ABC-metoden bygger på att alla aktiviteter som utförs inom organisationen har ett rationellt syfte; på ett eller annat sätt stödjer de företagets verksamhet.
Konsekvensen av detta är att alla aktiviteters kostnader bör belasta produkterna.
Vidare följer att eftersom alla kostnader betraktas som produktkostnader, kan de påverkas av produktbeslut och är därför rörliga. Begreppet fasta kostnader kan möjligen ha relevans i ett kort perspektiv men på lång sikt är alla kostnader rörliga.
Exempel på aktiviteter som har ett samband både med företagets kostnader och produkter är:
* att administrera en tillverkningsorder
* att revidera en ritning
* att uppdatera artikelregistret.
Att fastställa kostnaden för att genomföra en aktivitet, kräver noggrann analys av verksamheten. Betrakta t.ex. en inköpsavdelning. Två aktiviteter har definierats; att skriva inköpsorder och att hålla kontakt med leverantörer.
Genom intervjuer fastställs dels den totala kostnaden för var och en av aktiviteterna under någon tidsperiod dels hur många gånger aktiviteten utförts under samma period. Därefter beräknas kostnaden per aktivitet.
Ett nytt begrepp
Att koppla aktiviteter till produkter kräver introduktion av begreppet kostnadsdrivare (cost driver). Kostnadsdrivaren är en kvantifierbar storhet som bildar en länk mellan produkten och aktiviteten.
Följande exempel illustrerar sambandet. Antag att en aktivitet består av att administrera tillverkningsorder. En analys har visat att kostnaden för att utföra aktiviteten är tusen kronor.
Antag vidare att en produkt för sin tillverkning kräver att två tillverkningsorder startas. Antalet tillverkningsorder blir då kostnadsdrivaren som kopplar aktivitetens kostnad till produkten.
Budgetering och uppföljning av kostnadsdrivare per produkt ger korrekt och snabb information om hur de indirekta resurserna förbrukas av produktionen. Jämfört med självkostnadskalkylen blir informationen både snabbare distribuerad och lättare att tolka.
Carl Werner, Samarbetande Konsulter AB