Internrevisorernas förening, Institutet för Intern revision, fyller 40 år i år. Samtidigt fyller vår internationella förening The Institute of Internal Auditors 50 år. Och som om detta inte skulle vara nog – lagom till 40-årsjubileet har IIR bytt namn.
Föreningens fullständiga namn är numera, Internrevisorernas Förening, The Institute of Internal Auditors Sweden Chapter. I vardagslag, IRF.
I jämförelse med externrevision, som ju funnits i flera tusen år, är naturligtvis inte 40 eller 50 år en ålder att tala om. Ändå har internrevisionen på den här relativt korta tiden utvecklats avsevärt. Från att ha varit ”intern externrevision” till vad som närmast kan betecknas som en ”administrativ säkerhetsfunktion”.
Våra uppdragsgivares behov är trots allt något annorlunda än externrevisorns. Detta avspeglar sig numera allt tydligare i internrevisorns arbetsuppgifter.
Den kanske största skillnaden mellan internrevisionen nu och förr är att vi numera i allt större omfattning fokuserar vårt intresse mot samtliga funktioner i organisationen som syftar till att bidra till måluppfyllnad, således inte enbart informationsflödet. Vad menar jag då med detta?
Ja, kort sagt. Våra uppdragsgivare är företagets ledning. Deras uppgift är att leda och styra företaget mot de mål som ägarna förväntar sig. Ledningens möjlighet att nå målen är i hög grad beroende av om ledningsfunktioner finns i företaget som fungerar tillfredsställande.
Inte tillräckligt
Det är då som regel inte tillräckligt att enbart säkerställa informationskvaliteten. För att åstadkomma något, ”nå mål”, behövs människor – en organisation. För att organisationen skall fungera effektivt behöver människorna veta ”vem som gör vad”, d.v.s. man behöver ha rutiner.
Internrevisorns huvuduppgift har således på bara några decennier utvecklats från att huvudsakligen syfta till att säkerställa internkontrollen i den interna (och ofta samtidigt den externa) redovisningen till att i stället syfta till att säkerställa kvaliteten i företagets ledningsfunktioner.
Som väl är (dess värre?) är inte alla mål och ledningsfunktioner lika viktiga för organisationen. För att vi skall vara effektiva som internrevisorer måste vi därför koncentrera vårt arbete på sådana funktioner som om de inte är ändamålsenliga, effektiva och säkra kan vålla företaget oacceptabel skada. Även denna urvalsprocess måste ske på revisionellt godtagbart sätt.
Hur noggranna och förutseende vi än är, riskerar vi naturligtvis att koncentrera våra resurser på fel arbetsuppgifter. Externrevisorn har i detta avseende, som jag upplever det, en något enklare situation. Är detta måhända en bidragande orsak till att internrevisorer ibland vill se internkontrollgranskning som sin huvuduppgift?
Min personliga uppfattning är att internrevision, utförd enligt ovan relaterade principer, är en värdefull resurs för företagsledningen. Intern och extern revision är således två funktioner som båda har en viktig uppgift i företaget och som i olika avseenden kompletterar varandra. I det internationella samarbetet har jag kunnat konstatera att detta är en uppfattning som stöds av revisorer, både intern- och externrevisorer, i många andra länder.
Rollen förändras
Visserligen ansluter sig min beskrivning av internrevisorsrollen väl till vad vi i dag kan kalla ”internationellt erkända principer för yrkesmässigt utförd internrevision”. Men utvecklingen, inte minst i Europa, går fort. Förändrade förutsättningar för näringslivet kommer säkerligen att medföra att internrevisorsrollen förändras. Framtiden får utvisa hur.
Vad som svenska massmedia de senaste åren intresserat sig för, och som haft direkt knytning till revisorsrollen, har inte minst varit de s.k. affärerna och etablerandet av miljörevision. Om inte annat så har detta bidragit till att både FAR och IRF behövt se över hur vi uttrycker ”god revisionssed” inom extern- respektive internrevision.
Traditionellt har internrevision förknippats med ekonomi och ekonomistyrning. Med miljörevisionen har den bilden behövt revideras.
Minska miljörisker
Den modell för miljörevision som tagits fram av Industriförbundet i samarbete med IRF bygger på internrevisionella principer. Miljörevisorn skall genom sitt arbete bidra till ett minskat omedvetet risktagande i miljöskyddsarbetet. Resultatet av den provverksamhet som bl.a. bedrivits av Volvo, Perstorp, Sydkraft m.fl. företag har tydligt visat att detta fungerar.
Även i andra länder, främst i Europa, har miljörevision etablerats efter samma principer. Det skall bli spännande att följa den fortsatta utvecklingen för miljörevisionen.
Miljörevisionsdebatten medförde dessutom att vi inom internrevisorsföreningens styrelse började diskutera namnfrågan. Tyvärr beslöt miljörevisorerna strax före jul att bilda en från IRF fristående miljörevisorsförening. Därmed försvann behovet att ändra föreningens namn på grund av miljörevisorernas tillkomst.
Markera förändring
Det som i stället vägt mycket tungt i namnfrågan har varit att vi i styrelsen sett ett behov av att markera en förändring av föreningen. Vi tror att föreningens karaktär som ”exklusiv chefsklubb” inte längre är tidsenlig. Däremot behövs ett forum för att säkerställa och ge uttryck för god yrkesetik och vad som kan betraktas som god sed inom yrkesområdet.
Internrevisionen är företagsledningens revisionsresurs. Det borde vara angeläget för varje företagsledning att deras internrevision genom sitt arbete bidrar så mycket som möjligt till att säkerställa möjlighet till måluppfyllelse och fortlevnad. Vår målsättning inom IRF är att alla yrkesverksamma internrevisorer genom föreningen skall ha möjlighet att, i samverkan med andra erfarna internrevisorer, utveckla sin förmåga att svara upp mot uppdragsgivarnas krav och önskemål, nu och i framtiden.
Målet är högt satt. Om vi skall lyckas beror till stor del på hur företagsledningarna ser på sin internrevision och dess uppgift. Men även de nu yrkesverksamma internrevisorernas intresse och engagemang kommer att ha stor, ja, till och med avgörande betydelse.
IRF är med andra ord en 40-åring som spänner bågen högt.
Sten Bjelke, ordförande, Internrevisorernas Förening, IRF