Revisorer som professorer

Tillbaka efter 45 år

På sommaren 1989 kom hon tillbaka till det gamla hemlandet för första gången på 45 år. Bakgrunden var en idé som hon fört fram till Bohlins dåvarande VD Caj Nackstad: Vore det inte intressant för byrån att informera sig om framtida möjligheter att etablera sig i Lettland?

Jo, det kunde det vara. Daina Eiche tog kontakt med en slags ”framtidsavdelning” på Lettlands ekonomiministerium. Fanns det intresse för lite information om svensk redovisning och revision?

Stort intresse

Kunskap fanns inte alls. Men intresset för svensk revision var det inget fel på. Sedan dess har Daina Eiche vid flera tillfällen varit i Lettland och föreläst. Och nu har hon papper på att hon är adjungerad professor vid universitetet i Lettland. Det innebär inte att hon är anställd som sådan. Utan hon anses adjungerad under de perioder som hon föreläser. Hon ersätter då en ordinarie professor. Adjungeringen är alltså att betrakta som en form av kortare vikariat.

– Jag spelar inte i samma division som de andra revisorerna som är adjungerade professorer, skrattar Daina Eiche.

Men det är roligt att ha papper på att man är professor. Och det är mycket som talar för att Daina Eiche får fler professorsuppdrag i Lettland.

– Det är härligt att kunna bidra med något, säger Daina Eiche.

Visst kan hon tänka sig en mer fast tjänst i Lettland.

– Men inte på heltid. Halv- eller kvartstid skulle vara intressant.

För närvarande har universitetet dock inte råd att anställa någon professor från Sverige. Resorna över Östersjön och arbetstiden på universitetet har Bohlins hittills bekostat. Förberedelsearbetet har Daina Eiche fått sköta på privat tid.

Som att landa på månen

Att prata om revision och redovisning i Lettland är inte minst ett bekymmer med terminologin. Den tidigare ekonomiska litteraturen är av allmänt sovjetisk natur. Men kontoplanerna som varit gemensamma för hela Sovjet håller nu på att ersättas med lettiska.

I de gamla redovisningsregler som är kända i Lettland är begreppet lönsamhet inte bekant. Balansräkning är något mycket annorlunda jämfört med det som vi är vana vid. Värderingsprincip är kontantmetoden.

Ränta är svårt. Kalkylränta är ett okänt begrepp. Till och med bankränta är krångligt att förklara i Lettland. När Daina Eiche första gången som svensk auktoriserad revisor kom till Lettland fick hon nästan en känsla av att ha landat på månen.

– Ekonomerna har mycket svårt att tillgodogöra sig de västerländska idéerna, säger Daina Eiche. En del tycker att man ska ta över hela den danska lagstiftningen och översätta den till lettiska punkt för punkt. Men jag tror inte att det är så enkelt att utan vidare tillämpa ett annat lands lagstiftning.

– Men intresset för västerländsk redovisning och revision är mycket stort. Ju mer man får veta, desto mer intresserad blir man.

Professorer som åhörare

Auditoriet vid Daina Eiches föreläsningar omfattar mycket få studenter. Det är istället huvudsakligen docenter, professorer och folk från finans- och ekonomiministerierna som kommer. Antalet platser är begränsat. Det är också praktiskt att börja med att undervisa folk på de högre nivåerna. Så kan de i sin tur lära andra.

Ett stort problem är att läromedel saknas nästan helt och hållet. Alla frågar efter böcker. Daina Eiche har haft med sig en del. Mångfaldigandet av läromedel sker i regel med det gamla systemets lättsinniga syn på begreppet upphovsrätt. Tillgängliga kopieringsmaskiner går således varma tills vidare.

Det startade 1915

Det började med Oskar Sillén, auktoriserad redan vid auktorisationens införande 1912. I över 35 år, från 1915 till 1951, var han professor vid Handels. Ämnet hette från början handelsteknik. Senare fick det namnet företagsekonomi.

Auktor revisor Per V A Hanner var adjungerad professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan 1973–85. Han var för övrigt Sveriges förste adjungerade professor.

Sedan fem år är auktor revisor Bo Fridman, Bohlins, adjungerad professor på högskolan. Ämnet är närmare bestämt revision.

– Det är mycket stimulerande att ha kontakt med studenterna, säger Bo Fridman. Miljön på Handelshögskolan är ju inte densamma som jag vistas i som revisor. Det är trevligt med omväxling. Och det är bra att det finns en förbindelselinje mellan den akademiska världen och de praktiska yrkesutövarna – även om det behovet i hög grad också är tillgodosett genom att de ordinarie professorerna Sven-Erik Johansson och Lars Östman har egna mycket kvalificerade revisionsuppdrag på olika håll.

– De professorerna har ett bra grepp om hur revisionsarbete fungerar i praktiken, säger Bo Fridman. Men det är bra att ha auktoriserade revisorer på högskolan också – inte minst för att vi ute i praktiken ska få klart för oss vad högskolorna håller på med och vad vi kan kräva av dem.

Mest undervisning

Särskilt mycket tid för forskning har professor Fridman inte haft. Professuren är en 20-procentig tjänst och det räcker i stort sett bara till undervisning.

– När jag sökte dispens hos Kommerskollegium för att ta professuren var de väldigt angelägna att få klarlagt att arbetet inte skulle utvidgas utöver de 20 procenten, säger Bo Fridman.

(Auktoriserade revisorer ska enligt reglerna ha revisionsverksamhet som yrke och får inte vara anställda någon annanstans än på revisionsbyråer. Därför måste de ha dispens för att arbeta som professorer.)

Bo Fridmans mest omfattande arbetsuppgift på Handelshögskolan är en halvterminskurs i ”Revision och speciella redovisningsproblem”. Kursen vänder sig till studenter som läst redovisning och finansiering och vill fördjupa sina kunskaper i extern redovisning och revision. Kursen är bl.a. lämpad för dem som vill arbeta med revision, med extern redovisning inom ett företags ekonomifunktion eller vill arbeta med företagsanalys, exempelvis hos kreditgivare.

Speciella redovisningsproblem som tas upp är redovisning i affärsbanker, försäkringsrörelser, entreprenadverksamhet, värdepappersfonder m.m.

Stiftelse betalar

Ulf Gometz är professor på 20 procents tid. Professuren finansieras av stiftelsen Richard C Malmstens minne, som tidigare donerat mycket pengar till Handelshögskolan. Stiftelsen har också gett klartecken till ett anslag på 80 miljoner för att bygga en ny handelshögskola i Göteborg. Richard Malmsten var en känd köpman i Göteborg. Namnet Malmsten levde också vidare i företaget Malmsten & Bergvall ur vilket utvecklades tidigare Fortia, som nu är Pharmacia. Erik Malmsten, en sonson till Richard Malmsten, är stiftelsens grundare och donator. Han är tillsammans med två söner med i stiftelsens styrelse.

På rättsvetenskapliga institutionen i Göteborg undervisas två kategorier av studenter. Civilekonomer får den juridiska delen av sin utbildning där, inkluderande bl.a. skatterätt och associationsrätt. Jur kand-utbildning bedrivs också och den är helt komplett sedan hösten 1991.

För Ulf Gometz är professuren så ny att han inte vill påstå att han till fullo undervisar i revisionsrätt. Till att börja med tar han upp ämnen, som han redan förut behandlat vid föreläsningar vid universiteten i Göteborg, Lund och Umeå samt Handelshögskolan i Stockholm och inte minst IREV (Institutet för Revisorsutbildning). Han har en mångårig föreläsarerfarenhet.

– Jag talar bl.a. om skyddet för aktiebolagets egna kapital och om börsetik, säger Ulf Gometz. Sedan räknar jag med att komma in på undervisningen om revisors ansvar och avgränsningen mellan revisors och övriga bolagsorgans ansvar. Observera att jag säger avgränsningen, inte fördelningen. Ty det är ingen fördelning.

Ämne i gränsland

Ämnet revisionsrätt ligger i gränslandet mellan juridik och företagsekonomi. Det var följdriktigt en professor från vardera ämnesområdet som föreslog Ulf Gometz som professor. Juristen var Jan Sandström, företagsekonomen var Sten Jönsson.

Ulf Gometz ska inte bara undervisa utan också forska och handleda andra forskare. Än så länge har han två doktorander. Ulf Gometz hoppas kunna själv bidra till forskningen vid institutionen.

– Nu gäller det att göra sig av med en del revisionsuppdrag för att få tiden att räcka till, konstaterar han.

Han vill inte lägga ytterligare 20 procents tid ovanpå det han redan har.

– Det är dock ganska naturligt att ordna med succession på uppdragen, säger Ulf Gometz.

Svårt säga nej

Så det är kanske inte så svårt att avsäga sig uppdrag?

– Jo, det är svårt. Men med hänvisning till professuren är det i alla fall lättare att få förståelse för att man säger stopp.

Ett tidsmässigt problem är också att Ulf Gometz är med i den utredning som av börsstyrelsen fått ett år på sig att klara ut problematiken kring Nobel och Gamlestaden (”Penser-utredningen”).

Ulf Gometz diskuterade det uppdraget med sin institution i förväg. Institutionen fann att det låg i handelshögskolans intresse att Ulf Gometz tog jobbet. Dels ger det erfarenheter som kan användas i undervisning och forskning, dels kan själva arbetet betraktas som forskning.

– Det är ett slags nutidsforskning, säger Ulf Gometz.

En adjungerad professor måste inte ha doktorerat. Det har inte Ulf Gometz. Annars går förordnandet av en adjungerad professor till ungefär som när en ordinarie ska tillsättas. Man måste i vanlig ordning presentera sina meriter och de ska bedömas av två sakkunniga innan professuren kan tillstyrkas och beslutas i olika instanser. Proceduren tar något år.

Mer forskning om revision

Hur känns det att ha blivit professor?

– Stimulerande. Jag hoppas få tillfälle att tillföra något till forskningen, inte minst när det gäller revision. Det forskas nästan inte alls på det området.

Varför tror du att det är så?

– Ett skäl är att de flesta som skulle kunna göra en insats på området är revisorer. De blir uppslukade av jobbet med hull och hår. Det är svårt att kombinera jobbet med forskning. Det är också svårt att avbryta jobbet för att forska om man sedan vill komma tillbaka. Man kan inte bryta en revisorsbana och meddela klienterna att man kommer tillbaka om fem år. Det går inte.

Gäller inte detta många slags leverantörer av tjänster?

– Nej, det är ganska speciellt för revisorer. Jämför med advokater. De kan visserligen under många år vara juridiskt biträde åt sina klienter. Men det rör sig nästan hela tiden om ärenden som avslutas successivt. Revision avslutas aldrig. Den pågår fortlöpande och drivs på av kravet på årlig periodicitet.

– Men att adjungera professorer är en möjlig väg att praktiskt dra nytta av revisorers erfarenheter, säger Ulf Gometz.

Bra studenter behövs

Kan du som professor öka intresset för revision så att fler människor vill välja revisorsyrket – även om behovet kvantitativt kanske inte är så stort just nu?

– Det är viktigt att få verkligt bra studenter som vill ägna sig åt revision. Det är bra för näringslivet, dels därför att det behöver bra revisorer, dels därför att utbildningen är nyttig också för dem som går till ekonomiavdelningar o.d.

Ulf Gometz ska inte föreläsa enbart i Göteborg. Det pågår ett utbyte av föreläsningar mellan högskolorna. När Balans träffar honom är han på väg till Handels i Stockholm.

Ulf Gometz är född i Halmstad för 61 år sedan. Han har alltid arbetat med Göteborg som bas och på samma revisionsbyrå, bortsett från att den fusionerat och bytt namn ett antal gånger. Och bortsett från att revision inte är samma sak i dag som när Ulf Gometz började för 37 år sedan.

Vill forska kring riskanalys

– Vi kommer förmodligen att bedriva mycket forskning kring riskanalys. Nu har vi 80-talets expansionsekonomi bakom oss. Då blir det allt viktigare att de ekonomiska rådgivarna och revisorerna behärskar tekniken för att bedöma företagen genom riskanalys.

Ett annat viktigt forskningsområde är familjeföretagen – eller närmare bestämt de ägarledda företagen.

– Det har skrivits så mycket allmänt om situationen för de små och medelstora företagen, säger Sven-Erik Johansson. Snart finns det inte mycket mer att säga. Men problematiken kring själva ägandet har utretts väldigt lite.

Ett tredje forskningsprojekt som Sven-Erik Johansson planerar handlar om de problem som är förknippade med tillväxt i företag med konsultativ verksamhet.

Forskning om revisionsbyråer?

– Det skulle inte minst vara intressant att ta upp revisionsbolagen i ett sådant projekt. De hade under 80-talet en närmast gigantisk fusions- och tillväxtprocess. Frågan är var den optimala storleksordningen ligger på sikt.

Finns det doktorander som vill forska i Skövde?

– Ja, vi har flera sökande. Problemet är hur de ska finansiera sin forskning. Det är redan svårt för universiteten och de stora högskolorna. Och Skövde är en liten högskola.

Sven-Erik Johansson är ekonomie doktor. Han började forska i slutet av 60-talet. Då gjorde han tillsammans med Bo Sillén och med stöd av Hans Zetterberg, då på Sifo, en omfattande enkätundersökning som bl.a. visade att småföretagarna på den tiden var väldigt dåliga på att planera och budgetera.

Resultaten ledde till en omfattande debatt. Den gav bl.a. impulser till professorn i företagsekonomi Dick Ramström att starta en småföretagarutbildning i Umeå. På det viset etablerades den första kontakten mellan Sven-Erik Johansson och Dick Ramström. Sedan Ramström flyttat till Uppsala lade Sven-Erik Johansson där fram sin avhandling.

Före sin tid

Det var 1976. Titeln var Fåmansbolag. Avhandlingen var inriktad på skattemässiga problem, inte minst förmögenhetsskatterna. Redan på den tiden kunde Sven-Erik Johansson genom en undersökning visa vilka effekter ett slopande av kapitalskatterna skulle innebära. Femton år senare har det blivit politiskt intressant.

Dessförinnan hade Sven-Erik Johansson starkt engagerat sig i SAF-paketet Se om ditt företag. Han var med om att arbeta fram baskontoplanen. Han blev också under tre år knuten till IFL (Institutet för Företagsledning) för att starta IFLs stora utbildningsprogram för att utveckla företag.

Efter avhandlingen åkte Sven-Erik Johansson direkt till USA och gick igenom Advanced Management Program vid Harvard Business School.

Han har under åren skrivit närmare 40 böcker, om man räknar in dem som han gjort tillsammans med medförfattare.

Arbetsnarkoman

Hur hinner du med att vara professor? Det ska ju kräva 20 procent av en årsarbetstid?

– Jag är en utpräglad arbetsnarkoman. Men bredden i det jag sysslar med ger också en del synergieffekter, inte minst för arbetet med klienterna och den egna byrån. Mycket av det jag skriver om hämtar jag ur den verklighet som jag arbetar med. Genom att arbeta med strategifrågor och strategiutveckling kan man förhoppningsvis bedöma företag lite mera insiktsfullt och effektivt. Man kan också, förhoppningsvis, vara en bättre revisor. Men det ska inte jag bedöma.

Sven-Erik Johansson vill skriva enkelt. Han tänker inte krångla till sitt språk bara för att han blivit professor.

– Det är en käpphäst för mig att skriva så enkelt och lättillgängligt som möjligt. Jag ser inget behov av att trassla in mig i något ”akademiskt språk”. Det finns dock en risk med det. Om nya tankar presenteras enkelt och lättillgängligt, så att många förstår dem, kan de klassas som mindre värda i vissa kretsar. Den risken tar jag.

Sven-Erik Johansson är född i Växjö. Han är ganska ung (56 år) för att ha arbetat nära 40 år i revisionsbranschen. Han började på revisionsbyrå när han var 17 år gammal. Några längre avbrott har det inte varit sedan dess. Studenten tog han per korrespondens och Handelshögskolan klarade han parallellt med jobbet liksom arbetet med doktorsexamen. 1970 köpte han den tönnervikska byrån, som då var en mindre revisionsbyrå. Genom en kombination av egen tillväxt och samgåenden har

Tönnerviks utvecklats till ett större revisionsföretag med ett 40-tal partners.

Inge Wennberg