Varje företag bör ta fram en riskpolicy. Den blir en vägledning att agera konsekvent i valuta- och räntefrågor.
Gör inte företaget det bör revisorn, som företagets ekonomiske rådgivare, peka på de risker som finns.
Vi tycker att det är både klokt och riktigt att uppmärksamheten riktas mot de risker ett företag ska hantera i sin verksamhet. För oss är det primära emellertid inte på vad sätt själva redovisningen av riskerna sker – det viktiga som vi ser det är att företagen blir medvetna om de risker som finns och hur man ur det egna företagets synvinkel bäst ska gå till väga för att undvika eller i vart fall minimera dem.
Vi har bakom oss lång erfarenhet av riskhantering inom ett par internationellt välkända storbankers penningmarknad och valutahandel.
Arbetet var helt eller delvis kundinriktat och detta gav oss under årens lopp en bred erfarenhet av hur företag av mest skiftande storlek kunde resonera och gå tillväga i hanteringen av sina ränte- och valutapositioner.
Man kunde lätt se hur transaktionerna i somliga företag hade ad hoc-karaktär och till och med ibland var slumpartade och ofta mindre väl genomtänkta.
De stora och internationellt verksamma företagen hade en medveten riskstrategi under det att flertalet övriga började agera först sedan tillämplig ränta eller valuta börjat röra sig, särskilt i någon för företaget ogynnsam riktning.
* Många företag utsätter sig helt i onödan och omedvetet för finansiella risker som kan vara mycket större än de rent affärsmässiga risker man ägnar mycket tid åt att hantera.
Hos företagen har ekonomiavdelningarna kommit att betraktas som ett kostnadsställe, som sköter redovisning, budgetering, skatter osv.
Vi anser att ekonomiavdelnigen hellre bör ses som ett resultatställe under vars ansvar det ligger att också skydda det egna företagets resultat- och balansräkning mot negativa effekter av rörelser i valutor och räntor.
Det bör vara revisorns uppgift som också något av företagets ekonomiske rådgivare att peka på de risker som finns i företagets välfärd om man inte definierar och lägger fast en riskpolicy.
Konkurrensmedel
Många av de stora börsnoterade och internationellt arbetande företagen har kommit långt på väg i detta stycke, och därmed har just riskmedvetenheten också blivit ett konkurrensmedel.
Det vi tycker man ska göra är egentligen ganska naturligt. Det gäller att i företaget utforma och fastställa en riskpolicy. Har man väl gjort detta behöver man inte utsättas för några ovälkomna överraskningar.
Företagsledningen ska göra klart för sig vilken riskbenägenhet den vill arbeta med, och detta ska utgöra en vägledning för ett konsekvent agerande i valuta- och räntefrågor.
Målet är att etablera en för företaget väl genomtänkt valuta- och ränteriskgrad. Detta sker genom att man arbetar fram ett för varje företag specifikt mått på riskexponeringen i förhållande till bl.a. det justerade egna kapitalet, och detta mått visar den risk företaget är berett att acceptera vid en viss förändring i valuta och/eller ränta.
De risker företaget kan acceptera i valutor och räntor analyseras och identifieras. Företagsledningen definierar också riskbenägenheten och utarbetar därifrån en riskpolicy för det framtida agerandet i valuta- och räntemarknaderna.
Det är också viktigt att detta arbete förknippas med ansvarsfördelning, befattningsbeskrivningar och rapporteringsrutiner inom företaget.
En viktig del är att föreslå utbildning för berörda befattningshavare. Naturligtvis måste den riskpolicyn man beslutat sig för följas upp och revideras.
EMS är ingen garanti
I våra kontakter med företagare och deras ekonomiansvariga framskymtar det inte så sällan att man menar att en anslutning till EMS och vad detta innebär leder till att man inte behöver tänka så särskilt mycket på valutakursförändringar.
Så kan man naturligtvis inte resonera.
För det första utesluter en EMS-anknytning ingalunda riskerna för valutasvängningar eftersom varje valuta tillåts avvika upp till 2,25 procent åt vartdera hållet från den centrala kurs systemet arbetar med. I vissa inledningsskeden kan dessa avvikelser, såsom för brittiska pundet, tillåtas bli hela sex procent.
För det andra arbetar man oftast även med andra valutor än sådana som ingår i EG-samarbetet.
Därför finns det enligt vår mening starka skäl för företagare att se upp med de risker som kan föreligga i både ränte- och valutapositioner.
Frederick Clarkson och Ulf Egestrand, Finansiell Riskhantering