Factoring lämpligt när företaget växer

Idag dominerar checkräkningskredit som rörelsekredit för mindre aktiebolag. Men eftersom mindre och expanderande företag ofta har störst kreditbehov när de går bäst, är ofta factoring ett lämpligare alternativ.

Jag blev nyligen uppringd av en mycket orolig klient som trodde att hans företag höll på att gå i konkurs. ”Pengarna är slut. Det saknas likvider inför den kommande momsinbetalningen i oktober.”

Då jag gick igenom bolagets ställning visade det sig att företaget hade expanderat kraftigt och resultatet var bättre än någonsin tidigare vid denna period på året. Likvidbristen visade sig främst vara orsakad av en ökad bindning av kapital i kundfordringar.

Komplicerat kalkylera

Detta är ett mycket förenklat exempel på när factoring skulle ha kunnat vara ett bra alternativ till checkräkningskrediten.

Men det är ganska komplicerat att kalkylera kostnader och intäkter av factoringtjänsten.

För att veta vem som bär risken för kundförluster i factoringprocessen är det viktigt att hålla reda på vad man avtalar med finansbolaget. Den viktigaste skiljelinjen är om företaget belånar eller säljer sina fakturor till finansbolaget.

Vi har ingen lagstiftning om factoring i Sverige. Våra regler om skuldebrev tillämpas analogt.

Finansbolagen använder vanligen egna standardavtal, gemensamt standardavtal för branschen saknas. I avtalen regleras bl.a. kreditlimiten (högsta tillåtna belåningsbelopp) och belåningsprocenten (den del av kundfordringarna som krediten inte får överstiga, vanligtvis ca 70–80 procent).

Priserna för fakturabelåningen, som är den vanligaste formen av factoring, beräknas i princip på samma sätt som bankernas checkräkningskrediter.

Två avgifter

Dels debiteras en fast limitavgift som utgår årligen med en viss procentsats av beviljad maxkredit dels utgår vanlig ränta på den faktiskt utnyttjade krediten.

För de administrativa tjänsterna utgår en hanteringsavgift, denna avgift uttas normalt med ett fast pris per faktura.

Priset per faktura minskar då volymen ökar och tvärtom.

Andra metoder att ta ut hanteringsavgifter är fast pris per månad eller viss procent av omsättningen.

För att minska finansbolagens förlustrisk medges inte full belåning av fakturorna.

En viss belåningsgrad avtalas normalt, dvs. företagets faktiska belåning får aldrig överstiga den procentsats av kundfordringssaldot som avtalats.

Finansbolagen begär in vissa data från företagen. Antag att företaget ser ut så här:

Finansbolaget upprättar en kalkyl som kan se ut så här:

Intäkter för företaget: Finansbolaget räknar med att förkorta betalningstiden med tio dagar vilket frigör 417.000 kronor. Räntevinsten blir då 62.550 kronor.

Den beräknade dröjsmålsräntan ger ytterligare 20.000 kronor.

Uppskattningsvis 30 procent av fakturorna väntas generera påminnelser, vilket ger 5.250 kronor.

Besparingar för företaget i form av porto, telefon m m i samband med krav tillför 6.000 kronor.

Minskade personalkostnader tack vare minskat arbete med kundreskontra uppskattas till 37.500 kronor.

Summa intäkter 131.300 kronor

Kostnader för företaget: Hanteringsavgiften per faktura är 35 kronor. Det ger en kostnad på 35.000 kronor.

Totalt sparar företaget alltså (131.300 - 35.000) 96.300 kronor enligt finansbolagets kalkyl.

Kalkyler av detta slag innehåller många osäkra variabler vilket medför att det är lätt för finansbolagen att göra en säljande ”glädjekalkyl”.

Den viktigaste intäktsposten torde vara räntevinst av frigjort kapital. D v s bedömningen av hur många dagar som den genomsnittliga betalningstiden kan sänkas med bör vara den väsentligaste variabeln i kalkylen.

Granska kritiskt

Intäktsposten ”minskade personalkostnader” bör nog granskas relativt kritiskt. Tidsbesparingen av att låta finansbolaget sköta kundreskontra kan lätt motverkas av den tid som går åt till företagets korrespondens och avstämningsarbete med finansbolaget.

Intäktsposten ”dröjsmålsränta” förutsätter att företaget tidigare varit mycket dåligt på att debitera dröjsmålsränta.

Om så ej varit fallet bör snarare dröjsmålsräntan bli lägre vid en sänkning av den genomsnittliga betalningstiden.

Sammanfattningsvis kan sägas att finansbolagens administrativa tjänster blir lönsammare desto sämre företaget skött sina fakturafordringar.

Finansieringserbjudandena är i dag nästan identiska med räntenivån på bankernas checkräkningskrediter vilket är en klar förbättring från slutet av 80-talet.

I exemplet ovan erbjuder finansbolaget en kreditlimit på 1.500.000 kronor och en ränta på factoringlimit SSV 90 dagar plus tre procent. Limitavgiften ligger på 0,75 procent och belåningsgraden är 70 procent av utestående kundfordringar.

Dessutom är kreditgränsen anpassad till företagens varierande kapitalbehov genom att kreditutrymmet förändras i takt med kundfordringarnas storlek. Enligt uppgifter från finansbolagen bör ett företag omsätta minst ca fyra miljoner kronor per år samt ha minst ca 250 fakturor per år för att det skall vara intressant att leja ut fakturaadministrationen.

Om volymerna är lägre kommer de inbesparingar som factoring innebär troligen inte att täcka finansbolagens hanteringsavgifter.

När kunder betalar sent

Besparingen tack vare förkortad betalningstid är den viktigaste intäktsvariabeln för företaget. Därav följer att ju sämre faktisk kundbetalningstid är desto intressantare bör factoring vara för företagen.

Om företagets genomsnittliga kundbetalningstid är 35 dagar, vid betalningsvillkor 30 dagar kan troligen finansbolaget inte förkorta betalningstiden särskilt många dagar. Om betalningstiden däremot överstiger 40 dagar bör factoring bli intressant.

Ofta beror sena kundbetalningar på att företagarna inte vill stöta sig med sina kunder och underlåter därför att skicka påminnelser och krav. För denna kategori företagare kan factoring vara bra eftersom det underlättar att kunna skylla på finansbolaget om kunderna tycker att kraven på snabb betalning är alltför hårda.

Avseende fakturabelåningen passar den utmärkt för företag med stora säsongsvariationer eftersom kreditutrymmet varierar med kundfordringarnas storlek.

Ole Deurell