I Balans 2/91 efterlyser tidningens nye ansvarige utgivare Karl-G Giertz debatt om bl.a. vilka krav kunder och andra intressenter ställer på oss revisorer.
I samband med sådana funderingar är det också intressant att försöka klarlägga vad ett sådant begrepp som kvalitet innebär för olika intressentgrupper och vad FAR som organisation kan och bör göra för att upprätthålla en hög kvalitet inom kåren av auktoriserade revisorer.
Kvalitet är ett modeord som kommit för att stanna under de närmaste åren. Det är inte bara de varuproducerande företagen som med japanska företag som förebild strävar mot nollfel och hög kvalitet. Även de tjänsteproducerande företagen inklusive de s.k. kunskapsföretagen inser att ”kvalitet spelar en strategisk roll för Ditt företag och dess konkurrenskraft” som en utbildningsbroschyr om kvalitet i tjänsteföretag uttrycker det.
I en artikel i Balans 3/90 uttalar Göran Tidström den uppfattningen att ”kvalitén på svenska revisorers arbete är hög, även med internationella mått”, en uppfattning som sägs komma från tillsynsmyndigheten Kommerskollegium. Jag har ingen annan uppfattning än Göran Tidström i denna fråga.
Jag har emellertid känt ett behov av att försöka konkretisera vilka personer som nyttiggör sig våra tjänsteprodukter och försökt klarlägga vad kvalitet betyder för just honom eller henne.
Vilka är det då som i det vardagliga arbetet bedömer kvalitén på revisorernas arbete och som vid den bedömningen även har anledning att fundera över om revisorerna följer god revisorssed och god revisionssed?
Några kategorier kan lätt urskiljas, t.ex. följande:
klienterna
kreditgivarna
tillsynsmyndigheten (för allmänhetens räkning)
skattemyndigheterna
konkursförvaltarna
finansanalytiker och journalister (för allmänhetens räkning)
revisionsbyråerna själva.
Hos klienterna kan även olika kategorier som kanske har olika bedömningsgrunder urskiljas nämligen:
aktieägarna
styrelsen
VD
avdelningschefer
”gräsrötter”.
Av naturliga skäl lägger olika intressenter olika vikt vid skilda kvalitetsfaktorer när de gör sina bedömningar av revisorernas arbete. Jag skall nedan försöka illustrera detta genom att välja ut olika faktorer som jag tror har särskild betydelse för just den intressentgruppen som det är fråga om, för:
klienterna:
bra revision (allmänt),
bra skatteplanering,
förståelse för företagets problem,
goda råd (allmänt),
tillgänglighet och specialistkunskap.
kreditgivarna:
riktiga årsbokslut (ej övervärderade lager eller fordringar),
kontrollerade periodbokslut och bokslut i tid.
tillsynsmyndigheten:
god revisorssed (allmänt),
god revisionssed (allmänt),
dokumentationskrav och
jävsregler.
skattemyndigheterna:
ej privata kostnader i bolaget,
ej bokföringsbrott,
ej skattebrott,
internationella relationer,
ej undervärderat varulager,
riktiga bokslut och deklarationer.
Konkursförvaltarna brukar bl.a. intressera sig för om revisorerna har anmärkt på bokföringsbrott och om oren revisionsberättelse har lämnats vid uppenbart felaktiga bokslut.
Finansanalytiker och journalister brukar fästa stort avseende vid att bokslut är korrekta och jämförbara mellan åren och mellan olika företag i samma bransch. Så kallad kreativ bokföring med systematiskt förskönade nyckeltal anser finansanalytiker och journalister att revisorerna borde anmärka på. Journalister brukar också intressera sig för om revisorerna upptäckt bedrägerier och förskingringar och anmärkt på dessa.
Revisorerna själva brukar i sina byråer sträva efter att medarbetarna får tillräcklig och lämplig utbildning så att de kan utvecklas och att den rent tekniska utvecklingen inte eftersätts. Bland faktorer som anses vara tecken på god kvalitet kan följande nämnas:
kunskapsmässig kvalitet
förståelse för klientens problem
tillgänglighet
punktlighet
vänligt bemötande
personlig och social kontakt
hög yrkesetik.
På grund av den särställning som revisorerna har med ensamrätt för attestfunktionen för bokslut ställs också krav på revisorerna som går väsentligt längre än för vissa andra kunskapsföretag inom liknande områden. Det räcker inte med att klienten är nöjd utan även alla andra intressenters berättigade krav måste tillgodoses för att man skall kunna tala om hög kvalitet på revisorns arbete. Vid eventuella intressekollisioner måste självklart de krav som grundar sig på lagar och förordningar komma före eventuella klientkrav i motsatt riktning.
Vad gör då FAR för att bidra till att upprätthålla en hög kvalitet på revisorskårens tjänster?
När det gäller normgivningen har FAR enligt min mening hunnit långt. De allmänna reglerna för god revisorssed har de senaste åren under rubriken yrkesutövningen kompletterats med en mer omfattande skrivning om ”uppdrag som konsult”. Vidare har särskilda uttalanden gjorts om ”God revisorssed vid befattning med skatter och avgifter” och ”Biträdes ansvar vid upprättande av självdeklaration”. Sedan tidigare finns även ”Regler för tillhandahållande av redovisningstjänster”.
När det gäller utveckling av god revisionssed har FAR nyligen publicerat en sammanhållen rekommendation om ”Revisionsprocessen”, som tar ett samlat grepp på de flesta revisionsfrågorna.
Och över alltihopa lyser inte moder sol men väl tillsynsmyndigheten Kommerskollegiums revisorsföreskrifter.
Som bekant räcker det inte med att utfärda normer utan normerna måste också vara kända av de som berörs. Dessutom krävs tillräcklig kunskap hos berörda för att normerna skall kunna tillämpas. En god regel är även att efterlevnaden av normerna kontrolleras.
FAR driver genom IREV såväl basutbildning som vidareutbildning. FAR har även infört en (frivillig) revisorsexamen. När det gäller kontrollen av kvalitén finns ett förslag till rekommendation om kvalitetskontroll som skall tillämpas internt inom byråerna.
Inledningsvis tillät jag mig att citera Göran Tidström när han säger att ”kvalitén på svenska revisorers arbete är hög, även med internationella mått”. Jag sade även att jag delar hans uppfattning. Trots detta skulle jag vilja framföra ett par synpunkter som bl.a. grundar sig på mina erfarenheter som mångårig lärare hos IREV.
Jag anser att det finns anledning att skärpa kraven på vidareutbildning och på kvalitetskontroll av auktoriserade revisorer. Kunskaperna om och tillämpningen av FARs normer och Kommerskollegiets revisorsföreskrifter kunde vara bättre och mer jämnt fördelade i kåren än vad de är idag.
Kvalitetsutveckling, kvalitetsstöd, kvalitetskontroll och kvalitetsinspektioner är begrepp som det finns anledning att ta på allvar och ägna uppmärksamhet åt under det decennium som ligger framför oss.
Internationellt kan man skönja en klar trend mot av revisorsföreningar organiserade externa kvalitetskontroller varför det finns anledning för oss i Sverige att överväga motsvarande åtgärder.
Den kvalitet som företagen i en viss bransch individuellt uppnår färgar omgivningens syn på branschen som helhet och är därigenom av betydelse för branschens utveckling.
Jan Johanson, Öhrlings Reveko