Auktor revisor Göran Dahlström för gärna de små byråernas talan. Han gillar att vara liten – men inte ensam.
Göran Dahlström, 71, är en reslig herre som talar varmt om de små revisionsbyråernas fördelar. Han har i flera sammanhang representerat de små i FAR.
Hans byrå, Dahlström & Holmberg Revisionsbyrå AB i Stockholm, har fyra auktoriserade revisorer och totalt bara tio anställda.
– Det är en läggningssak att inte vilja vara med i en stor byrå och följa en massa regler som man inte själv tycker om, säger han.
Han har fått en del uppköpserbjudanden genom åren. Senast var det Öhrlings som var ute efter byrån. Då var Göran Dahlström faktiskt böjd att acceptera. Men hans medarbetare sa nej. Så det fick vara.
– Jag frågade en gång en kollega som varit med om ett antal fusioner: Vilka är fördelarna? ”Inga alls”, sa han.
Men det finns vissa risker med den lilla revisionsbyrån:
– Jag är mer beroende av hälsan, jag får inte bli långvarigt sjuk. Jag är mer beroende av medarbetarna. Det känns väldigt hårt när någon slutar.
Helt ensam ska man inte vara. Kompanjonen Göran Holmberg var den förste som började som assistent hos Göran Dahlström. Det var i början av 60-talet. Holmberg blev så småningom auktoriserad, ett aktiebolag bildades och Holmberg blev hälftenägare.
– Det blev bättre att vara två, säger Göran Dahlström. Det gäller att hitta en lagom storlek. Det tycker jag att vi har här nu. Om jag skulle börja om på nytt, skulle jag inte ha suttit ensam så länge som jag gjorde. Men jag var försiktig, jag vågade inte anställa. Följden blev att jag fick jobba hårt, också med en del bisaker i stället för att ägna mig åt det väsentliga.
Kritisk mot reklamen
Göran Dahlström är inte förtjust i de nya reklamreglerna för revisorer. Den lilla revisionsbyrån har inte råd att gå ut och slå på stora trumman:
– Jag säger som professor Oskar Sillén en gång sa: en revisor ska syna utan att synas. Revisorn skulle inte be om uppdrag, uppdragen skulle komma till honom. Och jag tycker fortfarande att det är lite under FAR-kårens värdighet att lägga ut en massa pengar på reklammaterial och kampanjer.
Till representanter för de stora byråerna har han brukat säga att han inte behöver gå ut med någon reklam. Dahlström & Holmberg Revisionsbyrå har ändå alltid varit fullt sysselsatt.
Firman har bl.a. varit revisor för en av de stora revisionsbyråerna. Göran Dahlström frågade sin klient varför man gick ut med så mycket reklam och fick svaret:
– Vi måste hela tiden anställa nya assistenter. Sedan blir de kvalificerade och vill ha egna uppdrag. Då måste vi fylla på med klienter. Och så har vi så mycket konsulter att sysselsätta. Därför behöver vi reklamen.
Arbetar Dahlström & Holmberg med rådgivning?
– Jo, i mycket stor utsträckning. Innan jag startade eget arbetade jag hos en revisor som var en föregångare när det gällde konsultation. Vi satsade tidigt på att vi skulle hjälpa våra klienter med en massa saker som vi kunde bättre än dem Och på den vägen har vi fortsatt på vår byrå.
Göran Dahlström menar att även den lilla byrån kan skaffa sig de konsultresurser som klienterna behöver.
I huset på Birger Jarlsgatan, där Dahlström & Holmberg håller till finns också en advokatbyrå med fyra skattejurister:
– Vi har en överenskommelse med dem. Det är bara att lyfta luren när vi har ett problem. Den lilla byrån kan också vara med i en internationell kedja.
– Vi är med i en kedja av små byråer som har en representant i varje land i Europa, säger Göran Dahlström. ATD heter den. Vi är inte ute efter uppdrag från utlandet. Men om vi t.ex. har en klient som vill etablera sig i något land har vi en kontakt som kan ta hand om vår klient. Utlandskontakterna är också stimulerande för de unga medarbetarna. Organisationen träffas fyra gånger om året på olika platser i Europa.
Mer direkt kontakt
Göran Dahlström menar att den lilla byrån präglas av ett fördelaktigt mått av direktkontakt på alla plan. Det gäller kontakten med klienterna.
– Och framför allt har vi äldre direkt kontakt med de unga medhjälparna redan från första början. De får en helt annan on-the-job-training än på de stora byråerna. Där kan assistenterna få sitta och granska utan att träffa den ansvarige revisorn.
Men det har kanske blivit bättre hos de stora. När Göran Dahlström var ung hade han en kollega på Sveriges då största revisionsbyrå. Som assistent där träffade man aldrig revisorn. Assistenten fick gå till en kamrer, få ett uppdrag, skickas ut på ett företag, sitta där en vecka, komma tillbaka och lämna rapport till kamreren, få ett nytt uppdrag osv.
I dag arbetar inte den byrån på det sättet.
– Men jag vet att en annan av de stora gjorde det för bara några år sedan, säger Göran Dahlström. Assistenter satt och fyllde i granskningsplaner som sedan skickades högre upp. Roligare kan man ha.
– Jag är alldeles för spontan till min läggning för att passa på en stor byrå med alla dess regler, säger Göran Dahlström. Jag vill t.ex. själv kunna tolka bestämmelser inte gå till någon annan och be om tolkning. Och jag hatar blanketter. Det räcker med det här, säger han och visar ett block rutat papper. Den som gör revisionen efter blanketter och listor är färdig med revisionen när blanketterna är ifyllda. Men den revisorn får aldrig tid att tänka.
Dahlström & Holmberg har en enda tryckt blankett: brevpapperet. På det skriver byrån också sina räkningar. An debet si och så. Precis som på Oskar Silléns tid.
Gröna vågen på 20-talet
Göran Dahlström är född i Göteborg men talar skånska. Fem år gammal drogs han i väg från storstaden till en liten lantgård i de karga trakterna mellan Osby och Visseltofta norr om Hässleholm. Pappa hade tröttnat på att sälja Carnegies porter och dragits med av det som 50 år senare skulle kallas den gröna vågen.
Men att börja med jordbruk på 20-talet, det gick inte. Pappas lantbruk blev ett ekonomiskt misslyckande och familjen flyttade till stan. Göran Dahlström tog studenten på läroverket i Hässleholm.
Så kom 1939, han blev reservare och åkte in i det militära i två och ett halvt år. Sedan byggde han på sin utbildning med ett års handelsgymnasium i Malmö
Där föddes de första tankarna på att bli revisor. Han inspirerades av sin lärare i bokföring Nils Västhagen, som senare blev professor i företagsekonomi. Västhagen gjorde ämnet bokföring så lätt begripligt att Göran Dahlström aldrig behövde sitta hemma och läsa böckerna.
Men sedan var det svårt för Dahlström att hitta något arbete. Ingen ville anställa en reservofficer då.
Han reste till Stockholm på vinst och förlust och arbetade en tid på riksförsäkringsverket. En dag mötte han en studentkamrat på Sveavägen. Denne gick på Handels. Mötet satte nytt liv i tankarna på att bli revisor.
Göran Dahlström ringde hem till Hässleholm. Pappa, som då för länge sedan slickat färdigt såren efter äventyret på landet, kunde låna ut 3.000 kr till sonens studier.
Det var på hösten 1943. Handelshögskolan tog en termin mer än normalt. Det berodde dels på de ständiga inkallelserna, dels på att Göran Dahlström tog två betyg i nationalekonomi för professor Bertil Ohlin. Det var inte många som vågade satsa på det. Och Göran Dahlström betecknar det som sitt livs prestation.
Jobb genom Sillén
När han varit uppe i sluttentamen i företagsekonomi för professor Oskar Sillén frågade denne vad han skulle göra sedan.
– Jag tänker bli revisor.
– Bra, sa Sillén. Då kan ni gå och söka arbete på vår byrå. Byrån hette STEO och var egentligen fyra byråer med gemensamt kontor. STEO stod för de legendariska namnen Oskar Sillén, Fritz Tjus, Arvid Erikson och Nils Olsson.
Göran Dahlström började hos Fritz Tjus och stannade i fyra år. Då följde han med Tore Fritzdorf, en av byråns medarbetare som slutade och öppnade eget. Dahlström fortsatte hos Fritzdorf till 1957 när han själv startade en egen byrå – ensam i ett tredjehandsrum på Blasieholmstorg.
Redan då hade Göran Dahlström kontakt med Sveriges Hotell- och Restaurangförbund. Förbundet hade startat en redovisningsbyrå för sina medlemmar. Den som förestod byrån förklarade emellertid att han inte ville syssla med revision och inte med skatter.
Detta innebar att Göran Dahlström kom att få många kunder i hotell- och restaurangbranschen.
– Det är en intressant bransch med intressanta människor, säger Göran Dahlström. Och de företag som vi har haft har alla varit seriösa.
Byrån har inte bara blivit specialist på hotell och restauranger. En annan sektor som man arbetat mycket med är fastighetsförvaltning.
Det började med att Göran Dahlström redan på den fritzdorfska byrån blev tillfrågad om han ville bli revisor i en bostadsrättsförening. Men chefen sa att sådant hade byrån ej tid med. Det kunde inte ge så mycket pengar. (Just att revidera bostadsrättsföreningar är än i dag skolexemplet på vad lekmannarevisorer sysslar med enligt grundboken i revisorsutbildningen.)
Göran Dahlström blev irriterad över chefens nej och tog uppdraget ändå. Det gav många nya kontakter. Dahlström blev revisor i ett dussintal bostadsrättsföreningar. Det ledde vidare till uppdrag i allmännyttiga bostadsföretag. Göran Dahlström var i många år revisor i SABO. Det fortsatte på fastighetssidan inom SJ, posten och försvaret. SJ skulle skaffa lägenheter åt omplacerad personal för att slippa betala traktamenten. Man hade en hel avdelning som sysslade med att starta bostadsrättsföreningar och bygga hus. Likadant var det med posten och försvaret. Det ena gav det andra. Numera har Göran Dahlström t.ex. också uppdrag för försvaret som inte har med bostäder att göra.
– Det är genom att det ena ger det andra som man får jobb, säger han. Det gäller att sköta jobben så väl att man får nya genom de kontakter som uppnås i det första ledet.
Göran Dahlström har ägnat mycket tid åt FAR:
– När jag öppnade eget insåg jag att det är farligt att isolera sig. Jag måste ha kontakt med kolleger. Och med FAR.
Förr i tiden hade FAR s.k. diskussionsgrupper. Ett antal auktoriserade revisorer samlades en gång i månaden på höstarna för att diskutera olika ämnen.
– Det var väldigt bra. Jag lärde känna kollegerna och fick vidgade vyer.
På 70-talet var han med i FARs arbetsgrupp, en instans som utredde framtidsfrågor. Han blev så småningom ordförande i arbetsgruppen. Men det blev för jobbigt med tiden:
– Arbetar man på en stor byrå och är med i FAR-arbetet bekostas det av byrån. Är man liten får man bekosta det själv. Så småningom orkade jag inte mer utan gick ur arbetsgruppen.
Utredde kvalitetskontroll
Han har också varit med i tre utredningar om kvalitetskontroll på revision. Affärer i bl.a. USA och Norge hade ställt revisorerna i dålig dager. I Sverige var revisorerna rädda att motsvarande saker skulle kunna hända här och att tillsynsmyndigheten skulle gripa in. FAR ville själv ha initiativet om nya krav skulle ställas.
Frågan om en föreningsstyrd kvalitetskontroll har sedan utretts ytterligare och är faktiskt ännu inte löst.
Under sex år, fram till FARs stämma i höstas, satt Göran Dahlström i föreningens disciplinnämnd.
– Man bör gratulera alla som får chansen att vara med där, säger Göran Dahlström. Det är så många intressanta problem som diskuteras. Det är frågor om vad som är god revisorssed och god revisionssed. Det är diskussioner om i hur hög grad en revisors handlande avviker från god sed. Själv får man hela tiden en tankeställare. Varje gång ett ärende behandlas, frågar man sig hur det är med den egna kvaliteten.
Sammanfattningsvis har arbetet i FAR haft mycket stor betydelse för Göran Dahlström:
– Jag rekommenderar alla unga kolleger att engagera sig i FAR. Och även den lilla byrån kan offra en del tid.
Han har följt FARs utveckling. Från början fanns inget kansli. Föreningen representerades av en advokat.
– Nu har FAR utvecklats väldigt och framför allt när det gäller utbildningen har det haft stor betydelse för oss på de små byråerna.
Men FAR har kritiserats för att ägna för stort intresse åt de stora, eller hur?
– Visst. Men den kritiken kan jag inte instämma i. Enkelt kan man säga att det är de stora som betalar verksamheten. Men det är framför allt vi på de små byråerna som drar nytta av föreningen.
Trappar ner
Nu håller Göran Dahlström på att trappa ner. Han har just sålt sina aktier i revisionsbyrån till de två yngsta auktoriserade revisorerna på företaget. Han försöker avsäga sig uppdrag efter hand. Men det finns klienter som inte går med på det. Därför vet han inte när han kan sluta.
– Och har man hållit på så här länge så har man ju en viss erfarenhet, säger Göran Dahlström. Jag känner att jag fortfarande har något att ge de unga medarbetarna. De kommer till mig och diskuterar. Då är det också svårt att sluta.
Han säger att han nu gått ner till hundra procents arbetstid. Under hösten tar han ledigt på fredagarna. Men han börjar i övrigt sin arbetsdag vid samma tid som de andra.
– Annars får jag dåligt samvete, säger Göran Dahlström.
Han medger dock att han känner sig mindre stresstålig numera.
– Förr var det stimulerande med en välfylld almanacka, i dag känns det jobbigt. Man kan inte hålla samma tempo som förr. Men jag måste hänga med i allt – skattereformen och alla andra nya regler. Annars kan man inte hålla på.
Roligt yrke
Göran Dahlström säger att han har haft tur i sitt arbete som revisor:
– Det har varit ett roligt yrke att jobba i. Jag kom redan från början in på uppdrag som jag fick eget ansvar för.
Han minns en gång när det var revision hos Norstedt & Söner. Revisionen pågick i tre dagar. Där satt Göran Dahlström med Oskar Sillén på den ena sidan och Fritz Tjus på den andra.
– Det var som en privatföreläsning. Oskar Sillén höll en lång utläggning om varenda sak han kom på. Det var härligt. Det är sånt som knappast kan hända i dag.
Bland de förändringar som skett i yrket har Göran Dahlström kanske svårast för att revision blivit så dyrt.
– Från att ha varit med om att debitera 25 kr i timmen så känns det svårt att ta betalt i dag, säger han. Jag tror att branschen har börjat slå huvudet i taket när det gäller priserna. Det visar sig bl.a. genom att det begärs in offerter på allt fler av de stora uppdragen. Och man kan fråga sig om det är förenligt med god revisionssed att lämna offerter.
– Revisionen har också blivit dyr genom att vi revisorer ålägger oss att följa så mycket regler. Vi ska vara så perfekta, så perfekta. Och ändå är vi inte det i alla avseenden. Det finns t.ex. bestämmelser om revisorns närvaro vid lagerinventering. Lagret går att kolla på annat sätt. Det läggs ibland ner onödig tid på att uppfylla alla krav som finns. För övrigt kan vi inte vara i alla lagerlokaler på nyårsafton.
Åter till naturen
Göran Dahlström är pappa till tre döttrar.
När han inte jobbar, sugande på pipa, drar han sig gärna tillbaka till ett gammalt hemman i norra Roslagen. Där ägnar han sig åt naturvård, skapar öppna landskap genom att ta bort sly och slå ett par tunnland äng med lie, hugga ved osv.
Det är lite av pappas gamla gård från Göingebygden på 20-talet som har kommit tillbaka i Göran Dahlströms liv. Miljön i norra Roslagen liknar den som finns mellan Osby och Visseltofta: faluröda små gårdar bland sten, enbuskar och stengärdesgårdar.
Inge Wennberg