Bertil Jonsson hos Tönnerviks har fyllt 67 år men har ännu ej tänkt på pensionen. Han gillar revision. Han vill inte bli kallad fackidiot och är det inte heller. Men faktum är att ett av hans fritidsintressen också är revision – på ideell basis. Han känner sig också privilegierad i förhållande till dem som i dag är unga i revisorsyrket.

Bertil Jonsson, auktor revisor hos Tönnerviks Revision, är trots sina 67 år lika mycket revisor som han alltid har varit, d.v.s. mycket aktiv. Pension eller nedtrappning är ord som han knappast skänkt en tanke.

På frågan vad han gör på sin fritid är svaret att han bl.a. är revisor då också, men på ideell basis i föreningslivet.

Med tanke på dem som i dag är unga i revisorsyrket känner han sig privilegierad:

– Det sägs att det här är ett fritt yrke, säger Bertil Jonsson. Men vi är väldigt klientstyrda. Vi måste ställa upp när klienten kallar antingen det är en taxeringsrevision, ett banklån, en expansion, ett köp eller en försäljning eller något sådant som de behöver hjälp med.

– Men det har blivit svårare för dem som är yngre att ställa upp med kort varsel. De har krav från äkta hälft och familj som jag inte hade när mina barn växte upp. När vi gamla revisorer var yngre var hustrun hemma. Samhällsfunktionerna har ändrats så att både man och hustru arbetar. Båda har ett ansvar för arbete och familj. Då är det inte så lätt att genast åka iväg på t.ex. ett uppdrag i ett landsortsföretag.

Bertil Jonsson beklagar inte de här förändringarna. Han bara konstaterar att det varit lättare för honom att jobba på för fullt.

– Ibland glömmer jag att de yngre revisorerna har det svårt på det här sättet, säger han. Jag har ju aldrig varit i deras situation.

Bertil Jonsson är född i Göteborg men stockholmare sedan ett års ålder.

Efter studenten på Norra Real arbetade han 1944–46 på det till gamla överståthållarämbetet knutna skatteverket. Så kom nya regler och krävde att personalen skulle ha akademisk examen, vilket Bertil Jonsson inte hade.

Fick inte studieledigt

Han bad om tjänstledighet för studier. Det beviljades inte. Men Bertil Jonsson började på Handels ändå.

Han hade tänkt återvända till skatteverket. Men samtal med en gammal klasskamrat fick honom på andra tankar. Denne arbetade hos auktor revisorn Fritz Tjus i kontorsgemenskapen STEO (Sillén, Tjus, Erikson och Olsson). Där fanns inget jobb ledigt men klasskamraten rekommenderade Bertil Jonsson att söka sig till Öhrlings.

Auktoriserad 1953

Han började hos P-O Öhrling i november 1948. Där fanns då fem auktoriserade revisorer. Förutom P-O Öhrling var det Jan Franklin, Jan Hellström, Carl Henrik Witt och Tore Henckel. Byrån arbetade i gemensamt kontor med John Wendlers revisionsbyrå som var ungefär lika stor. Bertil Jonsson blev auktoriserad 1953. Till att börja med arbetade han på Öhrlings tillsammans med Jan Hellström och sedan med Jan Franklin till dennes död 1956.

Jan Hellström finns för resten i dag hos Tönnerviks Revision och är trots sina 76 år aktiv med en del uppdrag.

– Cirklarna sluts, konstaterar Bertil Jonsson.

Både Hellström och Franklin var duktiga som lärare för Bertil Jonsson. Men de var olika i bl.a. ett avseende.

– Jan Hellström skjutsade ut mig på några nya uppdrag utan att själv följa med och presentera mig. Men Jan Franklin lämnade aldrig några medarbetare på ett företag utan att introducera dem. Han hade själv blivit utskickad helt ensam i början av sin karriär och hade upplevt det som fruktansvärt obehagligt.

Bertil Jonsson menar att båda metoderna har sina fördelar.

– Jag försöker själv se till att någon följer med och presenterar nya medarbetare. Men det var också lärorikt att tvingas ut och klara sig själv.

Kände du dig blyg då?

– Det gör nog de flesta människor. I grunden är jag fortfarande ganska blyg. Jag tycker inte om att stå upp och tala inför större församlingar. Men jag gör det om det behövs.

Inte för personligt

Förr i tiden ingick det i revisionsbyråernas instruktioner att man inte fick bli för personlig med personalen.

Bertil Jonsson minns en historia som han hörde på Arenco 1949. Där hade man haft besök av en revisor som ätit lunch med kassören. En av företagets chefer hade varit mycket ogillande och rapporterat saken till revisionsbyrån.

Arenco drev för resten sin verksamhet i de lokaler på Alströmergatan i Stockholm där Tönnerviks Revision i dag har sitt huvudkontor.

– Jag var här tidigt, konstaterar Bertil Jonsson.

Men att hamna på vänskaplig fot med ledande personer på ett företag kan väl fortfarande vara ett problem?

– Javisst. Det handlar ju om oberoendet. I USA måste man i publika företag byta ansvarig revisor vart sjunde år. Det ligger någonting i det.

När Jan Franklin gick bort blev Bertil Jonsson medhjälpare åt Carl Henrik Witt.

– Han var en stark personlighet som lärde mig mycket. Jag jobbade med honom ända tills jag lämnade Öhrlings 1972.

Varför slutade du där?

– Just då kände jag bara att det var något som inte stämde. Senare har jag insett att det berodde på att byrån bytte kultur för att bli större. I alla företag som växer ändras kulturen och då stämmer den inte för alla. Det var trevligt och lärorikt att jobba med de stora uppdragen hos Öhrlings.

– Jag arbetade bl.a. med Philips och Ford samt Arenco inom Tändsticksbolaget. Men för mig och säkert många andra har det gett mycket mer tillfredsställelse att arbeta med mindre och medelstora företag och entreprenörer, så som vi har det på Tönnerviks.

Satte sin prägel

– Pelle Öhrling satte verkligen sin prägel på byrån när jag arbetade där. Men han drog sig tillbaka 1970.

Bertil Jonsson minns särskilt en historia kring P-O Öhrling.

Både P-O Öhrling och John Wendler hade börjat på Anton Wendlers revisionsbyrå. Anton var huvudrevisor i Tändsticksbolaget. (Efter Kreuger-kraschen fick han inte fortsätta som auktoriserad revisor.)

– I någon av de stora förhandlingarna kring Tändsticksbolaget satt en mängd revisorer, advokater, bankdirektörer m.fl. i det ”böjda rummet” på Trädgårdsgatan.

Rummet var böjt så att Ivar Kreuger kunde sitta i mitten och se alla andra som var där.

– Vid tretiden på eftermiddagen reste sig Pelle Öhrling från dessa viktiga förhandlingar och sa att han hade ett sammanträde inbokat. Man undrade om han inte kunde skjuta på det. Det sittande mötet var ju så viktigt.

– Nej, det går inte att ändra, sa P-O Öhrling.

Tillfrågad om vad det var för möte han hade inbokat svarade Öhrling:

– Det är kopparslagare Oskar Jansson och för hans del är mina råd mycket viktigare än vad jag kan göra här.

Och så gick han.

– Det var utomordentligt fint av honom, säger Bertil Jonsson. Oskar Jansson behövde hjälp med sina affärer. Jag tror inte att jag själv skulle ha haft det moraliska modet att handla på det viset. Men det var en inställning som Pelle Öhrling hade till klienter. Utifrån den inställningen formades byråns service. Vi ställde upp, och det finns kvar hos mig.

Ekonomichef ett år

Hos Tönnerviks började Bertil Jonsson efter ett mellanspel på ett år som ekonomichef på ett mindre företag. Henry Tönnerviks byrå, startad 1951, hade då 30–35 anställda. I dag sysselsätter byrån 400–450 personer, alltså mycket mer än de cirka 200 som Öhrlings hade 1972. Men proportionerna mellan byråerna är ändå ungefär desamma nu när dagens Öhrlings Reveko har en bit över 2.000 anställda. Så Bertil Jonsson känner fortfarande att han arbetar på en för honom lagom stor byrå och har känt stor tillfredsställelse och arbetsglädje i att medverka i utvecklingen av Tönnerviks.

Den tönnervikska byrån övertogs av dess nuvarande koncernchef Sven-Erik Johansson inte långt innan Bertil Jonsson började där. Orsaken till köpet var att Henry Tönnervik var godkänd revisor. Dåvarande regler tillät inte auktoriserade revisorer att arbeta på byråer ägda av godkända revisorer. Och byrån hade helt enkelt utvecklats så långt att klienterna ville ha auktoriserade revisorer.

Hemskt med tilläggen

Du som en gång började på skatteverket, hur ser du på dagens skatteregler?

– En hemskt obehaglig påföljd i dagens skattesituation är skattetilläggen, som debiteras så fort skattemyndigheterna ändrar något. De som bokför ute på företagen arbetar ju efter sina kunskaper och frågar först när de känner sig osäkra. De går då kanske till revisorn, som på samma sätt svarar utifrån sina kunskaper. Eller också anlitas en skattekonsult, som också kan missa något.

– Så blir det taxeringsrevision. Kanske kommer det en taxeringsrevisor som inte är tillräckligt uppdaterad eller inte reagerar för det som möjligen är fel. Eller också kommer det en taxeringsrevisor som haft ett liknande fall en månad tidigare. Och så blir det skattetillägg med 40 procent av den undanhållna skatten – ett tillägg som ska betalas med skattade pengar.

Hänger inte med

– Oberoende av om man försöker att göra rätt kan det bli skattetillägg, konstaterar Bertil Jonsson. Och politikerna och skattemyndigheterna ändrar alltför ofta sina system. Vanliga människor hänger inte med och det är även svårt för oss revisorer.

Bertil Jonsson betecknar en del yngre skattetjänstemän i karriären som ”helt rabiata”.

– Anta att man har fyra alternativ för att t.ex. göra en affär. Man väljer det som verkar bäst och stämmer med alla lagar. Så kommer en av de där yngre och säger att man skulle ha valt ett annat alternativ. Men jag får då ofta en känsla av att om man hade valt det alternativet från början så hade de istället föredragit det som man själv tyckte var bäst. Det är helt oförutsebart.

Bertil Jonsson sitter och har suttit med i taxeringsnämnder i många år och tycker att fler revisorer borde göra det, även om det är annorlunda nu när deklarationerna kommer att granskas av tjänstemän och man inrättat de nya skattenämnderna.

– Under årens lopp har jag ett antal gånger stoppat rena galenskaper, säger Bertil Jonsson.

Han tänker vara med i de nya nämnderna också även om han tycker att den beräknade arbetsinsatsen på tio dagar per år är något hög.

– Det är i alla fall ett sätt att lära sig, säger Bertil Jonsson. Är man revisor måste man alltid var nyfiken. Annars går det inte bra. Likaså måste man vara intresserad av människor. De siffror som presenteras i bokslut etc representerar verksamheten som i sin tur är ett resultat av enskilda personers idéer och arbete.

Bertil Jonsson har arbetat mycket inom Tönnerviks internationella kedja Horwath International och suttit i flera kommittéer där.

Pinsamt och uppmärksammat var det att den amerikanska firman i Horwath-kedjan ställde in sina betalningar i november förra året. Men nya byråer är på väg in i kedjan i USA.

Tre skäl

– De internationella kontakterna och arbetet tillsammans med revisorer från andra länder är mycket stimulerande och berikande, säger Bertil Jonsson. Jag är glad över att ha fått medverka. Det finns, som jag ser det, tre skäl för svenska revisionsbyråer att ha organiserade kontakter utomlands.

– För det första är Sverige ett litet land med ett udda språk – då måste vi följa utvecklingen utomlands. Detta går inte att göra bara genom att läsa tidningar och böcker. Personliga kontakter, diskussioner och arbete måste till.

– För det andra behöver vi hjälpa våra klientföretag när de söker sig utomlands med kontakter som är intresserade av internationella affärer.

– För det tredje kan vi medverka när utländska företag söker kontakter i Sverige och därmed får vi nya uppdrag. Alla dessa tre skäl är var för sig viktiga nog för att skapa ett internationellt samarbete.

Till det internationella arbetet hör historien om att Bertil Jonsson förmodligen är den ende som stått upp i ett flygplan mellan Stockholm och New York. Trots svår ischias ville han inte missa ett möte med Horwaths internationella revisionskommitté. Efteråt gick han till en kiropraktor ett 50-tal gånger och sedan har besvären aldrig återkommit.

Revisor på fritid

Vad gör du på din fritid?

– Från uppväxtåren har jag en bakgrund inom KFUM-scouting. Det var mycket givande. Jag har velat ge tillbaka det jag fick. Det gör jag genom att ta på mig revisionsuppdrag på olika håll inom KFUM och t.ex. i Svenska Scoutrådet. Jag har också tagit andra ideella revisionsuppdrag, bl.a. inom olika organ i Rotary.

Många har undrat varför Bertil Jonsson tar revisionsuppdrag på sin fritid när han är revisor till yrket.

– Jag brukar säga att de här uppdragen är bra därför att jag kan hantera tidsinsatsen. Skulle jag i stället ha gått med i styrelsen i några av de här föreningarna skulle jag aldrig veta hur mycket tid det skulle ta. Sedan är revision för mig inte bara siffergranskning. Det är också att hjälpa till. Och organisationerna tycker att det är bra att ha en auktoriserad revisor.

En annan fritidssysselsättning för Bertil Jonsson har varit att skriva artiklar, främst i Balans. Till det har han stimulerats både av Sven-Erik Johansson och av sin FAR, som under en period av sitt liv verkade som frilansjournalist.

Släktforskar

Men Bertil Jonsson kopplar av också på annat sätt, t.ex. genom morgonbaderi och släktforskning. Han har sommarstuga på ön Yxlan i Stockholms skärgård.

Med hustru Britt har han två pojkar och en flicka. Båda sönerna är ekonomer och egna företagare. Dottern är det i princip också. Hon arbetar i sin äldre brors företag.

Hur tycker du att ditt arbete har förändrats genom åren?

– Ju längre man håller på, desto mer rådgivning blir det.

Funderar du över ditt oberoende när du är både rådgivare och revisor?

– Ta en VD i ett företag. Ingen har bättre överblick än han. Han har kontakt med marknaden genom försäljningsavdelningen, vilket inte ekonomiavdelningen har på samma sätt. Han har en kontakt med produktionssidan, som inte försäljningen har. Han har en kontakt med utvecklingssidan, som inte produktionschefen har. Ingen kan konkurrera med honom i kunskap och överblick. Han får information från alla delar av sitt företag, från styrelseledamöter, från utomstående organisationer som SAF, Industriförbundet etc. Han får också revisorns synpunkter. Sen har han att bygga samman allt det här till ett underlag för beslut.

Revisorn styr inte

– Detta innebär att han litar mest på de personer i hans krets som visar sig ge de bästa råden. Revisorn kan vara den personen. Men det innebär inte att revisorn styr företaget. Det är VD som har ansvaret. När man ger råd ska man bete sig så att ett råd inte upplevs som en order. På många företag fungerar revisorn som ett bollplank för idéer. Någon att prata med. VD kan inte alltid prata med någon inom företaget. Även undersökningar från stora företag visar att VD behöver testa av sina idéer på någon som inte är beroende av honom. I storföretagen är det ofta samtalspartners i utlandet. I mindre företag blir det revisorn.

– När en VD ber mig om ett ja eller ett nej till en viss åtgärd säger jag: Så vill jag inte svara. Det är dina pengar, inte mina. Jag vill bara ge mina synpunkter så att du förstår varför jag ger ett visst råd. Han tycker då ibland att jag är omständlig till dess han lärt sig hur jag resonerar.

Hur tycker du att revisionsarbetet har utvecklats genom åren?

– Av Jan Franklin fick jag redan i början av 50-talet min grundinställning till revision. Hans sätt att arbeta och tänka gäller i högsta grad än i dag, även om tekniken har ändrats.

Bertil Jonsson har t.ex. inom sin byrå fått gehör för att byrån inte ska ha instruktioner som kallas revisionshandbok.

– En sådan ger intrycket att om man bara följer den så kan man koppla av allt tänkande. Visst har vi en bok. Men vi kallar den för vägledning. Den ger Tönnerviks syn på revision och rådgivning – och då speciellt med sikte på entreprenörföretag samt mindre och medelstora företag. Den säger då inte bara gör si och så. Den säger också att om verkligheten inte stämmer med boken så ska man göra någonting annat istället.

Bertil Jonsson är med i FARs disciplinnämnd:

– Det är mycket lärorikt. Framför allt upptäcker man hur lätt det är att hamna inför disciplinnämnden om något går snett.

– Jag är tacksam för att få vara med i disciplinnämnden, säger Bertil Jonsson och förklarar:

– Det finns egenskaper som alla människor tror att de har och som man därför aldrig kan säga till dem att de inte har. Alla tror att de har humor. Alla tror att de kör bil bra. Alla tror att de har gott omdöme. När jag blev ombedd att vara med i disciplinnämnden blev det en slags bekräftelse på att i varje fall kollegerna inte anser att jag har dåligt omdöme. Det kändes bra.

Det är över huvud taget värdefullt att jobba i FAR, menar Bertil Jonsson. Han har varit med i arbetet sedan 60-talet.

– Det är stimulerande att träffa kolleger från andra byråer som man t.ex. kan diskutera principfrågor med, säger Bertil Jonsson.

Inge Wennberg