Krisen är ingen naturlag, den beror på att alltför många aktörer sätter sig över gällande lagar och regler. Många är dessutom skyddade av nätverk och fallskärmsavtal.

Den finansiella stormen går över landet och dagligen kapsejsar företagen i stigande antal. Många tar detta som en oundviklig följd av en naturlag, ”konjunkturen”. Stormen är ju en naturlag. Också konjunkturkrisens följder kan vara svåra att undvika. Men den är ingalunda en naturlag. Många företag seglar ur krisen. En del har till och med segel och last i behåll. Naturligtvis beror det till stor del på skeppets skick och kaptenens kunnande. Skall inte redaren i god tid vårda sig om detta genom att ha en kunnig kapten och ett skepp i gott skick?

Massmedia och inte minst ekonomijournalisterna, med något enstaka undantag, har visat en förtrollande okunnighet om ekonomiska fakta. Kriser och bedrägerier har passivt refererats. Någon självkritik har inte förekommit. I medgången har man förhärligat företagsledare, som snart därefter seglat skutan i kvav.

Vad beror det då på att kriser och ”affärer” under de senaste två åren varit fler och större än under hela perioden från Kreugerkraschen?

Näringslivet är styrt av ett flertal lagar. För bolagen är aktiebolagslagen (ABL), bokföringslagen (BFL) och insiderlagen (IL) de viktigaste. Problemet är att man i näringslivet i större utsträckning än i samhället i övrigt sätter sig över lagar och regler. Dels beror detta på bristande kunskap dels på uppenbart förakt för regler.

Lagöverträdelser har i den mån de kommit inför domstol blivit behandlade med en förskräckande tolerans. Sannolikt beror detta på att domarna ställer beviskraven högt. De har föga kännedom om hur näringslivet regelmässigt skall fungera och har kommit att betrakta avvikelserna som det normala och har därmed anpassat sin bedömning efter detta.

Systemet har rubbats

ABL bygger på en princip om fördelning av ansvar och arbetsuppgifter. Bland annat genom en enastående maktkoncentration har systemet rubbats väsentligt:

• Största ägare har omkring 50 % av rösterna i samtliga noterade bolag.

• Röststarka aktier finns i omkring 90 % av alla noterade bolag.

• Tolv ledande män har omkring hundra styrelseuppdrag.

• Nitton styrelseproffs har inflytande i 80 % av alla noterade bolag.

Bolagsstämman som enligt ABL är den högsta beslutande makten har ersatts av styrelsen och VD. Till denna utveckling har bidragit maktkoncentrationen, korsägandet, de ”illegala” befattningarna arbetande ordförande och koncernchef samt inväljandet av medlemmar ur ledningsgruppen i styrelsen.

ABLs fördelning av ansvar och arbetsuppgifter kan åskådliggöras som en pyramid. Många av dagens företag fungerar som en cirkel, där VD sitter i centrum och kring sig har yttre ringar av ledningsgrupp, styrelse och ytterst bolagsstämman. Kvar för de ägare som står utanför maktgrupperna är att betrakta bolagsstämman som en fest, där bröd och skådespel ersatt maktutövning. Den som höjer rösten blir utbuad.

Styrelsen utses alltså i realiteten inte längre av bolagsstämman. Detta sker genom samråd mellan några få makthavare. Jag ifrågasätter inte generellt deras kvalifikationer. Men när metoden spritt sig till kretsar med inte fullt så framstående egenskaper, ger det förödande konsekvenser.

ABL förutsätter att ordföranden har samma rang som övriga styrelseledamöter. Numera betraktas ordförandeposten som en slutbefordran för VD. Därmed har ordföranden fått en maktposition som lagen inte förutsett. En del ordförande lägger sig också till med epitet arbetande. Visserligen kan styrelsen, med vissa begränsningar, delegera uppgifter till en enskild styrelseledamot, men erfarenheterna visar att ordförandena i stor utsträckning själva bestämmer omfattningen av sitt uppdrag. Kallar sig ordföranden dessutom för koncernchef, en titel som inte heller existerar i ABL, kan VD sägas vara eliminerad. En arbetande ordförande trampar inte bara in på VDs revir utan ofta också på styrelsens. Därför har i en del bolag styrelsen mera blivit en dekoration eller i bästa fall en informationsmottagare. VD blir en rent expeditionell funktionär, som ordföranden lätt byter, när det passar.

Det finns också företag där VD har blivit kraftcentrum, tills han tar över ordförandeposten.

Den egna positionen hotas inte

Många styrelseledamöter tycker kanske att de har synpunkter av värde för bolaget. Men de finner att det är enklast att låta ordföranden resp. VD hållas. Går det galet byter man VD. Den egna positionen är aldrig hotad.

Revisorn är formellt tillsatt av aktieägarna. I praktiken utses han av styrelsen och/eller en stark VD. Bristande lagstiftning och uttunnade etikregler har därför lett till att revisorerna inte alltid skött sin syssla så som lagstiftaren tänkt sig. Inte minst revisorerna själva för en intensiv debatt om detta problem.

Enligt ABL har VD och varje styrelseledamot ett individuellt ansvar. Den som i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget är skyldig att ersätta skadan. Lagreglerna är entydiga och försedda med omfattande kommentarer. Att visa allmän misskötsel, bristande intern kontroll, obefogad affärsoptimism, diskutabel utdelningspolitik, underlåtenhet att hålla styrelsen informerad (VD) eller underlåtenhet att skaffa sig information (styrelseledamot) är tecken på oaktsamhet.

Aktieägare som litet närmare studerat styrelsernas funktion i bl.a. Gusum, Fermenta, Nobel, Nyckeln, Första Sparbanken och Nordbanken tycker säkert att verkligheten kommit långt från lagen.

Få styrelser ställs inför domstol. Tingsrätten frikände Fermentastyrelsen med motiveringen att styrelsen inte satt sig in i ärendena och därför inte kunde ställas till ansvar. Jag frågar mig om ansvarsreglerna i ABL 15 kap. inte lika gärna kunde utgå. Ulf af Trolle menade att Fermentadomen satt ABL ur spel.

Redovisningen borde dock ge aktieägarna möjlighet att se hur företaget utvecklas. ABL och BFL ger klara regler för dess innehåll och utformning. Därtill kommer anvisningar från Föreningen auktoriserade revisorer, Näringslivets börskommitté och Bokföringsnämnden. Ramen borde vara given.

Verkligheten är helt annorlunda.

Årsredovisningen har förlorat sin legala form

Årsredovisningen har alltmer förlorat sin legala form. En glättig utstyrsel och ett skimrande språk är till för att dölja fakta. Den officiella redovisningen bakas ihop med VDs kommentarer, beskrivningar över dotterbolag och fagra foton. I en del börsbolag kan man överhuvud taget inte särskilja den legala årsredovisningen från annat material. Den legala delen kan vara förkrympt till någon enda sida. Ett lysande exempel var Nyckelns redovisning för år 1990. Flosklerna upptog 25 sidor och förvaltningsberättelsen en.

Även om FAR rekommenderar att allt skall granskas, har aktieägaren all anledning att betvivla detta. FARs regler åsidosätts inte sällan också på andra punkter. Redovisningarna tenderar att bli mer dröm än verklighet. Det är därför naturligt att VD alltid beskriver framgång i jagform. Misslyckandena förvisas till passivform.

Det allra allvarligaste är att redovisningsreglerna tolkas på ett synnerligen avancerat sätt. Det finns ett stort antal trollkonstnärer bland börsföretagens ekonomidirektörer. De har fullt av vita kaniner i sina bokslutshattar. Extraordinära kostnader särredovisas alltid. Å andra sidan ingår extraordinära intäkter gärna i den normala rörelsevinsten. Affärer med fastigheter ger möjlighet till ett stort antal tricks. Vinst i ett dotterbolag tas upp som resultatandel. Visar dottern förlust, placeras några betryggande procent hos ett närstående bolag, varför förlusten inte behöver belasta moderns resultat. Redovisning av goodwill kan liknas vid idrottens dopinghantering.

Metoderna är många, trots redovisningsrådets rekommendation. I värsta fall, när kaninförrådet är tömt tar man till en reserv: byte av redovisningsmetod.

Kreativ utveckling

Utvecklingen inom redovisningsområdet har utan tvekan varit kreativ. Men den har knappast bidragit till ökad klarhet för aktieägarna. Många piloter har haft ett eget intresse av att få företaget att visa en gynnsam bild. När den ekonomiska verkligheten hinner i kapp, har piloten hoppat i god tid och lämnat övriga i det störtande planet.

Under senare år har ett stort antal ”affärer” upprört aktieägare och allmänhet. Överträdelserna har rört förmenta skattebrott, trolöshet, svindleri, insideraffärer och mutor. Massmedia har utrett och dömt. Domstolarna har kommit långt efter. De har satt beviskraven högt, utom i skattemål. Många åtalade har frikänts från trolöshet och svindleri men fällts för skattebrott. Nyligen ansåg sig styrelsen i en bank inte ens vilja utreda misstänkta fall. Det stärker knappast aktieägarnas och allmänhetens tilltro till laglydnaden. Värst drabbade är de anställda som genom permitteringar får betala huvuddelen av misskötseln. Aktieägarna bär också de en tung del.

Finansinspektionen klarar inte av övervakningen

Insiderlagarna skärptes i förra året. Trots det fortsätter de olagliga spekulationerna. Finansinspektionen klarar inte av övervakningen. Men nyligen gick ett omfattande ärende till åklagaren. De misstänkta hade använt alla kända metoder för att hindra insyn i sina vinstgivande skumraskaffärer.

Det finns alltså i näringslivet väl utbildade regelverk. Styrelsernas och VDs bristande kunskap har hitintills ursäktats av aktieägarna och till och med av domstolarna. I längden kan ingendera acceptera att verklighetens slappa attityd och okunnighet om lagar och regler läggs till grund för lagtillämpningen.

VD måste ha klart för sig att ABL ger en tydlig ram för hans ansvar och arbetsuppgifter. I ett krisläge kan han inte skylla på att han tagit order av någon som inte varit rättsligt befogad att ge sådana order. När felstegen blir alltför uppenbara riskerar han att avskedas under offentliga och ofta brutala former.

Styrelserna arbetar alltför ofta efter invanda rutiner. De litar på VD och överlåter utan att markera gränserna en stor del av sina egna uppgifter. De accepterar funktioner som arbetande ordförande och koncernchef utan att göra klart för sig och den utsedde vad befattningen innebär.

Detta borde vara desto viktigare eftersom dessa befattningar ej är reglerade i ABL.

Många ledamöter förlitar sig på ett allmänt kunnande och kollegornas förmodade sakkunskap samt en stor portion tur. I framtiden ökar riskerna för en ledamot att drabbas av ett personligt ekonomiskt ansvar om han inte sköter sin uppgift med all den omsorg som lagar och regler kräver.

Slutligen frågar jag mig, om lagarna skall anpassas efter verkligheten eller tvärtom. Utvecklingen under de senare åren har knappast visat att verklighetens slappa system är bra vare sig för aktieägare eller samhälle. Åtskilliga företagskriser skulle helt ha kunnat undvikas eller i varje fall begränsas avsevärt om det existerande regelsystemet hade följts. Det bästa är om en förändring kommer genom ett ökat kunnande och en större respekt för gällande lagar och regler än genom en skärpt lagstiftning. Näringslivet behöver på det området inte så stor kreativitet. Principfasthet och etik är goda ledstjärnor.

I första hand krävs inga nya lagar. Däremot måste ett absolut krav vara att de existerande iakttas. Kanske krävs ökade straff för överträdelser. Normalt måste den enskilde aktieägaren väcka åtal mot en felande styrelse. Detta är orimligt och i praktiken ogenomförbart. Speciellt utbildade åklagare och domstolar borde behandla dessa fall. Näringslivet är så komplicerat att en vanlig juristutbildning dessutom inte räcker. Det har omvittnats att i denna typ av mål den åtalades försvarsadvokat varit kunnigare och skickligare än åklagaren.

Ingen naturlag

Kris är ingen naturlag. Det är oftast en konsekvens av spekulation och bristande respekt för lagar och regler i alltför många företag och av alltför många i näringslivet. I verkligheten leder sådana brister inom andra områden till allvarliga konsekvenser för den felande. I näringslivet hoppar VD eller kastas ut med sin säkra fallskärm och pengar i ryggsäcken. Styrelsen sitter med buddistisk orubblighet kvar vid styrelsebordet.

Vad är då att göra:

* Minoriteternas inflytande måste stärkas

* Korsägande och andra maktinstrument regleras

* Straffsanktionerna för lagöverträdelser skärpas

* Fler överträdelser falla under allmänt åtal

* Ett ökat kunnande hos VD och styrelse om lagar och regler och en absolut respekt för dessa

* Revisorernas ställning stärkas så att deras integritet och inflytande ökar.

* Opinion skapas för krav på att lagar och regler skall följas i varje företag och av varje anställd.

Mitt råd är annars: Lämna aktiemarknaden, köp obligationer eller lottsedlar!

Bo Dahlgren har bl.a. varit VD för AB Företagsfinans och Trefond Invest.