Beräkning av koncernens fria egna kapital

Författaren har omformulerat reglerna i Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning till en grundprincip och en undantagsregel. I artikeln ges också några exempel på tillämpningen.

Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning (RR01) innehåller punkter om hur koncernens fria egna kapital ska beräknas (p 58–67). I min egenskap av konsult och lärare har jag fått många frågor om hur RR01 ska tolkas på detta område. Jag har funnit det fruktbart att omformulera reglerna i en grundprincip och en undantagsregel. Dessutom har jag tillsammans med några kollegor utformat en blankett för ”inventering” av fritt eget kapital. Inventeringen innebär en fristående beräkning av vad koncernen bör visa för storlek på fritt eget kapital. Med rätt elimineringsteknik ska man komma till samma slutresultat som vid inventeringen. 1

Syftet med denna artikel är att belysa reglerna i RR01 angående beräkningen av koncernens fria egna kapital. Detta ska jag göra genom att presentera grundprincipen och undantagsregeln jag nämnde nyss. Jag ska även ge några illustrationsexempel, dels på Bohlins ”inventeringsblankett”, nedan kallad blanketten, dels i form av koncernlakan. Artikeln är mycket inriktad på teknik och kräver en hel del koncentration av de flesta.

Låt mig för ordningens skull först påminna om hur koncernens fria egna kapital definieras i RR01 p 60.

Moderbolagets redovisade fria egna kapital.

– Anteciperade utdelningar från dotterbolag.

+ På koncernen belöpande andel av varje enskilt dotterbolags redovisade fria egna kapital, i den mån det kan utdelas utan att moderbolaget behöver skriva ned aktierna i dotterbolaget.

– På koncernen belöpande andel i ansamlad förlust i dotterbolag i den mån den icke är förvärvad eller icke har beaktats genom nedskrivning i moderbolaget av dotterbolagsaktierna.

– I koncernbalansräkningen eliminerad internvinst, som belastar koncernens fria egna kapital.

Denna definition följer grundtankarna i FARs förslag till rekommendation om omräkning av utländska dotterföretags redovisningar. Rådets definition har i stort sätt samma lydelse som den Per VA Hanner och Bo Fridman föreslog i en artikel i Balans nr 12/87 (”Överväganden kring FARs rekommendation om koncernredovisning”).

Grundprincip

RRs definition har jag omformulerat i en grundprincip och en undantagsregel.

Grundprincipen formuleras på följande sätt:

Moderbolagets fria egna kapital

+ Ägarandelen av dotterbolagens fria egna kapital/ansamlade förluster, dock maximerat till det belopp varmed dotterbolaget bidrar till koncernens totala egna kapital.

- Eventuella korrigeringar för anteciperade utdelningar och internvinster.

= Fritt eget kapital i koncernen

Termen ”dotterbolagets bidrag till koncernens totala egna kapital” definieras som: vad som i koncernbalansräkningen blir kvar av dotterbolagets egna kapital efter elimineringar och justeringar hänförliga till detta bolag. Bidraget kan både vara positivt och negativt. Termen ”justeringar” avser koncernmässiga justeringar av dotterbolagets tillgångar och skulder exempelvis föranledda av att koncernens redovisningsprinciper avviker från dotterbolaget.

Om ett dotterbolag med positivt fritt eget kapital exempelvis intjänat 200 efter det att moderbolaget förvärvat 100 % av aktierna i detta dotterbolag, då är dotterbolagets bidrag till koncernens fria egna kapital 200. Förutsättningen är att dessa medel inte avsatts till bundet eget kapital eller behövs för att täcka koncernmässiga avskrivningar eller andra justeringar hänförliga till dotterbolaget, eftersom de då inte ingår i dotterbolagets fria egna kapital såsom det ser ut i den juridiska personen.

Nedskrivningsbehov enligt RR01

I RR01 används inte termen ”bidrag till koncernens egna kapital”. Man talar i stället om att dotterbolagens fria egna kapital ska medräknas i koncernens, i den mån dotterbolagen kan utdela detta kapital utan att moderbolaget behöver nedskriva aktierna i dotterbolaget. Vad som kan vara förvillande är att Rådet sedan använder termen nedskrivningsbehov på ett mycket speciellt sätt. Normalt sett krävs att ett moderbolag skriver ned aktier i dotterbolag om bokfört värde på dessa överstiger dess verkliga värde och det är fråga om en varaktig nedgång. Med verkligt värde avses i normalfallet ett företags värde beräknat enligt de principer som allmänt tillämpas vid värdering av företag. När Rådet använder termen ”nedskrivningsbehov” vid beräkning av fritt eget kapital i koncernen jämförs bokfört värde av dotterbolagsaktierna däremot med dotterbolagets koncernmässiga värde (se p 61 i RR01).

Ett dotterbolags koncernmässiga värde definieras som ett dotterbolags tillgångar minus dess skulder enligt den värdering som används i koncernbalansräkningen (p 61). Rådet förtydligar genom att ange att värderingen ska göras ”på basis av koncernmässiga anskaffningsvärden för tillgångarna, inkl. goodwill och med obeskattade reserver uppdelade på latent skatteskuld och eget kapital” (p 61). För att Rådets förtydligande ska bli fullständigt borde tilläggas att koncernmässiga anskaffningsvärden även ska användas på skulderna och att hänsyn ska tas till övriga koncernmässiga justeringar av dotterbolagets tillgångar och skulder (bortsett från internvinster som behandlas separat). Koncernmässiga justeringar kan exemplifieras med justeringar p.g.a. att koncernens redovisningsprinciper avviker från dotterbolagets, se p 5.

Vad finns det då för samband mellan Redovisningsrådets ”nedskrivningsbehov” och bidraget till koncernens totala egna kapital? Definitionsmässigt är det så här:

Koncernmässigt värde på dotterbolaget

- Moderbolagets bokförda värde av dotterbolagsaktierna

= Dotterbolagets bidrag till koncernens totala egna kapital

Om dotterbolagets bidrag till koncernens totala egna kapital är negativt finns ett ”nedskrivningsbehov”. När Rådet talar om ”dotterbolags redovisade fria egna kapital, i den mån det kan utdelas utan att moderbolaget behöver skriva ned aktierna i dotterbolaget”, menar man således att i koncernens fria egna kapital ingår på koncernen belöpande andel av dotterbolagets redovisade fria egna kapital, dock maximerat till det belopp varmed dotterbolaget bidrar till koncernens totala egna kapital. Skulle dotterbolaget dela ut mer än dess bidrag till det totala egna kapitalet uppstår ett ”nedskrivningsbehov”. Se bolag D1 och D2 på blanketten på sidan 25 (i Balans 12/92).

Även om ”nedskrivningsbehov” föreligger är det inte ett lagstadgat krav att moderbolaget skall nedskriva aktierna. Dotterbolagets verkliga värde kan överstiga det bokförda värdet av aktierna fastän dotterns koncernmässiga värde understiger aktiernas bokförda värde. Det verkliga värdet tyder då på att framtida vinster är att vänta från dottern men dessa har ännu inte realiserats och därför ingår de inte heller i dotterns eller koncernens egna kapital.

Exempel på grundprincipen

Bolag D1 och D2 på blanketten är exempel på grundprincipen då koncernmässigt värde överstiger bokfört värde på aktier i dotterbolag.

Om koncernmässigt värde understiger bokfört värde ska skillnaden betraktas som ansamlad förlust i koncernen, dvs. dotterbolaget ger ett negativt bidrag till koncernens fria egna kapital. Detta står uttryckligen i RR01 p 66 och överensstämmer också med den tidigare angivna grundprincipen. Bidraget till det fria egna kapitalet kan av nödvändighet inte vara större än bidraget till det totala egna kapitalet (man kan inte ha negativt bundet eget kapital). Situationen med positivt fritt eget kapital och koncernmässigt värde understigande moderbolagets bokförda värde på aktier i dotterbolag kan t.ex. uppkomma om en koncernmässig goodwillpost avskrivs med större belopp än vad ”övervinsterna” utgör. Se bolag D3 på blanketten.

Observera att ”dotterbolags redovisade fria egna kapital” avser vad den juridiska personen de facto har redovisat som fritt eget kapital. Redovisningen för den juridiska personen är ju avgörande för vad som är utdelningsbart från denne. Eventuella koncernmässiga justeringar av dotterbolagens resultat- och balansräkningar får därför inte öka koncernens fria egna kapital. (p 6, 52 och 60)

Om ett dotterbolag netto redovisar negativt fritt eget kapital (ansamlad förlust) ska, enligt grundprincipen, detta belasta koncernens fria egna kapital. Se bolag D4 och D5 på blanketten.

Är dotterbolagets bidrag till koncernens totala egna kapital mer negativt än dotterns ansamlade förlust så är det det först nämnda beloppet som blir dotterns bidrag till koncernens fria egna kapital (ansamlade förluster). Se bolag D6 på blanketten. Låt mig beskriva exemplet. Bidraget till totalt eget kapital, -10, är mer negativt än dotterns ansamlade förlust -5. Dotterns bidrag till koncernens ansamlade förluster är således -10. Detta följer av p 66 och av det faktum att man inte kan ha negativt bundet eget kapital.

Undantag

Inledningsvis nämnde jag att Redovisningsrådets definition av vad som är fritt eget kapital i koncernen bygger på en grundprincip och en undantagsregel. Undantagsregeln berör endast dotterbolag som redovisar ett fritt eget kapital som netto är negativt (ansamlad förlust föreligger). Termen ”fritt eget kapital netto” betyder summan av årets resultat och fria reserver/balanserad förlust. Undantagen berör förvärvade förluster och förluster som beaktats av moderbolaget genom nedskrivning av dotterbolagsaktierna.

Med förvärvade förluster avses redovisade ansamlade förluster som fanns i dotterbolaget då bolaget förvärvades av modern.

Undantagsregeln innebär att: som en belastning på koncernens fria egna kapital ingår på koncernen belöpande andel i ansamlad förlust i dotterbolag i den mån den icke är förvärvad eller i den mån den icke av moderbolaget har beaktats genom nedskrivning av dotterbolagsaktierna.(Se bolag D7 på blanketten).

Även vid tillämpande av undantagsregeln måste man beakta att:

Ett dotterbolags bidrag till koncernens fria egna kapital kan aldrig vara större än bolagets bidrag till koncernens totala egna kapital. (Se bolag D8 på blanketten).

Under rubrikerna ”Förvärvade förluster” och ”Nedskrivning av dotterbolagsaktier” behandlas detta lite utförligare.

Åren efter det att nedskrivning skett ”kan det nya bokförda värdet i normalfallet ligga till grund för elimineringen” (p 65). Detta ska, enligt uppgift från en arbetsgrupp inom Redovisningsrådet, tolkas som att vid mätning av det fria egna kapitalet kan man, åren efter nedskrivningen, bortse från att nedskrivning skett genom att betrakta det nya bokförda värdet på aktierna som det värde som aktierna alltid haft. Man är således inte tvungen att utnyttja undantagsregeln. Detta är naturligt eftersom ett utnyttjande innebär ett högre utdelningsbart belopp. En analog tillämpning vid förekomst av förvärvad förlust torde vara rimlig.

Antag att bolag D7 på blanketten avser året efter nedskrivning. Rådets p 65 innebär i detta fall att bidraget till koncernens ansamlade förluster (rad E på blanketten) blir -35 i stället för 0 då undantagsregeln används. De -35 erhålls vid en strikt eliminering från toppen och är också vad som erhålls om en beräkning görs enligt grundregeln. Enligt grundregeln ska det lägsta beloppet av dotterns bidrag till totalt eget kapital (0) och ägarandelen av dotterns fria egna kapital/ansamlade förlust (-35) utgöra dotterns bidrag till koncernens fria egna kapital (dvs. här -35).

Förvärvade förluster

Enligt undantagsregeln gäller för dotterbolag med ansamlad förlust att:

– som en belastning på koncernens fria egna kapital ingår på koncernen belöpande andel i ansamlad förlust i den mån den icke är förvärvad.

Antag att ett bolag förvärvas den 1/1 år X1. Koncernbalansräkningen för förvärvsåret ser ut som i tabell 1.

Tabell 1

Endast vinstmedel intjänade i koncernen får redovisas som eget kapital i koncernen. I likhet härmed påverkar inte förvärvade förluster koncernens egna kapital.

Antag att ett antal år har gått och Db har täckt sin förlust. Antag även att den latenta skattefordran är upplöst (fordran = förvärvad förlust x skattesatsen). Skattefordran har upplösts i takt med att förvärvade förlustavdrag har utnyttjats. Upplösningen har visats som en latent skattekostnad i koncernresultaträkningen för tidigare år. Koncernbalansräkningen för år X7 ser ut som i tabell 2.

Tabell 2

Eftersom enbart moderbolagets aktiekapital får rubriceras som sådant i koncernen måste det belopp varmed dotterbolagets aktiekapital överstiger elimineringen överföras till bundna reserver.

Sedan år X1 har Dbs egna kapital ökat med 120. Dotterbolagets bidrag till koncernens egna kapital är dock bara (270 - 165 =) 105. Skillnaden beror på den upplösta skattefordran. Bidraget till koncernens fria egna kapital utgör 50 utav de 105. (Jämför med bolag D9 på blanketten.) Detta kan förklaras av att 50 av de intjänade vinsterna åtgått till att täcka den förvärvade förlusten och att ett belopp på 5 utöver den upplösta skattefordran (som nu elimineras från det bundna egna kapitalet) har avsatts till bundna reserver, 105 - 50 - 5 = 50 i bidrag till koncernens fria egna kapital.

Observera att hela förlusten i Db måste vain täckt innan Dbs bidrag till koncernens egna kapital kan börja klassificeras som fritt. Undantagsregeln gäller nämligen enbart dotterbolag med negativt fritt eget kapital. Detta betyder också att allteftersom förlusten täcks sker en förskjutning mellan koncernens bundna och fria reserver. I den mån övervärden förekommer och dessa avskrives måste dotterbolaget intjäna vinster med ett belopp motsvarande ackumulerade koncernmässiga avskrivningar innan dotterbolaget över huvud taget ger något bidrag till koncernens totala egna kapital.

Nedskrivning av dotterbolagsaktier

Om moderbolaget i sin redovisning gör en nedskrivning av posten aktier i dotterbolag måste denna elimineras i koncernredovisningen. En nedskrivning av dotterbolagsaktier som belastat moderbolagets resultat ska inte belasta koncernens resultat. En nedskrivning görs i allmänhet för att dotterbolaget går med förlust eller har/förväntas ha otillfredsställande lönsamhet som inte nödvändigtvis behöver yttra sig i förluster. Det skulle innebära en dubbelräkning om koncernresultatet både belastas av ett dåligt resultat i dotterbolaget och av en nedskrivning av dotterbolagsaktierna.

Man måste även hålla reda på fördelningen mellan koncernens bundna respektive fria egna kapital. Har dotterbolaget netto ett negativt fritt eget kapital kan undantagsregeln användas.

Antag att man bildar ett dotterbolag den 1/1 år X1. Dotterbolaget får ett aktiekapital på 150. Under det första verksamhetsåret går dottern med 50 i förlust. Moderbolaget skriver ned aktierna i dotterbolaget med 50. Koncernbalansräkningen per 31/12 år X1 ser ut enligt tabell 3.

Åren efter det att en nedskrivning skett behöver elimineringsbilden många gånger förändras, även bortsett från att elimineringen mot ”Årets resultat” flyttas till ”Fria reserver”. Allt eftersom dotterbolaget genererar vinster minskas den ansamlade förlusten. Enligt undantagsregeln är det endast i den mån dotterbolaget redovisar en ansamlad förlust som nedskrivningen elimineringstekniskt får återläggas mot fritt eget kapital. I exemplet ovan framgår att dottern inte får ge något positivt bidrag till koncernens fria egna kapital förrän förlusten är helt täckt. (Jämför med bolag D10 på blanketten.) Ett eventuellt bidrag till koncernens totala egna kapital klassificeras innan dess som bundet. Detta fenomen ger upphov till en förskjutningspost från fritt till bundet när det egna kapitalets förändring ska förklaras i not till koncernbalansräkningen.

Skillnader jämfört med traditionell metod

Det fria egna kapital som erhålls genom att tillämpa RR01 överensstämmer inte alltid med det som erhålls enligt gammal traditionell metod. I denna artikel har jag två exempel på detta, förvärvade förluster och nedskrivning p.g.a. förluster avseende dotterbolag där förlusterna delvis eller helt har täckts.

I den tidigare nämnda artikeln i Balans 12/87 framgår ytterligare exempel. Under vissa omständigheter blir det en skillnad vid upplösning av badwill (RRs term: Negativ goodwill) samt vid upplösning av övriga undervärden.

Härutöver kan nämnas att RR01 innebär att avskrivningar på övervärden ibland kan få belasta bundet eget kapital i stället för fritt, vilket vi är vana vid enligt den traditionella metoden. Se exemplet i bilaga till RR01 eller se i den i not 1 angivna skriften ”Vägledning i redovisningsfrågor – Koncernredovisning”.

Ekon lic Ingrid Engshagen är verksam vid Bohlins Affärsanalytiker i Stockholm.