga tiderna?
– Vi arbetar mest med mindre och medelstora företag. Vi tror inte att antalet klienter på den marknaden minskar särskilt mycket.
– För revisionsbyrån gäller alltid att bearbeta marknaden. Från personalsynpunkt sett är det viktigt att ha personer som är utåtriktade och kreativa. De kan bygga upp ett kontaktnät och underhålla det. Det är ju via olika ”samarbetsytor” som klienterna kommer. Det är personligheterna och förtroendet för revisorn som är det viktiga. Det är i regel inte så att man ringer hit och vill ha en revisor bara för att vederbörande jobbar på Lindebergs. Det är oerhört viktigt för byrån att uppmärksamma personer som är duktiga både på att skapa förtroende och göra ett jättebra jobb.
Lindebergs har drygt 300 anställda. Som många andra revisionsbyråer har byrån börjat dra ner på organisationen.
– Vi är färre än för ett år sedan, berättar Elisabeth Deuschl. Vi stramar upp organisationen och fyller inte vakanser utan vidare. Framför allt har vi försökt dra in på den administrativa sidan. Datatekniken har minskat behovet av t.ex. sekreterartjänster.
– Rekryteringen har avklingat. Men vi försöker som sagt jobba med intern rörlighet. Det får inte vara så att allt stabiliseras. Det måste hända saker så att man tycker att det är roligt att gå till jobbet. Organisationen ska leva.
Bra att träffas
Hur fungerar samhörigheten på en byrå med 20 kontor ute i landet och ett huvudkontor där den fysiska kommunikationsvägen mellan sju våningar är en trappuppgång utanför kontorsväggarna?
– Det går bra med trappan. Men visst rör sig var och en mest på sitt eget våningsplan. De ser inte dem som jobbar på andra våningar så ofta. Men vi ordnar pub här i huset varannan fredag. Vi har olika föreningar, fester m.m. Vi har en gemensam Lindebergs-dag per år. Då träffas hela byrån. Personalen får företagsintern information men framför allt tillfälle att träffas, prata och inte minst ha roligt tillsammans.
Inge Wennberg