Att skapa internationella standarder för redovisning är inte lätt. Det är ett hårt arbete att bli kvitt olika alternativa metoder. När redovisningsorganisationen IASCs ordförande Arthur Wyatt kom till Stockholm, påminde han trösterikt om att biltrafiken också arbetar med alternativ: vänster- och högertrafik. Nu lägger IASC in en högre växel i harmoniseringen av sina regler.
Det av bokföringsnämnden, industriförbundet och FAR bildade nya redovisningsrådet fäster i sitt normgivande arbete stor vikt vid den internationella utvecklingen.
Därför har rådet med ordförande professor Sven-Erik Johansson i spetsen haft besök av Arthur Wyatt och David Cairns, ordförande respektive generalsekreterare i IASC, som är den internationella organisationen för utveckling av redovisningsrekommendationer.
Professor Wyatt, som är amerikan och ordförande i IASC (International Accounting Standards Committee) sedan den 1 juli, tror naturligtvis starkt på en ökad internationalisering av redovisningen.
Svårt skapa enhet
Men det har varit och är fortfarande mödosamt att få fram internationella standarder på området – och att skapa enhetlighet genom att göra de tillåtna alternativen så få som möjligt.
IASCs redovisningsstandarder, f.n. ett 30-tal, har inneburit problem med de många alternativ som de medger. En standard bör inte tillåta flera olika möjligheter. Men det är svårt att sätta standarder.
– Se på bilarna, säger Arthur Wyatt. De kör till höger och till vänster i olika länder. Det är också alternativ.
Arthur Wyatt anser att intresset för globala redovisningsfrågor har ökat starkt. Ett skäl är utvecklingen inom teknik och kommunikation. Den har skapat nya finansieringsmöjligheter över gränserna. Även mindre företag kan nu skaffa kapital utomlands.
Har börjat samarbeta
– Detta har ökat intresset för internationella standarder, säger Arthur Wyatt. Det gäller också utvecklingen inom EG. En markant attitydförändring har skett på många håll. Länder som förut inte kunnat samarbeta har börjat komma överens i många frågor, bl.a. redovisning. Förändringarna är en bra grund för samarbete, förhandlingar och kompromisser.
Utvecklingen i öst är också intressant. Många av länderna där behöver redovisningsstandarder för att kunna utveckla sin ekonomi.
– Det är viktigt redan från starten. Den ekonomiska utvecklingen kommer ofta att ske i form av joint ventures, säger Arthur Wyatt. Dessa joint ventures måste kunna redovisa till sina partner i väst. Det måste ske på ett sådant sätt att dessa direkt kan ta in siffror och resultat i sina egna redovisningar.
Arthur Wyatt berättar också att tillsynsmyndigheternas internationella organisation IOSCO (International Organisation of Securities Commissions) visar stort intresse för IASCs harmonisering av redovisningsstandarder:
– Det ligger naturligtvis i deras intresse att ha så få skillnader i redovisningsstandarder som möjligt. Det är enklast att bara behöva tänka på internationella standarder och att slippa bekymra sig om vilket land redovisningen kommer ifrån. Det är många ”marknadskrafter” som nu stimulerar arbetet i IASC, menar Arthur Wyatt.
Stora kontraster i början
IASC representerar ett 80-tal länder. Styrelsen består av representanter för 13 länder.
Organisationen har ännu inte 20 år på nacken men standarderna har utvecklats och förbättrats.
Början togs genom att kartlägga redovisningspraxis i olika länder. Kontrasterna var stora. Försök gjordes att eliminera de svagaste alternativen. Och så växte reglerna, kallade IAS (International Accounting Standards), fram.
– Våra tidigaste rekommendationer kan bäst betecknas som standarder som accepterade acceptabla alternativ.
Det har varit svårt att få bort svagare alternativ. Det krävs elva röster i styrelsen för att fatta beslut om en ny standard. Om det t.ex. finns två sorters praxis och hälften av länderna i IASCs styrelse använder var sin praxis, så är det naturligtvis besvärligt att rösta bort det ena alternativet. De flesta tycker att de egna reglerna är bäst.
– Men i en harmoniseringsprocess måste förändringar drivas igenom, säger Arthur Wyatt. Annars kommer IAS bara att välsigna existerande praxis.
Lägger in en högre växel
Han betonar att en IAS som ger två alternativ inte ser ut som den gör därför att det var tänkt så. Att acceptera alternativ var helt enkelt nödvändigt för att IASC skulle kunna börja ge ut standarder.
I slutet av 80-talet beslöt IASC att lägga in en högre växel i harmoniseringsarbetet. 1989 gick IASC djupare in i sitt s.k. comparability project (jämförbarhet).
Projektet tog skriftlig form i det i branschen välkända dokumentet ED 32. (ED = Exposure Draft är ett slags utkast eller remiss.)
Målet för projektet var att se över alla existerande IAS för att bestämma vilka alternativ som kunde tas bort.
Det var en svår uppgift i sig. Arthur Wyatt förklarar:
– De standarder vi hade när vi inledde projektet hade i allmänhet bara funnits åtta–tio år. Vi ville alltså ha nya beslut om standarder som styrelsen nyligen hade godkänt. Det gällde att ta bort alternativ, som man just hade accepterat.
Om beslut skulle ha fattats om en standard i taget, hade det troligen varit omöjligt att ta bort ett enda alternativ.
Därför ändrades röstningsreglerna för just det här projektet. En rad alternativ skulle enligt förslagen försvinna. Nu fick varje land bara en röst på hela paketet och inte en för varje alternativ.
Detta tvingade länderna i styrelsen att i praktiken rösta bort praxis som var populär i de egna länderna.
– Varje land hade flera alternativ som de gärna hade velat behålla, säger Arthur Wyatt. Men de gick med på att ta bort dem för internationaliseringens skull.
Bortåt 30 alternativ skulle bort. Vid IASCs styrelsemöte i Paris i somras beslutades att ta bort 21 av de föreslagna alternativen. Dessutom lyckades man eliminera tre alternativ som inte var med bland de ursprungliga förslagen.
I fem fall sköt man på sitt ställningstagande. De flesta av dem gäller finansiella instrument, ett område där IASC har ett särskilt projekt igång.
I slutet av 1992 räknar IASC med att ha avslutat arbetet med att revidera nu existerande standarder. Någon gång senare under 90-talet blir det säkert aktuellt att se över alla då existerande alternativ
Finansiell standard saknas
Det nämnda arbetet med finansiella instrument är intressant på flera sätt. Tidigare standarder har byggts upp med utgångspunkt från existerande regler i olika länder. Men för finansiella instrument har ännu inget land gett ut några definitiva rekommendationer.
– Här arbetar IASC med ett projekt som varken drar fördel eller blir lidande av standarder som redan finns, konstaterar Arthur Wyatt.
Projektet kommer att handla mycket om klassificering av skulder och eget kapital.
– Finansvärlden har på senare år varit duktig på att förse finansiella instrument med etiketter, säger Arthur Wyatt. På vissa håll har vi preferensaktier som måste lösas in inom tio år och som kallas eget kapital. Men vi har samtidigt långfristiga obligationer som ska betalas först efter 30 år som redovisas som skulder.
– En högskoleprofessor har svårt att förklara för studenterna det rationella i att som eget kapital ta upp det som ska betalas 20 år före det som kallas skulder.
IASC ska försöka klassificera värdepapper utifrån andra grunder än de etiketter som klistrats på dem.
Ett annat IASC-projekt behandlar immateriella tillgångar. Det finns många uppfattningar om hur sådana ska redovisas. Om vinst per aktie handlar ytterligare att projekt. Det är ett svårt arbete, bl.a. på grund av att USA komplicerat begreppen.
Joint ventures är också föremål för ett projektarbete. Det kommer förmodligen att innehålla två alternativ.
Det är ofta så det börjar.
Inge Wennberg